Årets körpremiär

I fredags ville Ariel göra någonting, samtidigt som jag hade tid och ork. Så det fick bli en körtur! Hade förträngt hur bökigt det är med att sela på, spänna för och få ordning på allt. :-P Ariel stod blickstilla hela tiden, vilket är så skönt, eftersom hon faktiskt är lös hela tiden... Men hon älskar verkligen att bli körd! Ryggade direkt på rätt plats mellan skaklarna och det bara lyste ur ögonen på henne.
 
Vi körde den enda runda vi egentligen kan köra (men jag spanar efter fler alternativ), men varierade genom att köra medsols, tidigare har vi alltid kört motsols. Ariel var superpigg och ville trava hela tiden, vilket kanske inte är så bra i kombination med att jag glömt handskarna hemma... Men inga blåsor blev det trots det, så egentligen låg hon kanske inte på så mkt som jag upplevde. ;-)
 
Jag lyckades inte riktigt få henne att gå i joggtrav, skulle tippa på att hon uppe på runt 14-16 km/h dvs lite för fort för våra hårda grusvägar. Samtidigt förstår jag henne, det är lite för roligt första gången för att hon ska kunna slappna av och bara jogga på. Så mer körning får det bli i fortsättningen. 
 
Fotade när vi var klara, förstår inte riktigt de som kan fota/filma medan de rider/kör. Känns livsfarligt...
 
 
 

Tuffare men ändå enkelt

I torsdags hade jag besök, så då blev det en tur med vagnen. Körde till vändplanen och tillbaka, ungefär samma upplägg som vi gjort innan (dvs uppvärmning i skritt och trav, sedan snabbare trav varvat med skrittpaus), men belastningen blev ju högre med två i vagnen (200 kg att dra) plus att grusvägen precis fått nytt stenmjöl på sig, så Ariel fick det lite tyngre både med sina egna ben och med vagnen som sjönk ned lite. 
 
Men det bekom inte Ariel öht, hon tuffade på för fullt precis som vanligt och tyckte det var så skoj! Kunde ha rejält tryck i traven, ändå var hon pigg när vi var hemma. :-P Totalt blev det 50 min och 5,36 km vi var ute. 
 
Jag har köpt en cykeldator som jag ska montera på vagnen och se om jag kan använda. Skulle vara så smidigt att se i realtid hur fort vi travar, inte bara se i efterhand (dessutom snitt på tre minuter) i mobilen. Jag tror det skulle hjälpa mig att kräva lite mer av Ariel också... ;-)

Roligt med tempo matte!

I fredags körde vi längsta turen hittills. Det blev till vändplanen längs Hammarvägen. Skrittade fram ordentligt först och joggade sedan fram till T-korsningen. Några meter i skritt så hon fick pusta, sedan travade vi fem minuter, skrittade fem minuter, inkl möte med en grävmaskin (!) och vändning, därefter travade vi fem minuter igen innan vi skrittade hela vägen hem.
 
Vi var ute i totalt 45 min och jag tyckte Ariel travade på bra. Men det var ändå 10 km/h hon presterade. ;-) Får bli till att tagga upp tempot ännu mer längre fram. 
 
Men nu blir det rid- och körpaus på obestämd tid, då mitt fölvakande är avslutat och jag nu behöver hålla ordning på en busig fölunge några dagar. :-)

Tufft eller bara mesigt?

Idag tog vi äntligen en tur med vagnen igen. Vi provade att köra uppför berget vid hammarvägen. Skrittade en glad Ariel ända tills det planade ut, då blev det joggtrav. Hon joggade på riktigt trevligt. Vi pustade lite när vi svängt in på grusvägen mot berget, men sedan blev det trav i lite tuffare tempo. 
 
Var ganska svårt att hänga med, då det var ojämnt, med massor av småbuskar på vägen och givetvis även kuperat. Ariel verkade tycka det var kul dock, men när vi vände och fick nosen hem slutade hon lyssna på halvhalter... Så vi fick avbryta travandet med att göra en del lydnadsövningar i skritt (dvs halter och tempoväxlingar), det var astråkigt tyckte Ariel men hon blev successivt bättre. Jag vet ju att hon är mindre lydig även när jag rider och nosen pekar hemåt, men det är lika bra att ta tag i det nu, så det inte blir något problem.
 
Jag tyckte vi körde en tuff tur, 10 min trav blev det totalt och vi körde 4,6 km dvs längsta sträckan hittills. Men Ariel var helt oberörd när vi var hemma och knappt svettig... Så nästa gång testar vi att köra rakt fram på hammarvägen och lite mer intervaller i traven än vad det blev nu. Skoj oavsett. :-)

Trava på

Igår körde jag Ariel på storgatan för första gången. Det gick strålande. :-) Vi skrittade ända tills den planade ut och sedan blev det trav i tio minuter. Hon höll ett tempo runt 10-12 km/h vilket är precis lagom såhär i början när vi känner oss för med vagnen. Totalt var vi ute i en halvtimme och storgatan är 3,6 km lång. 
 
Hon var som vanligt lugn på bortaväg och taggad på hemväg. Men skötte ändå de lite brantare bitarna superbt. Hon känns verkligen trygg i vagn. <3
 
På storgatan går det inte att lägga upp träningen annorlunda, men när vi kör på hammarvägen ska jag lägga in intervaller mellan skritt och trav på fem minuter vardera. Det tror jag kommer hjälpa både med konditionen och styrkan. :-)
 
Ariel är som alltid nöjd med att bli körd och jag är så nöjd att jag kan variera hennes jobb. 

Full fart framåt!

I fredags tog vi oss en tur med vagnen. Då pappa höll på att gräva dike längs gamlandsvägen, så fick vi köra en extra snutt på stora vägen. Då är det trav som gäller, så vi fort kommer därifrån. Ariel travade på helt okej, bägge gångerna vi var på stora vägen. 
 
Vi körde sedan upp vid hammarvägen och följde den i skritt till T-korsningen. Ariel ville inte vända, men det är för att hon vant sig vid att gå hem via storgatan när vi rider. Tyvärr går det inte att köra på den lilla traktorväg som binder ihop vägarna, så vi måste vända med vagn. Dessutom hade vi kört längre än vi någonsin gjort tidigare, även om det bara var skritt.
 
På hemväg var Ariel mer taggad än tidigare. Så pass att jag hade svårt att få ned henne i skritt när vi travat på asfalten... Jag tar det som ett tecken på att hon börjar orka mer med vagnen och kommer ett par pass framöver öka tempot istället för sträckan. Fram för mer trav helt enkelt. :-)

Stabil med vagn

I torsdags körde vi en sväng med vagnen igen. Mötte hela fyra bilar, men Ariel är coola bruden och traskar bara på. Hann precis svänga in på Hammarvägen innan en långtradare kom bakom oss. Så skönt att slippa ha den i rumpan. ;-)
 
Den här gången fortsatte vi uppför den första branta backen på Hammarvägen och vände vid första mötesplatsen (innan bäcken). Trodde det skulle vara för smalt för Ariel att vända, men hon är verkligen proffset på vändningar. Jag måste bara göra några halvhalter så hon inte kastar sig runt, just att gå hem är ju något hon verkligen älskar. :-)
 
Så nöjd med henne idag, hon börjar bli stabil i vagnen, oavsett om det är plant, går uppför eller nedför. 

Bättre fokus

Igår körde vi igen. Lika bra att nöta medan vi kan. ;-) Ariel var mycket lugnare vid anspänningen, hon ryggade direkt perfekt på plats mellan skaklarna. Stod helt stilla medan jag grejade med alla remmar. 
 
Ledde henne återigen nedför min lilla backe, men snart kan jag nog åka hela vägen. Hon stod stilla medan jag klev upp i vagn, men så fort jag satt mig vill hon iväg. Så det får vi jobba vidare på. Man står stilla tills matte säger till... ;-)
 
Körde längs gamlandsvägen, men fortsatte i trav på asfalten och sedan upp på hammarvägen. Vi mötte en bil, så vi saktade av till skritt, men Ariel brydde sig inte alls. Tog en väldigt kort sväng på hammarvägen, dvs vi vände hemåt igen på gräsvägen direkt. Bra driv i Ariel utan att hon blev övertaggad på hemväg. Jag var mycket nöjd med henne!
 
 
Som vanligt vill hon inte svänga upp på min tomt, för det betyder att turen är slut. :-P Men upp kom vi iaf och hon stod återigen helt stilla medan jag spände från. Så himla skönt med en lugn häst. <3
 
Som belöning fick hon beta lite medan jag tog av selen, det har kommit några små fjantiga grässtrån som tydligen är väldigt goda. :-)

Övertaggad

Idag fick Ariel bröstselen på sig och så gick vi för att spänna för vagnen. Pappa körde traktor och Ariel hävdade att hon omöjligt kunde koncentrera sig på att stå stilla eller flytta en enda hov en dm, utan det var en massa farande hit och dit... Vagnen är ju sådan att det fungerar smidigast att rygga in hästen mellan skaklarna, så jag fick ta ganska många djupa andetag, försöka lugna Ariel och få henne att ta ett litet steg istället för att flytta två meter i sidled...
 
Så småningom var hon mellan skaklarna, utan att jag blivit arg utan behållt mitt lugn. En seger för mig. :-) När jag sedan satte fast skaklarna var det som om Ariel äntligen förstod vad vi skulle göra, för då blev hon tvärlugn och stod helt stilla. Kunde i lugn och ro greja med draglinor och baksele. <3
 
Gick några meter på plan mark + nedför min lilla backe utan att Ariel reagerade för vagnen. Gjorde halt, samlade ihop tömmarna och satte mig i vagnen. Då kunde hon tydligen inte stå stilla längre... Eftersom jag helt sonika höll emot i tömmarna, så svarade Ariel med att rygga ett par steg och sedan sno runt 180 grader. Begriper inte hur hon kan vända så smidigt och snabbt, trodde hon fått panik, men hon ville bara inte stå stilla. :-P Så vi taktade iväg längs vägen som går runt gården. Ariel har väl aldrig tidigare taktat i vagn, men nu skulle hon absolut göra det...
 
När hon lugnat sig hjälpligt vände vi runt på gården och fortsatte längs gamlandsvägen. Ariel enormt på tårna och allt var verkligen farligt. Tom de små hösilagebalarna som står bredvid skötselplatsen, dvs de hon sett för mindre än en kvart sedan... När vi kom skyndandes förbi grannens gård kom deras hund utrusande (vilket han gör lite nu och då) varvid Ariel skyggade (!) ett par meter i sidled. Jag var i chock, hon har aldrig gjort någonting liknande. Men sedan stod hon lugnt stilla medan jag pratade med grannen, som också blev förvånad. Vi har ridit förbi där så många gånger och hunden har tom sprungit bakom Ariel och skällt utan att hon reagerat. Men just idag var tydligen allting värt att bli rädd för. :-P
 
Vi skrittade vidare längs med gamlandsvägen ända fram till asfalten. Där gjorde Ariel en elegant vändning och gick sedan i lite mer normal skritt hela vägen hem igen. Hon ville dock inte vända upp vid min uppfart (det betyder ju slut på körturen!) men jag framhärdade. Själva körturen var bara en kvart, men det var länge sedan hon kördes så vi behöver köra korta turer i början tills musklerna utvecklats mer. 
 
Ariel stod helt stilla medan jag spände från, så pass att jag faktiskt kom på att fota innan jag lossade på skaklarna. Under körturen hade jag bokstavligt talat händerna fulla...
 
 
Jag ska försöka köra 3-4 gånger/vecka framöver, så vi verkligen kommer igång med körningen. Det är ett perfekt sätt att bygga muskler utan att jag stör Ariels ryggverksamhet. :-)
 
Ariel var mycket, mycket nöjd med sig själv och något mindre nöjd med matte som envisades med att dämpa henne hela tiden. ;-)
 
För övrigt ska det här ekipaget på besiktning imorgon, håll tummarna att de går igenom bägge två så vi kan ut och roa oss på andra ställen också!
 
 

Avkopplande skrittur

Igår spände jag för Ariel för vagnen igen. Helt själv. :-) Hon vet exakt vad hon skall göra (dvs stå stilla), så nu börjar jag äntligen känna mig lugn vid det momentet. Vi klarar oss helt okej själva. 
 
Körde iväg längs gamla landsvägen och upp längs grusvägen. Fortsatte längre än vi kört tidigare, men var därmed noga med att endast köra i skritt. Öka sträckan först, sedan hastigheten... Det var några rejälare backar innan vi var framme vid T-korsningen, men hon jobbar helt rätt i dem. Duktig tjej! Däremot blir jag rätt så slut i handen jag håller pisken i, så jag stoppade undan pisken efter 1/3 av turen. Likaså får jag ont i ryggen av att sitta så rakt som jag gör på kuskbocken, men det är förhoppningsvis bara en vanesak...
 
Det var inga problem att vända, men givetvis var hon lite ivrigare hemåt. Totalt var vi ute i 35 min och hon var inte alls lika mentalt trött som tidigare. Så himla härligt att kunna motionera henne framför vagn ibland. :-)

Coolaste körhästen!

Idag var det äntligen kördags igen. Ariel fick återigen stå lös medan jag spände för, det var inga som helst problem, utan hon stod helt stilla hela tiden. <3
 
Körde iväg ut från min gård och längs asfalten en liten bit. Travade några meter, sedan kom det mötande bilar så vi fick skritta istället. Svängde in på gamla landsvägen och förbi grannens gård. Ariel ville gärna gå hem då, men lyssnade i alla fall på mina hjälper. ;-)
 
Skrittade på bra längs gamla landsvägen, sedan tog vi en snutt av asfalterade vägen igen, men trav den här gången. Okej driv i henne, men hon har helt klart samma grundtempo som hon har i ridningen (dvs långsammare bortåt, snabbare hemåt). Vände in på grusvägen, men istället för att vända via skoterleden hem igen, så fortsatte vi uppför den branta backen. Där tyckte Ariel att det blev lite jobbigt, så jag tjoade och uppmuntrade henne, varvid hon svarade med att trava. Haha, härligt att hon tar framåtdrivande rösthjälper i alla fall. :-P
 
När vägen planade ut försökte jag mig på att vända hemåt, men det ville inte Ariel. Hamnade i en knepig vinkel, som Ariel löste genom att lugnt rygga några steg och sedan fortsätta bortåt igen... Bli så full i skratt, att hon ändå tycker det är så roligt att bli körd att hon vill fortsätta lite till. ;-)
 
Så vi fortsatte kanske tjugo meter till, innan nästa mötesplats/vändmöjlighet fanns. Den här gången var jag lite tydligare mot henne att ja, vi MÅSTE vända. Så då trixade hon lite och vände sedan galant runt med hjälp av några steg skänkelvikning. Hon är verkligen fenomenal på att vända, men bara när det är på hennes villkor... ;-)
 
När vi kom tillbaka till branta backen gjorde jag halt och klev ur vagnen. Vill inte riskera för mycket i början, hon behöver träna mer på att bromsa sig nedför, så då vill jag gärna underlätta genom att gå bredvid så här i början. Det var inga bekymmer alls för henne när jag gick bredvid, men när vi kommit nästan hela vägen ned, så möttes vi av en bil (bärplockare). Haha, det är lite ovanligt att möta bilar på grusvägen, men ibland händer det. 
 
Bilen var dock snäll och backade till en mötesplats och stängde sedan av motorn. Så Ariel hade mycket plats att passera och var inte ett dugg bekymrad över bilen. Jag klev upp på kuskbocken medan bilen backade, så vi travade ända fram till mötesplatsen. Tackade så mycket för de var snälla och underlättade för oss, det är verkligen skönt. :-)
 
Tillbaka på asfalten fick hon trava hela vägen till gamla landsvägen. Det var en superpigg tjej som travade riktigt flott, som sagt, på hemväg är det lite annat tempo. ;-) Inga bekymmer att växla ned till skritt och vända in på gamla landsvägen ändå, vilket känns skönt. Även om hon är pigg, så är hon lätt att dämpa. :-)
 
Sista biten hem gick i glad skritt, vi stannade och pratade lite med grannen och då står hon lugnt och väntar. Väl hemma igen blev det frånspänning lös igen, fortsatt lugn och fin häst. Hon verkade inte trött, trots att vi kört längre och med mer trav än vi gjort tidigare. Tror vi gott kan fortsätta öka sträckorna framöver. Så himla roligt. :-)
 

Helt ensam med travdebut

Igår selade jag på Ariel och gick ut till vagnen. Ringde pappa för att be om hjälp att hålla henne, men han var upptagen i alla fall den närmaste halvtimmen, så efter lite dividerande med mig själv beslöt jag mig för att testa att spänna för ensam.
 
Ariel stod helt lös medan jag satte fast skaklar, draglinor och baksele. Jag hade en hand på tömmen hela tiden, men behövde aldrig röra den då hon stod och sov. <3
 
Fick repetera lite när jag klev upp i vagnen, vikten omfördelas lite då och hon vill gärna gå iväg. Klart det är okej med ett eller två steg för att återfå balansen, men inte fyra... ;-) Efter några gånger stod hon helt stilla och vi kunde ge oss iväg.
 
Vi körde samma väg som i onsdags, så lite asfalt men mest grusväg. På ett par ställen testade jag att trava en kort bit, det var lite segt att få upp henne i trav (testade bara på bortaväg), men sedan travade hon på riktigt trevligt. 
 
Hemma igen fick hon återigen stå lös medan jag spände från. Hon gäspade rätt rejält och verkade mycket nöjd med sig själv. Det var jag med! <3

Något för ivrig kanske?

Igår kom H på besök och vi tog oss en sväng i vagn. Ariel var halvsovande medan vi spände för, så pass att H undrade hur många gånger hon egentligen blivit körd. Jag räknade ut att det här skulle bli sjätte gången i vagn.... Imponerande!
 
Vi körde en annan väg än vanligtvis, ut från min gårdsplan, längs asfaltsvägen och så in förbi Bengts gård och vidare upp i skogen. Testade att köra som en loop från grusvägen och tillbaka via grässtigen, det gick alldeles utmärkt. Men Ariel blev lite för ivrig i nedförsbacken (hemåt!), så jag fick bromsa henne lite. När vi sedan skrittade hemöver tyckte hon det var onödigt att stå stilla i väntan på att en bil skullle passera. Så just att stå stilla i vagn behöver vi träna lite mer på...
 
Hon var trött efter körningen, men inte lika trött som tidigare. Så det tar sig! Skall köra samma tur på fredag igen, sedan skall jag nog våga mig lite längre bort. :-)

Ensamkörning

Jag vet att det inte är så säkert, men samtidigt kommer vi aldrig att kunna köra framöver om jag inte vågar mig på att köra själv. Jag har tänkt att försöka köra Ariel två pass/vecka och det går inte om jag hela tiden behöver ha med mig någon. Så ikväll höll pappa henne medan jag spände för. Gick bra förutom att hon märkte att jag var nervös. ;-)
 
Gick några meter först innan jag klev upp i vagnen. Hon har börjat att backa istället för att stå stilla när det tar i draglinorna, så vi fick repetera ett par gånger innan jag kunde sätta mig i vagn. Sedan gick hon glatt iväg längs gamla landsvägen. Vi gjorde en del halter och jobbade med att hon skall förstå vad jag menar med pisken (dvs snärten nuddar vänster sida = gå åt höger, snärten snuddar höger sida = gå åt vänster). Hon var grymt duktig! Vid ett tillfälle tog hon pisken som framåtdrivande istället, då gjorde jag halt lite väl bryskt samtidigt som jag nuddade henne med pisken (= totalt fel av mig), frustrerad gick Ariel sidleds men utan att gå ett steg framåt. Underbara, duktiga häst!
 
Hon gick en hel del i form, vilket gör att jag tror körningen kommer hjälpa till massor längre fram när vi behöver bygga mer ryggmuskler på ett skonsamt sätt. Vändningen i slutet på vägen gick galant och sedan var hon rätt trött på hemväg. Inte så att hon inte går framåt, men så jag märker att hon är mentalt lite borta. 
 
Hon fick stå lös medan jag spände från och hon står helt stilla. Men hon försökte sig på att tugga på min arm när vi var klara, vilket är ett extremt tydligt tecken på att hon är mentalt slut... Fascinerande hur en kvarts körning kan göra henne så trött i huvudet. 
 
Men eftersom det gick så bra att köra själv, så törs jag lägga in mer körning framöver. Riktigt roligt! Snart kanske vi vågar oss iväg till stubbåkern för att köra lite dressyr! :-D

Coola bruden!

Igår kom N för att vara medhjälpare vid körning. 1 ½ månad sedan sist, men Ariel visste exakt vad hon skulle göra. Ryggade lugnt mellan skaklarna och stannade i perfekt position. <3 Jag spände för medan N stod framför ställ. Sedan gick vi några meter med vagnen, för att se så hon inte blev orolig igen. Inga bekymmer där! 
 
Klev upp i vagnen och sedan fick N också kliva i. När Ariel kände tyngden av N var det något som stramade till, kanske vänster draglinan, så hon började backa. Tog några meter innan hon lyssnade helt och fullt på mig och stannade, sedan var det inga bekymmer att fortsätta framåt. Jag blev mer orolig än vad Ariel och N blev, men det är ju för att jag vet att hästen just vid backning egentligen har noll kontakt med kusken. Så det skulle kunna blivit något farligt av det.
 
Vi kom iväg i en pigg skritt, skrittade ett varv runt gården. Ariel klev på hur nöjt som helst, men blev lite fundersam när vi efter första varvet inte tog till höger som vanligt, utan istället skulle gå rakt fram. Hon försökte dra sig lite åt höger, men när matte envisades med rakt fram, så gick hon väl då. :-P
 
Vi gick ut på stora vägen, gick ett tiotal meter på asfalten innan vi tog in på min avfart istället. Den har nyligen blivit grusbelagd, så det är lätt att köra på den. I slutet på den kom vi till den plats där vi spände för, så där blev det smidigt att göra halt och även spänna från. Ariel var helt stilla även under frånspänningen. Funderar på om jag skall våga mig ut själv framöver, bara jag får hjälp vid anspänningen. Samtidigt är det en säkerhetsrisk att köra själv, men gör jag inte det kommer jag inte kunna köra Ariel så ofta som jag skulle vilja, för jag får sällan med mig medhjälpare de dagar jag egentligen vill. Får fundera lite mer på det. 
 
Ariel var mycket nöjd med sig själv och nästa gång vi kör (förhoppningsvis på torsdag) så blir det längs hela gamla landsvägen och tillbaka. :-)

Nästa steg i körningen

Igår kom M för att vara mitt stöd när jag körde Ariel. Gjorde i ordning och selade på, sedan var Ariel lite ointresserad av att backa rätt mellan skaklarna. Första gången hon betett sig så... Men efter lite korrigering stod hon rätt och sedan sov hon hela tiden medan jag spände för. 
 
Gick fram några steg bara för att checka av att hon inte blev rädd som sist, men hon var stencool. Justerade draglinorna lite mer, innan jag satte mig på kuskbocken. Gick några meter innan M klev upp på kuskbocken också, sedan åkte vi ett varv runt gården. Ariel bra fokuserad hela tiden, kanske lite för ivrig i skritten ibland. ;-)
 
Eftersom det gick så bra, så provade vi att köra längs hela gamlandsvägen. Dvs förbi min ridbana och sedan vända hem igen innan stora vägen. Ariel ville vingla lite när vi körde, så jag fick korrigera med pisken. Försöker lära henne att en dutt i sidan betyder att hon skall flytta sig, men än så länge har hon inte helt förstått det. Antingen tar hon det som drivning eller så flyttar hon sig en hel meter i sidled. ;-) Men det kommer förstås ju mer vi kör framöver. 
 
Hon gjorde en helt suverän vändning till vänster, M var imponerad av hur hon vände med tanke på att det var tredje gången i vagn, hon går verkligen runt, runt med sidvärtsrörelse hela tiden. <3
 
Hemåt igen gick precis lika fort som bortåt, så hon verkar tycka det är roligt att ge sig ut på äventyr. Sista biten hem var hon dock lite joxig med bettet, så jag anade att hon var trött. När vi sedan ställde upp oss och spände ifrån, var hon helt slut! Inte fysiskt, även om det förstås är andra muskler, utan mentalt. Öronen rakt ut, hängande underläpp och lite dimmiga ögon. 
 
Hade pratat under körturen med M om hur viktigt det är att ta korta turer och öka successivt, eftersom det är andra muskler som arbetar och hästen kan bli tröttare än vanligt. Så även om det gick bra och jag var sugen på att köra lite längre, så lät jag bli. Kändes lite fånigt att bara köra 1 km när jag har medhjälpare med, men med facit i hand var det helt rätt beslut. Rent fysiskt tror jag säkert Ariel orkar mer, men mentalt blev det fullt tillräckligt den här gången. Detta trots att vi körde på en mycket välkänd väg där ingenting särskilt hände, förutom just att hon hade vagn istället för att bli riden...
 
Selade av henne och fick sedan låååångsamt gå in i stallet. ;-) Hon fick stå och sova i stallet en halvtimme, vilket hon verkade tycka vara skönt, innan det blev bete på ridbanan ett par timmar. 

Jag skall bli precisionskörningsstjärna!

Igår kom J för att hjälpa mig med inkörningen av Ariel. Det är så skönt att jag har vänner som kan komma och hjälpa mig, annars skulle vi aldrig komma någon vart med inkörningen...
 
Ariel var extremt stressad, då Ricky strax innan varit "försvunnen" tillsammans med mig. Hon kunde inte fokusera överhuvudtaget på vad jag ville, utan jazzade mest runt på skötselplatsen. Gjorde i ordning henne och fick på selen, men hon var fortfarande halvt okontaktbar. Förvarnade J om att vi kanske inte ens spänner för, eftersom hon är så uppstressad och ofokuserad. 
 
Med ivriga steg gick hon mot vagnen och stod sedan helt stilla medan jag checkade av vad jag behövde justera för att få henne att hamna mellan skaklarna. Återigen visar hon hur mycket hon älskar att bli körd, när hon kom något för nära höger skakel med bakhoven, flyttade den ett halvt steg och sedan bara fortsatte bakåt. <3 J blev imponerad av hur enkelt hon ryggade in mellan skaklarna, det är inte precis så jag behöver guida henne. ;-)
 
Eftersom hon stod så lugnt mellan skaklarna, så beslöt vi oss ändå för att spänna för. J stod framför ställ och jag fixade med alla remmar. Ariel var helt stilla och totalt fokuserad på uppgiften. <3 Sedan bad jag henne att ta ett steg framåt och då blev hon rädd för något och började rusa iväg. Högerskakeln tog emot och kanske kändes det lite läskigt också, jag vet inte. Men några meter gick hon väldigt snabbt framåt/i sidled med mig bredvid huvudet hennes i ett försök att få henne att stanna. Tror inte hon hade gjort det om hon inte litade på mig, men hon stannade (tack och lov, fy vad rädd jag blev att något skulle hända) och frågade mig om det var farligt eller lugnt nu. 
 
Pratade med henne och så fick hon svänga lite åt bägge hållen för att känna skaklarna. Det blev ingen som helst reaktion, så det måste ha varit någonting annat som skrämde henne. Kanske pisken, som för första gången satt i piskhållaren? 
 
Gick nedför min lilla backe och sedan stod J framför ställ medan jag klev upp och ned i vagnen ett par gånger. Ingen reaktion, så jag satte mig tillrätta och tog tömmarna. J gick åt sidan, men Ariel stod fortfarande stilla och väntade på min signal. Riktigt duktig tjej!
 
Körde ett halvt varv runt gården innan jag stannade och lät J komma upp i vagnen. Ariel brydde sig inte alls om att vi var två stycken, utan stod fortfarande stilla och gick sedan lugnt när jag bad henne. Insåg att det skulle bli lite trångt att komma förbi ett par bilar längre fram på vägen, så jag provade att köra in Ariel på den större gräsmattan och vända runt där. Hon tog dock de vändande hjälperna bättre än jag räknat med och gjorde en snäv sväng till vänster. Hon känns så lätt att vända runt, hon bryr sig inte i skaklarna utan går i sidled så mycket som behövs. Tydligen har hon tänkt tävla i precisionskörning när hon blir äldre. ;-)
 
Efter ytterligare ett lugnt och stabilt varv runt gården nöjde vi oss och spände från vagnen. Ariel var mycket nöjd med sig själv och det var jag också. Min fina körhäst, snart kan vi ge oss ut på vägarna tillsammans!

Ja men... typ inkörd då?

Ikväll kom tränare P ut till mig. Inte för att vi kunde träna (minst en veckas ridförbud kvar), utan för att hon skulle hjälpa mig med Ariels körning. Eller, snarare för att jag behövde en hästvan med som sällskap. ;-)
 
Selade på Ariel och gick sedan till vagnen. Hon var helt med på noterna, så när hon ryggade ett steg in i vänster skakel, flyttade hon sig bara lite till höger innan jag hann korrigera och vips var hon på plats mellan skaklarna. Vilket proffs! :-D
 
Spände för medan P stod framför ställ. Vi gick nedför den lilla backen och P konstaterade att bakselen bromsade helt rätt nu när jag justerat den lite. Skönt! Sedan fick P kliva upp och ned i vagnen ett par gång, utan att Ariel reagerade öht. Så P fick sätta sig på kuskbocken och så gick vi ett varv runt gården. Jag ledde, men P höll ändå i tömmarna lite lätt. 
 
Ariel skrittade på rätt så ivrigt, hon tyckte matte var larvig som ville att det skulle gå långsamt. ;-) Eftersom det gick så bra så bytte vi plats efter ett varv, P fick gå bredvid Ariel, men utan att hålla i någon töm. Mest som en extra säkerhetsgrej.
 
Bästa utsikten! 
 
 
Ariel klarade av svängarna riktigt bra, det är ju lättare att stötta henne när jag sitter på kuskbocken och ser hur skaklarna beter sig, än när jag går bredvid. P fotade även när vi stod stilla. Draglinorna var på tok för långa, så de måste jag justera nästa gång jag kör henne. 
 
 
Spände från en helt cool och avslappnad häst, hon stod och gäspade medan jag grejade. <3 Hon verkar vara född till körhäst och det märks att hon älskar det. Så sjukt mycket roligt vi kommer att ha framöver! :-)
 
Nu skall hon få smälta allt nytt i några dagar, så hoppas jag komma ut med vagnen på måndag igen. 

Svåra vändningar

Igår fick jag hjälp av pappa att spänna för Ariel för vagnen igen. Hon blev superivrig när hon såg att vi gick mot vagnen, det verkar som hon tycker det är så roligt med körning. :-)
 
Backade in lugnt och sansat mellan skaklarna, fast det (pga justeringen sist) var trängre än sist. Stod sedan som en staty medan vi spände för. Jag försökte även få till bakselen, men den är på tok för stor för henne. Får göra nya hål så den passar. 
 
Eftersom bakselen var för stor, så vågade jag inte lämna min tomt (är en rätt brant nedförsbacke för att komma till vägen runt gården), utan jag gick runt med Ariel på tomten istället. Det blev flera alldeles för svåra vändningar såhär i början, men Ariel kämpade på och försökte begripa hur i hela friden hon skulle hantera de där skaklarna som var överallt. ;-)
 
Inte ett enda ögonblick var hon orolig, stressad eller nervös. Det känns så himla, himla skönt. <3
 
Eftersom pappa var upptagen på annat håll, testade jag att spänna från själv. Inga som helst problem, Ariel stod återigen helt stilla medan jag grejade. Underbara, älskade häst! <3
 
 

Satt i vagn!

Idag var Ariel mer än lovligt ofokuserad... Gjorde i ordning henne och selade medan hon hade allt fokus någon annanstans. Det tog hon med sig när vi gick till vagnen, där hon steppade runt rätt länge innan hon varvade ned. Planen var att få henne mellan skaklarna, så vi kunde justera dem efter henne, så jag inte behövde göra det när det väl var dags att sätta henne framför vagn. 
 
När hon jazzat omkring en stund och flyttat fem steg i sidled varje gång jag bad henne flytta några centimeter, så tröttnade pappa på den stirriga hästen och gick därifrån. Ariel lugnade så småningom ned sig, men det tog ett tag... Lyckades få henne så pass lugn att hon kunde fokusera på mig, då var det inga som helst problem att backa korrekt in mellan skaklarna. Ringde pappa, som lovade komma tillbaka. ;-) Passade på att gå runt mitt hus och sedan backa in Ariel igen. Inga som helst problem den här gången, fokuserad häst = lätt att manövrera dit jag vill. <3 Hon var väl bara lite för orastad efter fem dagars vila...
 
När pappa kom tillbaka försökte vi justera skaklarna, men han tyckte de passade Ariel perfekt. Jag förklarade att de inte kunde göra det, eftersom Hampus haft vagnen senast och han var mycket bredare än Ariel. Eftersom pappa framhärdade, så kom vi överens om att sätta fast skaklarna, så han fick se hur jag menade... När de väl var fastsatta var det lätt att se vad som behövde justeras. De var ungefär en dm för breda för Ariel. ;-)
 
När de var justerade och klara (Ariel stod helt stilla under tiden), tyckte pappa att jag lika gärna kunde gå framåt med Ariel, nu när hon ändå stod så lugnt i vagn. Jag var lite tveksam, men tänkte att vi kan ju alltid prova. Så framåt några steg, Ariel var helt med på att hon hade vagnen bakom sig. Hon blev lite bekymrad när hon kom åt ena skakeln, men jag pratade lugnande med henne och då fortsatte hon bara gå. <3 
 
Pappa tyckte vi kunde prova att rygga, så vi tog några steg bakåt också. Inte heller några problem för min stjärna. Sedan gick vi framåt några meter och vände tillbaka till ursprungsplatsen, så Ariel fick svänga till höger och känna av skakeln. Inga problem, tyckte hon och blev lite ivrig i skritten när hon kände hur enkelt det var att gå med vagn. Finaste tjejen! Spände ifrån och så fick hon massor med beröm. Glömde förstås att fota, men eftersom jag inte får rida på ytterligare 1 ½ vecka, så kommer det bli mer körning framöver,så jag skall försöka fota då. :-) 

Tidigare inlägg
RSS 2.0