Uppvärmningsövningar och lite trav

Igår var det centrerad ridning för A igen. Kom till stallet tio minuter innan träningen började, då tåget varit försenat. Som tur var så stod Ariel vid grinden och när jag ringde till A så kunde hon ta en omväg förbi en affär innan hon kom till stallet.

Jag hann borsta och kratsa hovarna innan A kom, så vi pratade lite medan jag sadlade och tränsade. Berättade om våra galopproblem och min allmänna prestationsångest. Vi började därför passet med lite "torrsim" av hur man egentligen rör sig när man galopperar. Riktigt nyttig övning, som jag tänker göra varje kväll innan jag går och lägger mig. Egentligen är det en övning från tai chi, men med lite modifiering så fungerar den precis lika bra när man behöver rulla höfterna i vänster respektive höger galopp.

Sedan fick jag sitta upp och vi började med att skritta runt och bara känna kroppen. Vi gjorde två stycken uppvärmningsövningar som jag skall försöka att jobba med lite själv också. Jag inser att jag tränat alldeles för lite centrerad ridning mellan våra träningar, det räcker inte att tänka på min kropp när A är med, jag måste tänka på den hela tiden...

Första uppvärmningsövningen gick ut på att jag långsamt skulle ge Ariel mer tygel i skritten, så att hon sökte sig framåt, nedåt mot bettet och när hon väl fått helt lång tygel skulle jag sakta korta in tygeln igen. Ariel var duktig på att följa bettet även om jag tyckte det var svårt att korta tygeln på ett mjukt och försiktigt sätt.

Sedan fick vi stretcha yttersidan av Ariel, genom att jag satt med korta tyglar i skritt och skänklarna i galoppfattningsposition. Utan att använda skänklarna, bara följa med med sitsen. Resultatet blev att Ariel ställdes i nacken och därmed fick längre yttersida. Ur detta fick vi vända in på volt genom att tänka cykelstyre med händerna, så inner hand gick lite bakåt och ytter hand lite framåt. I slutet på volten skulle jag sedan möta med yttertygeln, det var lite halvsvårt. Men fina volter blev det!

Vi avslutade med att träna lättridning trav. Svårt! Tanken var att om jag travade med rörelseriktning framåt med sitsen skulle Ariel öka tempot, rörelseriktning rakt upp skulle hon bibehålla tempot och rörelseriktning bakåt skulle hon sänka tempot. Oftast blev det skritt istället för långsam trav när jag tänkte bakåt, Ariel är för känslig och jag för otränad...

Det var mycket tänkvärt från även denna träning, jag bara önskar att jag kunde få min kropp att jobba med mig istället för emot mig...

Efter träningen var det tänkt att jag skulle åka med Ariel till ridskolan för tre dagars ridläger, men den som skulle hjälpa mig att köra transport (första gången för mig!) var sjuk, så det blev ingenting. Kände hur luften gick ur mig så jag släppte ut Ariel i hagen igen. Hon får vara ledig istället...

I och med att jag inte hade något sällskap till ridlägret vågade jag inte heller hoppas på att komma iväg till startfälttävlan, så när jag kom hem avanmälde jag mig. Det kommer fler tillfällen, förhoppningsvis kan någon kompis följa med mig då.

Det svåra blir så lätt

Igår var det dags för andra lektionen i centrerad ridning. Snälla M hade tagit in Ariel i stallet, så det var bara att borsta och sadla. Vi hann skritta fram lite och försöka återfå känslan från sist innan A var på plats. Jag provade även att sitta ned lite i traven på Ariel, men det slutade hela tiden med att hon saktade av. När jag påpekade det för A lovade hon att vi skulle få testa lite trav på slutet av lektionen.

Så började vi med att försöka hitta höfterna igen. Vi rörde höfterna i en cirkelrörelse bakåt och när det kändes bra fick vi börja att röra höfterna snabbare eller långsammare. Hästarna svarade med att öka eller minska steglängden. :-)


När vi rörde höfterna riktigt långsamt var det bara att stanna i rörelsen så stannade hästen. Sedan fick vi prova att röra höfterna åt andra hållet, dvs framåt, för att få en annan reaktion hos hästen. Jag fick inte riktigt till det först, men med lite lotsning av A så började mina höfter samarbeta och Ariel svarade snällt med att rygga. Varje gång jag förde höften framåt, tog hon ett steg bakåt. Så häftigt!


A berömde Ariel för att vara så känslig och lyhörd, hon läser av mig hela tiden och vill verkligen göra rätt. <3


Sedan fick vi börja hitta våra axlar och det var svårare. Jag har haft stora problem med smärta i rygg- och axelparti och tidigare under dagen hade jag fått den första av många massagebehandlingar. Det gjorde att minsta rörelse med axlarna smärtade och nu skulle vi försöka hitta hästens rytm i våra axlar. Aj... Berättade för A om min smärta och jag fick inte röra axlarna mer än att det fortfarande kändes bra. Så det var små, små rörelser jag gjorde.


Tanken var att vi sedan skulle hitta ett samspel mellan axel och höft, men det blev lite överkurs för mig. Jag tror jag fick till det några steg här och där, men inte något som kändes som ett flyt. Mest lullade jag bara runt och var förvirrad. :-P Men så fick vi tillsägelse att gå ut på spåret och peka med ytteraxeln in mot spåret. Ariel svarade lydigt med att göra en volt, men då fick jag order att hålla emot lite lätt med skänkeln och inte peka så "stort" med axeln. Resultatet blev att Ariel gjorde en mjuk och fin öppna längs hela långsidan!


När vi provat öppna i bägge varven och det bara flöt, så fick vi göra en ruskigt rolig övning. Vi skulle skritta med kontakt med hästens mun, känna att armbågarna var väldigt tunga, vilket gjorde att handen blev väldigt lätt. Sedan skulle vi bara lägga ned ena handen, så handflatan pekade uppåt. Resultatet? Hästen svängde åt det håll man "liftade". :-D Vi fick testa det några gånger och ha riktigt roligt, innan A visade vad som egentligen hände i våra kroppar. För bara genom att ändra handen, ändrades hela vår kropp och det blev självklart för hästen att vända. Så lätt det blev!


När vi ändå var igång och skrattade åt hur enkel ridningen kunde vara, så fick vi trava lite. Vi skulle tänka på att höfterna drev upp hästen i trav, men det gick sådär. :-P Ariel gick med allt snabbare steg, men trav blev det först när jag lade till skänkeln. Sedan skulle vi trava så länge det kändes bra och därefter bromsa med magen. Tanken är att det blir fler och fler bra steg innan övergången till skritt kommer och på så vis vänjer sig hästen vid att nedsittning i traven är riktigt behaglig. Jag gillar idén, den gör att så fort jag känner mig i obalans så får jag sakta av till skritt och återfinna balansen.


När lektionen var slut var både jag och M så peppade och ville bara fortsätta att rida och rida och rida. Hästarna var förstås inte särskilt svettiga då de mest skrittat, men åtminstone Ariel var trött mentalt. Det är lite svårt att vara koncentrerad hela tiden, när matte plötsligt börjat få ordning på ridningen...


Tillbaka i stallet fick hon flughuvan på innan hon och Alektor fick gå till en egen liten hage. Det är lite omflyttningar i hagarna just nu, men snart hoppas vi att alla hästarna kan gå i stora sommarhagen.


När två blir ett

Igår var en ganska dum dag. Jag hade det stressigt på jobbet vilket följde mig hela vägen hem och till stallet. Stressen gav mig huvudvärk och jag blev irriterad. Varför hade jag bokat en träning på en vardagskväll, när jag egentligen inte orkar och hinner?

Ariel stod längst bort i hagen och när vi skulle ut genom grinden försökte de andra hästarna trycka henne mot staketet. Inte okej! Jag får ta med spö i fortsättningen för att hålla hästarna borta. Den här gången räckte det med rösten, men man vet ju aldrig. Ariel var också irriterad, hon känner verkligen direkt vad jag är på för humör och tar efter. Jag som lovat mig själv att inte rida när jag är stressad och irriterad, men nu hade jag ju en träning inbokad. Dessutom med en tränare jag inte träffat tidigare. Hm...

Inne i stallet gnällde jag för M, som också skulle träna. Hon kände likadant, usch varför gick vi med på det här? Kan vi inte bara skippa allt och rida ut istället. Eller bara gosa med hästarna. Men hur det än var, bokad tid är bokad tid, så fick vi på hästarna utrustningen och satt upp.

Där var jag nära att ge upp. Någon har lyckats bända ut (!) min högra stigbygel så den var förstörd. Jag förstår inte hur det kan ha hänt, jag har inte använt stigbyglarna på flera dagar utan de har stått i mitt skåp. Först ville jag bara sitta av och grina, de här stigbyglarna har jag haft sedan 1993 och ridit in både Habina, Hampus och Ariel med. Men sedan tog jag mig samman (usch vad trött jag var!) och kopplade loss stiglädren från sadeln. Sittandes på hästen dessutom, men det tänkte jag inte på då.

Sedan skrittade vi ned till ridbanan för att få vår första lektion i Centrerad ridning. Vi fick berätta om våra hästar för A och höra lite grundläggande om vad centrerad ridning går ut på. Jag har ju hört det förut, byggstenar, mjuka ögon, andningen i magen och tyngden i bäckenet. Men nu var det dags att testa i praktiken!

Vi fick två bollar vardera att placera under sittbenen. Sedan fick vi skritta omkring och följa med i hästens rörelser. Jag tyckte det gick riktigt bra, även när vi skulle tänka på andningen och andas "ut i korsryggen". Än så länge inget knepigt, även om det kändes som jag satt i hängsits hela tiden. Sedan skulle vi göra volter genom att rulla inner boll bakåt alternativt trycka bollen mot marken. Det sista fungerade bäst för mig, men det gällde att både jag och Ariel var 100 % fokuserade, annars blev det bara halvdant. 

Så stannade vi, ställde oss i fältsits, plockade bort bollarna och satte oss ned. Jag upplevde ett enormt tomrum som jag fick försöka fylla med min sits, det var en oerhört häftig upplevelse. Ariels ganska platta sadel (jämfört med Hampus i alla fall) blev plötsligt väldigt djup och jag kände mig nära henne. Det var så fascinerande!

Med denna nya känsla fick vi skritta runt på spåret och fortsätta att svänga med sittbenen. Jag tyckte det fungerade lite bättre, men bäst blev det när vi fick börja upptäcka våra höfter. De skulle pendla med i hästens rörelser och vi skulle tänka på en höft i taget. Höften skulle "rulla" bakåt för varje steg och genom att peka med höften (inner eller ytter, vi varierade oss lite) kunde man vända hästen på en volt. 

Det var en sådan otrolig känsla! Att enbart genom att "lyfta" höften få Ariel att vända på sig. Jag höll en mjuk kontakt med munnen, men det var inga skänkel- eller tygelhjälper som stöttade, utan endast sitsen. Ariel tyckte det var så trevligt, så hon gick i form (!) med lugn, stängd mun hela tiden. Det var som hon sade "äntligen har du förstått hur du skall göra matte"...

Vi fick avsluta med att "peka" med ytterhöften in mot ridbanan i en ganska snäv rörelse, vilket resulterade i att Ariel gjorde de mest perfekta bakdelsvändningarna. Om och om igen... Allt kändes så lätt, verkligen som att föra en annan varelse i dans.

Jag kom på mig själv med att småfnissa hela tiden, att ridning kan vara så lätt! Så flytande och mjukt... Här avslutade vi lektionen, det var två mentalt trötta varelser, Ariel gäspade flera gånger och jag kunde inte sluta le. Ljuvligt!

Det låter kanske flummigt när jag skriver, men det är svårt att förklara på ett bättre sätt. Jag slutade helt enkelt att tänka och började istället känna. Som vanligt gör Ariel rätt när jag gör rätt, det är ju ingen nyhet att allt hänger på mig som ryttare. Men nu är vi ett litet myrsteg närmare de stora hemligheterna i ridningen och det känns fantastiskt! 

Ariel fick återvända till hagen utan flughuva och munkorg, då hon hade ett litet sår vid läppen som jag inte ville ha förvärrat. Hon var så glad hela hon när vi skrittade iväg, att dansa med matte är verkligen något som gör oss bägge lättare till sinnet.

Efteråt stannade jag kvar länge i stallet med M och pratade om våra upplevelser och meningen med ridning. Jag tror vi är ganska överens om vad vi vill uppnå. Harmoni och glädje, det är det allra bästa!

RSS 2.0