Ariel 3525

Idag var det fortfarande snöklampsväder, så jag hade planerat en lugn och lite kortare uteritt. Ariel ville dock annorlunda. ;-) Hade pulsmätaren på, men den ville inte fungera. Tror jag får klippa bort lite lurvig päls någon dag framöver.

 

Red längs skoterleden. Efter igångskrittningen kunde vi jogga på lång tygel, så himla skönt. Red på sidepull och det gick utmärkt. Tog ett par kortare galopper också, hon väljer numera alltid vänster galopp själv, så jag fick korrigera ett par fattningar för att få henne att galoppera höger galopp istället. Sedan var vi framme vid  grusvägarna. Valde den högra, så det blev lagom tuff klättring. Travade lite precis när det planade ut och uppe på grusvägens slut började jag tänka på hemfärd, när Ariel fick syn på den i ordninggjorda skoterleden (som varit igenvuxen tidigare). 

 

Men matte, den här vägen då? frågade Ariel och ville vidare. Först var jag lite tveksam, vi skulle ju ta det lugnt... Men sedan kunde jag inte motstå hennes gåvilja, så vi red vidare på skoterleden. Ganska snart gick det nedför igen, men Ariel tuffade på både då och på det ojämna stenunderlaget som följde. 

 

Jag visste ju var vägen slutade, men inte Ariel. Hon tyckte det var så himla roligt att upptäcka något nytt. När skoterleden väl tog slut så mynnade den ut i korsningen som till vänster leder till Nyland, rakt fram leder till Helgum och höger leder tillbaka till första skoterleden. Ariel ville gärna till vänster. ;-) Men jag förklarade för henne att det hinner vi inte, utan det fick bli höger och hemåt istället. 

 

Först via en grusväg förbi några hus. Där var vi tvungna att passera en livsfarlig Tyrannosaurus Rex (ja, det såg faktiskt ut som en sådan på håll, men det var en gripklo till en grävmaskin) som Ariel efter flera halter och mycket funderingar till sist gick fram och nosade på. Den var visst inte så farlig ändå... Sedan kunde vi trava ganska så lugnt fram till asfalten, skritta på den och sedan trava uppför grusvägen fram till skoterleden igen. Ariel kände dock inte igen sig först, så det blev lugn skrittpaus tills vägen började gå lite uppför, då blev det busgalopp (vänster), smackade på Ariel där det planade ut (dvs där vi brukar gå ned i trav), skutt över ett litet dike och vips hade hon gjort ett byte över diket och galopperade vidare i höger galopp. :-D

 

Travade av henne några meter och sedan blev det skritt hela vägen hem. En mycket nöjd Ariel, äntligen börjar det vara lite fart på matte igen. ;-)

 

Hemma igen konstaterade jag att vi ridit 5,76 km på en timme. Det ger en snitthastighet på 5,9 km/h. Riktigt bra med tanke på kuperad och besvärlig terräng. Dock var Ariel rätt så svettig, så jag funderar på om jag kanske skall klippa henne ändå...

Igår kom det regn följt av blötsnö under förmiddagen, så jag lade ribban rätt lågt när jag satt upp och skrittade till ridbanan. Ariel fick styltor redan efter några meter... Inte skoj, men inte mycket att göra åt. 

 

Började med att rida en åttvolt över ett litet plank (20 cm). Det var väldigt jobbigt tyckte Ariel att lyfta på fötterna. :-P Efter några varv gick vi över i trav och då blev det så avancerat (haha), så hon rev planket. Men jag iddes inte sitta av och lägga upp det igen, utan hon fick fortsätta att kliva över ett halvt nedrivet plank. Det gick bra det också, det handlar ju mest om att få något att kliva över och få en mittpunkt i åttvolten. Underlaget kändes ändå ok, men inte så att jag vågade mig på att galoppera.

 

Bytte sedan övning till att trava över fem cavaletti på 24 cm där mellanrummen var på 90 cm, dvs ganska kort trav (vilket är medvetet, hon behöver jobba med att korta upp traven). Det var en hel del islag när vi travade över, men hon jobbade ändå på bra. Gjorde den fyra gånger, sedan fick hon skritta och pusta medan jag funderade över om jag skulle våga hoppa. 

 

Oxern låg på 50 cm med lång anridning och långt även efteråt. Jag hade medvetet placerat den på bästa underlaget, så den skall kunna stå där hela vintern. Beslöt mig för att testa att ta det i trav först för att känna av underlaget. 

 

Ariel tog tag i hindret på ett utmärkt sätt och hoppade genom ryggen på ett ännu bättre sätt än tidigare. En riktigt härlig känsla, det var ett härligt språng och kändes mycket högre än 50 cm. Underlaget fungerade bra, så vi red emot igen men i galopp. Det blev ett ännu härligare språng, sådär så glädjen bara skjuter igenom kroppen. :-D Ariel kände av det också, för hon gjorde ett mini-bocksprång efteråt och krängde med halsen som hon bara gör när hon är extra glad. 

 

Hoppade en gång till i galopp med samma fantastiska känsla och när jag även fick en bra galopp, övergång till en fin trav och höll igång traven igenom svängen, så kände jag att det räckte för den här gången. Så några meter med trav på en lösgjord och nöjd Ariel och sedan blev det avskrittning. 

 

Förbaskat roligt att få hoppa igen! Jag känner mig verkligen hemma i hoppsadeln. Hoppas det kommer gå att hoppa även under vintern. :-)

I fredags blåste det rätt kraftigt, men jag var ridsugen, så vi gav oss iväg till U:s lägda för lite dressyrjobb. Främst var det fokusering det handlade om, att få Ariel att fokusera på mig och inte allt annat (mörkt, blåst, stor lägda, 90-väg i närheten). Började med en del övergångar skritt-halt och försökte rida med så små hjälper som möjligt. Dvs avsaktning genom att bli stilla i sitsen och igångsättning med att bara "andas" med vaderna. När Ariel var fokuserad på mig blev det verkligen fantastiska övergångar. <3 Men som vanligt är det inte alltid hon är i min bubbla (speciellt i början), så vi fick repetera en del innan jag gick över till skritt-trav istället. 

 

Försökte bara hitta takten i traven och få till mjuka övergångar. Fick henne mer med mig med hjälp av skänkelvikningar, inte helt perfekta (bakdelen någåot efter ibland), men hon blev mer med mig och det var huvudsaken. 

 

Gick sedan in på en lite större volt, men då lägdan lutar lite, så fick det bli enbart skritt på volten. Gjorde lite skänkelvikningar på volten, en av Ariels favoritövningar, och hon var helt med på noterna. Roligt, roligt, så pass att jag fick akta så hon inte överjobbade och flyttade sig för mycket. Men riktigt skoj att direkt hitta en övning som jag får berömma henne i så hon känner sig duktig. :-)

 

Sedan blev det lite tempoväxlingar i trav, skitsvårt rent ut sagt! Inte egentligen tempoväxlingarna, men för mig att känna nyanserna när Ariel är lite taggad (nosen hemåt).

 

Galopperade sedan rakt fram på lägdan med nosen bortåt, hon fattade rätt galopp bägge gångerna. Flyttade henne lite i högergaloppen (åt vänster) men det var lite överkurs tyckte Ariel. ;-)

 

Joggade sedan av innan vi skrittade hem, mycket nöjd med första riktiga trimpasset på väldigt länge. Känns mycket bättre än väntat! 

Igår tröttnade jag på min dumma förkylning och låtsades att jag var frisk. Red samma väg som jag red i måndags, fast åt andra hållet. Dvs vi skrittade fram på storgatan, joggade lite där det var plant och sedan fick hon skritta genom skogen där det var ojämnt. 

 

Ute på hammarvägen fick jag lite mer tryck i henne, så först joggade vi en lite längre sträcka där hon gick hur fint som helst i form. <3 Jag var noga med att vara mjuk i handen och bara hitta takten, så skötte hon resten själv. Underbar känsla! Provade några skänkelvikningar, men det är svårt när jag rider lätt, jag tycker inte jag kan ge hjälperna på rätt sätt. Hon gjorde helt ok skänkelvikningar, men med bakdelen lite efter. Då jag red på något för långa tyglar (medvetet pga längning av formen) blev det lite svårt att stämma av med yttertygeln som vi brukar göra. 

 

När det sedan började slutta nedför blev det skrittjobb, först flytta bakdel utåt (konstigt, tyckte Ariel och ville göra skänkelvikning) och sedan lite bogen in. Roligt även om det också här blev lite småsvårt när tyglarna var lite långa. 

 

Någar halter när vägen blev brantare nedåt (jobbigt ju! tyckte Ariel) och sedan en glad galopp uppför (återigen krånglade jag till det i fattningen = mer träning för mig!) följt av en helt otrolig trav på plan mark där hon gick lång och låg. 

 

Sedan skrittade vi av på lång tygel hela vägen hem. Ariel gick och hummade lite för sig själv, ett tydligt tecken på att hon är nöjd. <3 Jag var också nöjd och eftersom förkylningen inte blev värre av det hela, så tänker jag fortsätta rida på som vanligt. :-D

Förkylningen vill inte släppa taget om mig. :-( Skrittade barbacka till ridbanan för att kanske rida lite skrittdressyr. Men jag har äntligen fått staketet färdigt (rejälare stolpar och bredare band), så jag beslöt mig för att släppa lös Ariel. Det var omtyckt!

 

Hon tokrusade flera varv, gjorde diverse bocksprång och bakutsparkar. Galoppen ser riktigt trevlig ut nu och framförallt är hon mycket mer balanserad när hon vänder snävt. Jag måste våga mig på att rida henne framåt i galoppen, hon har så mycket bättre kroppskontroll nu. 

 

Sedan blev hon lite övermodig och fick för sig att galoppera över cavalettiserien... Det var fem cavaletti med en knapp meter emellan, så totalt runt 4,5 meter. Men hon gjorde ett halvhjärtat försök att hoppa över, landade mitt i och drog med sig två cavaletti några meter. Hon fortsatte i galopp som om det var EXAKT vad hon hade tänkt sig. Busfröken!

 

Hon fick rejsa en stund till innan jag lotsade henne över serien två gånger i trav. Det gick dock sådär, eftersom tanken med serien var att stärka den korta traven och hon var lite för överexalterad igår för att kunna trava lugnt. ;-) Vi får testa igen med ryttare istället. 

 

När Ariel var nöjd skrittade vi hem för hand, det tyckte hon var mysigt. Vi har ju promenerat mycket tillsammans, främst när hon var liten, så hon är väldigt trygg i den situationen. Jag trivs med det också. <3

 

Men nu vill jag bli frisk så jag får rida!

Jag är återigen förkyld (fjärde gången i år...) men igår trotsade jag förkylningen och red i alla fall. Ariel var helt hysterisk av glädje, kunde inte stå still när jag gjorde i ordning henne, försökte knyta upp knuten på grimskaftet och när jag skulle sitta upp så började hon gå iväg utan mig. :-O Det är inte precis likt henne... Men hon var så hysteriskt lycklig över att vi gjorde någonting igen. Äntligen matte!

 

Red iväg längs gamla landsvägen i värsta turboskritten. Ariel var så ivrig, dels för att vi äntligen gjorde någonting och dels tror jag för att det var plant och bra underlag efter allt knöggel i hagen. Hade tänkt vända efter tio minuter, men Ariel låtsades inte om mina försiktiga förslag om att vända, utan tuffade vidare i ännu snabbare tempo. ;-)  

 

Så jag hade inte hjärta att avbryta hennes glädje, utan vi fortsatte längs Hammarvägen, genom skogen och ut på storgatan. Där var det avverkning på gång, vilket triggade igång Ariel lite extra, så jag fick korta tyglarna en stund. Överpigg var bara förnamnet...

 

Det var för övrigt kvällen innan fullmåne och fantastiskt ljust längs vägen. <3 Behövde knappt använda pannlampan något alls.

 

Hemma igen efter fyrtio minuter, en mycket nöjd häst och en väldigt lycklig ryttare. Fy vad jag saknat ridningen! 

För att peppa mig själv lite extra, så lägger jag ut träningsplanen jag tänkt följa för att kunna genomföra fem mils clear round. Nu hoppas jag att vi får vara friska och att jag kan peppa Ariel ordentligt om hon får en svacka på tävlingen. :-)

 

Vecka 2. 1 km lågpulsjobb.

Vecka 3. 2 km lågpulsjobb.

Vecka 4. 3 km lågpulsjobb.

Vecka 5. 4 km lågpulsjobb.

Vecka 6. 5 km lågpulsjobb.

Vecka 7. 6 km lågpulsjobb, varav ett pass 1 h skritt.

Vecka 8. 7 km lågpulsjobb.

Vecka 9. 3 km lågpulsjobb, varav ett pass 1 h skritt.

Vecka 10. 9 km lågpulsjobb.

Vecka 11.11 km lågpulsjobb, varav ett pass 1 h skritt.

Vecka 12. Vilovecka pga gbg horse show.

Vecka 13. 13 km lågpulsjobb, varav ett pass 2 h skritt. Vila dagen efter.

Vecka 14. 15 km lågpulsjobb.

Vecka 15. 17 km lågpulsjobb, varav ett pass 3 h skritt. Vila dagen efter.

Vecka 16. 9 km lågpulsjobb.

Vecka 17. 19 km lågpulsjobb, varav ett pass 4 h skritt. Vila två dagar efter.

Vecka 18. 21 km lågpulsjobb.

Vecka 19. 23 km lågpulsjobb, varav ett pass 5 h skritt. Vila två dagar efter.

Vecka 20. 25 km lågpulsjobb.

Vecka 21. 25 km lågpulsjobb.

Vecka 22. 25 km lågpulsjobb.

Vecka 23. Lugnt arbete.

Vecka 24. CR50. Vila fem dagar efter.                      

Jag är alldeles för förkyld för att göra något seriöst, så jag beslöt mig för att rida barbacka idag. Red längs storgatan, med någon slags förhoppning om att den skulle blivit i ordninggjord av lastbilen som åkte med grus häromdagen (det hade den inte, bara en kort bit i uppförsbacken + bortre vändplanen hade fått nytt grus, men väldigt ojämnt och tjockt lagt). 

 

När vi skrittat fram så kunde jag inte låta bli att trava. Red lätt för att träna mig själv, men tydligen var det ändå jobbigt enligt Ariel. Hon pustade och frustade en del. :-P När vägen planade ut efter första vändplanen testade jag galopp också och till min förvåning kunde jag följa med riktigt bra i galoppen. Lycka! :-D Jag tror jag behöver en hel del barbackaträning framöver för att förbättra min sits och balans.

 

Provade lite skänkelvikning, vilket råkade bli bakdelsvändningar då Ariel var lite för lydig för mina vikthjälper. Med viss hjälp från det faktum att hon gärna ville gå hemåt. ;-) Men med lite förtydliganden från min sida så blev det trevliga skänkelvikningar i skritt. 

 

Galopperade lite till innan det var dags att vända, då blev det halter och skänkelvikning tills vägen var plan igen, sedan lite trav nedsittning (härlig trav!) och mer galopp. Hon blev lite mer exalterad på hemväg, men jag kunde följa med utan att bromsa, för så fort jag tänker "lugn" så saktar hon av. <3 Hon är verkligen extremt känslig för mina hjälper, även de jag gör omedvetet. 

 

Skrittade hem på en nöjd häst, kunde dock konstatera att jag var lite öm i baken, så aningens mer ryggmuskler behöver hon, även om det blivit mycket bättre sedan hon flyttade till vinterhagen. 

 

I lördags testade jag en lite ny runda med Ariel. Vi red längs skoterleden i skritt och trav, glad och lagom pigg Ariel. Klättrade sedan grusvägen uppför berget, det var en dum idé enligt Ariel, för det var såååå jobbigt. :-P

 

Tog oss genom skogen och hygget ut vid grusvägen vid T-korsningen, men istället för att vända hemåt (som vi brukar göra), så fortsatte vi bortåt till Ariels förtret. Galopperade hela vägen till gräsvägen in i skogen, det gick hyfsat men jag känner att jag bromsar med sitsen när jag sitter ned i galoppen. Mer träning behövs!

 

Avstickaren genom skogen ledde oss sedan ut på Storgatan och så skrittade vi den hem. Ariel var svettig men mycket nöjd när vi kom hem. Totalt hade vi ridit 6 km på en timme, men det var tuff terräng nästan hela vägen. 

 

I fredags var jag så ridsugen så jag beslöt mig för att rida i mörker. ;-) Vi red till ridbanan och jobbade där. Främst var det övergångar halt-skritt som gällde. Ariel var väldigt ofokuserad, svaret på mina frågor berodde helt på var på ridbanan vi befann oss. 

 

Dvs bad jag om halt med sitsen på bortaväg, så stannade hon direkt. Bad jag om halt på hemväg så blev det en rejäl förhållning innan hon reagerade och sedan gick hon framåt igen utan att få någon framåtdrivande hjälp...

 

På samma sätt behövde jag nästan bara tänka för att hon skulle gå framåt efter halten på hemväg, medan hon på bortaväg inte reagerade öht på sitsen utan jag var tvungen att använda skänklarna. Frustrerande, men jag lät det inte påverka vårt jobb utan fortsatte som om inget hänt bara. 

 

Travade även några varv, med enda fokus takt och ställning i nacken (inåt-utåt). Några sekvenser var helt magiska, vilken känsla jag kan få med henne! <3

 

Red med pannlampan och det fungerade helt okej för dressyrjobb iaf.