Inbyggd GPS...
Ariel var på ett strålande humör idag, eller var det jag som var glad och det smittade?
Gjorde i ordning för promenad, med lite extra visitation i form av tempning (37,88 grader) och pulsning (52 slag). Jag är lite skeptisk till pulsen. Räknade till 13 slag, men jag kan ha räknat i 20 sekunder (39 slag) istället för 15 sekunder. Nåja, så viktig är ju inte pulsen nu, men det vore trevligt om hon kunde vara lågpulsad.
Medan jag höll på kom det ingen reaktion från hennes sida, mer än att hon helst inte ville stå still utan att matte pratade med henne. Lite ögontjänare är hon allt...
Promenerade till banvallen, hade någon konstig idé om att vi skulle gå riktigt långt på den idag. Det var ju på tok för varmt (och för mycket flygfän!) för att orka något sådant. Ariel gick snällt bakom/bredvid mig hela tiden. Vi travade två pass, cirka en halv minut vardera och jag blev förstås alldeles slut av springandet. Ariel var mer oberörd och tyckte att vi kunde trava snabbare än vi gjorde. Däremot lyssnade hon hela tiden på när jag bad henne minska traven, så jag kände det aldrig som om jag tappade kontrollen.
Efter 20 minuter hade vi kommit fram till sommarhagen, det är alltså en kort bit av banvallen som går parallellt med sommarhagen. Där finns dessutom en grind in i hagen, så om man vill kan man ta sig in i eller ut ur hagen den vägen. Jag lät Ariel göra halt och beslöt mig snabbt för att hon faktiskt arbetat så bra idag att vi kunde sluta redan nu.
Öppnade grinden och lät en mycket ivrig Ariel skritta in. Hon var helt med på noterna om var hon befanns sig, trots att hästarna inte är i den bortre delen av sommarhagen så mycket. Hon kände absolut igen sig och visste vad som var på väg att hända. Matte tog av sidepullen!
Ariel stod kvar så pass länge som jag bad henne göra, när jag sade "tack" vände hon sig tvärt om och rusade genom hela hagen (tog säkert 2-3 minuter) till de andra hästarna. På håll kunde jag se att de blev förvånade att hon kom från det hållet. De hade ju stått och väntat på henne vid den vanliga grinden.
Jag är imponerad över Ariels kapacitet att hitta hem, imponerad av hennes lugn under våra promenader, när hon egentligen skulle kunna kasta sig runt, slita sig loss och rusa till sina hästkompisar. På något vis måste hon ändå uppskatta att umgås med mig, även om hon i de flesta lägen väljer hästkompisarna före.
Eller, det är inte riktigt sant det heller. När jag kom fram till flocken (efter 10 minuter) så kom Ariel mig till mötes, ville umgås med mig och bli kliad. Får hon välja står hon helst en liten bit ifrån flocken, så hon ser dem, och umgås med mig. Varför välja, när man kan ha båda, tycks hon resonera.
Gjorde i ordning för promenad, med lite extra visitation i form av tempning (37,88 grader) och pulsning (52 slag). Jag är lite skeptisk till pulsen. Räknade till 13 slag, men jag kan ha räknat i 20 sekunder (39 slag) istället för 15 sekunder. Nåja, så viktig är ju inte pulsen nu, men det vore trevligt om hon kunde vara lågpulsad.
Medan jag höll på kom det ingen reaktion från hennes sida, mer än att hon helst inte ville stå still utan att matte pratade med henne. Lite ögontjänare är hon allt...
Promenerade till banvallen, hade någon konstig idé om att vi skulle gå riktigt långt på den idag. Det var ju på tok för varmt (och för mycket flygfän!) för att orka något sådant. Ariel gick snällt bakom/bredvid mig hela tiden. Vi travade två pass, cirka en halv minut vardera och jag blev förstås alldeles slut av springandet. Ariel var mer oberörd och tyckte att vi kunde trava snabbare än vi gjorde. Däremot lyssnade hon hela tiden på när jag bad henne minska traven, så jag kände det aldrig som om jag tappade kontrollen.
Efter 20 minuter hade vi kommit fram till sommarhagen, det är alltså en kort bit av banvallen som går parallellt med sommarhagen. Där finns dessutom en grind in i hagen, så om man vill kan man ta sig in i eller ut ur hagen den vägen. Jag lät Ariel göra halt och beslöt mig snabbt för att hon faktiskt arbetat så bra idag att vi kunde sluta redan nu.
Öppnade grinden och lät en mycket ivrig Ariel skritta in. Hon var helt med på noterna om var hon befanns sig, trots att hästarna inte är i den bortre delen av sommarhagen så mycket. Hon kände absolut igen sig och visste vad som var på väg att hända. Matte tog av sidepullen!
Ariel stod kvar så pass länge som jag bad henne göra, när jag sade "tack" vände hon sig tvärt om och rusade genom hela hagen (tog säkert 2-3 minuter) till de andra hästarna. På håll kunde jag se att de blev förvånade att hon kom från det hållet. De hade ju stått och väntat på henne vid den vanliga grinden.
Jag är imponerad över Ariels kapacitet att hitta hem, imponerad av hennes lugn under våra promenader, när hon egentligen skulle kunna kasta sig runt, slita sig loss och rusa till sina hästkompisar. På något vis måste hon ändå uppskatta att umgås med mig, även om hon i de flesta lägen väljer hästkompisarna före.
Eller, det är inte riktigt sant det heller. När jag kom fram till flocken (efter 10 minuter) så kom Ariel mig till mötes, ville umgås med mig och bli kliad. Får hon välja står hon helst en liten bit ifrån flocken, så hon ser dem, och umgås med mig. Varför välja, när man kan ha båda, tycks hon resonera.
Halva livet...
Idag är en väldigt speciell dag. Nu har jag haft Ariel halva hennes liv. Hon var sex månader och en vecka när jag köpte henne och idag är hon tolv månader och två veckor. Jag undrar hur vårt gemensamma liv kommer att se ut om tio år...
Parantesen i hennes liv...
När jag lämnade Ariel ikväll kände jag mig ganska deppig. Som en liten parantes i hennes liv, någon som kommer och stör ibland, stör hennes flockliv med de andra hästarna.
Ur människoperspektiv är det självklart viktigt att jag hanterar Ariel och utbildar henne. Men i hennes ögon är det fullständigt onödigt och något som tyvärr måste genomföras innan flocken äntligen kan återförenas.
Samtidigt blir jag alldeles varm i kroppen när jag tänker på vad vi gjorde idag, och allt eftersom jag repeterar för mig själv vad som hände, så känns det ändå som att Ariel och jag hör ihop. Att hon redan gör nästan vad som helst för mig. Kanske inte för att hon vill egentligen, utan för att jag vill så gärna och då vill hon inte göra mig besviken.
Idag hade Ariel träns på sig igen, inget hon verkar gilla. Vi gick ut och tittade på grillen (som stod på gårdsplanen) med tränset på. Ibland glömmer hon bort bettet, när hon ser något intressant eller spännande. Efter fem minuter fick hon slippa tränset och vi gjorde lite roliga saker i ladugården istället. Jag tyckte de var roliga i alla fall.
Först försökte jag få Ariel att sätta ett ben inuti ett gammalt bildäck. Onödigt, tyckte Ariel, som verkligen har koll på sina fötter... Matte fick lyfta dit foten om hon ville, det hade Ariel ingenting emot, men att själv sätta i den var dumt.
Sedan gick vi slalom runt flera bildäck. Spännande tyckte matte. Rätt så tråkigt, tyckte Ariel, men följde ändå med matte runt de där grejerna. Så fick Ariel ha ett litet däck på ryggen. Läskigt, tyckte Ariel, men om matte ändå står bredvid och säger att det inte är farligt så får väl den där grejen vara där då.
Slutligen tog vi oss en tur inne i foderladan, klev över en del brädor och bjälkar samt smög oss igenom ganska trånga passager. Lite kul tyckte Ariel att det var, mest för att det låg halm här och var. Speciellt roligt var det att hitta fodersilon, men den fick hon inte nosa på för matte.
Så gick vi ut till hagen igen. Ariel full av glädje över att matte ÄNTLIGEN hade förstått vad som var roligt i Ariels liv. När jag släppte henne sprang hon i kort galopp bort till resten av flocken. Det var ingen hysterisk galopp, men ändå ett tydligt tecken på vad som är viktigt i hennes liv.
Jag var som sagt ganska deppig efter det här. Samtidigt blir jag fascinerad över att hon gör allting jag ber henne göra. Att hon ändå följer med mig runt de där dumma bildäcken, att jag får henne att gå överallt där jag går. Förvisso kan hon ibland stanna och titta bort mot hagen, men inte en gång gnäggade hon efter de andra. Så fort jag lockar på henne vänder hon sig åter mot mig och följer mig framåt.
Jag vet inte vad jag skall tro längre.
Ur människoperspektiv är det självklart viktigt att jag hanterar Ariel och utbildar henne. Men i hennes ögon är det fullständigt onödigt och något som tyvärr måste genomföras innan flocken äntligen kan återförenas.
Samtidigt blir jag alldeles varm i kroppen när jag tänker på vad vi gjorde idag, och allt eftersom jag repeterar för mig själv vad som hände, så känns det ändå som att Ariel och jag hör ihop. Att hon redan gör nästan vad som helst för mig. Kanske inte för att hon vill egentligen, utan för att jag vill så gärna och då vill hon inte göra mig besviken.
Idag hade Ariel träns på sig igen, inget hon verkar gilla. Vi gick ut och tittade på grillen (som stod på gårdsplanen) med tränset på. Ibland glömmer hon bort bettet, när hon ser något intressant eller spännande. Efter fem minuter fick hon slippa tränset och vi gjorde lite roliga saker i ladugården istället. Jag tyckte de var roliga i alla fall.
Först försökte jag få Ariel att sätta ett ben inuti ett gammalt bildäck. Onödigt, tyckte Ariel, som verkligen har koll på sina fötter... Matte fick lyfta dit foten om hon ville, det hade Ariel ingenting emot, men att själv sätta i den var dumt.
Sedan gick vi slalom runt flera bildäck. Spännande tyckte matte. Rätt så tråkigt, tyckte Ariel, men följde ändå med matte runt de där grejerna. Så fick Ariel ha ett litet däck på ryggen. Läskigt, tyckte Ariel, men om matte ändå står bredvid och säger att det inte är farligt så får väl den där grejen vara där då.
Slutligen tog vi oss en tur inne i foderladan, klev över en del brädor och bjälkar samt smög oss igenom ganska trånga passager. Lite kul tyckte Ariel att det var, mest för att det låg halm här och var. Speciellt roligt var det att hitta fodersilon, men den fick hon inte nosa på för matte.
Så gick vi ut till hagen igen. Ariel full av glädje över att matte ÄNTLIGEN hade förstått vad som var roligt i Ariels liv. När jag släppte henne sprang hon i kort galopp bort till resten av flocken. Det var ingen hysterisk galopp, men ändå ett tydligt tecken på vad som är viktigt i hennes liv.
Jag var som sagt ganska deppig efter det här. Samtidigt blir jag fascinerad över att hon gör allting jag ber henne göra. Att hon ändå följer med mig runt de där dumma bildäcken, att jag får henne att gå överallt där jag går. Förvisso kan hon ibland stanna och titta bort mot hagen, men inte en gång gnäggade hon efter de andra. Så fort jag lockar på henne vänder hon sig åter mot mig och följer mig framåt.
Jag vet inte vad jag skall tro längre.
Drömmar om föl...
Vad gör man när man längtar ihjäl sig efter sin häst, men är för sjuk för att åka och gosa med henne? Man drömmer sig bort i konstiga feberdrömmar om föl och betäckningar och fler föl... Om inget oförutsett inträffar skall Ariel få träffa en hingst 2010. Hingsten är redan bestämd (såvida det inte nygodkänns något bättre innan dess) och faktum är att jag redan klurat ut vem som skall få betäcka fölungen, om det blir ett stoföl. Det kallas för långsiktig avelsplanering och visst har jag en röd tråd i mitt tänkande. Med betoning på röd. *skrattar åt ett skämt som bara jag förstår*
Vem vet vad som händer i framtiden, men drömma går ju alltid. Nu återvänder jag till den varma sängen och drömmer vidare. Kanske vinner vi Fjord-SM i hoppning i nästa dröm. :-D
Semestern avslutad
Ja, jag tog mig en funderar med en kunnig bekant och vi kom fram till att jag avbryter Ariels semester nu. Hon har varit helt ledig i tre månader, och det känns fånigt att hon skall vara ledig när jag nu har tillgång till bil och lättare för att vara kvar i stallet många timmar. Kanske får hon ledigt längre än en månad i november istället, vi får se. Men nu är vi igång!
Idag inledde vi med att bekanta oss med bettet. Jag tog det tredelade 9,5 cm, men jag var så fokuserad på hur Ariel reagerade gentemot bettet att jag glömde kolla om det var lagom stort. *skäms* Ariel tuggade en hel del, men slutade tugga så fort jag kliade henne under magen. Hehe, det lär inte ta lång tid innan hon helt glömmer bort bettet.
Efter denna prövning tog vi oss en promenad i distanstränset (utan bett). Det märks att Ariel inte varit utanför gården på tre månader, hon var tvungen att stanna och titta på nästan allt längs vägen. Jag uppmuntrar dock den vanan, istället för att hon hoppar åt sidan eller rusar hemåt när hon blir rädd för något. Det gäller bara att kunna läsa av när hon faktiskt är rädd och när hon bara fånar sig. Än så länge fungerar det utmärkt.
Jag blir så glad över min positiva häst, som hela tiden är uppmärksam på vad jag säger. Hon har helt förstått att hon inte får gå förbi matte, och att hon hela tiden behöver ha ett öra åt mattes håll.
Efter promenaden svampade jag av henne, och provade med lite mer blöt svamp än tidigare. Hon tyckte fortfarande inte om det, men eftersom hon fick beta så kunde jag blöta henne lite då och då ändå. Väldigt onödigt enligt Ariel (som rullade sig i dammet sedan).
Tog för övrigt bort två fästingar också, den ena sade Ariel själv till att den kliade. Spolade även hennes ögon med koksaltlösning, något Ariel tyckte var lite läskigt, men om matte säger att jag skall stå stilla är det bäst jag gör det...
Åh jag hoppas verkligen hon behåller den här positiva grundinställningen genom hela utbildningen!
Idag inledde vi med att bekanta oss med bettet. Jag tog det tredelade 9,5 cm, men jag var så fokuserad på hur Ariel reagerade gentemot bettet att jag glömde kolla om det var lagom stort. *skäms* Ariel tuggade en hel del, men slutade tugga så fort jag kliade henne under magen. Hehe, det lär inte ta lång tid innan hon helt glömmer bort bettet.
Efter denna prövning tog vi oss en promenad i distanstränset (utan bett). Det märks att Ariel inte varit utanför gården på tre månader, hon var tvungen att stanna och titta på nästan allt längs vägen. Jag uppmuntrar dock den vanan, istället för att hon hoppar åt sidan eller rusar hemåt när hon blir rädd för något. Det gäller bara att kunna läsa av när hon faktiskt är rädd och när hon bara fånar sig. Än så länge fungerar det utmärkt.
Jag blir så glad över min positiva häst, som hela tiden är uppmärksam på vad jag säger. Hon har helt förstått att hon inte får gå förbi matte, och att hon hela tiden behöver ha ett öra åt mattes håll.
Efter promenaden svampade jag av henne, och provade med lite mer blöt svamp än tidigare. Hon tyckte fortfarande inte om det, men eftersom hon fick beta så kunde jag blöta henne lite då och då ändå. Väldigt onödigt enligt Ariel (som rullade sig i dammet sedan).
Tog för övrigt bort två fästingar också, den ena sade Ariel själv till att den kliade. Spolade även hennes ögon med koksaltlösning, något Ariel tyckte var lite läskigt, men om matte säger att jag skall stå stilla är det bäst jag gör det...
Åh jag hoppas verkligen hon behåller den här positiva grundinställningen genom hela utbildningen!
Vacker svans
Åkte ut till Ariel mest för att lasta av alla nyinköpta grejer. Började sortera upp allting, bytte bett både på unghästtränset (tredelade med rörliga ringar), distanstränset (nova-bettet) och dressyrtränset (tredelat med fasta ringar) samt bytte tyglar på hopptränset till de nya gummityglarna. Jag vet att jag är tränstokig...
Packade även upp en del grejer från Helgum, vilket resulterade i att min dressyrsadel nu ståtar både med vojlock, gelpad, sadelgjord, stigläder, stigbyglar och ländtäcke. Vad gör man inte för att få undan lite grejer. ;-) Fick ett ryck av allt organiserande, så jag passade på att tömma min "byrå" som jag har i sadelkammaren och tvättade den ordentligt. Fick lust att även rengöra borstar + organisera bättre i putsboxarna, men det hann jag inte med.
Medan byrån torkade bestämde jag mig för att göra något med Ariel. Det blev därför badning av svans följt av promenad till paddocken. Ariel tyckte det var helt okej att lämna flocken, jag behövde bara visa henne spöet ett par gånger. Stod snällt hela tiden när jag hade henne uppbunden, även om hon hoppade lite i sidled när de två fågelhundarna kom susandes förbi oss. Hon brydde sig inte om att ha svansen i hinken, men tyckte att sköljvattnet var lite kallt (vilket det var). Hon reagerade inte ens över sprayflaskan med pälsglans, och det känns verkligen skönt. Hon är så cool bara hon bestämt sig för det.
Jag vet att svansroten ser ful ut nu, men hon har slutat klia den och jag hoppas att den får växa ut helt nu. Då kommer hon bli supersnygg!
Medan svansen torkade promenerade vi till paddocken för att ställa ut konerna jag köpte på Börjes. Ariel tyckte vi var lite tråkiga som stod stilla, men hon följde snällt med hela tiden ändå. Gosgumman! Jag kunde förstås inte låta bli att ta ett hopp över en minioxer (20 cm) och Ariel hängde på men iddes inte hoppa ordentligt, så frambommen följde med. Nåja, hon har gott om tid på sig att lära sig lyfta på fötterna. Vi gick över tre bommar också och dem rörde hon inte vid.
Tillbaka mot hagen bjöd hon så bra att vi travade två sträckor. Jag tror hon har börjat förstå S-ljudet nu, men det kan ju också vara för att jag börjar springa som hon följer med. Knäppte några kort i hagen, det känns som att hon har blivit mer vuxen i kroppen.
Fast det är klart, öronen är ju som de är fortfarande...
Hon har redan längre pannlugg än Habina och Hampus. Jag hoppas den blir superlång.
Packade även upp en del grejer från Helgum, vilket resulterade i att min dressyrsadel nu ståtar både med vojlock, gelpad, sadelgjord, stigläder, stigbyglar och ländtäcke. Vad gör man inte för att få undan lite grejer. ;-) Fick ett ryck av allt organiserande, så jag passade på att tömma min "byrå" som jag har i sadelkammaren och tvättade den ordentligt. Fick lust att även rengöra borstar + organisera bättre i putsboxarna, men det hann jag inte med.
Medan byrån torkade bestämde jag mig för att göra något med Ariel. Det blev därför badning av svans följt av promenad till paddocken. Ariel tyckte det var helt okej att lämna flocken, jag behövde bara visa henne spöet ett par gånger. Stod snällt hela tiden när jag hade henne uppbunden, även om hon hoppade lite i sidled när de två fågelhundarna kom susandes förbi oss. Hon brydde sig inte om att ha svansen i hinken, men tyckte att sköljvattnet var lite kallt (vilket det var). Hon reagerade inte ens över sprayflaskan med pälsglans, och det känns verkligen skönt. Hon är så cool bara hon bestämt sig för det.
Jag vet att svansroten ser ful ut nu, men hon har slutat klia den och jag hoppas att den får växa ut helt nu. Då kommer hon bli supersnygg!
Medan svansen torkade promenerade vi till paddocken för att ställa ut konerna jag köpte på Börjes. Ariel tyckte vi var lite tråkiga som stod stilla, men hon följde snällt med hela tiden ändå. Gosgumman! Jag kunde förstås inte låta bli att ta ett hopp över en minioxer (20 cm) och Ariel hängde på men iddes inte hoppa ordentligt, så frambommen följde med. Nåja, hon har gott om tid på sig att lära sig lyfta på fötterna. Vi gick över tre bommar också och dem rörde hon inte vid.
Tillbaka mot hagen bjöd hon så bra att vi travade två sträckor. Jag tror hon har börjat förstå S-ljudet nu, men det kan ju också vara för att jag börjar springa som hon följer med. Knäppte några kort i hagen, det känns som att hon har blivit mer vuxen i kroppen.
Fast det är klart, öronen är ju som de är fortfarande...
Hon har redan längre pannlugg än Habina och Hampus. Jag hoppas den blir superlång.
Saker jag köpte i Tingsryd
Då skall vi se... Om vi börjar med det jag skulle köpa, så blev det följande:
Nummerbricka till tävling; verkade rätt okej, men vi får ju se när jag använder den
Chambon; tog den i läder, verkade vara stabilare
Bett; blev tre stycken! Ett 9,5 cm tredelat med rörliga ringar, ett 10,5 cm tredelat med fasta ringar och ett 10,5 cm odelat novabett.
Sadelbock; sjukt stort paket blev det, tur att man har en kombi...
Koner; självklart blev det dem också, de såg riktigt vettiga ut.
Läderbalsam; ja en burk blev det.
Swed Clay; en hink med lera likaså.
Blue Lotion; japp en flaska med det också.
Bomull; nä det struntade jag i. Kändes inte så nödvändigt när jag väl var där.
Hingstkatalog; började bläddra i den direkt och njöt av fina halvblodshingstar.
Vojlock; hittade röda (!) voljockar i rätt nyans för bara 65 kr styck. Köpte tre stycken så jag kan tvätta dem ofta.
Sadelgjord; köpte en enkel svart sak, helt okej i början.
Sedan gjorde jag några impulsköp också.
Bettskivor; hittade i rött och då kunde jag helt enkelt inte motstå dem.
Reflexväst för hund; det blir en julklapp till mina föräldrars hund.
Gummityglar; hittade svarta gummityglar med mässingsspännen, precis det jag behöver till hopptränset!
Jag spanade på några sadlar också, föll både för en begagnad Stübben hoppsadel och den bomlösa svart/röda sadeln, men några pengar för sådana utsvävningar har jag inte just nu. Vi får klara oss med dressyrsadeln så länge och så får jag lägga undan pengar varje månad några år framöver.
De inköp jag är mest nöjd med är nog betten, vojlockarna och gummityglarna. Speciellt gummityglarna känns så roliga, då jag inte trodde det skulle gå att få tag på sådana. Jag längtar till jag får smörja in dem och hänga upp dem med resten av tränset.
Nummerbricka till tävling; verkade rätt okej, men vi får ju se när jag använder den
Chambon; tog den i läder, verkade vara stabilare
Bett; blev tre stycken! Ett 9,5 cm tredelat med rörliga ringar, ett 10,5 cm tredelat med fasta ringar och ett 10,5 cm odelat novabett.
Sadelbock; sjukt stort paket blev det, tur att man har en kombi...
Koner; självklart blev det dem också, de såg riktigt vettiga ut.
Läderbalsam; ja en burk blev det.
Swed Clay; en hink med lera likaså.
Blue Lotion; japp en flaska med det också.
Bomull; nä det struntade jag i. Kändes inte så nödvändigt när jag väl var där.
Hingstkatalog; började bläddra i den direkt och njöt av fina halvblodshingstar.
Vojlock; hittade röda (!) voljockar i rätt nyans för bara 65 kr styck. Köpte tre stycken så jag kan tvätta dem ofta.
Sadelgjord; köpte en enkel svart sak, helt okej i början.
Sedan gjorde jag några impulsköp också.
Bettskivor; hittade i rött och då kunde jag helt enkelt inte motstå dem.
Reflexväst för hund; det blir en julklapp till mina föräldrars hund.
Gummityglar; hittade svarta gummityglar med mässingsspännen, precis det jag behöver till hopptränset!
Jag spanade på några sadlar också, föll både för en begagnad Stübben hoppsadel och den bomlösa svart/röda sadeln, men några pengar för sådana utsvävningar har jag inte just nu. Vi får klara oss med dressyrsadeln så länge och så får jag lägga undan pengar varje månad några år framöver.
De inköp jag är mest nöjd med är nog betten, vojlockarna och gummityglarna. Speciellt gummityglarna känns så roliga, då jag inte trodde det skulle gå att få tag på sådana. Jag längtar till jag får smörja in dem och hänga upp dem med resten av tränset.
Flockliv
Jag var iväg en sväng till Ariel på eftermiddagen, men gjorde egentligen inget särskilt. Packade upp lite av hästgrejerna, men det känns som att det kommer att ta evigheter att få någon ordning på allt. Hängde upp selarna på en sadelhängare och satte fast vojlocken på dressyrsadeln. Försökte sortera ryktsakerna, men både putsbox och hink behöver rengöras, så jag kom liksom av mig efter en stund.
Ariel var glad att se mig, hon ville gärna bli kliad. Men hon brydde sig inte nämnvärt när jag traskade iväg heller. Jag är nog en trevlig parantes i hennes liv just nu, när vi ändå inte gör några aktiviteter.
En ny häst har kommit in i hagen också, det är Novas mamma Försenad (stackars häst...). Försenad försöker bli högst i rang och hon tar ofta ut sin frustration på Ariel. Gärna för mig, Ariel kan aldrig få för många påminnelser om att hon är lägst i rang. Jag lyckades fånga en sådan sekvens på film, visst är Ariel duktig på hästspråk!
http://www.youtube.com/watch?v=dWWfQ6aDOwA
Ariel var glad att se mig, hon ville gärna bli kliad. Men hon brydde sig inte nämnvärt när jag traskade iväg heller. Jag är nog en trevlig parantes i hennes liv just nu, när vi ändå inte gör några aktiviteter.
En ny häst har kommit in i hagen också, det är Novas mamma Försenad (stackars häst...). Försenad försöker bli högst i rang och hon tar ofta ut sin frustration på Ariel. Gärna för mig, Ariel kan aldrig få för många påminnelser om att hon är lägst i rang. Jag lyckades fånga en sådan sekvens på film, visst är Ariel duktig på hästspråk!
http://www.youtube.com/watch?v=dWWfQ6aDOwA
Inköpslista...
Saker jag tänker köpa i Tingsryd:
Nummerbricka till tävling (lika bra att passa på)
Chambon (behöver snart en sådan)
Bett (ett litet tredelat till fröken)
Sadelbock (kan bli mycket användbar i sadelkammaren, jag behöver ju rengöra sadeln ibland)
Koner (med ridbanans bokstäver, sedan tänker jag använda dem som vanliga koner också)
Läderbalsam (går alltid åt)
Swed Clay (går alltid åt)
Blue Lotion (går alltid åt, tjatigt men sant)
Bomull (går... ja ni vet)
Hingstkatalog (måste hänga med i halvblodsvärlden lite också)
Vojlock (har ju bara en dressyr + ett tävlingsschabrak)
Sadelgjord (samma där, behöver en vanlig)
Sedan drömmer jag om att hitta ett fint naturfärgat träns att tömköra/köra i, men jag kan vänta i värsta fall. Kanske vågar jag drömma lite om en hoppsadel också...
Nummerbricka till tävling (lika bra att passa på)
Chambon (behöver snart en sådan)
Bett (ett litet tredelat till fröken)
Sadelbock (kan bli mycket användbar i sadelkammaren, jag behöver ju rengöra sadeln ibland)
Koner (med ridbanans bokstäver, sedan tänker jag använda dem som vanliga koner också)
Läderbalsam (går alltid åt)
Swed Clay (går alltid åt)
Blue Lotion (går alltid åt, tjatigt men sant)
Bomull (går... ja ni vet)
Hingstkatalog (måste hänga med i halvblodsvärlden lite också)
Vojlock (har ju bara en dressyr + ett tävlingsschabrak)
Sadelgjord (samma där, behöver en vanlig)
Sedan drömmer jag om att hitta ett fint naturfärgat träns att tömköra/köra i, men jag kan vänta i värsta fall. Kanske vågar jag drömma lite om en hoppsadel också...
PAKET!
Jag hade ju helt glömt att jag beställt en massa saker från Hööks när de hade rea. Hämtade ut paketet idag. Till min stora besvikelse var de tre röda vojlockarna jag beställt helt slutsålda.
Det blev en grön dressyrvojlock.
Och en dressyrsadelgjord. Dötrist känns det som. :-(
Jag vill impulshandla någonting... Vad som helst... Gärna en shetlandsponny...
Det blev en grön dressyrvojlock.
Och en dressyrsadelgjord. Dötrist känns det som. :-(
Jag vill impulshandla någonting... Vad som helst... Gärna en shetlandsponny...
Distansdebut 2012, delmål 3 klart!
Idag kom Ariels pass!
ARIEL 1 ÅR!!!
Min lilla älskling fyller 1 år idag! :-D Jag och min mamma åkte ut till henne för mätning och fotografering. Jag kan avslöja att hon vuxit mer än någonsin, hela 3,5 cm på en månad. Det betyder att hon passerat c-ponnygränsen och kan nu ståta med att vara 130,5 cm hög i manken! *mycket stolt*
Jag mätte henne en del, och hon har även gått upp i vikt, så nu är hon ikapp med tabellerna kring hur mycket hon bör väga. 266 kg väger den söta damen och det är bara att inse att hon inte är liten längre... Även om hon efter klippning av manen (ensam i stallet!), avborstning, mätning och fotografering var synnerligen trött...
Enligt 90 %-regeln kommer hon bli 145 cm som vuxen och enligt zigenarmåttet kommer hon att bli 143 cm som vuxen. Jag är nöjd. Alltid nöjd med en sådan söt åsna.
Stor och lerig åsna
Jag och min mamma hann svänga in till Ariel och lämpa av alla hästgrejerna. Jag hade dessutom tidigare under dagen hunnit införskaffa ett vitt tävlingsschabrak med röda kantband på Hööks (halva priset!).
Efter att alla saker var hjälpligt instuvade (skall sortera bättre sedan) traskade vi iväg till sommarhagen. Redan på långt håll såg jag Ariel och förvarnade min mamma om att fröken gyttjebrotterska hade rullat sig...
Ingen utav hästarna behagade komma, men när vi väl var framme hos dem hälsade jag på alla och stack åt Ariel en näve mineraler. :-) Hon var väldigt lerig, både med torr intorkad lera och nyrullad blöt dito. Nåja, hon såg lycklig ut i alla fall. Hon hade fått en liten mage, men inte så farligt stor ändå. Jag har sett värre... Sedan hade hon breddat sig en del i bogen och såg mycket mer välväxt ut än tidigare.
Jag tror dessutom att hon vuxit en del på höjden, men det är först i övermorgon jag tänker mäta henne. Och bada... ;-)
Mammas enda kommentar var väldigt talande. "Men vad liten och fin hon är. Oj vilka stora öron!". Eh... Ja, jag vet att hon är en åsna. En stor och lerig åsna...
Efter att alla saker var hjälpligt instuvade (skall sortera bättre sedan) traskade vi iväg till sommarhagen. Redan på långt håll såg jag Ariel och förvarnade min mamma om att fröken gyttjebrotterska hade rullat sig...
Ingen utav hästarna behagade komma, men när vi väl var framme hos dem hälsade jag på alla och stack åt Ariel en näve mineraler. :-) Hon var väldigt lerig, både med torr intorkad lera och nyrullad blöt dito. Nåja, hon såg lycklig ut i alla fall. Hon hade fått en liten mage, men inte så farligt stor ändå. Jag har sett värre... Sedan hade hon breddat sig en del i bogen och såg mycket mer välväxt ut än tidigare.
Jag tror dessutom att hon vuxit en del på höjden, men det är först i övermorgon jag tänker mäta henne. Och bada... ;-)
Mammas enda kommentar var väldigt talande. "Men vad liten och fin hon är. Oj vilka stora öron!". Eh... Ja, jag vet att hon är en åsna. En stor och lerig åsna...
Packat och klart!
Så var bilen färdigpackad. Jag och min mamma reser söderöver tidigt imorgon bitti.
Som man ser på bilden följer bägge selarna med, även om jag i början bara kommer att använda bröstselen. Vidare kan man ana en väldigt smutsig kapson, får ta och rengöra det någon dag framöver. Den lilla grönblå lådan tänker jag använda till smörjsaker. Bakom den står även den blå putsboxen. För att inte tala om alla sakerna som gömmer sig i plastbackarna...
Jag hoppas kunna åka förbi Ariel redan imorgon, men det är inte säkert att jag hinner göra så mycket mer än pussa på henne då. Har inte sett henne på en månad, så det skall bli spännande att se hur stor hon blivit. Och hur vildvuxen manen ser ut...
Som man ser på bilden följer bägge selarna med, även om jag i början bara kommer att använda bröstselen. Vidare kan man ana en väldigt smutsig kapson, får ta och rengöra det någon dag framöver. Den lilla grönblå lådan tänker jag använda till smörjsaker. Bakom den står även den blå putsboxen. För att inte tala om alla sakerna som gömmer sig i plastbackarna...
Jag hoppas kunna åka förbi Ariel redan imorgon, men det är inte säkert att jag hinner göra så mycket mer än pussa på henne då. Har inte sett henne på en månad, så det skall bli spännande att se hur stor hon blivit. Och hur vildvuxen manen ser ut...
Plastbackar
När jag var på Jysk med min mamma häromveckan fick jag syn på ett par plastbackar som verkligen såg ut att passa perfekt till hästsaker. Någonstans i bakhuvudet hade jag väl också "viktiga lådan" som man har i distansritt, det underlättar enormt om dessa är genomskinliga, så man ser var varje sak är. Dessutom har de hjul, vilket förstås underlättar förflyttningar.
Så jag inhandlade de två som fanns i butiken och väl hemma fyllde jag dem raskt med hästgrejer.
Jag är riktigt nöjd med backarna, men naturligtvis funderar jag på om jag borde ha köpt en tredje...
Så jag inhandlade de två som fanns i butiken och väl hemma fyllde jag dem raskt med hästgrejer.
Jag är riktigt nöjd med backarna, men naturligtvis funderar jag på om jag borde ha köpt en tredje...
Röja ännu mer
Jag hade ju fått för mig att jag röjt klart bland mina hästsaker, och att det enda som återstod var att packa sakerna och åka med dem till nya stallet. Men så enkelt är det förstås aldrig.
Många saker jag tänkt slänga insåg jag faktiskt kunde behövas. Andra saker som jag trott skulle ha varit i bättre skick, var jag tvungen att kasta. Ytterligare andra saker som jag tänkt ha kvar uppe hos mina föräldrar (drömmen är ju att kunna ha Ariel där på somrarna) insåg jag gjorde mer nytta nere hos mig.
Så nu har jag skruvat och burit och tvättat och dammat och slängt. *puh* Snart börjar det dock bli tydligt vad som egentligen skall ned. Mest försöker jag tänka igenom vad som verkligen inte behövs där nere, allt sådant får stanna kvar hos mina föräldrar. Krubbor behövs ju inte och inte heller grepar. Men kanske har jag nytta av täckeshängaren ändå?
Om några dagar bär det av nedöver igen, då med bilen fullproppad med alla möjliga hästsaker. Jag har beslutat mig för att ta ned så mycket som möjligt, så mina föräldrar slipper ha en massa hästsaker liggandes här och var. Frågan är bara var någonstans i stallet jag skall få plats med allt...
Många saker jag tänkt slänga insåg jag faktiskt kunde behövas. Andra saker som jag trott skulle ha varit i bättre skick, var jag tvungen att kasta. Ytterligare andra saker som jag tänkt ha kvar uppe hos mina föräldrar (drömmen är ju att kunna ha Ariel där på somrarna) insåg jag gjorde mer nytta nere hos mig.
Så nu har jag skruvat och burit och tvättat och dammat och slängt. *puh* Snart börjar det dock bli tydligt vad som egentligen skall ned. Mest försöker jag tänka igenom vad som verkligen inte behövs där nere, allt sådant får stanna kvar hos mina föräldrar. Krubbor behövs ju inte och inte heller grepar. Men kanske har jag nytta av täckeshängaren ändå?
Om några dagar bär det av nedöver igen, då med bilen fullproppad med alla möjliga hästsaker. Jag har beslutat mig för att ta ned så mycket som möjligt, så mina föräldrar slipper ha en massa hästsaker liggandes här och var. Frågan är bara var någonstans i stallet jag skall få plats med allt...
Snåriga regler
Den senaste tiden har jag försökt reda ut vilken slags licens jag skall lösa till Ariel, ponny eller häst. Å ena sidan får jag ju tävla henne som ungponny till och med sjätte levnadsåret, å andra sidan vill jag ju fortsätta tävla henne i åtminstone hoppning även efter det året. Ja, distansritt också, men i den grenen ger de ju blanka sjutton i hur hög hästen är.
Det känns ju lite dumt att licensera henne som ponny i två år, för att sedan betala en ny dyr licens för att få fortsätta tävla henne. Samtidigt så skulle jag kanske kunna fortsätta tävla henne på ponnylicensen, om jag bara startar i lokala hopptävlingar, för då krävs ju inte licens. Klurigt...
Fördelen med att licensera som ponny är ju att vi blir mer ärligt bedömda dressyren och att vi får starta både debutant och lätt fälttävlan. Jag vill ju ha den möjligheten åtminstone ett par år.
Virrigt värre är det, speciellt som jag tydligen inte får starta fälttävlan med henne efter att hon blivit sju år. För som stor häst kan hon aldrig passera, även om hon har hästlicens.
Nåja, jag har tack och lov på mig två och ett halvt år att reda ut det här trasslet.
Det känns ju lite dumt att licensera henne som ponny i två år, för att sedan betala en ny dyr licens för att få fortsätta tävla henne. Samtidigt så skulle jag kanske kunna fortsätta tävla henne på ponnylicensen, om jag bara startar i lokala hopptävlingar, för då krävs ju inte licens. Klurigt...
Fördelen med att licensera som ponny är ju att vi blir mer ärligt bedömda dressyren och att vi får starta både debutant och lätt fälttävlan. Jag vill ju ha den möjligheten åtminstone ett par år.
Virrigt värre är det, speciellt som jag tydligen inte får starta fälttävlan med henne efter att hon blivit sju år. För som stor häst kan hon aldrig passera, även om hon har hästlicens.
Nåja, jag har tack och lov på mig två och ett halvt år att reda ut det här trasslet.
Att köpa sadel eller ej...
När jag var på Hööks häromdagen passade jag på att snegla lite på olika sadlar. Jag funderar på hur jag skall göra med Ariel och själva sadelinköpet. Jag har ju en dressyrsadel jag kan använda tills vidare. Men när jag rider in henne vill jag ju ha något mer allroundbetonat att rida i.
Hööks har en syntetsadel för endast 1500 kr, den känns helt okej att inhandla, men är det kanske ändå bättre att jag sadelvänjer henne med dressyrsadeln, sedan sitter in henne barbacka, för att slutligen åka till Mustang och prova ut en riktigt bra allroundsadel?
Det är ju liksom ingen mening att slänga ut en massa tusenlappar på både en dressyrsadel och en hoppsadel när hon fortfarande växer. Eller?
*kluven, som alltid*
Hööks har en syntetsadel för endast 1500 kr, den känns helt okej att inhandla, men är det kanske ändå bättre att jag sadelvänjer henne med dressyrsadeln, sedan sitter in henne barbacka, för att slutligen åka till Mustang och prova ut en riktigt bra allroundsadel?
Det är ju liksom ingen mening att slänga ut en massa tusenlappar på både en dressyrsadel och en hoppsadel när hon fortfarande växer. Eller?
*kluven, som alltid*
Liten shoppingtur
Jag var väldigt ivrig i början av shoppingturen, då jag tyckte att jag hade koll på vad jag ville köpa och visste att jag nyss fått lön. Men jag fortsätter att vara lika tråkigt vuxen som tidigare.
Strosade runt en stund på Hööks, konstaterade att jag hade nästan allt jag behövde. Det slutade med ett par ridhandskar i svart och rött (enbart för fina tillfällen!) och en putshandske i fårskinn.
Sedan hann jag även in på Granngården, men där blev det ännu magrare resultat. Det enda jag fick med mig var en gratis provpåse med Krafft Müsli Grön, vilket i och för sig skall bli kul att se vad Ariel tycker om. Mina föräldrars hund tyckte att det var ovanligt smaskigt hästfoder i alla fall. *himlar med ögonen*
Nej, jag hoppas verkligen att min shoppingtur på Börjes i Tingsryd skall gå bättre, jag har bestämt mig för att åtminstone bränna ett par tusen där. Om jag så skall komma hem med en shetlandsponny...
Strosade runt en stund på Hööks, konstaterade att jag hade nästan allt jag behövde. Det slutade med ett par ridhandskar i svart och rött (enbart för fina tillfällen!) och en putshandske i fårskinn.
Sedan hann jag även in på Granngården, men där blev det ännu magrare resultat. Det enda jag fick med mig var en gratis provpåse med Krafft Müsli Grön, vilket i och för sig skall bli kul att se vad Ariel tycker om. Mina föräldrars hund tyckte att det var ovanligt smaskigt hästfoder i alla fall. *himlar med ögonen*
Nej, jag hoppas verkligen att min shoppingtur på Börjes i Tingsryd skall gå bättre, jag har bestämt mig för att åtminstone bränna ett par tusen där. Om jag så skall komma hem med en shetlandsponny...
