Ariel 3525

Igår skulle jag åka och tanka dragbilen inför lördagens långresa, så jag tog med mig Ariel i transporten och åkte förbi ridbanan i Nyland. Det var länge sedan vi dressyrade för oss själva på bra underlag...

 

Skrittade fram på lång tygel först, sedan kortade jag upp tygeln, gjorde halter och ställde i nacken. Gick sedan in på stora mittvolten och gjorde min favoritövning med två små volter i den stora volten och två små volter utanför den stora volten. Ariel kändes lite småstel, hon blev lite riktigt lika fin i kroppen som jag vet att hon kan bli i övningen. Dock gjorde vi den bara i skritt och hon brukar bli finast i trav. 

 

När jag gick över till trav blev det främst övergångar till skritt och längs fyrkantsspåret, även om jag provade några serpentiner också. Såhär i efterhand kan jag känna att uppvärmningen inte blev lika noga som dagen innan, men så blir det ju ibland. 

 

Galopperade i lätt sits på stor volt, kändes ok men inte sådär wow som dagen innan. Sedan kortade jag tygeln och fokuserade på dagens övning. Någon hade lagt ut fyra bommar i "klockan" så det blev den vi jobbade med. Först i skritt, sedan trav och slutligen i galopp. Ariel var rätt upprörd över den kortare tygeln, men mjuknade ibland några steg och blev superfin då. Jag vet ju att det är en jobbig platå vi behöver ta oss över, med högre krav än tidigare. Jag vill ju att det skall fungera nu. ;-) Bommarna var svåra både i skritt och trav, hon snubblade över dem ibland. I galoppen fungerade det inte alls, utan störde bara vår rytm, så då red jag faktiskt utanför bommarna. Kom på medan vi höll på och galopperade hur fruktansvärt mycket bättre hon blivit på volt, nu galopperade vi varv efter varv medan jag kunde fokusera på vägen och att få henne böjd och ställd, hon höll galoppen helt av sig själv. <3 Sedan var det förstås inte perfekt, framförallt inte formen, men det är ändå enorma framsteg för oss! Nu kan jag inte längre säga att vi har problem med galoppen, utan den är en av tre gångarter som vi jobbar med. :-)

 

Hon fick pusta små korta skrittsekvenser då och då, sedan avslutade jag med att rida igenom LB:2. Det var ENORM skillnad. Främst märkte jag skillnad i min självsäkerhet ridmässigt, jag vet att vi kan egentligen och då är det bara att rida på. Sedan gör den kortare tygeln att Ariel verkligen är på plats i ramen och fladdrar inte omkring en massa. Jag skumpar enormt i mellantraven, så det får jag träna mer på... Vägarna i galoppen är plötsligt enkla, däremot blir Ariel lite glad i hatten efter första mellangaloppen, så jag måste bli bättre med halvhalterna. Samtidigt vet jag ju att hon inte blir sådan på tävling. ;-)

 

Summa summarum ett helt otroligt ridpass. :-D Joggade av Ariel på lite längre tygel och hon var så fin och mjuk i kroppen. Underbara, älskade häst så roligt det är att rida just nu! Skrittade sedan av en längre sväng ute, så hon inte var svettig längre när hon fick stå i transporten när jag tankade. 

 

Synd bara att jag har lite mycket på jobbet kommande vecka så hon kommer få vila hela veckan förutom söndag. Då är det å andra sidan träning för S igen, skall bli såååå roligt!

Idag var det träning för I igen. Vi åkte till Ammer och Ariel var perfekt som vanligt vid lastning/körning/urlastning. Gick direkt in i ridhuset när jag gjort i ordning Ariel och red fram henne där. Följde planen exakt, vilket innebar skritt på lång tygel med enda fokuset att bjuda framåt, skritt på kort tygel med halter, ställa i nacken och skänkelvikning. Därefter trav lättridning med övergångar till skritt, ställa i nacken samt göra serpentiner/volter. Skrittpaus innan jag testade att galoppera på volt i lätt sits. Var hur enkelt som helst i bägge varven, bara hålla hästen på plats med innerskänkeln och följa med i rörelsen. Blev så himla lycklig, att galoppen ÄNTLIGEN börjar lossna för oss. :-)

 

Skritt på lång tygel någon minut innan det var vår tur. Var så nöjd efter uppvärmningen, så jag nästa kunde ha åkt hem. ;-) I undrade vad som hänt sedan sist, vi pratade lite om dressyrtävlingen och "läxorna" jag tränat på. Hon tyckte det var bra att jag kunde vara nöjd med trav- och skrittdelen på tävlingen, även om galoppen uteblev. Fick lite tips om sporrar och sedan sade jag att jag ville dubbelkolla tygellängden igen. Minns ju inte hur pass korta tyglarna blev sist... :-P

 

Vi började i skritt på volten och jag fick hjälp med att känna av hur Ariel skulle skritta utan att det blev överilat. Sedan över i trav, travade en tiometersvolt i tjugometersvolten varje varv. Viktigt att jag tänkte ut exakt var jag ville rida, så jag verkligen hade en plan som Ariel kunde följa (eller inte följa, men då blev det i sådana fall tydligt). Fick korta tygeln 5 cm och det var INTE populärt. Det som är intressant är att när jag ridit med dressyrtränset på hoppträningarna de senaste gångerna, så har jag kortat tygeln precis så mycket och Ariel har varit nöjd med det, men då har hon också varit mer naturligt framåt i och med hindren. Så jag vet ju att hon kan...

 

Ariel hävdade att det var TORTYR att ha så kort tygel, men som I sade, det är inget som syns utåt, utan det är endast en känsla jag får när jag rider henne och hon gör ändå det hon skall. :-P Lite stretigt blev det ibland och någon gång testade Ariel att gå bakom hand istället, men bara jag var på med skänkeln så hittade hon tillbaka. När hon gick korrekt i form blev hon fantastiskt fin istället och det blev tydligt att tygeln behövde vara så kort (dvs, den är inte kort egentligen, utan så lång som den behöver vara, men inte för lång). 

 

Galopp... Ja, vad kan jag säga... Vi galopperade SUVERÄNT idag. Ställd och böjd höll Ariel galoppen bra, kanske något långsam galopp, men det orkar hon ju nu. Hon följde det voltspår jag bad om och det enda som saknas är att jag måste hålla om med benen mer och inte "fladdra" så mycket med underskänklarna. Jag vet ju om problemet, men det blir tydligare i galoppen än i de andra gångarterna. Bara att kämpa på! Av någon anledning är det bättre i vänster varv, så där kunde jag verkligen känna hur jag skulle inverka i galoppen. Var så bubblande glad efter att vi galopperat varv efter varv, utan någon spänning/ovilja i Ariel eller tendens till att inte orka. Som vi utvecklats! :-D 

 

Fick jogga av i lättridning ett par varv innan det var avskrittning på lång tygel. Jag skall fortsätta tänka på min fina ytterarmbåge, vara noga med vilken väg jag väljer och följa den planen, vara konsekvent med tygeln och tänka på benen i galopp. 

 

Gjorde i ordning och lastade in en rätt så trött Ariel, men det var inga bekymmer att kliva in i transporten i alla fall. Hemma fick hon sig en rykt, men det var inte populärt. Hon högg (!) efter borsten, något hon även gjorde efter hoppträningen i onsdags. Blev bekymrad över att hon är öm i kroppen, tills jag testade med hårda rotviskan och insåg att fröken har humör fast jag inte tror det ibland. Hon var ju kittlig... :-P Skönt att det inte var något värre och jag får väl inse att ju högre i kondition Ariel blir, desto mer bitch blir hon. ;-)

Red ut med Ariel längs Storgatan, det gäller att passa på innan älgjakten börjar... Skrittade fram på lång tygel först, därefter kort tygel med halter, ställa i nacken och göra skänkelvikningar. Hon blev fantastisk fin av det arbetet. Sedan jogga igång i trav med samma tänk, dvs övergångar till skritt, ställa i nacken och skänkelvikningar. Fortfarande något efter med bakdelen i skänkelvikningarna, men som uppvärmningsövning var de helt okej. Sedan var hon så himla, himla fin i traven. <3

 

Där någonstans öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Skoj... Då blev det också tydligt hur sönderkörd Storgatan blivit. Trist, det gör ju att jag inte kan rida där längre. Jag tyckte det var synd om Ariel när vi galopperade (jag stod i lätt sits) och hon då och då hamnade i något hjulspår och tappade balansen. Det bäddar ju inte precis för att få en balanserad och avslappnad häst precis. :-(

 

Jobbade sedan mest i skritt och trav, med att få snabba reaktioner på små hjälper. Mycket övergångar halt-skritt-trav, hon blev verkligen härligt lyhörd av arbetet. Jag kortade upp tygeln lite mer än vanligt och jag tror faktiskt det är något jag behöver göra oftare. En tydligare ram och rejält med driv i bakdelen gör underverk för hennes arbetsform. <3

 

Joggade av en mjuk, nöjd och avslappnad häst, innan vi skrittade på lång tygel sista kvarten hem. Så härlig runda och det kändes riktigt bra inför morgondagens träning. 

Igår spände jag för Ariel för vagnen igen. Helt själv. :-) Hon vet exakt vad hon skall göra (dvs stå stilla), så nu börjar jag äntligen känna mig lugn vid det momentet. Vi klarar oss helt okej själva. 

 

Körde iväg längs gamla landsvägen och upp längs grusvägen. Fortsatte längre än vi kört tidigare, men var därmed noga med att endast köra i skritt. Öka sträckan först, sedan hastigheten... Det var några rejälare backar innan vi var framme vid T-korsningen, men hon jobbar helt rätt i dem. Duktig tjej! Däremot blir jag rätt så slut i handen jag håller pisken i, så jag stoppade undan pisken efter 1/3 av turen. Likaså får jag ont i ryggen av att sitta så rakt som jag gör på kuskbocken, men det är förhoppningsvis bara en vanesak...

 

Det var inga problem att vända, men givetvis var hon lite ivrigare hemåt. Totalt var vi ute i 35 min och hon var inte alls lika mentalt trött som tidigare. Så himla härligt att kunna motionera henne framför vagn ibland. :-)

Igår var det hoppträning i Nyland. Vi byggde fram fyra hinder, två oxrar på långsidan och ett koppelräck och ett plank som dogleg på andra långsidan. 

 

Uppvärmningen var brutal... Ibland undrar jag om P är tankeläsare. Har funderat lite senaste tiden på att jag skulle behöva fokusera på sitsen, sedan späddes det på när Tidningen Ridsport hade en intressant artikel om sitsträning i senaste numret. Bland annat skulle man stå i lätt sits, rida utan stigbyglar samt rida lätt utan stigbyglar. P hävdade att hon inte läst den. ;-)

 

Vi fick alltså rida klockan (med bommar) i trav, stå upp två steg och sitta ned ett. Hahaha, min balans är verkligen ett skämt. Visst fick jag till lättridningen, men Ariel gick i snigeltempo (kom inte åt att driva) och volten blev väl mer en fyrkant. Fascinerande hur jag bara kan fokusera på en sak åt gången. 

 

Sedan fick trava i lätt sits över två av bommarna och galoppera i lätt sits över två. Så både övergångar och stå i lätt sits samtidigt. :-P Ariel gjorde riktigt fina fattningar i alla fall och jag tyckte jag fick till sitsen hyfsat ibland. Men det behövs mer träning (och fy vad trött man blir!). 

 

Slutligen (ja, vi fick pusta lite emellan som tur var) skulle vi rida utan stigbyglar i trav, halva volten nedsittning och halva lättridning. Det var faktiskt den lättaste övningen för mig, då jag tränat mycket lättridning utan stigbyglar ihop med Hampus. Ariel började gå i en bättre trav och tom jobba i form då och då. Härligt! :-)

 

Sedan var vi helt slut (ryttarna alltså) och det var dags att börja hoppa. :-P Vi fick hoppa fram på planket i trav, jag tyckte Ariel hoppade bra redan från början. Hon tar i med bakdelen på ett helt nytt sätt nu och det gäller att hänga med. ;-) När vi hoppat planket ett par gånger fick vi fortsätta genom kortsidan, över första oxern, göra en volt runt planket, över första oxern igen, över andra oxern, göra en volt runt koppelräcket och så över andra oxern igen. Jag fick en liten klump i magen, fasiken, inte en massa jobbiga volter igen! :-(

 

Men någonting har hänt, helt klart! Jag kunde sitta rätt i sadeln, titta dit jag skulle och med små skänkelhjälper kombinerat med kram av tygeln (dvs händerna på plats och inte fladdrandes utanför) få Ariel att galoppera på en volt exakt i det spår jag tänkt mig. Det blev så enkelt, så lätt och så balanserat! <3 

 

P var mycket nöjd med oss, även när vi vände på övningen och gjorde volterna åt höger istället (utan att hoppa planket). Jag tror att det var en kombination av fokuserad häst, fokuserad ryttare, att Ariel blivit starkare i kroppen och att hon trivs med dressyrbettet som jag numera också använder i hoppningen. Det var så skoj att jag hade velat göra övningen igen. ;-)

 

Vi fick sedan ta oxarna en gång utan att göra volter, då snubblade Ariel i landningen efter första och i total obalans travhoppade hon andra oxern. P berömde henne för hennes hoppvilja, det är ju det allra viktigaste för en hopphäst. Jag berömde förstås också, hon är fantastisk som räddar mig i olika situationer. 

 

Sedan fick vi hoppa ett par olika linjer. Först koppelräcket på diagonal och ut över oxern närmast utgången. Jag tycker ju att det är lite knepiga svängar som blir, först måste jag tänka diagonalt och sedan räta ut hästen. Plus att jag tycker Ariel hoppar lite väl nära inpå oxrar... Men det är en vanesak och hon gjorde helt rätt hela tiden. Förutom vid ett tillfälle då hon fick syn på Miranda i en hage och tappade fokuset helt vilket resulterade i att hon ramlade in i ett hinder. ;-)

 

Därefter hoppade vi planket från utgången och över andra oxern. Det var inte heller några bekymmer, bara se vägen och ha Ariel rak mot oxern. Roligt var det!

 

Vi avslutade med att hoppa en bana på sju hinder, först över planket, genom kortsidan och över bägge oxrarna, genom andra kortsidan, över koppelräcket och första oxern från andra hållet. Därefter genom kortsidan igen, över planket och avslutningsvis över andra oxern igen. Hindren låg på 60-65 cm. 

 

Ariel hoppade superbra, vi fick till vägarna perfekt och höll galoppen hela tiden. Det kändes som det gick lite för långsamt, men ändå en riktig skolrunda. P var supernöjd efteråt och påpekade att Ariel landat i rätt galopp varje gång, vilket förstås underlättade i att få en rytmisk runda. Jag tyckte att galoppen var lite långsam, men P sade då att Ariel nu är så stark att hon kan gå i den korta galoppen utan att det blir jobbigt för henne och hon hoppar ändå bra. Dvs ännu mer framsteg! :-D

 

Joggade av en superfin och nöjd häst, som efter avskrittning fick stå i transporten och sova medan vi byggde bort banan. Det var helt okej och jag blir alldeles lycklig över vilken fanstatisk, okomplicerad kompis jag har! <3

Igår var det dags för årets långritt i Nyland. Det blev senare än beräknat, då vi alla haft så fullt upp med annat att långritten liksom glömts bort. När vi väl insåg det, så skyndade vi oss att boka in ett datum, men bestämde att vi bara skulle rida två timmar, eftersom det hinner bli mörkt redan vid nio på kvällarna nu. 

 

Ariel var väldigt uppe i varv när vi var framme i Nyland, hon hade inte åkt transport på två veckor och tydligen är hennes resvana en färskvara... Hon klev ur transporten innan jag ens hunnit säga okej, så det var bara att skicka in henne igen och se till att hon stod kvar tills jag sade åt henne att komma. Det gäller att vara konsekvent så hon inte börjar med ovanan att kliva ut när hon själv känner för det...

 

Sedan på med grejerna och upp i sadeln. Fick hoppa av och justerade padden lite innan jag kunde sitta upp igen och rida iväg med de andra (M på Putte, M på Matilda och A på Z). Ariel var rätt så loj och ointresserad av alltihop, trots att hon fick ta täten. 

 

Vi skrittade en ganska lång stund, sedan travade vi kanske 5-10 minuter. Ariel var fortsatt loj, men det var de andra hästarna också. Vi skämtade lite om det, att det måste vara det varma vädret. :-P Vi red på grusvägen till vänster om stallet, men tog in på avtagsvägen precis innan bron. Efter lite skritt och trav gick vi över en större träbro (inga bekymmer alls) innan vi kom till en riktigt trevlig galoppsträcka (gräsunderlag). Eftersom Ariel var så loj så fick hon vara sist, så hon inte bromsade upp alla andra. 

 

Det var visst lite feltänk från min sida... Så fort de andra började galoppera vaknade Ariel till liv! Jag hann inte med att göra några egentliga hjälper, utan bara upp i lätt sits och tänka galopp så var det fullt rejs som gällde. :-P Fick bromsa henne så gott det gick (red med sidepull) så vi inte red förbi de andra. Ariel ville bara fort, fort vidare... Så galoppen blev snart till trav, så taggad var hon...

 

När vi travat en stund bröt de andra av till trav också och vi kunde konstatera att alla hästarna var rejält taggade nu. ;-) Vi bytte platser, så Ariel fick vara näst först istället och så galopperade vi igen. Nu kunde hon hålla ett nästan normalt tempo, ännu bättre blev det när Putte tittade till på någonting och hon kunde gå om honom! :-D

 

Riktigt glada och pigga hästar kunde vi sedan skrittade på långa tyglar i mer normalt tempo. Framme vid vattnet skulle jag gå i med Ariel först, när hon tvekade förklarade de andra att deras hästar inte heller skulle gå i nu, eftersom Ariel visat dem att det var farligt. :-P Men jag känner som tur var mitt sto, hon kan ibland behöva lite övertalning... ;-) Framförallt när det är väldigt stenigt och vattnet rör sig. Så efter en liten diskussion klev hon ut i vattnet, men förstod inte riktigt att hon skulle gå igenom. Så jag fick lirka henne steg för steg tills hon var över, då blev hon så stolt över sig själv att hon tom glömde att äta gräs när hon fick chansen. ;-)

 

Skrittade mestadels på hemväg, men några lite längre travsträckor blev det, med fyra riktigt taggade och pigga hästar. Sedan skulle Ariel förstås gå fortast i skritten hem också, ända tills hon kom på efterkälke, då tappar hon som vanligt lusten att komma först. :-P

 

Vi var ute i ganska precis två timmar, sedan fikade vi och då fick Ariel vila i en hage. Fotade henne för att ha bildbevis på hur mycket smuts som kryper fram med svetten. Hon har alltså inte rullat sig på bilden...

 

Idag var det äntligen kördags igen. Ariel fick återigen stå lös medan jag spände för, det var inga som helst problem, utan hon stod helt stilla hela tiden. <3

 

Körde iväg ut från min gård och längs asfalten en liten bit. Travade några meter, sedan kom det mötande bilar så vi fick skritta istället. Svängde in på gamla landsvägen och förbi grannens gård. Ariel ville gärna gå hem då, men lyssnade i alla fall på mina hjälper. ;-)

 

Skrittade på bra längs gamla landsvägen, sedan tog vi en snutt av asfalterade vägen igen, men trav den här gången. Okej driv i henne, men hon har helt klart samma grundtempo som hon har i ridningen (dvs långsammare bortåt, snabbare hemåt). Vände in på grusvägen, men istället för att vända via skoterleden hem igen, så fortsatte vi uppför den branta backen. Där tyckte Ariel att det blev lite jobbigt, så jag tjoade och uppmuntrade henne, varvid hon svarade med att trava. Haha, härligt att hon tar framåtdrivande rösthjälper i alla fall. :-P

 

När vägen planade ut försökte jag mig på att vända hemåt, men det ville inte Ariel. Hamnade i en knepig vinkel, som Ariel löste genom att lugnt rygga några steg och sedan fortsätta bortåt igen... Bli så full i skratt, att hon ändå tycker det är så roligt att bli körd att hon vill fortsätta lite till. ;-)

 

Så vi fortsatte kanske tjugo meter till, innan nästa mötesplats/vändmöjlighet fanns. Den här gången var jag lite tydligare mot henne att ja, vi MÅSTE vända. Så då trixade hon lite och vände sedan galant runt med hjälp av några steg skänkelvikning. Hon är verkligen fenomenal på att vända, men bara när det är på hennes villkor... ;-)

 

När vi kom tillbaka till branta backen gjorde jag halt och klev ur vagnen. Vill inte riskera för mycket i början, hon behöver träna mer på att bromsa sig nedför, så då vill jag gärna underlätta genom att gå bredvid så här i början. Det var inga bekymmer alls för henne när jag gick bredvid, men när vi kommit nästan hela vägen ned, så möttes vi av en bil (bärplockare). Haha, det är lite ovanligt att möta bilar på grusvägen, men ibland händer det. 

 

Bilen var dock snäll och backade till en mötesplats och stängde sedan av motorn. Så Ariel hade mycket plats att passera och var inte ett dugg bekymrad över bilen. Jag klev upp på kuskbocken medan bilen backade, så vi travade ända fram till mötesplatsen. Tackade så mycket för de var snälla och underlättade för oss, det är verkligen skönt. :-)

 

Tillbaka på asfalten fick hon trava hela vägen till gamla landsvägen. Det var en superpigg tjej som travade riktigt flott, som sagt, på hemväg är det lite annat tempo. ;-) Inga bekymmer att växla ned till skritt och vända in på gamla landsvägen ändå, vilket känns skönt. Även om hon är pigg, så är hon lätt att dämpa. :-)

 

Sista biten hem gick i glad skritt, vi stannade och pratade lite med grannen och då står hon lugnt och väntar. Väl hemma igen blev det frånspänning lös igen, fortsatt lugn och fin häst. Hon verkade inte trött, trots att vi kört längre och med mer trav än vi gjort tidigare. Tror vi gott kan fortsätta öka sträckorna framöver. Så himla roligt. :-)

 

Igår red jag ut för att klättra, så jag hade hoppsadeln och sidepull. Red längs skoterleden och försökte ändå ha dressyrtänk, så det blev många övergångar. Ariel var fokuserad bortåt, så det blev några riktigt trevliga halter bland annat. Älskar när jag bara behöver spänna magen. :-)

 

Tyckte ändå jag hade bra framåtbjudning på henne, så jag testade att be henne galoppera uppför den ganska branta grusvägen. Inga problem, det var skoj, skoj, skoj! Mindre skoj var däremot att vi efter första uppförsbacken kunde konstatera att vägens ägare stängt igen bommen (pga bärplockare), så vi kunde inte rida vidare. Bara att vända, skritta lugnt nedför och ta den gamla grusvägen uppför berget istället. 

 

Skrittade för att maximera träningseffekten (eller kanske snarare för att inte köra totalt slut på Ariel), men när det var plant så travade jag även en del. Framme vid sandtaget (som är övervuxet = går inte att rida där) upptäckte vi att någon gjort i ordning fortsättningen på skoterleden lite bättre, så där övergav jag dressyrandet och så busgalopperade vi... Superkul! Ariel ville bara fortsätta vidare, men när vägen började slutta nedåt vände jag hemåt igen. Då var hon lite för taggad och glad, så det fick bli övergångar skritt-trav istället för någon busgalopp...

 

Testade att rida lite volter i skritt i sandtaget (öh, 8-metersvolter?) men det är förbaskat svårt med sidepull. Tycker att hon ligger på alldeles för mycket i handen, även om hon egentligen inte gör det. Red sedan hemåt, med många halter i nedförsbackarna för att verkligen ge henne styrketräning. Det var tråkigt, tyckte Ariel, som ville hem fortare än fortast...

 

Längs skoterleden blev det sedan en del dressyrtänk igen, men mer åt bromsa-hållet än åt finlir-hållet... Många övergångar och en del galopp där jag satt ned i sadeln. Tyckte faktiskt att jag kunde reglera galoppen rätt hyfsat, men det är svårare att få till bra förhållningar på sidepull, så Ariel saktade av till trav några gånger istället för att korta galoppen. 

 

Avslutade med att trava lättridning och försöka få henne lång och låg, men det var hopplöst i och med att vi var på hemväg... Bara massor med spring i benen. :-/ Skrittade av henne längs asfaltsvägen hem (nylagd, fin asfalt) för att variera underlaget lite mer. 

 

Hon var svettig när vi kom hem, trots att det bara var tretton grader i luften. Kanske är det dags att klippa henne ändå? Lät bli att duscha av henne, istället fick hon beta lite runt min trapp där gräset blivit lite för högt. Hon verkade rätt nöjd med det. :-P 

Igår red jag till grannens lägda med Ariel. Hon har aldrig varit där förut, och jag var lite orolig att hon skulle bli överexalterad över all yta. Men först var vi tvungen att passera tre läskiga/spännande maskiner, då de håller på att lägga om asfalten precis utanför oss och parkerat maskinerna utanför vinterhagen och i början av Storgatan. 

 

Framme på lägdan jobbade jag mycket med att hon skulle vara mjuk, lyssna för framåtdrivande och förhållande hjälper. Jag tänkte enbart lösgörande arbete, så det blev lättridning i traven på stora linjer, galopp i lätt sits och många övergångar. Hon kändes fantastisk! Inte någon total wow-känsla, men en positiv och glad känsla, där jag kunde känna mig nöjd i jobbet vi gjorde. Jag var petnoga med galoppfattningarna och hon fattade rätt galopp varje gång, trots att alla var på helt rakt spår. Vet inte om det berodde på att jag blivit justerad i bäckenet (varit hos sjukgymnast) eller att jag var petig med hjälpgivningen, men jag är nöjd oavsett. :-)

 

Skrittade hemåt på kort tygel och kunde verkligen jobba skritten. Himla härligt att känna hur Ariel jobbar genom ryggen så fort jag sitter korrekt och inverkar enbart med sitsen. <3

Igår gick Ariel och jag till vändplanen för att longera lite. Det var dock så mycket knott att vi fick avbryta efter en kort stund. :-(

 

Innan dess hade Ariel dock hunnit visa upp hela registret. Busa, busa lite mer, bocka, rejsa, studsa... Hon försökte få alla mina rösthjälper till att betyda galopp. :-P

 

Jag tror den här lugnare perioden varit bra för henne, men jag tror det börjar bli dags att titta på en annan typ av träningsupplägg. Helt klart är det för lätt för henne nu...

Igår joggade vi avsuttet längs Storgatan. Ariel tyckte det var överdrivet att trava, när man kunde skritta. ;-) Men när hon travade var det i en lång och låg form, det såg riktigt trevligt ut. <3 

 

Vi joggade i intervaller (mest för att jag är rätt otränad och behöver tänka på mina fotleder), en minut löpning, en minut promenad. Totalt blev det tio minuter löpning och tjugo minuter promenad, eftersom vi ju behövde "värma upp" och "varva ned". 

 

Jag tyckte det var riktigt roligt att ha en löparpartner och Ariel verkade tycka att det blev roligare ju längre tiden gick. Helt klart värt att göra om!

 

Sedan gjorde vi ryggövningarna, dvs en rad övningar som jag fått tips om skall stärka hästens kropp. Jag gjorde en del av dem med Hampus i vintras, så allt var inte nytt för mig, men för Ariel.

 

Ryggade några steg vid hand, gick över cavaletti både rakt framifrån och snett/parallellt (det var jobbigt), stretchade rygg och nacke samt höjde ryggen med hjälp av reflexer. 

 

Jag vet inte om det är inbillning, men jag tycker att Ariel börjar få lite mer ryggmuskler. Om det sedan är vilan, lusernhack (hon får 5 hg/dag) eller ryggövningarna låter jag vara osagt. :-)

I måndags red jag hem Ariel från Nyland, med Ricky som handhäst. Fyra intensiva pass på två dagar verkade ha tagit ut sin rätt, för hon var mycket lugnare än när vi red dit. Skrittade på bra, men kunde ha henne på långa tyglar förutom i nedförsbackarna. Där får man fortfarande påminna henne om att dämpa farten lite.

 

En händelselös ridtur, förutom att Ricky kom lös, men Ariel skötte sig prickfritt. Vi travade en del där det gick att rida i bredd, det gjorde säkert sitt till för att lugna ned henne. Tror hon kommer tycka det blir rätt skönt med tempot framöver, jag kommer aktivera henne sex dagar/vecka, men bara rida två av dessa...

I söndags eftermiddag var det dags för sista ridlägerpasset. Jag kände mig lite ur form, trött efter för lite sömn kvällen innan och orolig över Ricky som gjort illa sig strax nedanför ögat. Kanske skulle jag inte ens suttit upp i sadeln, men det är alltid lätt att vara efterklok.

 

Vi började med att rida över bommar strax innanför spåret på bortre långsidan. Trava över tre bommar, göra volt runt en oxer, trava över bommarna igen, över tre bommar, över de sista tre bommarna, volt runt en annan oxer och över bommarna igen. På andra långsidan var det galopp som gällde. 

 

Ariel kände förmodligen av att jag var ofokuserad, så hon svarade med samma mynt (...). Ofokuserad, hade koll på de andra hästarna istället, vad som hände utanför banan etc. Suck! Tyckte ändå att jag fick henne hyfsat genom volterna och över bommarna var hon förstås fenomenal som alltid. 

 

Övningen ändrades sedan så första och sista bomserierna gjordes om till bomhögar, så det istället blev galopp in i övningen, över bomhög, volt runt oxern, över bomhögen igen, ned till trav, trava över tre bommar, volt, trava över bommarna igen, fatta galopp, över andra bomhögen, volt runt andra oxern, över samma bomhög igen. Många volter! :-P

 

Här körde det ihop sig totalt för mig och Ariel. Plötsligt fungerade styrningen så mycket sämre, tänk er att jag ger en vändande hjälp och hon svarar tre meter senare. :-( Vilket förstås gjorde att det blev väldigt rörigt när vi var fem ekipage samtidigt som höll på att snurra runt i volter. Vi var nära att krocka flera gånger, vilket gjorde mig arg och frustrerad, varvid Ariel svarade med att stressa upp sig och stänga av ännu mer. Suck och dubbelsuck... Det slutade med att vi fick göra övningen en gång ensamma för att få någon slags ordning på det, men det blev fulridning och kändes bara allmänt skit. Stannade och grinade en stund för jag var så less och besviken på alltihop. 

 

Den första bomhögen gjordes sedan om till tre travbommar igen, medan sista bomhögen blev ett koppelräck. Vi fick komma i trav över de två bomserierna, fatta galopp och hoppa över koppelräcket. Nemas problemas tyckte Ariel, rakt fram kan jag springa lätt matte. ;-) Därefter byggde P upp de två första hindren också, så det blev tre koppelräck på raken. Vi skulle komma in i galopp och försöka få fyra språng emellan varje. Ariel studsade glatt över men med tre galoppsprång... :-P 

 

Provade igen och plötsligt kunde jag reglera galoppen på ett helt nytt sätt (var ju ett tag sedan vi gjorde en sådan övning), så vi fick enkelt in fyra galoppsprång emellan varje hinder. Däremot behöver jag träna in den känslan lite, för eftersom jag kortade upp henne lite, så kändes det nästan som att hon skulle stanna. Men det gör hon ju inte, utan hoppar superfint. Det är ju precis som förut, när hon började bjuda ordentligt mot hindren och jag upplevde att hon rusade mot hindren. ;-) Så fort hon ändrar tempot lite blir jag osäker på vad hon egentligen pysslar med. :-P

 

Vi hoppade sedan de två oxrar på varsin diagonal, som vi tidigare gjort volter runt. Själva vändningen från långsidan och mot hindren var rätt snäv, men inga bekymmer tyckte Ariel. Hon hoppade bra på oxrarna och jag kunde släppa den där känslan jag haft mot oxrar tidigare. 

 

Avslutningsvis hoppade vi bana. Det kändes rätt så skönt när P inte höjde upp så mycket, utan lät det vara lågt (60 cm?) så vi kunde fokusera enbart på vägarna. banan var över första oxern, genom kortsidan, över de tre koppelräcken, runt hela ridbanan, över andra oxern, genom andra kortsidan och över de tre koppelräcken igen. 

 

Ariel kändes riktigt bra genom hela banan, jag tappade balansen över första koppelräcket, kom efter i språnget och tappade tyglarna. Trots detta fortsatte hon rakt fram över de två resterande koppelräcken, som om jag fortfarande var i balans och kunde stötta henne. ;-)

 

Hon hoppade suveränt fint på oxrarna, men kändes lite långsam och seg (trött?) andra gången vi tog oss igenom koppelräcken. Men P hade analysen klar när vi red fram till henne och tyckte att Ariel var en klok häst. Hon hade kommit genom koppelräcksserien med tre galoppsprång emellan första gången, men upplevde att det blev lite "jobbigt" att ta sig igenom, så när vi kom mot serien igen tog hon beslutet att gå på fyra språng istället, vilket då blev mycket mindre jobbigt för henne. Kloka, härliga häst som sköter om sådana där beslut när matte inte kan rida ordentligt. <3

 

Vi joggade av hästarna, men Ariel var lite för taggad/stressad fortfarande för att kunna spänna av sådär bra som hon brukar kunna efter hoppning. Vi skrittade sedan ned till sjön och plaskade lite, innan Ariel blev avduschad och fick njuta av ledigheten i hagen. 

I söndags fortsatte vi med att rida dressyr nere på lägdan. Jag lånade en Trainer's Jessica för att prova ifall den passade Ariel även under rörelse. 

 

Vi fick börja ganska direkt med att rida snett igenom i trav, öka tempot och sedan göra skänkelvikning efter halva diagonalen. Sedan skulle det vara galopp på andra långsidan. Eftersom vi bara skrittat fram innan, red jag lätt i traven och stod i lätt sits i galoppen. Det är förbaskat svårt att göra skänkelvikning i lättridning tycker jag... Tänkte att jag inte skulle ha så höga krav på Ariel i början och sedan visade det sig att tränaren hade sagt åt oss att inte ha höga krav också. Men det missade jag i blåsten. :-P

 

Hur som, Ariel jobbade på riktigt bra och jag börjar äntligen lära mig HUR jag gör i skänkelvikningen för att få med mig bakdelen. Om inte skänkeln räcker, så behöver jag göra en halvhalt på yttertygeln, INTE dra i innertygeln. :-P Men det var roligt att få öka på traven lite, känner verkligen att vi fått fler växlar i traven nu. 

 

Vi gjorde sedan skänkelvikning genom att vända halvt igenom istället, så det blev en kort diagonaln att flytta på. Då satt jag ned i sadeln och skänkelvikningen blev genast enklare att göra. Hon börjar bli grymt fin i skänkelvikning för höger skänkel, där behöver jag bara sitta och åka med. ;-) Men skänkelvikning för vänster skänkel strular lite fortfarande, där beror det till 99 % på at jag fastnar i vänsterhanden. SUCK!

 

Därefter fick vi gå in på tjugometersvolten vid ena kortsidan (där tränaren satt), släppa stigbyglarna och göra skänkelvikning i skritt på öppna delen av volten. Jag har lite tilt i hjärnan när det blir på böjt spår, men jag tycker att det blir bättre och bättre. Vi gick över i trav sedan och då blir det så kort om tid att jag trasslade en del med skänkelvikningen. Men det kändes ändå riktigt bra och Ariel blev fin i traven på slutet. 

 

Joggade av en mycket nöjd häst, det kändes bra. Tränaren var också nöjd med oss, hon tyckte att det var mer tryck i Ariel och att vi fick till galoppfattningarna bättre i en riktig dressyrsadel. Jag upplevde att jag fladdrade mindre med skänklarna, så en dressyrsadel är helt klart nästa investering för att förbättra för oss ytterligare. 

 

Vi skrittade av på grusvägen och sedan duschade jag av Ariel. När hon fått gå ut i hagen och rulla sig kollade jag på schabrakavtrycket (fördel med rent schabrak och skitig häst som svettas mycket. :-P) och kunde konstatera att sadeln tryckte mycket framtill och baktill, men ingenting i mitten, dvs den är något för rak. Förmodligen beror det på att Ariel har för lite ryggmuskler i dagsläget. Funderade först på att ta ut sadelprovare, men har nu bestämt mig för att avvakta tills hon fått tillräckligt med ryggmuskler igen, så jag provar ut en sadel som passar oss när hon är i bra form. Bomlösa fungerar ju bra tills vidare i alla fall. :-)

I lördags eftermiddag var det markarbetespass mot hoppning. Vi fick värma upp genom att jobba över tre travbommar på medellinjen och sedan fortsätta på en bruten diagonal över tre andra travbommar. Först vända till höger några gånger och därefter vända till vänster några gånger. Ariel jobbade superbra över bommarna. 

 

Sedan gjordes bomserierna på diagonalerna om till bomhögar och så skulle vi ta det i galopp. Dvs trav över de första bommarna och sedan direkt fatta vänster galopp, över bomhögen till höger och så vidare genom kortsidan i vänster galopp. Snacka om tilt i hjärnan... Att svänga höger men fatta vänster galopp? Eh? Det blev många felfattningar kan jag säga, inte bara för mig utan för allihop. Det gällde ju att direkt fatta galopp, alternativt vända först och fatta galopp sedan. Så det var kort om tid att ta beslut och få till det. 

 

En suverän övning som vi kommer behöva träna mycket på... Vände till vänster istället efter några gånger (dvs fatta höger galopp) och det var något lättare, men det berodde mest på att vägen var aningens lättare att få rak. ;-) Så svårt och så nyttigt!

 

Vi fick sedan travhoppa över första hindret (dvs bommarna gjordes om till koppelräck) och sedan galoppera rakt fram till kortsidan, bryta av till trav och komma på hindret igen. Väldigt nyttig övning för mig och Ariel, dels att travhoppa (fortfarande svårt för oss) och dels att jag bestämmer när vi saktar av och vart vi svänger. Men då måste jag också ha bestämt mig i tid, annars tar hon över. ;-)

 

Sedan fick vi göra om andra övningen, fast istället för bommar/bomhög var det ett koppelräck och två oxrar. Det var inte lika noga vilken galopp det var mellan första hindret och andra, så länge det var rätt galopp efter andra hindret och genom kortsidan. Det gick lite bättre den här gången, även om vi landade i fel galopp (ffa bak) några gånger i vardera varv. Hoppningen kändes enkel! :-)

 

Avslutade med en bana, där vi travhoppade över koppelräcket, tog till höger över oxern, genom kortsidan, över andra oxern, tillbaka i trav, travhoppa över koppelräcket igen, tog till vänster över andra oxern, genom kortsidan och över första oxern igen. Ariel hoppade hur enkelt som helst och det var bara roligt alltihop. Däremot tyckte jag hon tjafsade med bettet under hela träningen, så jag beslöt mig för att inte rida mer på det bettet. Det är ett tredelat bett med fasta ringar, Hampus gamla bett, så ringarna är lite rejälare och bettet är något för långt för Ariel. Det passar tydligen inte damen. ;-) Istället får jag ge upp och inse att hon vill ha samma bett oavsett vad vi hittar på, så då får hon väl ha det då...

 

Joggade av en grymt fin och mjuk häst innan vi skrittade ned till sjön för kylning av ben och lite vattenplask. Därefter fick jag duscha hela Ariel igen, då hon var genomsvettig. ;-)

I lördags var det första passet på ridlägret. Skrittade fram Ariel på lägdan. Eftersom ridbanan dammade så mycket, så skulle vi rida dressyr på den kortklippta 20x60-metersbanan som G fixat i ordning längst ned på lägdan (där det är plant). 

 

Vi fick börja med att rida tjugometersvolter vid bägge kortsidorna och trava längs långsidorna. Tyckte att jag fick bra tempo i Ariel redan från början, men underlaget var en verklig utmaning för henne. Hon snubblade till rätt så ofta och gick ned på framknäna en gång... Inte lätt när man är uppvuxen i platt mälardalshage. ;-)

 

Efter ett tag fick vi modifiera övningen genom att galoppera på långsidorna istället. Ariel fortsatte sitt galoppkrångel och fattade fel flera gånger, väldigt frustrerande. Men jag har inte hittat vad det är som jag gör fel, så vi kämpar vidare med galoppen. 

 

Därefter gjorde vi en övning som blivit lite av en favoritövning för mig. Vända rätt upp och göra tre tiometersvolter åt olika håll och när medellinjen tar slut vända till vänster varannan gång och höger varannan gång. Jag satte mig ned i traven också, så är det lättare för mig att hitta stabilitet i sitsen. 

 

Ariel blev fantastisk fin med voltarbetet, nu känns vänster varv nästan lika bra som höger. Jag måste vara supernoga med sits och hjälper, så det är bara att fila vidare på detaljerna. :-)

 

Därefter blev det fyra serpentinbågar över hela ridbanan, vilket var ruskigt svårt att få till eftersom det inte fanns några hållpunkter. När vi gör serpentiner blir det tydlig skillnad mellan varven, framförallt när jag växlar varv. Nyttig övning som jag skall försöka göra oftare också.... Vilket förstås är svårt nu när Ariel bara rids två pass/vecka. ;-)

 

Joggade sedan av en nöjd och glad häst innan vi red ned till sjön och plaskade lite. Spolade av henne efter passet, hon blir plaskvåt av svett nu när hon satt så mycket päls och sommaren äntligen dykt upp. 

Idag skrittade jag på Ariel till Nyland för att installera henne där inför helgens läger. Ricky var med som handhäst och skötte sig ypperligt. Värre var det med Ariel, som bara blev piggare och piggare ju närmare vi kom Nyland...

 

På slutet fick jag ha kort tygel på henne och göra halvhalter för att dämpa framfarten... Efter totalt 65 min skritt var vi framme. Kunde ta av utrustningen medan bägge hästarna vilade sig, så smidigt! Ute i hagen gick Ariel och rullade sig, innan hon fick värsta tokrycket och busade runt i hagen... De andra förstod inte riktigt vad hon höll på med, men hakade på efter någon minut. ;-)

 

Skall bli så roligt med ett intensivt läger igen, men samtidigt lite vemodigt då det är årets sista... :-/

Jag har äntligen flyttat över en massa filmer från mobilen till datorn, så jag fick även upp några på youtube. :-)

 

Först är det dressyrträning, där vi jobbar med att flytta i sidled i galopp. 

 

 

Sedan jobbar vi på volten i trav med att försöka få upp nacken lite. 

 

 

Därefter är det från en hoppträning. Vi hoppar först en linje med två hinder + studs. 

 

 

Sedan hoppar vi bana, där de två första hindren dock inte är med. 

 

 

Lovar att jag skall försöka bli bättre på att lägga upp filmer i inläggen där jag skriver om träningarna. Blir ju lite lättare att hänga med då. ;-)

Igår var det dressyrträning i Nyland. Skrittade fram ute, först på lång tygel och sedan med halter, ställa i nacken och göra skänkelvikning. Tre dagars vila hade Ariel haft, och även om det blir utvärdering först om en månad, så verkar total vila inte vara bra. Hon kändes inte alls lite "framme" som hon gjort de senaste passen, dvs den där känslan av att jag tar tyglarna och vi är nästan på samma ställe som vi var när vi avslutade föregående pass. 

 

Joggade fram på ridbanan i lättridning, med samma lite stretiga känsla. Försökte ignorera den så gott det gick, gjorde lite serpentiner men det blev lite halvt ofokuserat från min sida också, då föregående grupp höll på att avrunda sin träning. Galopperade några varv i lätt sits, då vinglade hon nästan värre än hon gjort på ett halvår. Suck! Blev så irriterad på att allt inte är på plats per automatik, att det inte kan få vara lite enkelt någon gång. 

 

Sedan var det vår tur. Ariel fick pusta lite i skritt medan P frågade om jag skulle tävla snart (så vi skulle fokusera på programridning) eller om vi kunde ägna oss åt lite roligheter hon tänkt ut. Kanske tur för oss att vi inte skall tävla snart? ;-)

 

Fick börja med att trava på volt över tre bommar som var upphöjda i ena änden. På motsatta sidan om volten skulle jag göra en övergång till skritt några steg. Övningen kändes verkligen hopplöst dålig...Ariel travade förviss okej över bommarna, men jag fick varken någon riktig ordning på volten eller på övergångarna. Kändes mest fladdrigt och instabilt. Suck!

 

Ändrade sedan övningen så jag skulle fatta galopp efter bommarna, galoppera genom volten och bryta av till trav strax innan bommarna igen. Fick faktiskt en hyfsad känsla i galoppen, där hon kunde gå rättställd ibland, men då blev förstås volten inte den bästa alla gånger. Tänk att det skall vara så svårt! Sedan blir jag så fokuserad på att hålla galoppen, att jag gör övergången för sent och kommer snett mot bommarna. Stackars häst...

 

Vi gick därefter vidare till en annan bomserie som stod uppställd, där första och sista bommen var lite upphöjd, medan de två i mitten var mycket upphöjd. Dock bara på ena sidan även här. Skulle uppskatta att mittenbommarna gick till knäna på Ariel, så rejält jobb för benen blev det... Vi skulle rida som i en åttvolt, så varje gång vi bytte varv travade vi över serien. 

 

Här jobbade Ariel på superbra, även om jag inte var nöjd med volterna. Svårt att få till ställning, böjning och rätt storlek... Men jag kände hur ryggen verkligen svingade och hur bakbenen fick jobba ordentligt. Det var en tuff övning, men Ariel klarade den galant. <3

 

När nu bakbenen var ordentligt igång fick jag rida på stora mittvolten i trav och göra tempoväxlingar. Återigen blev det ingen wow-känsla, men visst fick vi till lite större skillnader i traven än tidigare. Men jag behöver bli bättre på att inte ta så mycket i tyglarna för att korta henne, utan rida mer med sitsen. 

 

Joggade sedan av en fin tjej, som dock inte kändes lika fantastisk som jag vet att hon kan kännas. Samtidigt var det ett väldigt bra arbete vi fick göra, så jag får försöka vara nöjd med det och inte förvänta mig toppkänsla varje träningspass...

 

Skrittade av ordentligt ute, så hon inte skulle ha någon mjölksyra kvar i musklerna. 

Jag har analyserat gårdagen rätt så ordentligt och insett att någonting måste förändras. Nu har jag ridit två tävlingar där Ariel helt gett upp inne på banan, hon har inget intresse och ingen motor. Att då fortsätta i samma spår känns meningslöst, jag måste testa något annat. 

 

Har i samband med detta funderat lite på hur jag tränar. Det har varit några intensiva månader, med många träningar i både hoppning och dressyr. Samtidigt har jag försökt hålla igång ordentligt på hemmaplan också, men resultatet är tyvärr rätt nedslående. Inte bara tävlingsmässigt, utan hur Ariel ser ut i kroppen. 

 

Hon har fått underhals och tunnat ut över ryggen. Dvs det ser ut som hon rids helt fel. Vilket känns konstigt då hon nästan hela tiden ridits för tränare. Så en hypotes jag jobbar utifrån, är att hon helt enkelt inte fått vila musklerna tillräckligt mycket. 

 

Därför kommer jag från och med nu testa att rida tre pass/vecka och försöka att inte rida flera dagar i rad. Nästa vecka blir det lite svårt, eftersom det är årets sista ridläger i Nyland, men jag får se det som ett undantag. 

 

Vidare skall jag försöka köra ett pass/vecka i skritt och longera ett pass där jag kan ha koll på hur hon jobbar med kroppen. 

 

Hon kommer även få ett halvt kg lusernhack ifall det är så pass enkelt att hon får för lite protein i dagsläget (men då borde hon inte fått underhals) och därför inte byggt muskler. 

 

En månad kommer jag att testa, innan jag utvärderar. Så det kommer bli lite färre rapporter här i bloggen, men förhoppningsvis är jag lösningen på spåren. 

Igår var jag så besviken, så jag lät bli att skriva någonting. Skall försöka att vara lite mer objektiv idag, även om det är svårt. 

 

Tidigt igår morse åkte vi iväg till Strömsund för tävling. Ariel skötte sig bra både vid lastning och urlastning, även om hon var lite ivrig att få kliva ut. Promenerade omkring och kollade in tävlingsplatsen en stund, innan det var dags att göra i ordning och sitta upp. 

 

Skrittade fram på slingrande stigar i skogen, så skönt för Ariel att få fokusera på något annat än alla andra hästar. Hon slappnade av successivt och började kännas nöjd. Red sedan till stallet, där fick jag sitta av och gå med henne genom stallet för att komma till ridhuset där framridningen var. 

 

Enligt reglerna skulle det vara max åtta hästar samtidigt i ridhuset, så jag antog att det inte var något bekymmer då jag startade som nr sex, men strax efter att jag suttit upp igen kom det in ett par hästar som promenerades (!) och då blev vi nio ekipage. Sedan hjälpte det inte när vissa inte verkade kunna ridhusreglerna, så det skrittades på spåret bland annat... Tur för mig att jag inte tävlar på OS-nivå. ;-) Ariel och jag kunde ändå värma upp helt okej, vi joggade runt en del och jag försökte få henne att slappna av även med en massa andra hästar. 

 

Det gick bättre och bättre! Efter lite galopp i lätt sits satte jag mig ned och såg till att hon var i ramen, då jobbade hon i form och kändes mycket mer fokuserad än jag trodde var möjligt. Härligt! Varvade med skrittpauser, men vi hann faktiskt till och med med en galoppvolt med tillhörande ökning till mellangalopp. Kändes fantastiskt bra när vi skrittade ut till collecting ring. 

 

Däremot har jag lite svårt för hur jag beter mig där. Skritta på lång tygel? Skritta på kort? Försöka hålla Ariel alert eller bara låta henne vara? Testade igår att jobba på i skritten, men det blev mest tjafsigt. Inte ens skänkelvikningarna blev bra, utan mest sidleds utan motor. Suck!

 

In på banan och fram i snabb trav, försökte få fram henne massor medan jag red lätt runt banan. Visade henne domarbilen och den var inga bekymmer att ta sig förbi. Gjorde halt, men det var visst dumt, för sedan hade jag supersvårt att få upp henne i trav igen. Seg som kola. :-(

 

Fick startsignal och första delen i programmet (trav) gick riktigt hyfsat. Hon var för öppen i formen, men jag vågade inte mixtra någonting eftersom hon faktiskt gick framåt ganska så okej. Inte så mycket ökning i traven, men ändå så det blev en viss temposkillnad. Skritten kändes bra, men även där vet jag ju att hon kan skritta på så mycket bättre med mer motor. Men fram till galoppen var jag så nöjd med henne (och vi hade fått 55 % så långt). 

 

Tog lite för lång tid att få upp henne i trav igen och sedan försökte jag fatta galopp. Började redan i hörnet så hon inte skulle fatta fel galopp, men det spelade ingen roll. Fick inte någon galopp. Försökte, försökte och försökte. Travade runt i femtonmetersvolten och sedan snett igen. Ingen galopp alls. SUCK!

 

Samma sak i höger varv, men halvvägs genom volten började hon faktiskt galoppera. Lyckades hålla igång galoppen genom diagonalen, men någon ökning blev det förstås inte. Sedan kunde hon inte öka till mellantrav heller, men halten blev förstås fin vid domaren. Stå stilla trivs hon med... Uppridningen gick okej och sedan kunde jag skritta ut på en häst som nästan inte kunde gå framåt. Var så ledsen och besviken att hon återigen bara dog på banan. Vad är det för vits med att åka iväg när hon inte tycker det är kul utan bara står emot? Blir irriterad på henne också (vilket förstås är fel) eftersom jag vet att hon kan så mycket mer än hon visar på banan. 

 

Funderade på om hon kanske var trött, men testade att jogga av henne på framridningen. Hon travade med härligt tryck och i form utan något spår av trötthet, testade tom att fatta galopp och då ökade hon självmant galoppen på diagonalen. Suck och dubbelsuck. 

 

Gjorde i ordning henne och lastade in utan några bekymmer, sedan åkte vi hem igen. Hon var nöjd att vara hemma, speciellt som hon fick gå ut i hage direkt vi kom hem. 

 

Själv behöver jag ta mig en rejäl funderare på vad det är vi håller på med och om jag verkligen vill fortsätta med den här tortyren. Det är inte roligt överhuvudtaget och jag har ju häst för att ha roligt med...

Igår åkte vi till Nyland för dressyrtävling. :-) Ariel blev väldigt upprörd vid urlastningen, hon kände inte igen sig och HOPPADE sista halvmetern nedåt. Visste inte att hon kunde hoppa baklänges så bra. ;-) Tog några meter innan hon insåg att vi visst var "hemma", men vi var på lägdan nedanför husen istället för gräsplätten vid ridbanan där vi brukar stå. :-P

 

Hon fick gå i hage medan jag hjälpte till med lite inför tävlingen. Gjorde sedan i ordning henne och red fram. Det var lite svårt att beräkna tiden, jag kände mig stressad över att inte veta hur lång tid jag skulle ha på mig innan det var min tid. Hade en plan, men jag höll mig inte till den. Tyvärr, för den verkade ändå stämt rätt så bra. 

 

Framridningen var nere på lägdan, så man hade ingen koll på vilket ekipage som var inne. Därför skrittade jag fram på grusvägen, joggade sedan fram på lägdan och tog några galopper innan jag checkade av hur det såg ut på banan. En annan miss i planeringen var att jag inte hade koll på startlistan, så jag fick kolla och dubbelkolla vem som var på banan och hur många som sedan var före mig. Där hade det varit bra med en medhjälpare som haft koll, men den lyxen kan jag ju inte räkna med på varenda tävling. ;-)

 

Jobbade lite med hörnpasseringar och volter i traven nere på den platta delen av lägdan (där stallägare G klippt gräset kort i 20x60-bana). Ariel kändes lite trutig i munnen och inte helt framme. Jag kände att jag inte riktigt lärt mig hur jag rider med sporrar, så det var med en sådär-känsla som jag red upp igen. Sista kvarten innan start red jag runt, runt utanför ridbanan, inte heller någon bra uppladdning eftersom Ariel bara blir ännu segare och med längre ledningar när ridningen blir så inkonsekvent. :-/

 

Så fick vi rida in på banan. Ariel ville INTE. :-( Fick ändå igång henne hyfsat, passade på att rida förbi domarbordet och rida lite böjda spår i trav. När vi fick startsignal kändes det verkligen sådär, men jag beslöt mig för att det viktiga var att peppa Ariel till att tycka det var kul. Hon gjorde verkligen allt helt okej, successivt under programmet tyckte jag att hon började vakna till, galoppvolterna gjorde hon bitvis korrekt ställd (heja) och hon är lättsam när det gäller övergångar och halter. Fria skritten blev lite vinglig, men för henne är fri skritt verkligen "ledig", så det är svårt att ha kvar fokuset då. 

 

Kände mig nöjd när vi red ut från banan, det hade var mycket mer intresse från Ariels sida och driv i henne, jämfört med när vi red i Sundsvall. Så besvikelsen blev stor när jag fick veta att vi bara fått 52 %. Mycket sämre än i Sundsvall, fast känslan var så bra. Suckade lite över bedömningssport och såg fram emot att få protokollet. Men så visade det sig att alla slutsummor blivit dividerade med 300 istället för 270, så det var därför det var så lågt. Vi slutade istället på 58,5 % vilket kändes helt rätt! :-D Återigen blev vi fyra och fick vår tredje röda rosett från Nylands tävlingar. :-P

 

Ariel fick sedan gå på promenad med sin "pojkvän" Leo medan jag hjälpte till att bygga om banan. Red sedan fram nere på lägdan igen, testade lite tempoväxlingar i trav, att verkligen ha kvar henne i ramen när vi gjorde volter samt galoppvolt - mellangalopp på diagonalen och sedan fortsätta i galopp genom kortsidan. Det sistnämnda pratade P om på programridningen i måndags, så man inte riskerar att hästen bryter av för tidigt från galoppen. Ariel gjorde superfina fattningar, helt okej volter, bra mellangalopper och helt okej kortsidor i förvänd galopp. Heja! Skämtade om att vi helt klart vann framridningen. ;-) Red sedan upp till banan och konstaterade att det var många före oss, så skrittade ut på grusvägen en kvart. 

 

När jag var tillbaka så var det strax vår tur, hann göra lite framdelsvändningar och försökte mig på lite övergångar trav-halt-trav, men Ariel blev bara mer och mer trulig. Okänslig i munnen och ofokuserad. Blä vad jag kände mig värdelös när jag red in på banan!

 

Bestämde mig för att det viktiga var att ha igång Ariel mer. Dvs fokus energi framför form. Så jag red runt banan i lättridning, verkligen matade på med energi och bara tänkte fram, fram, fram. Tog en galopp mot utgången också, så hon skulle vakna till lite mer. Sedan fick vi startsignal. 

 

Hon var med mig nu! :-D Vi gjorde ett helt okej travprogram, även om jag förstås vet att det finns mycket att fila på. Det blev en temposkillnad i traven (även om domaren nog tyckte det var snigeltrav-arbetstrav istället för arbetstrav-mellantrav...) och hon gick även fram okej i skritten. Jag vet ju att vi kan enormt mycket bättre på träning, men för att vara på tävling så var det såna enorma framsteg! 

 

Sedan strulade hon i galoppen, fattade först höger galopp och när jag saktade av och fattade till vänster istället så blev volten förbaskat liten. Ökningen kändes bra dock och vi höll igång galoppen tills jag ville sakta av (enormt framsteg jämfört med Sundsvall!). Sedan blev det samma i höger varv, hon fattade vänster galopp och volten blev därför inte den bästa när jag korrigerade galoppen. Ökningen blev okej, men jag kom på mig själv med att tänka "uh, orkar inte" varvid Ariel förstås bröt av till trav lite för tidigt. Känslig dam ibland. ;-)

 

Halten är hon ju klockren i, så där behövde jag inte vara bekymrad. Domaren var också rätt nöjd med oss, men ville ha mer tempo (jaja, det kommer om några tävlingar till... ;-)) och att hon inte var så öppen i formen. Men som sagt, det känns som vi är på rätt väg nu och att tempot måste få gå före formen tills hon kan prestera både ock (vilket hon ju kan på träning). 

 

Vi fick 54,3 % vilket är en procentenhet mer sedan vi red programmet ifjol. Men det känns enormt mycket bättre än sist, så det är härligt att det går framåt. I den här klassen slutade vi som femma, så vår röd-rosett-svit är nu bruten. :-D

 

Igår fick vi vara med på ungdomarnas ridläger när de hade hoppass. Allt för att hinna hoppa mer innan tävlingen nästa fredag. 

 

Skrittade fram en längre stund, bland annat skrittade jag igenom LC:1 som kändes helt okej. Sedan fick vi trava fram på tre bommar innanför spåret, göra en volt runt ett hinder och över bommarna igen, göra en övergång ned till skritt och upp till trav, över tre bommar till, ny volt runt ett annat hinder och över bommarna igen. På andra långsidan blev det eget arbete, där gjorde jag tempoväxlingar i trav för att väcka Ariel lite. ;-) Men hon gjorde övningen helt okej redan från början. 

 

Fortsatte sedan med galopp istället för skrittövergång, så andra serien bommar blivit en bomhög istället och så blev det en galoppvolt. Ariel var lite ofokuserad först och skulle prompt gå ned i trav efter bomhögen. Men med lite envishet från matte (skänkla kanske?) så blev det successivt bättre galopp. Till och med så jag slutade greja med yttertygeln så förbaskat mycket. Heja!

 

Vi fick sedan hoppa ett koppelräck i trav några gånger. Ariel var fortfarande inte riktigt med, så första "hoppet" klev hon bara över. :-P Fick lära mig på ft-lägret att det betydde att hästen inte var tillräckligt framme för skänkeln, så lite peppning och på det igen, så hoppade hon SUPERFINT. Kände verkligen hur hon välvde ryggen under mig. <3 Fick komma några gånger till då P tyckte att piloten inte var helt med på när Ariel skulle hoppa av. ;-)

 

Hoppade sedan koppelräcket från andra hållet, med fortsättning över en oxer rakt fram. Inga som helst bekymmer där, så vi fick istället gå vidare till att hoppa ett koppelräck på diagonal och så böjd linje över första koppelräcket igen. Det var däremot svårare... Jag fick inte riktigt till vägen och Ariel hoppade av alldeles för nära. Fick instruktioner från P hur jag skulle ändra vägen, men Ariel hoppade ändå av nära på bägge hindren. Hm...

 

Avslutningsvis fick vi hoppa bana. För att träna lite mer på tävlingssituation fick Ariel och jag dels hoppa först och dels hoppa två hinder vi inte fått hoppa innan. Nyttigt! Så vi började på ett koppelräck på diagonal som vi inte hoppat tidigare, genom kortsidan och över koppelräcket och oxern på långsidan. Genom andra kortsidan och över de två koppelräcken på diagonal + böjd linje som vi haft bekymmer med innan. Genom kortsidan och på diagonalen över det första koppelräcket igen (dvs det som vi alltså inte tränat på innan), genom andra kortsidan och över en oxer vi inte hoppat tidigare på andra långsidan. Totalt 7 språng och alla låg på 80 cm. 

 

Vi tog oss igenom banan helt godkänt, fick ta ned henne i trav vid något tillfälle när hon inte bytt till rätt galopp och så fortsatte hon med att hoppa lite nära koppelräcken. Fick inget riktigt flyt i och med det, men å andra sidan bjöd Ariel fantastiskt bra på hindren. Himla härlig känsla! <3

 

Joggade av en superfin tjej som verkligen kändes mjuk och lösgjord. När de andra sedan skrittade av ute pratade jag med P om träningen. Vi var rörande överens om att Ariel helt klart är lite osäker på höjden nu. Inte så att hon inte hoppar, underbara häst, men hon kryper nära och får lite tokiga språng ibland. På grund av det och att P vet hur jag är när jag tävlar (även om jag säger att vi bara "tränar" när vi tävlar, så vill jag ju ha en bra känsla), bestämde vi i samråd att inte tävla redan i höst. Ariel behöver bli tryggare på höjden och tycka att det är enkelt och roligt innan vi ger oss ut på andra banor. 

 

Det kändes skönt att vi var överens och vi nu kan fortsätta med roliga träningar utan att jag känner stressen att alltid behöva hoppa bana på 80 cm när vi tränar. Vi har gjort enorma framsteg på kort tid, men vi behöver inte skynda vidare utan kan faktiskt få bli bra på den här nivån innan vi fortsätter. Känns så bra med P som sätter fingret på min känsla, så jag inte behöver vara förvirrad. Den känslan jag hade på förra träningen, den skall vi ha oavsett bana/svängar, då är vi redo att ge oss ut på riktigt. 

 

Ariel fick sig en dusch och tvätt av svansen när hon kommit hem igen, det var väl inte superuppskattat när det regnade samtidigt, men i alla fall svansen vill jag ha ren på dressyrtävling. :-P

 

Igår åkte Ariel och jag till Nyland för programridning för P. Vi fick rida fram själva, rida igenom LC:1 och sedan rida om vissa bitar som behövde förbättras. 

 

Skrittade fram på grusvägen, först på långa tyglar och sedan kortade jag dem. Stämde av med halter några gånger, det kändes hyfsat. Ännu bättre blev det när jag checkade av ställningen i nacken samt gjorde skänkelvikning. Jag tror jag börjat få ordning på hjälpgivningen, yttertygeln är verkligen superviktig om jag skall få med mig bakbenen... 

 

Gjorde några riktigt trevliga tempoväxlingar, innan vi red ned på lägdan där framridningen även kommer att vara på tävlingen. Joggade runt i lugn trav, gjorde lite stora serpentiner samt galopperade uppför (den sluttar svagt) två gånger, en gång i vardera galopp. Stod upp i galoppen och det kändes helt okej. 

 

Red sedan upp till ridbanan och hann göra några hörnpasseringar i arbetstrav innan det var vår tur. Checkade av att det var okej att jag red med spö (som jag använde en enda gång) och att jag pratade (vilket jag gjorde successivt mindre ju längre jag red...). 

 

Red igenom LC:1 och kände hur Ariel fick allt mindre motor och blev tyngre i handen. Suck! Hon gjorde det hon skulle rätt så hyfsat, så programmet som sådant kändes ändå okej. Men jag vill ha mer tryck i henne och en lätthet i fronten. Jag vet ju att hon kan! 

 

P tyckte det var helt okej och hon såg inte alls det jag kände. Hopplöst... :-P Vi fick rida igenom galoppdelen ett par gånger till, vi mixtrade både med volterna och var exakt halten skulle vara. Sedan testade vi olika alternativ för när jag skulle göra övergången till trav, efter hörnen blev det allra bästa (haha, minst dåliga alltså). Avslutningsvis gjorde vi halvvolten en gång och så uppridningen med halt och hälsning. 

 

Det blev dock lite dramatiskt när vi skulle rida upp, G höll på och testade att ha ett parasoll vid domarbordet och Ariel blev LIVRÄDD. Fick känna lite på hur mycket hon litar på mig egentligen... Hon fick order om att fortsätta framåt, men det var som en vägg, dvs hon kunde verkligen inte gå fram. Hon ville därifrån, men eftersom jag hindrade med skänklar och tyglar, så började hon kasta sig från sida till sida (vi snackar flera meter i sidled här!) utan att vi kom längre fram. Efter flera hysteriska kast lugnade hon sig och började gå framåt, men det berodde mest på att G fällt ihop parasollet igen... 

 

Fick göra om uppridningen ett par gånger innan P var nöjd med den också. Sedan fick Ariel nosa på parasollet (ihopvikt) innan jag skrittade av henne på lägdan. 

 

Jag var ändå rätt så nöjd med programridningen. Vi behöver träna massor mer på det, men samtidigt behöver jag ha i bakhuvudet att vi hållit på med det här i ett års tid. Det är inget man lär sig över en natt och vi kommer att bli bättre ju mer vi tränar. :-)

 

Nu ser vi fram emot torsdagens tävling (LC:1 och LB:2) och lördagens tävling (LB:2). Målet med alla programmen är att Ariel skall behålla bjudningen på banan och tycka att det är kul. Den känsla jag får i mellangaloppen i LB:2 vill jag att hon har hela tiden. ;-)

Igår kom vi äntligen iväg till elljusspåret som finns några km bort. Jag har pratat med idrottsföreningen som håller till där och vi får rida på spåret så länge jag är medlem. :-) Så jag löste medlemsskap i maj och det tog tre månader innan vi kom dit. ;-)

 

Ariel var rätt så mycket på tårna. Hon hade ett rejält driv i skritten och ännu mer blev det i traven. Men jag lät henne jogga igång sig ordentligt, så länge hon höll balansen. Red med pulsmätare och det är alltid lite extra skoj. I första branta uppförsbacken flåsade Ariel rätt så mycket, så jag tänkte att nu måste hon ha hög puls. Haha, 137 spm visade pulsmätaren. ;-)

 

Efter första varvet med blandat skritt och trav kändes hon tillräckligt uppvärmd för lite galopp. Blev snabb galopp uppför första branta backen och en puls på 206 spm. Heja!

 

Sedan tog det lång tid (upplevde jag) innan hon var nere under 100 spm. Skrittade tills hon var nere i puls, men då jag inte hade någon klocka så var det svårt att bedöma hur lång tid det tog. Får ta med det nästa gång. :-) Travade och galopperade på plan mark och uppför en liten brant innan andra (och sista) rejäla backen kom. Där kom hon upp i 209 spm, så det blev helt klart ett tufft jobb. 

 

Joggade av och fick sedan skritta väldigt länge innan hon var nere runt 85 spm. Längre ned kom hon inte, för hon blev nyfiken på vad som hände på området och vips var pulsen uppe på 100 igen... Suck...

 

Men när vi var tillbaka vid transporten behövde hon inte stå stilla länge innan pulsen var nere på 60 spm, så jag tror inte det är så illa som det verkar.

 

Galoppen som sådan kändes rolig, hon var supertaggad inför första galoppen och sedan rätt så lugn resten av varvet. Tror det kommer ge sig ju oftare vi är där och galopperar. Totalt blev det i alla fall 45 min ridning och drygt 5 km. 

 

Hemma igen blev det avduschning innan hon masserade sig själv i hagen genom att rulla. Nästa år skall jag bli bättre på alla de små detaljerna, som att kyla benen, stretcha eller använda linimentschampo. Men det får bli nästa år, nu har vi bara roligt. :-D

Egentligen skulle vi varit på dressyrträning både idag och imorgon. Men tränaren blev tyvärr sjuk, så jag fick tänka om med mina planer. Åkte till Nyland idag istället, för lite programridning. 

 

Började med att skritta fram ute. Först på lång tygel, sedan med halter, ställa i nacken och skänkelvikning. Jag tyckte att jag fick enormt bra respons redan i början av skritten, hon var verkligen med mig idag! <3

 

Inne på ridbanan joggade vi igång oss i trav, först ett par varv runt fyrkantsspåret och sedan några serpentiner. Därefter gjorde jag den underbara voltövningen som jag inte gjort på länge. Man rider på stora mittvolten och där man går ut på spåret gör man en mindre volt i volten och på de öppna delarna av volten gör man en mindre volt utåt. Så på ett varv blir det två små volter åt vänster och två små volter åt höger, oavsett vilket varv man är i på stora volten. 

 

Jag har glömt hur grymt fin Ariel blir av den övningen. Nu red jag lätt, så jag fick hålla lite koll på sittbenen, men Ariel blev mjuk, smidig och fokuserad. Bättre när hon gick i stora vänstervolten än i stora högervolten, då tror jag det började bli lite jobbigt (kanske krävde jag mer form?) och hon protesterade lite smått. Inte några stora grejer, men så pass att jag önskade att jag hade P som kunde säga vad som hände. 

 

Skrittpaus sedan (ja, pausade lite även mellan varvbytena) innan vi gav oss på galoppen. Var lite nervös men det hade jag inte behövt vara. VI KAN JU! Nä, hon går inte i form. Bitvis går hon fortfarande lite utåtställd. Men vi håller voltspåret, hon håller galoppen och jag kan sitta i sadeln! :-D Känns så sjukt härligt och roligt! Jag är övertygad om att det andra kommer att komma med tiden också, bara vi fortsätter och nöter. Berömde massor och Ariel var mycket nöjd med sig själv.

 

Skrittpaus igen innan vi red igenom LC:1. Fokus var mest på att känna på vägarna igen och att peppa Ariel. Jag vet inte vad jag gör, men så fort det blir programridning tappar hon tempo och blir tung i handen. :-( Vi genomförde i alla fall programmet helt okej, MYCKET bättre än på tävlingen. Så det kändes skönt.

 

Sedan satt jag av och ändrade om bokstäver + bommar så det blev en 20x60-bana istället. Har ju inte ridit program på en sådan sedan förra hösten. Satt upp igen och red igenom LB:2. Vilken skillnad det blir med stor bana! Man ryms liksom lite bättre med allt. ;-) Hörnen tycker jag fortfarande kommer lite plötsligt i vissa moment, så där måste jag bli mycket, mycket snabbare med mina hjälper. 

 

Till min förvåning tände Ariel till vid ett moment, resten av programmet var hon ungefär lika intresserad som i LC:1. Men just mellangalopp på diagonalen var tydligen skitkul! :-D Jag tyckte också det var en härlig känsla att bara kunna lägga om benen och känna hur hon trycker till med bakdelen. Sedan om det verkligen är mellangalopp eller bara lite längre arbetsgalopp låter jag vara osagt. Vi var nöjda i alla fall. ;-)

 

Programmet gick över förväntan. Var nästan ett år sedan jag red det sist och det kändes mycket enklare. Nä, vi gör det säkert inte godkänt, men genomför hon det som idag på tävling har jag verkligen ingenting att klaga över. Superduktig häst!

 

Skrittade av avsuttet medan jag plockade undan bommar och flyttade tillbaka bokstäver. Det blev en hel del gäspningar från Ariel. ;-)

Igår selade jag på Ariel och gick ut till vagnen. Ringde pappa för att be om hjälp att hålla henne, men han var upptagen i alla fall den närmaste halvtimmen, så efter lite dividerande med mig själv beslöt jag mig för att testa att spänna för ensam.

 

Ariel stod helt lös medan jag satte fast skaklar, draglinor och baksele. Jag hade en hand på tömmen hela tiden, men behövde aldrig röra den då hon stod och sov. <3

 

Fick repetera lite när jag klev upp i vagnen, vikten omfördelas lite då och hon vill gärna gå iväg. Klart det är okej med ett eller två steg för att återfå balansen, men inte fyra... ;-) Efter några gånger stod hon helt stilla och vi kunde ge oss iväg.

 

Vi körde samma väg som i onsdags, så lite asfalt men mest grusväg. På ett par ställen testade jag att trava en kort bit, det var lite segt att få upp henne i trav (testade bara på bortaväg), men sedan travade hon på riktigt trevligt. 

 

Hemma igen fick hon återigen stå lös medan jag spände från. Hon gäspade rätt rejält och verkade mycket nöjd med sig själv. Det var jag med! <3