Ariel 3525

Igår var det ett snabbt besök i stallet som gällde, samtidigt som det var det sista på evigheter... Tog bort de tomma hösilagepåsarna och fyllde på i foderhinkarna innan jag ställde upp Ariel i stallgången. Såg direkt att hon tappat en sko. SUCK!

Mockade lite snabbt innan jag slösade bort den sista kvarten på att försöka få loss broddarna på resterande skor. Blev så arg och frustrerade när de inte ville lossna, fick totalt bort fyra stycken bara. :-(

Ariel var lilla ljuset, men det kändes skitjobbigt att avsluta med en tråkig upplevelse där jag sliter med hennes hovar istället för att mysa och borsta som jag tänkt mig.

Pussade henne hejdå och så fick hon återvända till boxen. Jag fick skjuts av snälla C till bussen och sedan blev det sms och telefonsamtal med medryttare och hovslagare. Hovslagaren kommer på onsdag, och medryttarna kunde tänka sig att bara gosa och sköta om Ariel i väntan på ny sko. Tur att det är mjukt i markerna så det inte gör så stor skillnad med och utan sko.

Nä, usch vilket tråkigt sätt att inleda semestern på. Men jag lovar att försöka uppdatera lite smått även under min frånvaro, jag är tillbaka på påskdagen och då blir det ridning av!

En månad kvar till tävlingsdebuten...

Min snälla kollega är även återförsäljare för Pavo, så jag fick lite provpåsar att testa på Ariel.

Det blev hälsomüsli för fångkänsliga hästar (Nature's Best), vitamin- och mineralkex (Summerfit) som hon redan provat en gång och tyckte var supermumsigt och tillskott för att stärka immunförsvaret (Health Boost), något hon kan behöva inför tävlingen...

Tack snälla A! Vill ni läsare veta om er Pavo så finns information här:

www.pavo.nu

Om en månad är det dags för mig och Ariel att debutera på Lovisedalsritten 40 km. Jag är sjukt nervös redan... Idag kom en kollega förbi med ett täcke jag beställt, ett speciellt coolertäcke som skall torka upp en blöt eller svettig häst på 30 minuter. Skall bli spännande att testa!

Igår var det en snabbvisit i stallet som gällde, även om den kunde blivit ännu snabbare...

Hade förberett innan så jag bara behövde hälla mineralerna och vitaminerna i rätt hink samt blanda betfor. Sedan ställde jag upp Ariel på skötselplatsen och mockade. Upptäckte när jag skulle flytta på de tomma hösilagepåsarna att Ariel fått sitt kvällshösilage istället för middagshösilaget. SUCK!

Vi har två krokar som vi hänger våra påsar på, den övre är för kvällen och den nedre för middag. Hänger det två påsar på samma krok så tar man den yttersta. Inte svårt alls. Men trots att alla påsarna hängde rätt så fick Ariel 3 kg för mycket till middag, vilket förstås ställer till det rent fodermässigt. Jag vill ju att hon har mest foder till kvällen, så hon får normalt 1 kg till middag och 4 kg till kvällen.

Så istället för att snabbt ställa in Ariel i boxen igen och skynda till bussen fick jag gå ut och packa en ny kvällspåse, men det blev bara 2 kg i den så hon fick bara 1 kg för mycket totalt. Men i och med det hann jag inte med den buss jag tänkt, utan fick vänta en halvtimme.

Borstade igenom Ariel under tiden och sedan kom min räddande ängel A och skjutsade hem mig. Snällt av henne. :-)

För den nyfikne har jag ökat på Ariels hösilagemängd till totalt 11 kg, då hon är i perfekt hull nu. Hurra!

I fredags hade jag en ganska soft dag i stallet. Var där ganska så tidigt och Ariel fick vara kvar ute medan jag mockade och fixade med foder. När jag skulle hämta henne i hagen ville hon busa, så efter något varv där så gick vi till paddocken och jag släppte lös henne. Hon galopperade många, många varv, bockade och brallade. Hon är så läcker när hon kommer i ökad trav... :-D Tillbaka i stallet var det ju ingen mening att tempa henne, men en glad häst är ändå ett bra tecken på en frisk häst.

I förrgår hade jag utsläppet som var helt odramatiskt. Sedan mockade jag och fixade foder till både Ariel och Krutow, vilket tog längre tid än man kan tro. Jag tempade Ariel på morgonen innan jag släppte ut och tyvärr hade hon 37,9 grader dvs för högt så tidigt på morgonen. Surt!

Ingen ridning utan bara mys i hagen med borstning. Däremot så började jag med att rengöra allt inför min frånvaro, så sadeln putsades och distanstränsen lades i blöt. Dessutom borstade jag bort en massa päls från padden, det var behövligt!

Sedan hade vi stallmöte där vi gick igenom lite vad som gäller medan vi är i karantän. Inget nytt under solen för mig, men jag hoppas så att inga fler hästar blir sjuka så vi snart kan ge oss iväg på träningar och tävlingar.

Igår hade jag också utsläppet. Ariel hade nu 38,0 grader i temp så jag blev inte precis gladare. :-( Däremot är hon hur pigg som helst så förhoppningsvis har hon bara fått en liten släng av förkylningen.

Efter att ha mockat och fixat foder gjorde jag även extra påsar med hösilage till idag då jag kommer sent till stallet.

Sedan gjorde jag rent Ariels grimma, städade ur stallskåpet och förberedde så allt är klart till jag åker bort. Bara fyra dagar kvar med buss...

Igår jobbade jag till sent, så det blev en snabb sväng i stallet. Ställde upp Ariel i stallgången och tempade, hon hade inte feber utan bara 38,0 grader. Skönt!

Sedan mockade jag och fixade kraftfoder. Hösilage och halm var påfyllt sedan dagen innan. Sedan fick jag lite tid över, så då borstade jag av Ariel en massa päls och lera. Hon var nöjd men jag var lite dammig efteråt. ;-)

Det är så skönt att hon inte haft förhöjd temp överhuvudtaget igår, men jag tror inte jag riskerar något utan låter henne vara ledig denna vecka. Kanske att det blir en dressyrträning på lördag, men jag bestämmer mig först samma dag.

Igår var planen att rida dressyr för F. Jag hade även hand om Krutow, så jag visste att det skulle bli en ganska sen kväll. Ariel hade precis kommit in när jag kom, så jag började med att fixa kraftfoder och hösilagepåsar, sedan ställde jag upp henne i gången.

Hon var ruskigt lerig och jag undrade lite för mig själv hur sjutton jag skulle få henne ren. Men istället började jag med att tempa henne och fick 38,4 grader på termometern. 0,3 grader högre än hon brukar ha kvällstid, så jag gick direkt ut till F och sade att någon träning blev det inte. Tråkigt, men det viktiga är ju att Ariel mår bra. Hon hade inget snor och hostade inte, men det kan ju vara första dagen på förkylningen.

Istället blev det mockning och påfyllnad av halm innan jag tempade henne igen. Då hade hon 38,2 grader och jag var fortfarande bekymrad. Hon fick återvända till boxen och sedan tog jag hand om Krutow och åkte sedan hem.

Jag hoppas verkligen att hon inte blir sjuk, men om hon blir det hoppas jag att det snabbt går över så stallet kan bli friskförklarat snart...

Finaste tjejen! I morse tempade F henne och då hade hon 37,6 grader så förhoppningsvis var det bara något tillfälligt.

I förrgår var jag ute en lite kortare stund. Mockade och fixade foder samt borstade bort en massa lös päls på Ariel. Hon tyckte det var riktigt härligt även om jag givetvis borstade alldeles för kort stund. ;-)

Vi fick även provsvar på de prover som togs på de sjuka hästarna i fredags. Det är inte kvarka, men en förkylning orsakat av en liknande bakterie. Så stallet är isolerat i minst tjugo dagar efter att sista hästen tillfrisknat, vilket förstås kan ta ett tag. Ariel är tack och lov frisk och jag hoppas det håller i sig.

Igår var Ariel kvar ute i hagen när jag kom gående, men hon var inte intresserad av att umgås. I stallet var det lite diskussioner kring hur vi skall försöka begränsa smittan, så jag och M hjälptes åt att sätta papp längs gallret mellan Ariel och hennes granne Garcon.

Sedan kom Ariel in och fick äta middag, medan jag fixade foder. När hon ätit klart borstade jag av henne ordentligt (lermonstret är igång...) och tog på henne fleecetäcket. Sedan fick hon stå och sova medan jag mockade och fyllde på halm. Sedan blev det kratsning av hovar och på med utrustningen.

Vi skrittade ganska ivrigt iväg mot flygfältet, även om Ariel som vanligt vill svänga höger till rakbanan istället. Framme på grusvägen blev det lugn och fin galopp direkt, 18,15-18,75 km/h. Efter lite skritt förbi gårdarna fortsatte vi galoppen ända till grusvägens slut, med avbrott i svängarna eftersom vi knappt såg vägen framför oss. ;-) Andra passet blev 14,55-18,35 km/h. Sedan vände vi och galopperade hemåt igen. Då vågade jag sätta mig lite mer i sadeln, varför tempot blev lägre, runt 14,42 km/h.

Efter sista skrittpasset var Ariel rejält taggad, så sista galoppen var på 18,09-19,13 km/h. Snabbhetsrekord! Sedan skrittade vi hela långa vägen hem och Ariel var mycket nöjd med sig själv men irriterad över att nosgrimman hindrade henne från att gäspa. Precis som vanligt. ;-)

Åter i stallet fick hon lite avsvampning av de svettiga partierna innan hon fick återvända till boxen. Jag tog redan på utrustningen och fick sedan skjuts av A hem. Totalt var vi ute 10,71 km och 90 minuter och det blev 3,6 km galopp.

Igår hade jag utsläppet, ett odramatiskt sådant, och sedan passade jag på att fixa med mitt ansvarsområde (stallgången) i någon timme. Mockade och fixade foder till Ariel också, i väntan på att gamla medryttaren A skulle dyka upp. Vi gick igenom lite rutiner i stallet och hämtade sedan in Ariel från hagen. Jag hade sanerat henne från lera innan, så vi slapp damma ned stallet. ;-) A tyckte att Ariel hade vuxit, så vi tog fram mätkäppen och kunde konstatera att den stod på 145 cm. Hallå, sluta väx! Jag var nöjd när hon var 136 cm...



Ovanstående kort är taget för tre år sedan, då Ariel var 135,5 cm hög och drygt 1 ½ år gammal. Alldeles lagom. ;-)

Efter mätningen visade jag A hur sadeln fungerar och vad hon bör tänka på när hon ändrar stigläder. Sedan blev det uppsittning och lite ridning i paddocken.





A var nöjd, hon tyckte att hon hittade knapparna på Ariel ganska så snabbt. Det har ju inte hänt sådär jättemycket sedan i höstas, möjligen med galoppen. Sedan var hon nöjd och jag blev ruskigt ridsugen. Hade väl egentligen inte tänkt att rida, men jag påverkades av det fina vädret och den härliga hästen. :-D

Ställde in Ariel i stallet och lunchfodrade de andra hästarna. Sedan tränsade jag henne igen och red iväg. Bestämde mig redan från början att bara rida en kort tur, men jag meddelade ändå vart jag tänkt rida. Vi skrittade iväg genom farliga villaområdet (inga motorstopp!) och genom Bälinge. Sedan fortsatte vi på grusvägen förbi kossorna, ända till man kunde vända höger längs åkrarna över vid ridskolan. Men istället för att rida mot ridskolan tog vi vänster längs grusvägen där vi tidigare träffade L och hennes hästar. Ariel spanade förgäves efter lite sällskap.

När vi kommit en bit på grusvägen sade GPS-tanten att vi ridit 6,5 km, vilket var hälften av vad vi skulle rida igår. Så vi vände och skrittade tillbaka, i något (...) snabbare tempo. Vår lilla tur blev visst två timmar och tjugo minuter lång. Tur att min stallkompisar är vana vid att jag försvinner iväg ganska länge. ;-)

Totalt red vi 13,27 km vilket gör att vi, trots att det bara blev fyra pass denna vecka, klarade målet på fyra mil. Totalt under veckan red vi 40,22 km, heja oss!!!

Tillbaka i stallet fick Ariel tjuvstarta med lunchen medan jag kollade hovarna och tog undan utrustningen. Sedan fick hon äta upp resten av lunchen i hagen, då Raffinet var ute och promenerade.

Jag bytte stigbyglar och sits på sadeln inför tisdagens galopp och onsdagens dressyrträning. Sedan fick jag skjuts hela vägen hem av snälla M.

Igår när jag kom gående förbi hagarna såg jag att Ariel hade rullat sig i leran, så istället för att ta in henne gick jag ut i hagen med svettskrapan och sanerade. Hon släpper massor med päls nu, så det är skönt att stå ute och borsta. För att inte tala om när leran yr omkring. ;-)

Sedan gick vi in i stallet för att spola av hovar, kratsa hovar och tempa. Vi har ett par snoriga hästar i stallet, men än så länge har Ariel hållit sig frisk.

Eftersom det fungerat så bra utan förbygeln sist, så provade jag utan även igår. Så skönt att bara behöva ta på sadel och träns! Satt upp och skrittade iväg med nosen mot flygfältet. Vi gjorde en avstickare till den farliga traktorbron och nu var den ännu läskigare eftersom snön var borta och man kunde se det porlande vattnet. Fick nog stå där ett par minuter och diskutera innan Ariel gav upp och klampade över. Som belöning fick hon trava efteråt och när vägen började slutta lite uppför flöt hon helt sonika upp i galopp. Hm...

Sedan vände vi och skrittade över bron utan några problem. Men det blir definitivt mer broträning framöver, speciellt som vi tänkt rida Uppsalaritten med nedanstående bro...


Bild lånad från http://www.4trail.se

Sedan travade vi ända bort till asfalten tog vid. Ariel var inte alltför glad att vi vände bortåt och inte hemåt, men hon höll traven i alla fall. När vi tagit oss fram till första grusvägen till vänster (långt innan flygfältet) så vände vi in på den och travade. Hela vägen... Efter en tredjedel av vägen insåg jag att Ariel inte skulle öka traven, så hon fick faktiskt långa tyglar. Riktigt härlig känsla att kunna sitta på henne och reglera tempot med enbart sitsen.

När vi kom nära bebyggelse blev det skritt en snutt, men vi travade faktiskt förbi de flesta hus. Det tar sig... Sedan var det lång skrittsträcka igen längs asfaltsvägen, jag längtar något enormt till broddarna ryker och vi kan trava istället. Sedan vände vi in på farliga villaområdet och Ariel skötte sig alldeles utmärkt. Lite spänd men hon höll skritten hela tiden. Så jag belönade henne med lite trav när vi kommit bort från husen. Därefter blev det klättring i klätterbacken. Tre varv... Inte det roligaste, tyckte Ariel, som pustade och frustade. Dessutom skrämde vi en stackars hare säkert fyra, fem gånger. Den flydde ju hela tiden åt "fel" håll, dvs till den del av stigen vi strax därefter skulle passera.

Sedan blev det slingerstigen i skogen, första biten hade vi följe av en hund med husse och då blev Ariel förstås lite taggad. Resten av stigen blev det omväxlande skritt och trav, beroende på hur balanserad hon var. Därefter trav längs åkerkanterna och här blev hon alldeles för taggad för min smak. Hon tar ju halvhalterna, men blir lite för stark och vill hänga lite i handen. Jag vet ju att det är för att nosen pekar hemåt, men det är ändå inte okej. Joggtrav betyder att vi tar det lugnt, även om det är hemåt.

Skritt på asfalt och sedan trav på grusvägen genom Åloppe. Faktiskt trav förbi alla husen också, även om det var en ganska spänd trav och Ariel försökte titta på allt utom dit hon skulle. När vi sedan passerat asfaltsvägen igen fortsatte vi i trav längs grusvägen, ända tills den tog slut. Jag är så stolt över Ariel som vågade sig igenom den lilla byn i trav, där har vi alltid skrittat tidigare. När vi precis vänt hemåt mötte vi en traktor, men det var inga som helst problem.

Ariel var lugn och avslappnad och jag var så himla nöjd! Sedan, precis när vi passerar ett garage, bestämde sig en idiot till gubbe att vrida på full gas på sin motorcykel. En sådan där gammal knattrig sak som låter värre än värst. Ariel reagerade blixtsnabbt och satte av i galopp. Jag reagerade också blixtsnabbt och fick henne efter några språng på tvären ned i trav, varvid vi vände på en femöring i traven och travade ikapp (!) motorcykeln. Gubben såg inte så glad ut, han hade nog tänkt sig att få se lite rodeo...

Jag gav honom onda ögat när vi möttes, men det som betydde något är Ariels tillit till mig, att hon faktiskt vågade passera det farliga i lugn trav. Finaste tjejen! Sedan kunde vi äntligen vända hemåt över åkrarna och skritta ivrigt men ändå avspänt in på stallplanen.

13,57 km blev det totalt och ganska precis två timmar var vi ute. Rundan kommer ju att gå så mycket fortare när vi kan trava även på asfalten, men jag är ändå nöjd med turen som sådan. Speciellt min fina tjej...



Åter i stallet fick Ariel en snabb dusch (hallå, kallt vatten matte!) innan hon fick gå ut i hagen och rulla sig ordentligt. Hon var väldigt nöjd och lerig efteråt... Jag mockade och fixade foder innan jag susade hemöver, fick skjuts av snälla M.

Igår var Ariel kvar ute i hagen när jag kom gående. Jag var ganska långt borta när hon kom travandes med spetsade öron och bara bad om lite bus... Jag var inte nödbedd, det behövdes bara ett litet studs så rusade hon flera varv i hagen med diverse språng och bakutsparkar. Busflicka!

Jag hann byta om innan Ariel skulle in från hagen, så då hjälpte jag till och tog in henne. Medan hon åt så mockade jag till Krutow, fyllde på hösilagepåsar till bägge hästarna och fixade kraftfoder.

Sedan fick Ariel stå på skötselplatsen, jag borstade bort så mycket päls som det bara gick, sedan fick hon fleecetäcke på sig medan jag mockade, fyllde på halm och fixade med vattnet.

Sedan borstade jag rent benen, kratsade hovarna och tog på reflexskydden. Sedan åkte sadeln på och givetvis reflexridtäcket. Avslutade med dressyrtränset innan vi gick ut, satt upp och skrittade iväg.

Skrittade mot farliga villaområdet, men vi vände innan och skrittade tillbaka till ridbanan.

På ridbanan blev det ett varv i skritt med halter, medan strålkastarna kom igång. Sedan travade vi runt och gjorde serpentiner, med övergång till skritt på medellinjen. Jag får inte riktigt till bågarna och det känns som att hon kommer ned i skritt alldeles för sent på den raka linjen, så traven sätts igång först när vi går in i bågen igen. Måste bli mer exakt i min hjälpgivning, men just nu känns serpentinbågarna som ännu värre än tidigare.

Sedan jobbade vi på 20-metersvolt i höger varv och när det kändes bra gick vi in på 10-metersvolterna i varje hörn. De små volterna var svårare, det kändes som vi nästan välte in i volterna, tror det får bli en träning för F snart för att få lite hjälp med vad det är jag gör för fel. Sedan gjorde vi samma arbete i vänster varv, först 20-metersvolt och sedan när det kändes bra så blev det 10-metersvolt. Jag tyckte hon jobbade trevligare i vänster varv än i höger.

Sedan gick vi vidare till att känna lite på galoppen. Eftersom banan var lite för hård så var enda kravet att hon galopperade och klarade av en kortsida i varje galopp. Hon fattade höger galopp lätt och höll igång galoppen på ett bra sätt hela kortsidan. Så därefter saktade vi av och bytte varv. Vänster galopp ville hon dock inte fatta, utan det blev höger galopp tre gånger innan hon äntligen fick till en bra vänstergalopp. Kortsidan var inga problem och då kände jag mig nöjd med galoppen för dagen.

Avslutade med att jobba henne på stora 20-metersvolter och då bestämde hon sig hux flux för att det var något totalt livsfarligt bortanför kortsidan på ridbanan. Så hon gick okej i traven halva volten och andra halvan skulle hon titta utåt och trycka in bogen. Morr!

Efter alldeles för många varv (jag ogillar att rida många volter med unghästar) inser Ariel plötsligt att matte kommer att vinna den här striden. Hon slappnar av i hela kroppen och blir plötsligt helt otroligt fantastisk att rida. Mjuk, i form, balanserad. Som att dansa fram...

Nöjda flyter vi ned i skritt och hon fortsätter vara lika följsam. På skoj trycker jag med skänklarna växelvis och Ariel svarar med att svaja från sida till sida som en drucken. Så häftig känsla! :-D

Sedan fick hon långa tyglar och vi skrittade av i tjugo minuter. Jag vet ju att det är egentligen när hon blir sådär eftergiven som vi skall börja rida, men samtidigt vill jag gärna komma hem innan midnatt när det är vardag. ;-)

Efteråt fick hon gå in i boxen och rulla sig torr, hon var något svettig på bringan, men jag är övertygad om att det bara kom av hennes fjanterier på slutet.

Fick skjuts av M hela vägen hem och idag tar L hand om Ariel, så jag kan somna tidigt och vara pigg hela helgen. :-D

Igår var jag riktigt snabb i stallet. Ariel fick stå på skötselplatsen medan jag mockade, bytte vatten och vägde upp kraftfoder.

Sedan kände jag igenom hennes ben och trots den tuffa galoppen i förrgår var det rena, fina ben. :-) Därefter fick Ariel återvända till boxen och jag fick skjuts till bussen av snälla L.

Igår var också en stor dag, då jag ökade Ariels grovfodergiva med 1 kg. HURRA! Nu får hon 3 kg på kvällen också och så hoppas jag att viktminskningen fortsätter om än lite långsammare än hittills. Nu kan man känna hennes revben under ett något för tjockt fettlager, så det är inte mycket kvar innan hon är i perfekt hull.

Igår var jag återigen inte särskilt sugen på att ge mig ut. Får liksom tvinga mig upp i sadeln...

Ariel fick först stå i stallgången och sova med fleecetäcket på sig, medan jag mockade och fixade foder. Sedan borstades de leriga benen av och jag tempade henne. Ingenting avvikande, som jag kunde skylla på för att slippa rida. ;-)

Så det blev att ta på utrustningen och ge oss iväg. Något med sadlingen kändes konstigt, men jag kunde inte sätta fingret på vad där och då. Satt upp och skrittade iväg och det var då jag insåg att jag glömt förbygeln... Orkade inte vända och hämta den, utan hoppades att det skulle gå bra ändå.

När jag tog av utrustningen efteråt kunde jag konstatera att sadeln inte kasat överhuvudtaget och padden hade också hållit sig på plats. Superbra!

Vi skrittade bort till flygfältet och Ariel var inte alltför entusiastisk. Hon föredrar när vi svänger höger och kommer till rakbanan... Men väl på grusvägen som går bredvid flygfältet kom hon igång riktigt bra i galoppen.

Vi galopperade ända bort till grusvägens slut, givetvis med lite korta avbrott till skritt när vi passerade hus. Ariel kändes riktigt trevlig i galoppen och jag upplevde inte att hon blev trött, trots att det blev 1,8 km galopp bortåt. Vid ett tillfälle startade ett flygplan bredvid oss, men Ariel galopperade obekymrat på utan att ens öka tempot. Coola bruden!

Hon ville däremot INTE vända när vi nått grusvägens slut, utan fortsätta över 272:an mot nya äventyr... Men efter några meter skritt hemåt, följt av finaste dressyrtraven i form (ljuvligt!) så galopperade vi hemåt i lugn takt. Vi tog till och med ett par kurvor i galopp, även om jag fick sitta ned i sadeln och stötta lite då.

Efter 1 km blev det skritt förbi alla gårdar och sedan travade vi en lite för ivrig trav i 800 meter. Den här gången kom det in ett plan för landning, men inte heller det rubbade Ariels fokusering. Fintjejen! <3

Sedan blev det skritt hela vägen hem, en glad och ganska ivrig skritt. Åter i stallet blev det snabb avsittning, avsvampning och in i boxen, då jag hade möjlighet att hinna till tidiga bussen då L tänkte skjutsa mig. Lite dåligt samvete för att jag inte pysslade med Ariel längre, men det blir snart bättre när bilen är tillbaka.

Vi red totalt 10,68 km på 90 minuter. :-)

Igår gick det extremt fort att göra klart allt i stallet. Jag har börjat lägga in extra halm de dagar jag har mer tid, så ingen halm behöver läggas in. Sedan gör jag dubbla foderpåsar i stallet, så jag inte behöver väga upp hösilage de sena dagarna.

Så det enda jag behövde göra var att ställa Ariel på skötselplatsen, mocka boxen och blanda kraftfoder. Smidigt! Men sedan fick jag möjlighet att få skjuts till bussen, så istället för att promenera en halvtimme så kunde jag göra lite grejer den halvtimmen.

Så först fick Ariel sig en genomborstning, sedan bytte jag sits och stigbyglar på sadeln inför dagens galoppträning. Sedan tvättade jag distansstigbyglarna och vek ihop lite täcken.

Igår hade jag utsläppet och Ariel fick sig en liten påminnelse om att matte bestämmer även när hon har en annan häst i vänster hand. ;-) Medan Ariel åt frukost fixade jag färdigt i stallet och förberedde inför dagens ridtur. Sedan hämtade jag in Ariel, borstade igenom henne och kratsade hovarna. Sedan kom M som skall rida henne några gånger medan jag är bortrest vecka 13-14.

Jag visade hur sadeln fungerar och vilket träns jag föredrar. Sedan fick M ta med Ariel ut ur stallet och sitta upp. De red i paddocken i skritt och trav, blev lite lära-känna-varandra-ridning.



M var helt lyrisk efteråt och jag blev förstås extremt mallig. ;-) Hon tyckte att Ariel var mycket mer framåt och känslig än hon förberett sig på och att hon var väldigt mjuk och lösgjord. Stoltaste matten tog förstås åt sig, det är ju ändå jag som förvaltat den här fina hästen genom hela grundutbildningen. :-D

Sedan fick Ariel byta ryttare och vi skrittade iväg över åkrarna mot 272:an. Det var mycket luft under fötterna i början, hon är verkligen en sådan häst som blir piggare dagen efter ett tufft arbete...

Efter att vi korsat 272:an red vi i diket parallellt med vägen cirka trettio meter. Bilarna kör fort förbi oss men Ariel rörde inte ett öra. Trafiksäkrare häst får man nog leta efter. :-) Sedan red vi lite på grusvägen innan asfalten tog vid. Efter att ha korsat 272:an en gång till var vi äntligen på väg mot Tuna. Jag var lite osäker om det var rätt väg, men Ariel tyckte det var så skoj att vara på äventyr. Rätt vad det var så åkte huvudet rakt upp. Hon hade fått syn på några rådjur och tyckte absolut att vi skulle jaga efter dem. Vet inte vem som lärt henne det, men jag fick henne ändå att fortsätta framåt.

När vi skrittat bortåt en timme så vände vi och red samma väg tillbaka. Träffade på ett par islandshästar som tydligen var lika spännande som rådjuren, men vi kunde ändå skritta förbi dem på lång tygel. Fintjejen!

Hemvägen gick i lite mer turboskritt än bortavägen. Tyvärr fick jag aldrig igång gps:en vid stallplanen, så jag vet inga hastigheter eller exakta sträckor. Men ungefär en mil var vi ute i alla fall.

Tillbaka i stallet var hon lite småsvettig i sadelgjordsstaden, det är jobbigt att vara ivrig. ;-) Eftersom jag trodde att Raffinet inte fått lunch (är ena hästen inte i hagen vid lunchfodring så ställer vi bara kassen med lunch utanför) så skyndade vi oss ut i hagen. Men lunchfodraren hade redan gett Raffinet lunch, så istället fick jag stå 45 minuter och hålla henne borta från Ariels lunch. Jag som verkligen inte har tid med sådant... :-(

När Ariel ätit klart pussade jag henne hejdå och återvände till stallet.



Snälla M skjutsade mig till bussen medan vi fortsatte prata om finaste Ariel. Tror hon kommer att få en stor supporterklubb när andra börjar rida henne. ;-)

Det var helt underbart väder idag, Ariel hade precis fått lunch när jag kom till stallet, så jag mockade och fixade foder medan hon åt upp. Sedan passade jag på att borsta av henne ordentligt i hagen. Lite smidigare nu när pälsen flyger omkring överallt. ;-)

När jag borstat klart började jag gå mot grinden. Ariel följde med, men kom sedan på att det var skojigare att rejsa runt matte. Varv efter varv. Jag måste väl erkänna att jag uppmuntrade henne med diverse kommandon... Men när jag tröttnat och ville fortsätta in var det bara att kommendera halt samt hennes namn, då stannade hon först, vände sig inåt mot mig och kom mot mig i trav med spetsade öron. Kan man annat än älska henne! <3

Inne i stallet fick vi börja med att duscha av ben och mage, hon hade blivit rejält lerig av allt bus. Inte så skoj tyckte Ariel, men hon stod ändå snällt. Efter hovkratsning åkte sadel och träns på och vi gav oss iväg. Först var det skritt förbi farliga villaområdet, utan ett enda motorstopp. Heja Ariel! Hon tycker ju att det är läskigt, men idag litade hon mer på mig och då går det som en dans.

Vi tog två varv i klätterbacken innan vi småjoggade på slingerstigen och skrittade över åkern. Framme vid grusvägen blev det sedan trav, trav och mera trav. Jag är så nöjd med henne, hon tuggar på utan några protester i ett lugnt, fint tempo.

Sedan kom stickvägarna och vi provade tre stycken. Allihop slutade ganska snart och allihop gjorde Ariel supertaggad. Det märks att hon har sin egna inbyggda GPS, hon visste att alla ledde hemåt och skulle lätt letat sig hem längs någon egen liten väg som egentligen inte existerar. Men istället fortsatte vi på grusvägen tills den slutade vid ängen bredvid golfbanan. Hemåt blev det nästan nonstop trav (inga avstickare) förutom när vi passerar gårdar, då vill jag gärna skritta. En liten galopp blev det också, lugn och fin trots att matte tappade stigbyglarna och krånglade en massa med fötterna. ;-)

Skritt genom Bälinge på hemväg med en halvtrött Ariel, men vi tog ändå två varv i klätterbacken innan vi var klara för dagen. Totalt red vi 14,27 km på 126 minuter. :-)

Åter i stallet fick Ariel fleecetäcke på sig och sedan blev det stretchning innan jag duschade av henne med varmt vatten. Hon tyckte fortfarande att duschandet var en dum idé, men hon var så svettig i pälsen att det inte fanns något alternativ. De andra hästarna hade ändå hunnit gå in för kvällen, så hon fick torka i sin box medan hon mumsade middag.

Jag tog reda på all utrustning, sköljde av förbygeln och tränset samt borstade av padden. Sedan blev det hemgång för mig, ganska så mör i benen efter totalt 40 minuters trav...

Ikväll kl. 18:00 kunde man börja anmäla till Lovisedalsritten och jag anmälde mig och Ariel kl. 19:30. Nervöst men jag tror det kommer att bli förbaskat skoj också!

Igår var jag verkligen inte upplagd för att rida. Jag ställde upp Ariel på skötselplatsen, borstade bort en massa lös päls och lade på fleecetäcke så hon skulle bli varm i musklerna. Sedan mockade jag och fixade foder, samtidigt som jag försökte komma på någon bra ursäkt för att inte rida. Det skulle vara skönt med en tidig fredag... Det blåser väldigt mycket ute... Ingen annan är kvar i stallet, om det skulle hända något... Jag måste byta sits på sadeln...

Men jag tog mig samman, gjorde i ordning Ariel och fixade till utrustningen. Sedan skrittade vi iväg mot flygfältet, men tog vänster vid första grusvägen innan. Där blev det joggtrav, en lugn och fin trav hela vägen. Framme vid husen irrade vi omkring lite då jag ville försöka hitta en annan grusväg, men då jag inte lyckades vände vi tillbaka och joggade lika lugnt hemåt. Travtempot låg mellan 8,43-10,56 km/h så vi kommer lätt klara av 9 km/h på Lovisedal, speciellt om jag lägger in någon lugn galopp där det passar.

Glad skritt tillbaka, en titt på GPS:en visar att hon var uppe i 6,41 km/h så visst kan hon skritta när hon själv vill! I stallet blev det snabb avskötsel innan hon fick kvällsfodret. Jag hade tur, då A var sent i stallet, så jag fick skjuts nästan hela vägen hem. :-)

Vi red totalt 6,54 km på 67 minuter. Men då var det fram- och avskrittning á 25 minuter...

Igår var det fortfarande ljust medan jag gick till stallet. Ljuvligt! Ariel var fortfarande ute i hagen, så jag hann mocka både till henne och Krutow innan det var intag. Medan Ariel åt fixade jag foder till bägge hästarna och fyllde på betfor i foderkammaren.

Sedan fick Ariel stå på skötselplatsen och bli ordentligt genomborstad. Nu fäller hon för fullt och lite lerstänkt var hon också. Dags för hår- och lerperioden... Men jag älskar våren så jag tänker inte klaga.

När hon nästan inte tappade några strån längre åkte utrustningen på. Blev fina dressyrtränset med dyra pannbandet och så G4-sitsen på sadeln.



Gammal bild, nu är det nosgrimma på dressyrtränset också.

Skrittade fram i tio minuter på banan, efter några varv tog jag tyglarna och jobbade med lite böjda spår och halter. Sedan travade vi i tio minuter, serpentiner, volter, tempoväxlingar och övergångar. Ariel jobbade på bra, men det var först på de allra sista volterna som det började kännas som på dressyrträningen. Nu hade jag ju lite tidsbrist, så egentligen skulle ju travarbetet vara första lilla biten av uppvärmningen. Men det kommer fler tillfällen. ;-) Skrittade av Ariel tio minuter på lång tygel, vi tyckte bägge att det var dödstråkigt i paddocken, men så blir det när man inte tar på reflexerna...

Åter i stallet var Ariel mallig (som vanligt) och fick sig en till genomborstning. Sedan var hon nöjd att få återvända till boxen och mumsa halm.

Idag är L snäll och tar hand om Ariel, så jag kan vila upp mig lite. ;-)