Studs och bus
Fröken Fri Fart
Framsteg
Experimentera med inspänning
Fascinerande lyhörd på lina
Övergångar är nyttigt
Äntligen bommar matte!
Bästa tjejen!
Lösgalopp
Istället fick Ariel reflexbenskydden på sig och sedan busa av sig i en av sommarhagarna. Hon showade rejält, med långa galoppsprång och även lite bakutsparkar. Men mest ville hon trava eller stå och prata med polarna i lösdriften. ;-)
Hon fick springa ungefär tio minuter, sedan tyckte jag att det räckte och hon fick komma in igen. Det glittrade i ögonen på henne och hon var lite på tårna, så det märktes att det var något hon tyckte var skoj.
Jag tror jag skall försöka lösgaloppera henne en dag i veckan framöver, kanske med inspänningstyglar för att göra lite mer jobb av det hela. Men då behöver jag nog ha pannlampa så jag ser henne lite bättre...
Efter mockning och foderfix till två hästar blev det lite mysstund innan jag åkte hemöver.
Lydnad och lite bus
Igår när jag kom gående längs vägen stod Ariel uppe på sin kulle och spanade. Ropade på henne och då kasade hon nedför kullen och följde mig hela vägen längs staketet. Väl framme vid grinden hade jag inte hjärta att lämna henne, utan jag tog ut henne med en hand på höger sida av huvudet och så traskade vi hela vägen till stallet utan vare sig grimma eller grimskaft.
Ariel följde med utan protester, även om hon kikade lite på diket som plötsligt grävts fram på stallplanen. Inne i stallet lånade jag en grimma och satte fast henne i spolspiltan innan jag hämtade grimma och ryktgrejer i sadelkammaren.
Spolade av hovarna och benen upp till kotorna, resten av hästen var inte lerig utan fick sig en avborstning istället. Sedan åkte tömkörningsgjorden på och boots runt om. Vi traskade till ridbanan för lite longering.
Började med att värma upp i trav och galopp, då var hon ganska yster och ville studsa runt, men efter några varv blev hon lite mer fokuserad. När inspänningstyglarna åkte på var allt utanför ridbanan mycket intressantare, så hon sprang ett tag med svansen rätt upp och allt fokus någon annanstans.
Jobbade en hel del med övergångar, både mellan skritt och trav och trav och galopp. Mest för att fånga hennes uppmärksamhet som verkligen fladdrade både här och där under passet. Fick till två varv på raken i bägge galopperna, hon var bättre i höger varv än i vänster, men det kan bero på att hon var tröttare i vänster varv. Kaninbakbenen är kvar och de lär väl fortsätta vara där ett tag.
Avslutade med ett par varv utan inspänningar och sedan fick hon trava två gånger över travbommar som någon lagt ut. De var på rakt spår så jag fick jogga med bredvid henne. Tio bommar var det och hon rörde inte en enda bom... Hon älskar verkligen bomarbete, jag måste bli bättre på att använda mig av det i vardagsarbetet.
Efter att jag skrittat av henne pratade jag en stund med F (och tränade Ariel på att stå stilla och vänta). F kunde absolut tänka sig att tömköra henne, så nu blir det premiärträning på lördag. Spännande!
Sedan fick hon äntligen komma in i stallet och bli omskött. Stretchade bakbenen och masserade bakdelen, det sistnämnda var väldigt populärt, hon stod och njöt hela tiden. <3
Väl ute i hagen igen ville hon inte gå ifrån mig, utan det blev kli och mys en stund innan jag sade till henne att faktiskt gå iväg till sina kompisar.
Likadan avsuttet som uppsuttet
Nåja, efter en snabbsanering av huvudet fick det bli enbart träns och longerlina som togs på. Ut på ridbanan för lite linhoppning, även om vi började med lite lösgalopp bara för att värma upp ordentligt. Ariel busade på som aldrig förr, men hon drar väldigt mycket till utgången oavsett var på ridbanan hon just då befinner sig.
Mjukade upp och påminde om vad som gäller vid longering innan vi styrde mot bomserien på långsidan. Tre vanliga bommar och Ariel travade ordentligt över flera gånger. Höjde upp ena änden på sista bommen och lät henne trava ytterligare två gånger. Sedan åkte även andra änden upp och det blev ett litet minihinder. Skoj, tyckte Ariel och brallade rejält efter hindret. Sötnosen! När hon fått hoppa några gånger blev det skritt bredvid mig medan jag byggde om ett större koppelräck (60 cm) så ena änden fick en dunk som hinderstöd, så jag kunde linhoppa på volt.
Började i höger varv och Ariel gjorde precis så som hon gör uppsuttet. Bjuder fint till hindret i rätt galopp, hoppar bra och drar allt vad hon kan till vänster i landningen. Det lilla monstret till hästen vill alltså gärna hoppa, men mest av allt vill hon till utgången...
Linhoppade henne kanske fyra gånger i höger varv, tills hon faktiskt höll galoppen även efter hindret och fortsatte i rätt varv. Lite tryck i bettet blir det förstås, men hon måste ju lära sig att man inte alltid får göra som man själv vill...
Sedan bytte vi till vänster varv och där gjorde hon förstås likadant, men antingen hade jag blivit bättre på att parera eller så hade hennes protester blivit lamare, för det var lättare att få henne att fortsätta på volten i vänster varv. När hon hoppat nästan ett helt varv perfekt så var vi nöjda och hon fick skritta av medan jag plockade bort hindren. Sedan tog vi oss en skrittpromenad runt gården ett par varv, tills hon slutat att flämta. Hon tycker verkligen att det är superskoj, men det är definitivt en ansträngning för henne att galoppera på böjt spår.
Vi avslutade i bästa samförstånd, testade några NH-övningar och hon svarade klockrent på mina önskemål. <3 In i stallet och svampa av ordentligt, även igår var hon svettig både på bringan och längs med hela underkroppen.
Galoppbekymmer
Igår stod Ariel snällt och väntade vid ligghallen, så jag behövde inte klafsa något i leran längre in i hagen. Hon var lite förvånad att se mig men följde med in i stallet utan knot. Jag fick sanera henne en del då hon förstås rullat sig både här och där, sedan åkte tömkörningsgjorden, boots och dressyrträns på.
Vi longerade i mörkret, men med ridbanans strålkastare blir det ändå hyfsat ljust. Joggade igång utan inspänning först, med en galopp i vardera varvet. Sedan blev det inspänning och jobb. Mest fokus på att påminna om vad som gäller vid longering, då vi inte longerat på två månader.
Sedan jobbade vi galoppen en del, men där blev jag mest bekymrad. Hon orkade knappt hålla galoppen ett helt varv, men då endast med mycket understödjande drivning från mig. Hon skuttar fortfarande med bakbenen i galoppen och det finns ingen jämnhet i sprången överhuvudtaget. Jag upplevde igår att höger varv var något bättre än vänster, men det var marginellt.
Ariel var i alla fall duktig och jobbade på med allt jag bad henne om. Men jag känner mig väldigt bekymrad över den här förbaskade galoppen. Nu har jag jobbat med den så jag nästan kräks senaste månaderna och fysioterapeuten vittnar om att Ariel fått rejält med magmuskler av allt galopperande. Men ändå verkar det inte bli något resultat. :-(
Planen framöver (så länge underlaget är okej) är att longera 1 ggr/vecka och verkligen prioritera longeringen. Vilket jag är lite slarvig med... Sedan kommer fokus i galopparbetet ligga på övergångar och inte intervaller eller långa pass som det gjort tidigare. Så får vi se om det blir bättre snart.
Ett litet plus var att Ariel jobbade oerhört fint i traven, bitvis i form och med bibehållen takt. Mums vad snygg hon blev!
Klippningen gjorde att Ariel inte var svettig trots att det ångade om henne, allt som behövdes var att dra med en fuktig svamp på hals och bog, samt förstås stretcha bakbenen. Toppenbra om det fortsätter vara så när hon svettas!
Ariel fick gå ut i hagen och jag tog reda på alla grejer. A kommer rida henne onsdag och torsdag och så kommer jag att ha skoj lördag och söndag. Tror nog det blir galoppträning lördag och skritt på söndag. Funderar lite på att rida på upptäcktsfärd...
Avrastning och fina fötter
Idag var hovslagaren inbokad. Jag kom till stallet på morgonen och hämtade in en tämligen förvånad Ariel. Matte här redan? Hon fick sig en snabb avborstning innan tömkörningsgjorden och tränset åkte på. Sedan gick vi till paddocken och jobbade.
Först värmde vi upp i trav och galopp i bägge varven. Ariel verkade glad och fokuserad. Sedan åkte inspänningstyglarna på och hon fick jobba lite mer i galopp. Hon har lite svårare för höger varv, i vänster varv kan hon hålla galoppen i nästan två varv nu, medan höger är lite ojämnare. Tror vi ändå lyckades med 1 ½ varv på slutet.
Som belöning för bra arbete åkte inspänningstyglarna av och Ariel fick trava över bommar i bägge varven. Det var tydligen superskoj, men ännu roligare var att fatta galopp efter sista bommen, galoppera halva volten, bryta av till trav och trava över bommarna igen. Det gjorde hon två gånger i höger varv... :-P Bustjej!
Sedan skrittade vi av en sväng ute innan det blev sanering av benen i väntan på hovslagaren. Medan Ariel skoddes om och fick rejält kortare tår (det växer mycket nu!) plockade jag undan all utrustning och pratade lite med F. Hon berättade att hon sett mig och Ariel trava när vi red för A och hon blev imponerad av hur bra trav vi visade. Hon har ju inte sett oss på ett tag, pinsamt nog har jag inte ridit för henne sedan 18 juni, men så har det ju blivit lite mer hoppning och centrerad ridning också. Blev ganska peppad av att höra att traven utvecklats så mycket, det ger mig hopp om att vi kan utveckla galoppen också.
Fick tips av henne att galoppera i vår lilla backe som går parallellt med kohagen och lösdriftshagen. Har faktiskt inte tänkt på att jag kan galoppera uppför där, hemmablind som jag är så tycker jag ju den backen är för nära stallet. Men det finns ju ingenting som hindrar att jag värmer upp i skritt bortåt och trav tillbaka, för att sedan intervallträna i backen några gånger. Så smart! Nu är jag lite mer peppad att komma igång med ridningen igen.
När jag plockat undan all utrustning och pratat färdigt om allt som behövs pratas om (blir ju så när jag varit så sällan i stallet...) så var Ariel fin i fötterna och hovis var nöjd. Tydligen har Ariel fortfarande perfekta hovar med utmärkt kvalitet, det tackar vi för! :-D
Ariel fick återvända ut i hagen igen och jag åkte hem. Lite sugen att rida var jag faktiskt...
Piggelina
När jag väl klivit in i sommarhagen kom Ariel travandes (!) emot mig med spetsade öron. Åh vad sådant värmer mattehjärtat. <3 Vi myste hela vägen tillbaka in i stallet, där Ariel träffade en katt och givetvis blev upptagen med annat. Kattvård är viktiga saker. ;-)
Tog på tömkörningsgjord, skydd och träns innan vi promenerade till ridbanan. Där fanns det ett litet hinder med vattenmatta, bommen var tillräckligt låg för att man skulle kunna gå över den. Lät Ariel traska över, hon klev på vattenmattan både före och efter bommen, så hon är definitivt helt obrydd. Sedan vände vi och travade över, då hoppade hon ordentligt utan att röra mattan. Duktig tjej!
Sedan värmde vi upp på stor volt i trav och galopp. Ariel var väldigt ivrig, så hon fick sköta sig själv ganska många varv, där hon blandade trav och galopp efter eget huvud. Efter varvbyte och ungefär lika mycket bus i andra varvet åkte inspänningen på och hon fick jobba. Jag tycker att hon stödjer bättre och bättre på bettet i trav, men i galopp är det huvudet upp som gäller. ;-)
Försökte hålla galoppen flera varv, då blev hon trött och väldigt springig i fattningarna. Ett par gånger i höger varv blev det fel galopp eller korsgalopp, men inte i vänster. Vet inte om det berodde på trötthet (jobbade i vänster varv först) eller att hon tyckte höger galopp var svårare. Testade även liten volt i trav och bakdelsvändning i skritt. Inga problem alls!
Mycket nöjda bägge två skrittade vi tillbaka till stallet. Där fick hon lite flugspray på sig, men eftersom hon inte var svettig (perfekt, svalt väder igår!) så blev det ingen avsvampning. Koll av hovar och sedan tillbaka till hagen igen.
Ett perfekt pass
Hämtade in henne från hagen och träffade på M. Berättade den glada nyheten, förmodligen behöver jag inte ha munkorg på henne förrän till hösten. M hoppades dock att vi skulle kunna få nät över hösilagebalen, så de får det lite kämpigare att komma åt maten. Låter som en utmärkt idé!
Borstade av Ariel och tog på utrustningen. Det blev premiär för tredelat metallbett, dessutom med fasta ringar. Det är ett bett hon får gå dressyr med, så det är lika bra hon vänjer sig vid det.
Ut i paddocken följde M med för att titta (och filma, måste se om jag kan få tag på filmerna...). Först blev det några varv i både höger och vänster utan inspänningstyglar och hon skötte sig superbra. Riktigt fina fattningar och dessutom direkt jag gett kommandot. Sedan åkte tyglarna på och hon fick jobba lite mer. Jag upplever att hon blir lite springig i traven, eftersom hon vet att det vankas galopp. Det behöver vi träna mer på, framförallt att hon skall lyssna på min röst när jag förhåller, utan att bryta av till skritt.
Galopperna blev riktigt bra i bägge varven, hon fattade när jag sade till och höll galopperna hela tiden. Jag tror nästa steg blir att hålla galopperna ett par varv varje gång, så hon får jobba lite med balansen. M lämnade oss lagom till att inspänningstyglarna kopplades bort igen och det var nog tur. :-P Ariel blev plötsligt ett busfrö, som först bockade i galoppen flera språng och sedan började byta hej vilt fram och tillbaka. Tror hon hann med tre eller fyra byten på totalt åtta galoppsprång. Busfia!
Givetvis stod tränare F och tittade på, men hon tyckte mest det såg bra ut. Haha, hon skulle bara veta vad vi kan när vi är fokuserade... Eftersom både Ariel och jag var så glada (hon för att matte var glad, jag för att hon varit duktig) avslutade vi med att skutta över ett litet hinder. Det var cirka 50 cm högt och jag linade Ariel i trav, men när hon fick syn på hindret blev det galopp, högt språng över och massor med brallar efteråt. <3
Tillbaka i stallet skröt jag lite mer över henne inför M (stackaren som får stå ut...) medan jag svampade av henne och tog på flughuvan. Ariel avslutade sedan dagen med att rulla sig i dammet precis innanför grinden till hagen. Det blir nog ett bad längre fram...
Efter helgens inspirerande SM är målen för oss de kommande åren ganska klara. 2014 vill jag göra ett försök att tävla 8 mil distansritt och 2015 är SM förmodligen i Östergötland, så då vill jag försöka kvala dit i hoppning (och gärna dressyr också). Första delmålet blir att lära mig köra transport. Hua!
Huvudbry för matte
Borstade av henne och tog på grejerna. Blev tömkörningsgjorden samt senskydd och boots fram. Ja, träns också förstås. Eftersom jag bestämt mig för att hon skall bli dressyrhäst också (många roliga äventyr framöver!) så börjar det bli dags att byta ut novabettet mot ett tredelat i metall. Det senare får hon tävla på, men tyvärr inte novabettet. Hoppas hon inte har något emot metallbett... Men igår blev det novabettet som vanligt i alla fall.
Ut på volt och jobba. Hon gick fint i trav i bägge varven och presterande en riktigt fin galopp i vänster varv. Sedan bytte vi till höger och hon ville inte riktigt galoppera. Hm... Hon som föredrar höger galopp? Fick ändå till galoppen hyfsat där, sedan bytte vi varv igen och satte på inspänningstyglar. Varvade trevlig trav och fin galopp i vänster varv, sedan åter till höger varv där hon sprang travartrav istället för att fatta galopp. Sedan ville hon inte sakta av heller.
Tog in henne på en mindre volt för att repetera skritt-halt-skritt-trav-skritt etc. och då gick det alldeles utmärkt. Men så fort hon kommit upp i galopp i höger varv (efter nästan ett helt varvs pådrivning för att fatta) så ville hon inte sakta av. Knepiga lilla häst...
Avslutade med ett varv i vänster utan inspänningstyglar som var klockrent och ett varv i höger där hon till sist fattade galopp och fick hålla den galoppen en stund. Men det är inte lätt att hitta någon logik i hennes beteende, jag får helt enkelt fortsätta att nöta longering.
Överlag var det ändå ett riktigt kanonpass, hon var ruskigt fin i vänstergaloppen och hon har definitivt accepterat att matte bestämmer var volten skall vara. Det tackar vi för!
Det blev avduschning efteråt, i varmt vatten då det var ganska kyligt ute. Hon verkade nöjd med duschen och sedan stod jag länge och diskuterade ridvägar med M, så då fick hon snällt stå och sova. M var så gullig och sade att jag och Ariel passar så himla bra ihop, men det känns verkligen så också! Hon är allt jag önskat mig och mer. Tänk, nu har vi hängt ihop i 3 ½ år, inte visste jag när jag köpte henne som föl att det skulle bli så här bra. <3
Lyckad longering
Vi värmde först upp utan inspänningstyglar och sedan åkte de på. Märkte på Ariel att hon INTE tyckte om det här nya påfundet (hon har longerats inspänd en gång tidigare) men med lite uppmuntran jobbade hon ändå vidare. Ser man passet med helt okända ögon så var det ganska misslyckat, Ariel hade svårt att hålla galoppen mer än något varv i höger och klarade ett halvt varv max i vänster, där hon dessutom galopperade korsgalopp. Så det finns massor att jobba på!
Men... För mig som kämpat länge med en häst som är van att löslongeras och tycker att longerlina (och bett!) är tortyrredskap så var gårdagen en seger. Ariel höll volten, drog någon meter ett par gånger när hon tyckte det var jobbigt, men det blev inte alls samma bråk och diskussion om vem som bestämmer och var volten skall vara. Det känns så himla skönt!
Efter knappt tjugo minuter gick vi nöjda in i stallet, Ariel blev avspolad allt grus från ridbanan som hon tagit med sig in och sedan fick hon på sig munkorg och flughuva igen. Såg att bootsen hade snurrat på henne, inte bra. Hoppas att jag bara råkat spänna dem för dåligt, jag behöver bra fungerande boots på henne!
Idag är planen uteritt och imorgon hoppträning, sedan får hon vila över midsommar och bara njuta av livet.
Trotsig longering
Ariel fick komma in och bli avborstad ett ton med lös päls, sedan åkte longeringsgrejerna på. Senast hon longerades var i mitten av oktober och det här var dessutom första gången med bett och inspänningstyglar. Resultatet var därefter också. Ariel tycker inte att longering är roligt. Att matte både bestämmer hur stor cirkel hon skall springa på och i vilket tempo det är inte okej. Att matte dessutom skall sätta fast huvudet, det är orsak till strejk!
Ariel behöver helt klart mer longering. Så jag tänker lägga in ett pass i veckan framöver (ja inte nu till veckan då, men sedan) tills hon lär sig att gå på volten jag bestämmer, i det tempo och den gångart jag bestämt och dessutom med inverkan från bettet. Förvisso avslutade vi passet med en riktigt fin trav, där hon höll sig på rätt spår, men det skall inte behöva ta tjugo minuter att komma dit. Å andra sidan var hon helt cool när stallägaren körde in med stooora traktorn för att hämta harven som stod i ett hörn. Traktorn körde nästan rakt på Ariel och ändå stod hon snällt med spetsade öron och väntade på kommando från mig.
Det var roligt att se henne i rörelse, hon ser inte ett dugg tjock ut när hon rör sig, så hon bär upp fetman väl. Men det skulle vara så mycket bättre för henne om hon motionerades mer och åt lite mindre. Ett drömscenario förstås.
Åter i stallet var Ariel väldigt tjafsig, så pass att jag fick säga till på skarpen ett par gånger. Hela hon var liksom tonårsirriterad och det kan eventuellt vara så att hon är på väg att brunsta.
Kände mig lite besviken över henne först, speciellt efter den fina turen jag haft på Hampus strax innan. Men så minns jag söndagens härliga galopp och påminde mig själv om att det är en oerhört tuff häst jag har, att hon har longerats på tok för lite (blev ju mest löslongerad innan) och att det bara handlar om att sätta ramar och träna. Hon måste ju få vara lite trotsig unghäst också.
Mätte förresten Ariel också, hon är nu 143 cm med skor och broddar, så chansen att hon mäts in nästa år som c-ponny får ses som obefintlig. Jag som tyckte hon var lagom stor för länge sedan... Bakdelen är dock fortfarande lite högre än framdelen.
Stadigt i blåsten
Igår hämtade jag in en glad Ariel från hagen. Hon demonstrerade hur bra hon äter gräs med munkorgen, det känns skönt att veta. Trots att det blåste nästan storm så var hon långsam hela vägen in till stallet, nästan som om hon hellre skulle vilja vara kvar ute.
Hovslagaren var på plats och skodde Casilla, så Ariel fick snällt vänta på sin tur. Jag borstade av henne massor med lera och förberedde för longering. Då M och Poppe hade dressyrlektion på banan ville jag inte vara ivägen, så jag fördrev tiden med att klippa Ariels man. Bästa klippningen hittills tror jag! Den kändes väldigt jämn och fin.
Sedan åkte kapsonen och senskydden på och vi gav oss ut på banan. Poppe var fortfarande kvar och med mig ut följde även Qurre. Hm... Men det är nyttigt att trängas lite på banan, om inte annat så är det en bra social träning för Ariel. Jag bestämde mig för att inte kräva särskilt mycket utan mer se vad som gick att göra.
Började med att skritta fram på ganska liten volt, där jag kunde påminna henne både om halter, snabba igångsättningar och att inte tränga in i volten. Hon rättade sig bra och var riktigt duktig. Varvade med att gå över en låg cavaletti också, det blev bra träning.
Sedan jobbade vi lite i trav, hela tiden med fokus på att kunna gå ned till skritt eller halt när som helst. Hon var väldigt lydig, speciellt med tanke på att de andra ibland kom upp i bredd med henne eller kom emot henne i galopp.
Avslutade med att galoppera några gånger. I höger varv ville hon gärna rusa, så där fick jag dämpa henne så hon gick ned i trav igen. Däremot visade hon en riktigt fin galopp i vänster varv, en galopp som hon höll ett helt varv innan det blev för jobbigt. Efter den uppvisningen fick hon jogga lite i trav och sedan skritta av några varv innan vi gick tillbaka in. Det kändes verkligen som ett bra arbete, speciellt med tanke på blåsten och sällskapet på ridbanan.
Hysteriskt tossig unghäst
Ariel syntes inte till när jag ropade, men kom farandes i trav precis när jag tänkt gå och leta efter henne. Det var länge sedan hon var så intresserad av att komma till mig och jag borde väl ha anat vad som väntade. Ariel fick vara provdocka i stallet, något hon verkligen avskyr. Betesreduceraren satt bra och det tog inte lång stund innan Ariel förstått hur man äter hösilage med den på. Sedan provades tränset och det satt också bra. T kom förbi och tyckte att Ariel såg jättefin ut, hoppas hon uppför sig lika fint idag.
Sedan åkte kapsonen på och vi gav oss ut för att longera. Ariel var väldigt studsig, tjurig och allmänt ofokuserad. Hon ville inte göra som matte ville, utan var verkligen på tvärtom-humör. Rätt vad det var så lossnade longerlinan när hon gjorde ett ryck och Ariel fortsatte därför ut ur paddocken och iväg i galopp mot sommarhagen.
Jag fick gå och hämta en väldigt nöjd häst, som förstås blev riktigt irriterad för att matte inte förstod vad hon försökte säga. Hallå, longering är tråkigt! Sedan fortsatte vi en stund med att bråka, varvat med riktigt fina ögonblick då hon faktiskt lyssnade på mig. Bland annat travade hon lugnt i bredd med Poppe som T red. På slutet fick jag däremot ta in henne på en liten volt för att repetera halt och igångsättning i skritt, för plötsligt kunde hon inte det längre.
Det var skönt att T såg hur hon var, dels är hon lite mer förberedd för en tossig Ariel idag och dels kunde hon direkt peppa en väldigt deppig matte. Jag vet ju att Ariel är en busig unghäst och jag vet att hon egentligen kan allt jag bad henne om. Men när man står där och hästen beter sig som om den aldrig någonsin sett en longerlina, ja då känns det ganska jobbigt.
Vi promenerade ut med T som skrittade av Poppe och det var skönt att avsluta med någonting helt annat än longering. Ariel återvände till att vara en snäll och väluppfostrad unghäst och fick ett äppelskrutt som belöning.
Åter i stallet blev det avduschning för hennes del, det var bara ryggen och bakdelen som inte var svettig. Jag fick duscha henne flera gånger innan allt svett var borta och jag vill inte ens tänka på hur jag skall lösa det när det är kallt ute och hon har blivit svettig.
Idag blir det som sagt andra hoppträningen, vi får se om vi hinner med en tredje nästa vecka eller om det får räcka med hoppning tills oktober.
