Studs och bus

Igår gick Ariel och jag till vändplanen för att longera lite. Det var dock så mycket knott att vi fick avbryta efter en kort stund. :-(
 
Innan dess hade Ariel dock hunnit visa upp hela registret. Busa, busa lite mer, bocka, rejsa, studsa... Hon försökte få alla mina rösthjälper till att betyda galopp. :-P
 
Jag tror den här lugnare perioden varit bra för henne, men jag tror det börjar bli dags att titta på en annan typ av träningsupplägg. Helt klart är det för lätt för henne nu...

Fröken Fri Fart

I onsdags blev det longering på ridbanan. Den är inte isig på övre delen längre, så vi höll oss där. Ariel var extremt övertaggad, lät henne värma upp som hon ville första fem minuterna och då blev det bara galopp... Tog sedan på inspänningstyglarna men det gjorde ingen skillnad. Hon försökte sig på att bestämma gångart när jag krävde lite av henne, så det blev ett pass där vi renodlade hjälperna och hon efter många om och men till sist lyssnade på mig. Hon förstod inte alls varför hon inte fick galoppera när jag ville att hon skulle trava. Vid några tillfällen surade hon ihop fullständigt, gjorde halt och hävdade att hon lika gärna kunde stå kvar där, när hon nu inte fick gå framåt.
 
Ston och vårkänslor... ;-) Sista minuterna var hon fin, men jag hade förstås gärna sett henne fin hela passet. Var dock rätt glad att jag inte satt på när hon gjorde de värsta skutten och bakutsparkarna...

Framsteg

Igår blev det longering på ridbanan. Vi var där ganska sent, så det hade blivit mycket svalare. Skönt!
 
Jobbade Ariel främst i trav och galopp, det märks att hon fått mycket bättre kondition än tidigare. Det blev i princip bara skrittpaus när jag bytte varv. Det blev många galoppfattningar, men även några gånger då jag såg till att hon höll galoppen ett par varv.
 
Hon har fått en mycket bättre galopp sedan jag såg henne sist på lina. Det är bara när hon blir trött och i avsaktningarna som hon kan få lite jämfotahopp, annars sätter hon bakbenen väl under sig. Så roligt att se, det peppar mig i ridningen också.
 
Tempoväxlingarna var det lite sämre med, det är svårt när hon reagerar för mycket på rösten ibland och inget alls andra gånger. Sedan var hon förstås lite busig igår, efter fyra dagars vila. 
 
Duschade av henne efteråt, sprayade och smorde in. Idag blir det dressyrjobb med nosgrimma för första gången på evigheter. Men det är dags att vi jobbar i samma utrustning som vi kommer att tävla i. 

Experimentera med inspänning

Igår stod Ariel vid grinden och stampade. Hon har helt klart tröttnat på att vara ledig. ;-) Band fast henne ute och gjorde klart för longering. Det blev tömkörningsgjord också, då jag tänkte prova med inspänningstyglar igen. Jag tycker det underlättar att få henne att tänka i form, som ett stöd tills hon orkar jobba rätt hela tiden.
 
Vi började några minuter utan inspänning och det var en väldigt sprallig tjej. Lite för överilad trav för min smak och hon lade in galopp här och där när hon kände för det. ;-) Så länge hon fattade rätt galopp lät jag henne rulla på så länge hon orkade (vilket oftast blev ett halv varv), men blev det korsgalopp så var jag noga med att bryta av till trav direkt.
 
Sedan tog jag på inspänningstyglarna. Började först med att ha dem längst ned, höjde dem sedan till översta spännet och provade även i mitten. Tyckte det fungerade bäst med mitten, då var hon inte så irriterad över dem. Men hon tyckte att de var ganska onödiga. ;-)
 
Hon var väldigt taggad hela passet, så jag försökte att dämpa henne och jobba lite med tempoväxlingar. Men det blev inte samma fina känsla som sist, det märks att hon fått vila längre än hon själv önskat. 
 
Hon var grymt fin i både trav och galopp när jag fick henne ställd inåt, det märks att hon får lättare att jobba rätt när hon hamnar i rätt balans.
 
Efteråt blev det helduschning, inte för att vi egentligen gjorde så avancerade grejer, men för att det var väldigt varmt. Ariel var nöjd, förutom när jag skulle duscha bakom öronen. Hon tycker det är helt onödigt. :-P
 
Känns så bra att vara igång igen, nu kör vi full fart mot premieringen!

Fascinerande lyhörd på lina

I torsdags tog jag med Ariel till ridbanan för longering. Inspirerad av dressyrträningen jag ridit dagen innan på Hampus, så var det övergångar och tempoväxlingar som var fokus. Visst brukar jag göra mycket övergångar när jag longerar, men det där med tempoväxlingar är så lätt att glömma bort...
 
Började med övergångarna, där jag försökte att byta gångart minst tre gånger per varv. Hon har inte styrkan att fatta galopp från skritt, så det struntade jag i. Däremot blev det mycket övergångar trav-galopp-trav, ibland bjöd hon upp i galopp utan kommando och då fick hon galoppera några språng ändå. Jag vill inte bromsa henne när hon äntligen börjar bli positiv till galoppen.
 
Sedan testade jag tempoväxlingar i skritt och trav. Vilka nyansskillnader hon har! Jag trodde verkligen inte det var sådan variation mellan långsamt och riktigt snabbt tempo, men det är massor som skiljer. Himla roligt att se! Det var också väldigt fascinerande hur lyhörd hon var för min röst, det var inga stora hjälper som behövdes varken med pisk eller lina för att justera något, utan många gånger räckte det med ett kort röstkommando. <3
 
Ariel var så lugn och glad efter träningen, hon gäspade några gånger och det märktes att hon var mycket mer tillfreds med longeringen än tömkörningen. Så den fortsätter vi med. :-)

Övergångar är nyttigt

Ariel har fått vila några dagar då jag haft fullt upp, så i fredags fick det bli longering. Det var länge sedan sist, men det är en träningsform jag egentligen tycker väldigt mycket om. Jag blir hjälpt av att se hur hon rör sig från marken och hon får en chans att slappna av och kanske bocka bort lite spänningar utan att matte sitter på ryggen och stör.
 
Ariel var ganska taggad i början, men successivt slappnade hon av allt mer. Hon hade inte glömt hur man beter sig i lina, men försökte verkligen hitta på ursäkter för att få busa. Till exempel när hon skvätte grus på några bommar som låg en bit bort, det måste ju vara en signal att rejsa? ;-)
 
Vi jobbade väldigt mycket med övergångar, halt-skritt-trav-galopp och allt däremellan. Hon lyssnar otroligt bra på rösten, men även på hur jag hanterar pisken och vad jag gör med min kropp. Vissa ögonblick var hon verkligen läcker att titta på, även om hon ibland hade uppmärksamheten på annat håll än på vad matte ville.
 
Galoppen var rätt okej, det blev korsgalopp ibland och då var jag noga med att bryta av. Men hon kunde göra fina fattningar och även hålla galoppen ett helt varv. Det kommer bli så bra det här, bara hon får tid att bygga upp sin kropp igen. Hon var lite flåsig när vi var klara, men inte så farligt ändå. Däremot var hon mentalt trött, så det var bra att jobba lite i lina för henne.
 
Från och med fredag kväll går de dessutom ute dygnet runt, vilket jag tror kommer vara väldigt bra för min virrpanna. Kanske dämpar hon sin energi lite under ridning framöver... ;-)

Äntligen bommar matte!

I fredags fick Ariel jobba lite på lina i paddocken. Det fanns en del bommar utlagda, så efter att vi hade kontrollerat lydnaden på volt i skritt och trav, så fick hon först skritta och sedan trava över bommarna.
 
Så himla glad hon blev! Hon bockade inte, men kråmade sig efter varje bomserie. Inte en bom rörde hon, där har hon stenkoll. :-) Vi avslutade med att hon fick springa lös några varv och det var nästan lika roligt som bommarna. ;-)
 
Jag längtar verkligen tills vi är helt igång igen, jag är så taggad att få börja lära mig rida henne ordentligt och se hur långt vi kan gå tillsammans. :-)

Bästa tjejen!

Igår ville Ariel inte komma på inkallning. Som straff tog jag in Hampus istället och då stod hon förstås vid grinden och trånade. ;-) När jag var klar med Hampus ropade jag på henne igen och då kom hon i trav med spetsade öron. Bäst att ställa upp innan matte ändrar sig...
 
Tog in en liten studsboll till stallet. Hon höll sig lydigt på rätt ställe bredvid mig, men i övrigt var det mycket luft i steget och lite skutt här och där. Överskottsenergi var bara förnamnet... Gjorde i ordning henne för lite longering och så gick vi ut till ridbanan. Mötte S och började prata, då vi inte setts på ett tag. Ariel ställde sig genast och sov. Fina tjejen! Hon vet att det inte är någon mening att ödsla energi när matte står och pratar... Vilken härlig distanshäst hon skulle ha blivit!
 
När jag pratat klart (efter ungefär tio minuter...) så vaknade Ariel direkt och var på tårna igen. Valde därför att släppa henne lös på ridbanan några minuter så hon fick rusa av sig. Det är ju plogat ett brett spår längs fyrkanten, så först följde hon det några varv. Men sedan började hon showa och skutta runt i djupsnön också. <3
 
När den värsta busigheten var borta jobbade vi på lina en stund. Fokus var övergångar mellan halt, skritt och trav. Det blev fem minuter i vardera varv, passet var mest tänkt som lite hjärngympa och igångsättning på böjt spår. Ariel lyssnade riktigt bra, även om vissa övergångar från trav till skritt blev tempoväxlingar mellan olika travtempon. ;-)
 
Vi avslutade med att repetera flytt av fram- och bakdel samt ryggning och hon var direkt med på noterna. Jag har vant mig så mycket vid Hampus så jag glömt hur alert hon är... Fina, fina Ariel!
 
Hon fick äta kraftfoder medan jag pysslade om henne och sedan återvände hon nöjd till hagen.

Lösgalopp

Igår blev jag rejält försenad till stallet då ett tåg var inställt och ett annat en kvart försenat. Irriterande. Då jag även hade hand om Raffinet så fanns det helt enkelt ingen tid att rida. :-(

Istället fick Ariel reflexbenskydden på sig och sedan busa av sig i en av sommarhagarna. Hon showade rejält, med långa galoppsprång och även lite bakutsparkar. Men mest ville hon trava eller stå och prata med polarna i lösdriften. ;-)

Hon fick springa ungefär tio minuter, sedan tyckte jag att det räckte och hon fick komma in igen. Det glittrade i ögonen på henne och hon var lite på tårna, så det märktes att det var något hon tyckte var skoj.

Jag tror jag skall försöka lösgaloppera henne en dag i veckan framöver, kanske med inspänningstyglar för att göra lite mer jobb av det hela. Men då behöver jag nog ha pannlampa så jag ser henne lite bättre...

Efter mockning och foderfix till två hästar blev det lite mysstund innan jag åkte hemöver.

Lydnad och lite bus

Igår när jag kom gående längs vägen stod Ariel uppe på sin kulle och spanade. Ropade på henne och då kasade hon nedför kullen och följde mig hela vägen längs staketet. Väl framme vid grinden hade jag inte hjärta att lämna henne, utan jag tog ut henne med en hand på höger sida av huvudet och så traskade vi hela vägen till stallet utan vare sig grimma eller grimskaft.



Ariel följde med utan protester, även om hon kikade lite på diket som plötsligt grävts fram på stallplanen. Inne i stallet lånade jag en grimma och satte fast henne i spolspiltan innan jag hämtade grimma och ryktgrejer i sadelkammaren.

Spolade av hovarna och benen upp till kotorna, resten av hästen var inte lerig utan fick sig en avborstning istället. Sedan åkte tömkörningsgjorden på och boots runt om. Vi traskade till ridbanan för lite longering.

Började med att värma upp i trav och galopp, då var hon ganska yster och ville studsa runt, men efter några varv blev hon lite mer fokuserad. När inspänningstyglarna åkte på var allt utanför ridbanan mycket intressantare, så hon sprang ett tag med svansen rätt upp och allt fokus någon annanstans.

Jobbade en hel del med övergångar, både mellan skritt och trav och trav och galopp. Mest för att fånga hennes uppmärksamhet som verkligen fladdrade både här och där under passet. Fick till två varv på raken i bägge galopperna, hon var bättre i höger varv än i vänster, men det kan bero på att hon var tröttare i vänster varv. Kaninbakbenen är kvar och de lär väl fortsätta vara där ett tag.

Avslutade med ett par varv utan inspänningar och sedan fick hon trava två gånger över travbommar som någon lagt ut. De var på rakt spår så jag fick jogga med bredvid henne. Tio bommar var det och hon rörde inte en enda bom... Hon älskar verkligen bomarbete, jag måste bli bättre på att använda mig av det i vardagsarbetet.

Efter att jag skrittat av henne pratade jag en stund med F (och tränade Ariel på att stå stilla och vänta). F kunde absolut tänka sig att tömköra henne, så nu blir det premiärträning på lördag. Spännande!

Sedan fick hon äntligen komma in i stallet och bli omskött. Stretchade bakbenen och masserade bakdelen, det sistnämnda var väldigt populärt, hon stod och njöt hela tiden. <3

Väl ute i hagen igen ville hon inte gå ifrån mig, utan det blev kli och mys en stund innan jag sade till henne att faktiskt gå iväg till sina kompisar.


Likadan avsuttet som uppsuttet

Igår åkte jag till stallet tidigt för att hinna motionera Ariel innan veterinären kom på besök. Som vanligt hade Ariel rullat sig från topp till tå. Jag har inget minne av att hon var så här förbaskat lerig ifjol, men dels kom snön tidigare då och dels red jag henne inte.

Nåja, efter en snabbsanering av huvudet fick det bli enbart träns och longerlina som togs på. Ut på ridbanan för lite linhoppning, även om vi började med lite lösgalopp bara för att värma upp ordentligt. Ariel busade på som aldrig förr, men hon drar väldigt mycket till utgången oavsett var på ridbanan hon just då befinner sig.

Mjukade upp och påminde om vad som gäller vid longering innan vi styrde mot bomserien på långsidan. Tre vanliga bommar och Ariel travade ordentligt över flera gånger. Höjde upp ena änden på sista bommen och lät henne trava ytterligare två gånger. Sedan åkte även andra änden upp och det blev ett litet minihinder. Skoj, tyckte Ariel och brallade rejält efter hindret. Sötnosen! När hon fått hoppa några gånger blev det skritt bredvid mig medan jag byggde om ett större koppelräck (60 cm) så ena änden fick en dunk som hinderstöd, så jag kunde linhoppa på volt.

Började i höger varv och Ariel gjorde precis så som hon gör uppsuttet. Bjuder fint till hindret i rätt galopp, hoppar bra och drar allt vad hon kan till vänster i landningen. Det lilla monstret till hästen vill alltså gärna hoppa, men mest av allt vill hon till utgången...

Linhoppade henne kanske fyra gånger i höger varv, tills hon faktiskt höll galoppen även efter hindret och fortsatte i rätt varv. Lite tryck i bettet blir det förstås, men hon måste ju lära sig att man inte alltid får göra som man själv vill...

Sedan bytte vi till vänster varv och där gjorde hon förstås likadant, men antingen hade jag blivit bättre på att parera eller så hade hennes protester blivit lamare, för det var lättare att få henne att fortsätta på volten i vänster varv. När hon hoppat nästan ett helt varv perfekt så var vi nöjda och hon fick skritta av medan jag plockade bort hindren. Sedan tog vi oss en skrittpromenad runt gården ett par varv, tills hon slutat att flämta. Hon tycker verkligen att det är superskoj, men det är definitivt en ansträngning för henne att galoppera på böjt spår.

Vi avslutade i bästa samförstånd, testade några NH-övningar och hon svarade klockrent på mina önskemål. <3 In i stallet och svampa av ordentligt, även igår var hon svettig både på bringan och längs med hela underkroppen.

Galoppbekymmer

Igår stod Ariel snällt och väntade vid ligghallen, så jag behövde inte klafsa något i leran längre in i hagen. Hon var lite förvånad att se mig men följde med in i stallet utan knot. Jag fick sanera henne en del då hon förstås rullat sig både här och där, sedan åkte tömkörningsgjorden, boots och dressyrträns på.

Vi longerade i mörkret, men med ridbanans strålkastare blir det ändå hyfsat ljust. Joggade igång utan inspänning först, med en galopp i vardera varvet. Sedan blev det inspänning och jobb. Mest fokus på att påminna om vad som gäller vid longering, då vi inte longerat på två månader.

Sedan jobbade vi galoppen en del, men där blev jag mest bekymrad. Hon orkade knappt hålla galoppen ett helt varv, men då endast med mycket understödjande drivning från mig. Hon skuttar fortfarande med bakbenen i galoppen och det finns ingen jämnhet i sprången överhuvudtaget. Jag upplevde igår att höger varv var något bättre än vänster, men det var marginellt.

Ariel var i alla fall duktig och jobbade på med allt jag bad henne om. Men jag känner mig väldigt bekymrad över den här förbaskade galoppen. Nu har jag jobbat med den så jag nästan kräks senaste månaderna och fysioterapeuten vittnar om att Ariel fått rejält med magmuskler av allt galopperande. Men ändå verkar det inte bli något resultat. :-(

Planen framöver (så länge underlaget är okej) är att longera 1 ggr/vecka och verkligen prioritera longeringen. Vilket jag är lite slarvig med... Sedan kommer fokus i galopparbetet ligga på övergångar och inte intervaller eller långa pass som det gjort tidigare. Så får vi se om det blir bättre snart.

Ett litet plus var att Ariel jobbade oerhört fint i traven, bitvis i form och med bibehållen takt. Mums vad snygg hon blev!

Klippningen gjorde att Ariel inte var svettig trots att det ångade om henne, allt som behövdes var att dra med en fuktig svamp på hals och bog, samt förstås stretcha bakbenen. Toppenbra om det fortsätter vara så när hon svettas!

Ariel fick gå ut i hagen och jag tog reda på alla grejer. A kommer rida henne onsdag och torsdag och så kommer jag att ha skoj lördag och söndag. Tror nog det blir galoppträning lördag och skritt på söndag. Funderar lite på att rida på upptäcktsfärd...


Avrastning och fina fötter

Idag var hovslagaren inbokad. Jag kom till stallet på morgonen och hämtade in en tämligen förvånad Ariel. Matte här redan? Hon fick sig en snabb avborstning innan tömkörningsgjorden och tränset åkte på. Sedan gick vi till paddocken och jobbade.

Först värmde vi upp i trav och galopp i bägge varven. Ariel verkade glad och fokuserad. Sedan åkte inspänningstyglarna på och hon fick jobba lite mer i galopp. Hon har lite svårare för höger varv, i vänster varv kan hon hålla galoppen i nästan två varv nu, medan höger är lite ojämnare. Tror vi ändå lyckades med 1 ½ varv på slutet.

Som belöning för bra arbete åkte inspänningstyglarna av och Ariel fick trava över bommar i bägge varven. Det var tydligen superskoj, men ännu roligare var att fatta galopp efter sista bommen, galoppera halva volten, bryta av till trav och trava över bommarna igen. Det gjorde hon två gånger i höger varv... :-P Bustjej!

Sedan skrittade vi av en sväng ute innan det blev sanering av benen i väntan på hovslagaren. Medan Ariel skoddes om och fick rejält kortare tår (det växer mycket nu!) plockade jag undan all utrustning och pratade lite med F. Hon berättade att hon sett mig och Ariel trava när vi red för A och hon blev imponerad av hur bra trav vi visade. Hon har ju inte sett oss på ett tag, pinsamt nog har jag inte ridit för henne sedan 18 juni, men så har det ju blivit lite mer hoppning och centrerad ridning också. Blev ganska peppad av att höra att traven utvecklats så mycket, det ger mig hopp om att vi kan utveckla galoppen också.

Fick tips av henne att galoppera i vår lilla backe som går parallellt med kohagen och lösdriftshagen. Har faktiskt inte tänkt på att jag kan galoppera uppför där, hemmablind som jag är så tycker jag ju den backen är för nära stallet. Men det finns ju ingenting som hindrar att jag värmer upp i skritt bortåt och trav tillbaka, för att sedan intervallträna i backen några gånger. Så smart! Nu är jag lite mer peppad att komma igång med ridningen igen.

När jag plockat undan all utrustning och pratat färdigt om allt som behövs pratas om (blir ju så när jag varit så sällan i stallet...) så var Ariel fin i fötterna och hovis var nöjd. Tydligen har Ariel fortfarande perfekta hovar med utmärkt kvalitet, det tackar vi för! :-D

Ariel fick återvända ut i hagen igen och jag åkte hem. Lite sugen att rida var jag faktiskt...


Piggelina

Igår fick jag gå och leta lite efter min häst. Hon hade ju blivit utsläppt i en hage tillsammans med Lucky, Donna och fölis i onsdags, men Donna och fölis stod nu i ligghallen och de andra fanns det inte ett spår av i hagen... Ringde F och fick veta att hon släppt tillbaka Ariel och Lucky i sommarhagen. :-)

När jag väl klivit in i sommarhagen kom Ariel travandes (!) emot mig med spetsade öron. Åh vad sådant värmer mattehjärtat. <3 Vi myste hela vägen tillbaka in i stallet, där Ariel träffade en katt och givetvis blev upptagen med annat. Kattvård är viktiga saker. ;-)

Tog på tömkörningsgjord, skydd och träns innan vi promenerade till ridbanan. Där fanns det ett litet hinder med vattenmatta, bommen var tillräckligt låg för att man skulle kunna gå över den. Lät Ariel traska över, hon klev på vattenmattan både före och efter bommen, så hon är definitivt helt obrydd. Sedan vände vi och travade över, då hoppade hon ordentligt utan att röra mattan. Duktig tjej!

Sedan värmde vi upp på stor volt i trav och galopp. Ariel var väldigt ivrig, så hon fick sköta sig själv ganska många varv, där hon blandade trav och galopp efter eget huvud. Efter varvbyte och ungefär lika mycket bus i andra varvet åkte inspänningen på och hon fick jobba. Jag tycker att hon stödjer bättre och bättre på bettet i trav, men i galopp är det huvudet upp som gäller. ;-)

Försökte hålla galoppen flera varv, då blev hon trött och väldigt springig i fattningarna. Ett par gånger i höger varv blev det fel galopp eller korsgalopp, men inte i vänster. Vet inte om det berodde på trötthet (jobbade i vänster varv först) eller att hon tyckte höger galopp var svårare. Testade även liten volt i trav och bakdelsvändning i skritt. Inga problem alls!

Mycket nöjda bägge två skrittade vi tillbaka till stallet. Där fick hon lite flugspray på sig, men eftersom hon inte var svettig (perfekt, svalt väder igår!) så blev det ingen avsvampning. Koll av hovar och sedan tillbaka till hagen igen.

Ett perfekt pass

Efter en vecka med jobb till sent följt av en helg med massor av fjordhästar på SM, var det så härligt att igår få träffa fina Ariel igen. <3 Jag bävade lite, då hon gått utan munkorg i en hel vecka. Men betet är verkligen magert i hagen i år, för hon hade gått ned i vikt (!) och dessutom så pass att jag äntligen kunde känna hennes revben. Hon är fortfarande för rund, men det är ett stort steg framåt.

Hämtade in henne från hagen och träffade på M. Berättade den glada nyheten, förmodligen behöver jag inte ha munkorg på henne förrän till hösten. M hoppades dock att vi skulle kunna få nät över hösilagebalen, så de får det lite kämpigare att komma åt maten. Låter som en utmärkt idé!

Borstade av Ariel och tog på utrustningen. Det blev premiär för tredelat metallbett, dessutom med fasta ringar. Det är ett bett hon får gå dressyr med, så det är lika bra hon vänjer sig vid det.

Ut i paddocken följde M med för att titta (och filma, måste se om jag kan få tag på filmerna...). Först blev det några varv i både höger och vänster utan inspänningstyglar och hon skötte sig superbra. Riktigt fina fattningar och dessutom direkt jag gett kommandot. Sedan åkte tyglarna på och hon fick jobba lite mer. Jag upplever att hon blir lite springig i traven, eftersom hon vet att det vankas galopp. Det behöver vi träna mer på, framförallt att hon skall lyssna på min röst när jag förhåller, utan att bryta av till skritt.

Galopperna blev riktigt bra i bägge varven, hon fattade när jag sade till och höll galopperna hela tiden. Jag tror nästa steg blir att hålla galopperna ett par varv varje gång, så hon får jobba lite med balansen. M lämnade oss lagom till att inspänningstyglarna kopplades bort igen och det var nog tur. :-P Ariel blev plötsligt ett busfrö, som först bockade i galoppen flera språng och sedan började byta hej vilt fram och tillbaka. Tror hon hann med tre eller fyra byten på totalt åtta galoppsprång. Busfia!

Givetvis stod tränare F och tittade på, men hon tyckte mest det såg bra ut. Haha, hon skulle bara veta vad vi kan när vi är fokuserade... Eftersom både Ariel och jag var så glada (hon för att matte var glad, jag för att hon varit duktig) avslutade vi med att skutta över ett litet hinder. Det var cirka 50 cm högt och jag linade Ariel i trav, men när hon fick syn på hindret blev det galopp, högt språng över och massor med brallar efteråt. <3

Tillbaka i stallet skröt jag lite mer över henne inför M (stackaren som får stå ut...) medan jag svampade av henne och tog på flughuvan. Ariel avslutade sedan dagen med att rulla sig i dammet precis innanför grinden till hagen. Det blir nog ett bad längre fram...

Efter helgens inspirerande SM är målen för oss de kommande åren ganska klara. 2014 vill jag göra ett försök att tävla 8 mil distansritt och 2015 är SM förmodligen i Östergötland, så då vill jag försöka kvala dit i hoppning (och gärna dressyr också). Första delmålet blir att lära mig köra transport. Hua!

Huvudbry för matte

Igår hämtade jag in en social och glad Ariel från hagen. Hon ville definitivt följa med och hitta på något skoj och kunde vi kanske galoppera så där länge som vi gjorde förut? Sötis...

Borstade av henne och tog på grejerna. Blev tömkörningsgjorden samt senskydd och boots fram. Ja, träns också förstås. Eftersom jag bestämt mig för att hon skall bli dressyrhäst också (många roliga äventyr framöver!) så börjar det bli dags att byta ut novabettet mot ett tredelat i metall. Det senare får hon tävla på, men tyvärr inte novabettet. Hoppas hon inte har något emot metallbett... Men igår blev det novabettet som vanligt i alla fall.

Ut på volt och jobba. Hon gick fint i trav i bägge varven och presterande en riktigt fin galopp i vänster varv. Sedan bytte vi till höger och hon ville inte riktigt galoppera. Hm... Hon som föredrar höger galopp? Fick ändå till galoppen hyfsat där, sedan bytte vi varv igen och satte på inspänningstyglar. Varvade trevlig trav och fin galopp i vänster varv, sedan åter till höger varv där hon sprang travartrav istället för att fatta galopp. Sedan ville hon inte sakta av heller.

Tog in henne på en mindre volt för att repetera skritt-halt-skritt-trav-skritt etc. och då gick det alldeles utmärkt. Men så fort hon kommit upp i galopp i höger varv (efter nästan ett helt varvs pådrivning för att fatta) så ville hon inte sakta av. Knepiga lilla häst...

Avslutade med ett varv i vänster utan inspänningstyglar som var klockrent och ett varv i höger där hon till sist fattade galopp och fick hålla den galoppen en stund. Men det är inte lätt att hitta någon logik i hennes beteende, jag får helt enkelt fortsätta att nöta longering.

Överlag var det ändå ett riktigt kanonpass, hon var ruskigt fin i vänstergaloppen och hon har definitivt accepterat att matte bestämmer var volten skall vara. Det tackar vi för!

Det blev avduschning efteråt, i varmt vatten då det var ganska kyligt ute. Hon verkade nöjd med duschen och sedan stod jag länge och diskuterade ridvägar med M, så då fick hon snällt stå och sova. M var så gullig och sade att jag och Ariel passar så himla bra ihop, men det känns verkligen så också! Hon är allt jag önskat mig och mer. Tänk, nu har vi hängt ihop i 3 ½ år, inte visste jag när jag köpte henne som föl att det skulle bli så här bra. <3

Lyckad longering

Igår var det mulet och tråkigt väder medan jag hämtade in Ariel och gjorde i ordning henne för longering. Lagom till att vi kom ut till banan började det regna. Roligt värre... :-S

Vi värmde först upp utan inspänningstyglar och sedan åkte de på. Märkte på Ariel att hon INTE tyckte om det här nya påfundet (hon har longerats inspänd en gång tidigare) men med lite uppmuntran jobbade hon ändå vidare. Ser man passet med helt okända ögon så var det ganska misslyckat, Ariel hade svårt att hålla galoppen mer än något varv i höger och klarade ett halvt varv max i vänster, där hon dessutom galopperade korsgalopp. Så det finns massor att jobba på!

Men... För mig som kämpat länge med en häst som är van att löslongeras och tycker att longerlina (och bett!) är tortyrredskap så var gårdagen en seger. Ariel höll volten, drog någon meter ett par gånger när hon tyckte det var jobbigt, men det blev inte alls samma bråk och diskussion om vem som bestämmer och var volten skall vara. Det känns så himla skönt!

Efter knappt tjugo minuter gick vi nöjda in i stallet, Ariel blev avspolad allt grus från ridbanan som hon tagit med sig in och sedan fick hon på sig munkorg och flughuva igen. Såg att bootsen hade snurrat på henne, inte bra. Hoppas att jag bara råkat spänna dem för dåligt, jag behöver bra fungerande boots på henne!

Idag är planen uteritt och imorgon hoppträning, sedan får hon vila över midsommar och bara njuta av livet.

Trotsig longering

Igår hade jag egentligen bara tänkt att borsta och ge kraftfoder, men när jag kom fram och såg att ridbanan var framskottad så blev det lite andra planer.

Ariel fick komma in och bli avborstad ett ton med lös päls, sedan åkte longeringsgrejerna på. Senast hon longerades var i mitten av oktober och det här var dessutom första gången med bett och inspänningstyglar. Resultatet var därefter också. Ariel tycker inte att longering är roligt. Att matte både bestämmer hur stor cirkel hon skall springa på och i vilket tempo det är inte okej. Att matte dessutom skall sätta fast huvudet, det är orsak till strejk!

Ariel behöver helt klart mer longering. Så jag tänker lägga in ett pass i veckan framöver (ja inte nu till veckan då, men sedan) tills hon lär sig att gå på volten jag bestämmer, i det tempo och den gångart jag bestämt och dessutom med inverkan från bettet. Förvisso avslutade vi passet med en riktigt fin trav, där hon höll sig på rätt spår, men det skall inte behöva ta tjugo minuter att komma dit. Å andra sidan var hon helt cool när stallägaren körde in med stooora traktorn för att hämta harven som stod i ett hörn. Traktorn körde nästan rakt på Ariel och ändå stod hon snällt med spetsade öron och väntade på kommando från mig.

Det var roligt att se henne i rörelse, hon ser inte ett dugg tjock ut när hon rör sig, så hon bär upp fetman väl. Men det skulle vara så mycket bättre för henne om hon motionerades mer och åt lite mindre. Ett drömscenario förstås.
 

Åter i stallet var Ariel väldigt tjafsig, så pass att jag fick säga till på skarpen ett par gånger. Hela hon var liksom tonårsirriterad och det kan eventuellt vara så att hon är på väg att brunsta.

Kände mig lite besviken över henne först, speciellt efter den fina turen jag haft på Hampus strax innan. Men så minns jag söndagens härliga galopp och påminde mig själv om att det är en oerhört tuff häst jag har, att hon har longerats på tok för lite (blev ju mest löslongerad innan) och att det bara handlar om att sätta ramar och träna. Hon måste ju få vara lite trotsig unghäst också.

Mätte förresten Ariel också, hon är nu 143 cm med skor och broddar, så chansen att hon mäts in nästa år som c-ponny får ses som obefintlig. Jag som tyckte hon var lagom stor för länge sedan... Bakdelen är dock fortfarande lite högre än framdelen.

Stadigt i blåsten

Igår hämtade jag in en glad Ariel från hagen. Hon demonstrerade hur bra hon äter gräs med munkorgen, det känns skönt att veta. Trots att det blåste nästan storm så var hon långsam hela vägen in till stallet, nästan som om hon hellre skulle vilja vara kvar ute.

Hovslagaren var på plats och skodde Casilla, så Ariel fick snällt vänta på sin tur. Jag borstade av henne massor med lera och förberedde för longering. Då M och Poppe hade dressyrlektion på banan ville jag inte vara ivägen, så jag fördrev tiden med att klippa Ariels man. Bästa klippningen hittills tror jag! Den kändes väldigt jämn och fin.

Sedan åkte kapsonen och senskydden på och vi gav oss ut på banan. Poppe var fortfarande kvar och med mig ut följde även Qurre. Hm... Men det är nyttigt att trängas lite på banan, om inte annat så är det en bra social träning för Ariel. Jag bestämde mig för att inte kräva särskilt mycket utan mer se vad som gick att göra.

Började med att skritta fram på ganska liten volt, där jag kunde påminna henne både om halter, snabba igångsättningar och att inte tränga in i volten. Hon rättade sig bra och var riktigt duktig. Varvade med att gå över en låg cavaletti också, det blev bra träning.

Sedan jobbade vi lite i trav, hela tiden med fokus på att kunna gå ned till skritt eller halt när som helst. Hon var väldigt lydig, speciellt med tanke på att de andra ibland kom upp i bredd med henne eller kom emot henne i galopp.

Avslutade med att galoppera några gånger. I höger varv ville hon gärna rusa, så där fick jag dämpa henne så hon gick ned i trav igen. Däremot visade hon en riktigt fin galopp i vänster varv, en galopp som hon höll ett helt varv innan det blev för jobbigt. Efter den uppvisningen fick hon jogga lite i trav och sedan skritta av några varv innan vi gick tillbaka in. Det kändes verkligen som ett bra arbete, speciellt med tanke på blåsten och sällskapet på ridbanan.


Hysteriskt tossig unghäst

Igår inledde jag dagen med att svänga förbi Hööks och Coralle. Eftersom både Hampus och Ariel skall hoppa samtidigt idag så räcker det inte med en nosgrimma längre. Kollade på lite olika grejer och det slutade med att jag köpte en betesreducerare och ridhandskar på Coralle samt ett träns och kantflätade tyglar på Hööks. Så nu har bägge hästarna varsitt träns med hannoveransk nosgrimma.

Ariel syntes inte till när jag ropade, men kom farandes i trav precis när jag tänkt gå och leta efter henne. Det var länge sedan hon var så intresserad av att komma till mig och jag borde väl ha anat vad som väntade. Ariel fick vara provdocka i stallet, något hon verkligen avskyr. Betesreduceraren satt bra och det tog inte lång stund innan Ariel förstått hur man äter hösilage med den på. Sedan provades tränset och det satt också bra. T kom förbi och tyckte att Ariel såg jättefin ut, hoppas hon uppför sig lika fint idag.

Sedan åkte kapsonen på och vi gav oss ut för att longera. Ariel var väldigt studsig, tjurig och allmänt ofokuserad. Hon ville inte göra som matte ville, utan var verkligen på tvärtom-humör. Rätt vad det var så lossnade longerlinan när hon gjorde ett ryck och Ariel fortsatte därför ut ur paddocken och iväg i galopp mot sommarhagen.

Jag fick gå och hämta en väldigt nöjd häst, som förstås blev riktigt irriterad för att matte inte förstod vad hon försökte säga. Hallå, longering är tråkigt! Sedan fortsatte vi en stund med att bråka, varvat med riktigt fina ögonblick då hon faktiskt lyssnade på mig. Bland annat travade hon lugnt i bredd med Poppe som T red. På slutet fick jag däremot ta in henne på en liten volt för att repetera halt och igångsättning i skritt, för plötsligt kunde hon inte det längre.

Det var skönt att T såg hur hon var, dels är hon lite mer förberedd för en tossig Ariel idag och dels kunde hon direkt peppa en väldigt deppig matte. Jag vet ju att Ariel är en busig unghäst och jag vet att hon egentligen kan allt jag bad henne om. Men när man står där och hästen beter sig som om den aldrig någonsin sett en longerlina, ja då känns det ganska jobbigt.

Vi promenerade ut med T som skrittade av Poppe och det var skönt att avsluta med någonting helt annat än longering. Ariel återvände till att vara en snäll och väluppfostrad unghäst och fick ett äppelskrutt som belöning.

Åter i stallet blev det avduschning för hennes del, det var bara ryggen och bakdelen som inte var svettig. Jag fick duscha henne flera gånger innan allt svett var borta och jag vill inte ens tänka på hur jag skall lösa det när det är kallt ute och hon har blivit svettig.

Idag blir det som sagt andra hoppträningen, vi får se om vi hinner med en tredje nästa vecka eller om det får räcka med hoppning tills oktober.

Tidigare inlägg
RSS 2.0