Flumma barbacka

I lördags var jag rätt mör i kroppen efter att ha ridit Ricky innan, men S ville ha sällskap, så det fick bli en sväng barbacka. Vi skrittade till ridbanan och väl där var vi mest ett pausinslag kan man säga. ;-)
 
Vi provade att trava över cavaletti, herrejösses så jag studsade. :-D Ariel suckade lite inombords över att hon måste stå ut med mig, men jag skrattade så högt att jag inte kunde bromsa. Såhär ska ridning vara!
 
Blev några långsidor i galopp också, samt trav på 20-metersvolt. Men mest skritta runt och njuta av att inte göra något vettigt. 
 
Ariel var dessutom rejält brunstig, så oftast när jag försökte driva med benen svarade hon med att ställa upp sig. ;-) Så varken hon eller jag var sådär seriösa som man "ska" vara. :-P
 
S filmade oss när vi galopperade på långsidan, jag ville kolla hur det egentligen såg ut. Mycket bättre än jag trodde och även mitt studsande i trav var väldigt moderat. Jag besparar er filmen med alla ljudeffekter, men två suddiga bilder blev det iaf! :-) Galoppen är mycket, mycket bättre när jag kan driva henne, då rundar hon över ryggen och blir lika fin som på travbilden. Men driva funkar inte ihop med brunst. ;-)
 
 
 

Så stolt!

Igår tröt orken igen, så först hade jag inte tänkt rida. Men så lovade jag mig själv att det enda jag behövde göra var att rida en kort tur barbacka. När jag sedan väl var i hagen, så beslöt jag mig för att skritta till ridbanan och rida igenom LC:1. 
 
Ariel var väldigt pigg redan första steget efter uppsittning. Hon kunde nästan inte skritta, utan studsade som fram. Det dämpades något när hon inte fick vika av till vänster bredvid hagen, där vi brukar rida barbacka. Men sen återfick hon farten ganska snart. ;-)
 
Hon var ok med att gå in på ridbanan och efter några meter gick vi över i trav och red sedan igenom LC:1. Det var lite vingligt ffa när vi skulle göra vändningar över ridbanan eller genom hörnen, men vi kunde! Det blev avbrott i första galoppen då jag blev obalanserad, men däremot höll vi andra galoppen hela volten. :-D Första gången vi galopperat på böjt spår!
 
Skrittade nöjda tillbaka till sommarhagen och det var först efteråt, när jag pratade med S, som insikten kom. Inte nog med att vi red igenom LC:1 barbacka, det fanns inte ett enda ögonblick där jag kände mig irriterad eller frustrerad för att vi inte kunde, utan fokus var hela tiden att testa och ha roligt. 
 
Hoppas nu att det här känslan håller i sig hela vägen fram till tävlingen!
 
 

Häftig känsla!

Igår blev jag "medlurad" av S att rida. Vi hade dålig ork bägge två, men S var superridsugen. Så det fick bli en sväng barbacka på lägdan bredvid hagen. Inga som helst krav, utan jag och Ariel skulle mest vara kon (haha). 
 
Ariel var superpigg och glad när vi gav oss iväg, hon verkar älska att bli riden barbacka... Vi stod mest och hade det soft, men jag kunde förstås inte hålla mig från att galoppera några långsidor. Äntligen lyckades jag slappna av i låren och då blir det så himla, himla härligt! Bara att flyta med i rytmen sas. 
 
S missade att kolla när vi galopperade, så det fick bli en till galopp så hon skulle få se skillnaden. Kände då hur Ariel gick lite väl långsamt i galoppen, så jag drev på litegrann och fick till svar en ännu rundare rygg och ett otroligt driv från bakdelen. Herrejösses vad hon kan galoppera när jag tillåter henne! Helt klart har jag bromsat henne med låren (säkert omedvetet med hela kroppen faktiskt) och nu när hon fick utrymme för att röra sig visade hon upp en riktigt bra galopp och dessutom i form! Heja oss! :-D
 
Jag var helt tagen efter den galoppen och även om vi gjorde en del andra roliga saker (halter, skänkelvikning, framdelsvändning och uppridning i trav med halt på medellinjen) så var det de där sprången som fastnade. 
 
Vi lekte även med lite balansövningar, både sparka ihop benen över hästhalsen och kaptensvändning. Nån som minns den? ;-) Provade även att stå på knä på Ariel, det tyckte hon inte om (förmodligen blir punkttrycket för hårt helt enkelt), men däremot var det ok att jag satt på hennes rumpa, så länge jag inte belastade korset, då blev hon riktigt sur. Haha. :-P
 
Avslutade med att trava lite på volt runt S och visa hur jag fick lära mig "rida hästen i form" när jag hade Habina. På den tiden (1998?) skulle man dra växelvis med innertygeln mot inner och ytter höft. Dvs sågning i sin allra värsta form... Ariel blev helt förtvivlad över den otrevliga hjälpgivningen, men försökte ändå tappert gå bakom hand (som är resultatet av metoden). Efter ett halvt varv började jag rida vettigt igen och det var en MYCKET lättad häst kan jag säga... Hua, tur att jag lärt om sedan dess och ffa lärt mig att lyssna på vad hästen säger åt mig. <3

Dressyr i nystoppad sadel

I lördags var tanken att jag och Ariel skulle känna av hur det kändes med nystoppad sadel. Men eftersom jag kombinerade det hela med något brunstig häst (förvisso i sluttampen av brunsten), annorlunda infästning av stiglädren (ville testa att ha på ovansidan av kåpan), fel ridbyxor (helskodda istället för oskodda) och glömde mina handskar hemma (rider alltid med handskar annars...), så vet i sjutton vad som berodde på vad under passet. ;-)
 
Men vi jobbade iaf med de olika linjerna i LC:1. Först skrittade vi fram genom att rida rätt upp, vända höger, vända över ridbanan och så börja om igen. Hon kändes rak och fin, men jag tycker det är svårare att rida helt rakt när hon skrittar än när hon travar. Sedan red vi en massa serpentiner (tre bågar/långsida) i både skritt och trav. Jag har fortfarande svårt med var någonstans bågarna ska vara, så vi får nöta vidare helt enkelt. Några diagonaler fick vi in också, innan vi avslutade passet med att rida på stora mittvolten i alla gångarter samt göra den där halvvolten som avslutar programmet. 
 
Galopp på volt var fasiken hopplöst... Till sist var jag tvungen att släppa stigbyglarna, för jag hamnade så himla mycket på hennes yttersida hela tiden. Hon kämpar på så bra och jag bara försvårar för henne. Med fullt fokus på att sitta mitt över hästen och rida längs ett förutbestämt spår (typ rida en kvarts volt i taget), fick vi till det riktigt, riktigt bra. Men jag behöver träna massor mer i galopp (Ariel not so much). 
 
Joggade av en sååå nöjd häst (hon älskar verkligen att arbeta!) på åttvolter innan vi avslutade med att skritta igenom hela LC:1. Det kändes bra, nu har vi förhoppningsvis fyra pass på oss med programridning innan det är tävling. :-)
 
Jo just ja... Sadeln. Ariel var precis som vanligt, men jag upplevde faktiskt att jag kom upp mer över henne, alltså att stoppningen nu är mer jämn än den varit tidigare. :-)

Övergångar, övergångar

Jodå, ridning i måndags orkade jag med. :) Blev ett till barbackapass, den här gången gick vi igenom alla övergångar som är i LC:1 och det kändes riktigt bra! Galoppen behöver förbättras, men just barbacka är jag nöjd att jag galopperar, inte hur det blir tekniskt sett. Dressyrsadeln är på omstoppning, men när jag hämtat den (på söndag!) så ska jag nöta mer galopp. 
 
Vi hade roligt den lilla stund vi red och jag tror jag behöver fler såna här pass, där det inte är så blodigt allvar hela tiden, utan vi kan tramsa och leka lite. :-) Sista biten tillbaka till hagen (red på en lägda precis bredvid) red vi superfina övergångar trav-halt-trav, så härligt när hon är med mig 100 %. :-D
 
Nu blir det lite mer sporadisk ridning fram till midsommar, då jag fokuserar på att sätta igång Ricky så Ariel får ridas de tillfällen som blir över sas. Sen från midsommar och en månad framåt blir det tävlingsförberedelser! Bör hinna rida igenom programmet iaf tre gånger tycker jag. :-)

Dressyr på stor yta

Ja, i måndags blev det faktiskt ridning. Jag är så taggad nu att allt jag kunde tänka på när jag åkte hem var att jag ÄNTLIGEN skulle få rida ordentligt. Dessutom var det svalare väder, så risken för seg häst kändes obefintlig. 
 
Vi red på "ridbanan", men då hyresvärden tagit bort staketet så hans hästar kan beta där, så blev det istället en jättelik ridbana vi kunde rida på (dvs hela hans sommarhage), vi höll oss på ca 70 x 250 meter... ;-)
 
Skrittade fram på långa tyglar i tio minuter först, Ariel var lite skeptisk till att vi kunde RIDA i hagen, hon har gått där och betat ett par gånger tidigare. Men ok då, tyckte hon efter ett tag. Sedan joggade vi igång i trav, med övergångar till skritt. Mysko känsla i traven, tills jag insåg att det var så pass hårt i marken att hon inte tog ut steget ordentligt. Eftersom hon skulle vila åtminstone till söndag sedan, så red jag ändå på, men med den hårda marken i åtanke. 
 
Galopperade lite i lätt sits också, innan vi började dagens arbete. Jag behöver (fortfarande) bli bättre på att ha en exakt plan för uppvärmningen, men den sparar vi till nån annan gång. Fokus för dagen var övergångarna som är i LC:1, men vi kom faktiskt inte längre än till första momentet. Övergång mellan arbetstrav-skritt 6 steg - arbetstrav. Med nosen från grinden lekte vi med helt fantastiska övergångar. Jag kunde spänna magen så saktade Ariel av. Sedan "andades" jag med vaderna och vips var vi uppe i en otroligt fin arbetstrav igen. Enda krånglet var att jag hade lite halvsvårt att sitta ned i traven, men det kändes ändå helt magiskt. <3
 
Sen efter 250 meter så vände vi nosen hemåt istället. Då kunde jag inte sitta i traven alls, för det var så enormt mycket rörelse. Dessutom slutade bromsen fungera... Jag satt och skrattade åt min ivriga häst, som bara hade fokus på att fort ta sig till grinden igen. ;-)
 
För några år sedan hade Ariel lite bekymmer med låst rygg, det berodde på att jag satt helt stilla i traven och därmed "sa åt henne" att låsa ryggen. Efter mycket stretchning och att jag varit noga med att röra mig i sadeln i trav (men ändå följa med) så har det blivit mycket bättre. Det här passet visade hon verkligen hur rörlig hon är och då gäller det "bara" för mig att bygga så pass mycket bålstyrka att jag orkar vara följsam i rörelsen. Puh!
 
Vi hade riktigt roligt även om jag inte hade nån broms hemåt, för vips var det dags att vända bortåt igen och så kunde jag njuta av fantastiska övergångar igen. Vi jobbade även lite på stora volter med övergångar där, men då blev det lite mycket för min hjärna att få ihop samtidigt, så rakt spår fungerade bättre (just nu). Avslutade med att rida lite galopp och träna på att sitta ned i galoppen också, men det behöver nötas mycket, mycket mer...
 
Skrittade av en nöjd häst, jag var också supernöjd. Vi har inte tappat så hiskeligt mycket (mest jag), men framförallt ska vi fortsätta att rida dressyr för att det är kul, inte för att vi ska tävla om knappt två månader. Är vi inte redo för tävlingen så stryker jag oss bara. :-)

Ett av årets mål uppnått!

I lördags blev det ridning igen. :-) Skippade sadeln och skrittade fram ute på lägdorna innan vi red igenom LC:1 på ridbanan. Efter att ha provat lite galopp fick det dock bli trav även i galoppdelen, jag är inte tillräckligt modig för att galoppera på böjt spår ännu. ;-)
 
Eftersom jag red barbacka kändes ridpasset inte så "viktigt", så jag slappnade av och hade roligt. Vilket förstås smittade av sig på Ariel, som var riktigt glad. Jag skrattade högt ett par gånger när jag glömde programmet eller höll på att skumpa av, hon rör verkligen ryggen massor i traven numera (var ett bekymmer förr). Det är första gången vi rider programmet sedan 2016, men tanken är att vi ska nöta in det riktigt ordentligt innan första start i slutet på juli. 
 
Efter att vi var klara med programmet provade jag att galoppera några långsidor. Det gick hur bra som helst! Bara jag håller kvar balansen i magen och inte spänner mig (haha, aldrig hört den förut!). Däremot är det hiskeligt svårt att sitta kvar i traven som blir efter galoppen. Så även om årets mål med att galoppera barbacka uppnåddes, så tänker jag fortsätta fila på barbackaridningen lite nu och då. :-)
 
Skrittade av en nöjd Ariel, hon var lite flåsig då det var varmt, men det gick snabbt över. 

Ett eget ridhus...

I lördags lastade vi för första gången på fem månader och åkte iväg till Hesselby gård. Ariel klev glatt in i transporten, även om det märktes på henne att hon var lite nervös.
 
 
Väl framme kunde jag konstatera att det var helt öde. Sover alla på lördagsförmiddagarna? Inte mig emot... Efter att ha gjort i ordning Ariel kunde vi njuta av ett helt tomt ridhus, 20x60 meter nyharvat... Så lyxigt!
 
Ariel var väldigt spänd och tittig i början. Normalt tycker hon om ridhus, men Hesselbys har vindväv på sidorna, så hon kan både se och höra allt utanför. När jag väl joggade igång henne och gav henne uppgifter (älska serpentiner!) så blev hon alltmer avspänd och fokuserad. I galoppen ville hon inte ens sakta av efter tre varv (480 meter...) så roligt hade hon med bra underlag. :-)
 
Jobbade en del på volten i trav, gjorde min favoritövning där man rider på en 20-metersvolt och så får man på ett varv in fyra 10-metersvolter, två i vänster varv och två i höger varv. Ariel älskar också den övningen, så vi hade skoj ihop där. :-D
 
Sen försökte jag jobba galoppen på 20-metersvolt, men det var omöjligt enligt Ariel. Hon ville bara skjuta ut bogen och ramla in i volten. Efter ett par halvhjärtade försök i bägge varven provade jag att korta upp tygeln lite och faktiskt SÄGA ÅT HENNE att nu jobbar vi. Då kunde hon plötsligt följa volten perfekt, flera varv... Så jag börjar misstänka att hon behöver mer ram såhär i början, dvs att jag måste vara tydligare med vad jag egentligen vill. Fascinerande nog blev det även lättare att sitta i galoppen också, även om det är skitsvårt fortfarande då hon har så stora språng.
 
Eftersom hon var så duktig i höger varv nöjde jag mig där och joggade av henne lång och låg. Också ett jobb jag hade kunnat hålla på hur länge som helst med... <3 Skrittade sedan av ordentligt innan vi åkte hem. Nöjd både häst och ryttare! På min instagram (habina82) finns en film om hur fin Ariel gjorde sig, efter att jag duschat av henne allt svett. Hon hade tom svettpärlor i ansiktet, det var länge sedan!

Mini-pass

I söndags kände jag mig inte riktigt i form för ridning, så då fick det bli ett kort pass barbacka. Ariel var inte heller särskilt pigg på att ge sig ut, men så speglar hon nästan alltid hur jag känner mig. ;-)
 
Vi red till ridbanan så jag fick kolla snödjupet (strax över kotan där hon inte trampat upp tidigare, knappt hovdjupt där hon trampat) och snön var mjuk rakt igenom tack vare det varmare vädret. Dvs Ariel fick trampa upp ett par spår till Ricky, bland annat över cavaletti på rakt och böjt spår. Det är fascinerande hur bra hon mår av cavalettijobb, det räcker med ett par repetitioner så blir hon så fin i formen. <3 Jag har sagt det förut, jag måste bli bättre på att använda cavaletti och bommar i vardagen!
 
Provade även att trava, det går bättre och bättre! Kunde tom trava på böjt spår. Men så fort hon ökar på traven håller jag på att skumpa av. :-P
 
Blev som sagt ett kort pass, tur i oturen var vi klara och jag hade släppt ut henne redan, när snön rasade från taket precis där vi stannade för att sitta av...
 
 

Spänd dressyr

I fredags kom hovslagaren och skodde om, tog bort snösulorna men behöll broddarna. Sedan fick Ariel gå ut i hagen några timmar innan vi gav oss iväg till Haga för att jobba lite dressyr. 
 
Ariel var superspänd när vi red dit, hon tvärnitade och hoppade i sidled ett par gånger, vilket är väldigt ovanligt för henne. Men jag börjar misstänka att hon börjar komma upp så pass mycket i kondition, att det märks även vid andra tillfällen än galoppjobben.
 
Framme i Haga blev hon livrädd för någonting (väldigt oklart vad), så vi fick jobba med att slappna av i skritt nästan hela passet. På slutet kom kompis S förbi och filmade lite. Besparar er filmerna, då vi pladdrar en massa och analyserar vad som sker, men däremot så klippte jag ut två bilder ur filmerna. Det är det sista vi gör innan vi skrittar hem, jag rider lätt och Ariel har äntligen slappnat av.
 
Jag har fel handställning på bilderna, därav att spöet pekar uppåt. Nyttigt att se så jag har lite att fila vidare på.
 
Skillnaden mellan de två bilderna är att Ariel på den nedre bilden fått en dm längre tygel, det är den tygellängd hon "ska" gå på i det arbete vi gör nu, men på den övre bilden är hon fortfarande för spänd (även om det inte syns) för att jag ska våga länga ut tygeln. Så även om hon ser fin ut på bägge bilderna, så är hon nöjdare på den nedre.
 
 
 

Nöta vidare

Igår kom vi äntligen iväg till Nyland. Jag har dragit mig för det ganska länge, jag har liksom blivit lat och velat vara hemma. ;-)
 
Skrittade fram runt hindren som stod kvar efter en träning och jag ångrade lite att jag tagit dressyrsadeln. ;-) Ariel fick faktiskt skritta över två cavaletti som stod på volt, men det var så enormt ansträngade att lyfta på fötterna. :-P
 
Joggade sedan fram i trav innan jag galopperade i lätt sits två långsidor och en kortsida i varje galopp. Kändes sådär när jag värmde upp, jag tappade fokus en del och har helt släppt mitt uppvärmningssystem. Skärpning!
 
Sedan höll vi oss på volten. Jag släppte stigbyglarna och så jobbade vi först i trav med min sits (men Ariel skulle ändå gå på volten böjd och ställd) och därefter i galopp. Nu har det lossnat i vänstergaloppen, så Ariel kan galoppera kort galopp även där. Så härligt! Men svårt för mig då jag tycker det går för långsamt och vill driva på i onödan. :-P
 
Försökte att bara fokusera på att släppa i överskänkeln och följa med i hennes rörelser, men det är så förbaskat svårt. Ariel var fantastisk och galoppera varv på varv, så jag hann med att känna efter. Helt sjukt vilken skillnad det blivit i galoppen för oss. :-D
 
Hon fick pusta lite emellanåt och efter att ha galopperat i först vänster och sedan höger varv, tänkte jag sedan ta vänster varv igen. Men så kände jag att nä, hon har jobbat så bra, hon förtjänar att få göra något roligt. Så istället lekte vi lite med skänkelvikning på volt i skritt och det är så himla skoj tycker Ariel. Hon flyter verkligen i sidled och blir mallig över beröm. <3
 
Tog stigbyglarna (som jag fö kunnat sänka ett hål) och joggade av en riktigt fin häst. Skulle gärna ridit omkring sådär länge till, men jag var ordentlig och skrittade av ute istället. Lite bättre driv ute den här gången, så det tar sig. 

Bättre och bättre

I lördags var jag så sugen att rida programridning igen, så det fick bli ett till sådant pass. Lika bra att passa på när suget infinner sig. ;-)
 
Skrittade till ridbanan och skrittade igenom LC:1. Kändes bra, framförallt när jag blev lite mer petig och red (nåja, nästan iaf) varje steg. Gick sedan över till att rida LB:1 i trav lättridning, fast slutade innan galoppdelen av programmet. 
 
Jobbade sedan på 20-metersvolten i galopp. Vi kan ju! Jag måste ned på rumpan mer, men vi håller spåret bra nu, jag kan använda innerskänkeln (HURRA!) vilket gör att Ariel går mer böjd och tom börjar söka sig lite mer i form även framtill. Ska bli så spännande att få känna på galoppen på bra underlag, nu var det ojämnt kuperat och halkigt (regnblött) gräs som gällde. 
 
Testade sedan att göra en tempoväxling på diagonalen i trav, men där blev jag för fokuserad på vart vi skulle (nackdel med gräs på ridbanan är att mina dressyrbokstäver inte syns), så någon ökning blev det inte. Beslöt mig för att prova på långsidan istället och jösses vilka växlar det finns i Ariel! <3 Nu kunde jag inte sitta i det för fem öre, men en dag ska jag vara tillräckligt bålstark. Oh så inspirerad jag blir!
 
Joggade av lång och låg över några bommar (också svårt att hänga med i traven då, när hon verkligen rör ryggen ordentligt) innan vi skrittade hem. 

Ja, men hörnpasseringarna var bättre. ;-)

En veckas paus fick Ariel, sedan kunde vi börja jobba igen. Igår mjukstartade med lite programridning. Har tagit bort en del hinder från ridbanan och placerat ut cavaletti vid 40 meter, så jag lättare känner av var vi ska svänga. 
 
Började med att skritta igenom LC:1 och LB:1. När vi skrittat fram tillräckligt blev det även trav lättridning i en del av LB:1. Programmen sitter, men det är ju en helt annan sak att rida dem...
 
Gick över i galopp och provade 20-metersvolten vid E. Har placerat ut sockerbitar för att hjälpa mig med storleken på volten och det hjälpte verkligen massor att ha hållpunkter så jag bara behövde tänka en kvarts volt hela tiden. Ariel kändes riktigt fin i galoppen, jag tyckte hon var lite svår att få helt ställd i nacken, men jag glömmer så lätt att vi haft mycket svårare problem i galoppen. Nu sitter jag i sadeln och kan verkligen rida galoppen. :-)
 
Skrittpaus innan vi red igenom LC:1 på riktigt. Det kändes inte bra, även om jag berömde Ariel vid flera tillfällen när hon kämpade. Hon hade ett bra driv, men jag tyckte att jag satt och fladdrade alldeles för mycket, framförallt med vänsterskänkeln. SUCK! 
 
Tränare P kommenterade på fb efteråt, när jag gnällde över dåligt pass och hon satte verkligen ord på mitt gnäll. "Men du är ju så självkritisk så det borde vara olagligt". Hehehe. :-P
 
Men ok, vi genomförde LC:1 helt okej, vi höll rätt gångart hela tiden, red enligt linjerna hyfsat. Nu ska vi bara fortsätta nöta och jag får inte glömma att det är MYCKET svårare att rida på min lägda som är ojämn och kuperad, än att rida på en bra ridbana. Plus att hörnpasseringarna som vi hade sådana bekymmer med sist, nu fungerade riktigt bra i trav och helt okej i galopp. Så nu är det bara att fila vidare!

Tur man kan skratta åt eländet

Idag var det programridning vi ägnade oss åt på ridbanan. Det var rätt så utmanande, Ariel var däst efter att ha ätit massor med gott gräs, vi har inte ridit in oss i sadeln ordentligt, det stod hinder i vägen lite varstans och ridbanan är ju inte optimal då underlaget är ojämnt, det sluttar på vissa ställen och så är ju måttena fel. 
 
Men någonting har hänt med mig, jag ser bara det positiva i vad vi gör och har roligt istället för att bli ledsen eller irriterad. Känns så enormt skönt att prestationsångesten har släppt. :-) Sedan får vi se om den hälsar på igen när vi närmar oss tävlingen (17 juli). 
 
Började med att jobba med halter i skritt, gick sedan över i trav och övade uppridningen på medellinjen. Inte det lättaste tyckte Ariel, men det fungerade ändå okej. Däremot hörnpasseringen efter att vi vänt till höger... Den var helt omöjlig hävdade hon. Vi gjorde om den massor av gånger. Så länge vi gjorde den i skritt var det inga problem, men i trav så föll hon inåt eller så sladdade hon med bakdelen. Så vi höll på rätt så länge med att få till hörnet. 
 
Sedan hade jag glömt programmet. :-P Tycker det är fascinerande hur jag kan kunna programmet (LC:1) som ett rinnande vatten ända tills jag börjar rida det. Men jag vet att det kommer bara vi får rida igenom det ordentligt flera gånger. Så det blev en del pauser när jag kollade i mobilen hur vi skulle rida. 
 
Vändningen över ridbanan gick hyfsat, när vi väl bestämt oss vart vi skulle rida pga bommar som låg på fel ställe. När man vill hoppa på samma bana som man rider dressyr får man kompromissa lite med vägen, så länge känslan blir rätt. 
 
Efter varje moment fick Ariel skritta på lång tygel medan jag kollade vad sjutton vi skulle göra härnäst. :-P
 
Serpentinerna, ja herregud... Så fort det kändes någorlunda okej, så envisades det med att stå ett hinder i vägen, eller så snubblade Ariel på någon grästuva. Men jag vet ju att vi kan göra de bra, bara jag rider ordentligt. 
 
Diagonalen med skrittövergång sex steg blev en riktig utmaning, för strax innan medellinjen stod det ett upphöjd plank... ;-) Så Ariel fick trava över planket och sedan försöka göra en snygg övergång. Som vanligt måste jag RIDA varje steg för att få till övergångarna bra. Men vi tränar glatt vidare. :-D
 
Övergången till mellanskritt blev sedan ganska abrupt, jag måste bli bättre på att driva henne in i skritten. Som sagt, vi är rejält ringrostiga... Den fria skritten var okej, men det var svårt att hålla sig på rätt linje, då bokstaven M var övervuxen med gräs (hahaha). Ta tyglarna fungerade bra och även övergången till trav. Fattningen var helt suvären, herregud vad jag älskar sadeln! <3
 
Sedan blev det totalt tilt i min hjärna. För VAR skulle jag få plats med en volt när det stod hinder överallt? Vi gjorde en helt vansinnig volt på kanske 12 meter i diameter, sedan bröt jag av till skritt och skrittade runt i ett försök att begripa var volten skulle vara. Plötsligt ville jag liksom ned till kortsidan med volten. Nä, det blev verkligen HELT FEL i huvudet. Så till nästa gång ska jag placera ut ett par koner, så jag får känsla för var volten ska vara. Alternativt plocka undan hindret tillfälligt. ;-)
 
Lessnade på att snurra runt, så jag tog helt enkelt en härlig galopp längs långsidan i höger varv. Åh så härlig galopp hon har nu! Visst kändes den bra på träningen sist, men nu när hon fick galoppera på rakt spår kände jag verkligen hur hon satte under sig och blev lätt i fronten. <3
 
Gjorde ett nytt försök med galoppvolten i vänster varv och fick till den hjälpligt runt ett par hinder. Sedan larmade klockan (vill inte rida för länge i nya sadeln), så jag joggade av henne några minuter innan vi skrittade hem.
 
Inte nöjd egentligen, men samtidigt supernöjd med hur jag kunde upprepa momenten utan att bli irriterad och hur jag kunde se det komiska i de sämre förutsättningarna. Det viktiga är ju egentligen att vi har roligt och det hade vi verkligen idag! Även om Ariel tyckte att vi kunde hoppa lite mer. ;-)
 
Hemma igen blev hon avduschade, fick bada fotbad och så började jag tvätta svansen. Skriver börjar, för den är så skitig så det behövs många omgångar... Blev bara längst ned som jag tvålade in och sköljde ur några gånger. Ariel var inte särskilt nöjd utan hade gärna sluppit fotbad och svansbad...
 
 

Turbomotor

I torsdags skulle jag rida ut ett enklare joggingpass i dressyrsadeln. Såg framför mig hur vi liksom flöt fram lång och låg, avslappade bägge två. Haha, det blir aldrig som jag tänkt mig. :-P
 
Ariel var supertaggad redan när vi gav oss iväg. I rask skritt tog vi oss längs hammarvägen och när jag bad om trav så var det inte precis joggtrav utan mer älgtrav. ;-) Det var länge sedan hon hade sådan framåtbjudning ute, så jag hade ärligt talat inte hjärta att bromsa henne. Såg bara till att hon var hyfsat balanserad och så fick hon trava på istället. 
 
Galopperade även lite, stora och glada språng var det, jag stod upp i sadeln så jag skulle störa ryggen så lite som möjligt. Sedan var vi framme vid traktorvägen som leder till storgatan, så där blev det förstås skritt. 
 
Framme på storgatan så jobbade vi några varv på första vändplanen. Först trav och sedan galopp. Det gick sådär, då vändplanen är lite ojämn och sedan ville Ariel hela tiden dra åt den del av volten som var hemåt. Så jag fick det lite kämpigt och det blev inte alls samma fina galopp som dagen innan. Men bara ATT vi kan göra en sådan övning i flera varv är ett enormt framsteg och jag var supernöjd när vi gjort det i bägge varven. 
 
Ariel skrittade sedan hem med energiska steg, så jag fick faktiskt dämpa henne i nedförsbacken. :-P Det märks verkligen hur enormt mycket hon trivs i nya sadeln, precis som i hoppsadeln får hon plats med att höja ryggen och ta ut rörelserna. Det fick hon förvisso i bomlösa sadeln också, men i ffa galopp får jag mer hjälp av dressyrsadeln. Jag är mycket nöjd med köpet. :-D

Halvkasst men härligt

I fredags red jag ett kort pass med nya dressyrsadeln. 
 
 
Det var verkligen en ovan känsla och jag tror Ariel upplevde det också. Hon var dessutom superbrunstig och väldigt ofokuserad. Vi red på vändplanen som förstås inte heller är så optimal för ridning, dels med all trafik som dundrar förbi och dels för att den är ganska ojämn och lutar här och där. 
 
I skritt och trav kändes det verkligen sådär, Ariel var oriden och trulig. Jag började tänka att det kanske inte var en passande sadel. Tills jag fattade galopp... Alltså det går inte att beskriva känslan när jag verkligen kan SITTA i sadeln och inverka. Det är helt, helt underbart! Ariel kunde tom gå rättställd i vänster galopp och i höger galopp kom jag åt henne när hon tyckte det blev jobbigt, så pass att hon blev sur på mig. :-P Åh så jag längtar att få rida i den på bra underlag och ett riktigt dressyrpass! 
 
Skrittade hem efter en kvart, vi var rätt nöjda bägge två. :-) Men sedan tog Ariel av sig en framsko, så vår första terrängträning i söndags blev inställd. Idag kommer hovis och slår på skon. Känner mig lite stressad då mitt andra sto snart ska föla, vilket innebär att jag och Ariel får rida hemmavid tills fölet kommit. Bara två veckor kvar att åka på träningar!

Enorm skillnad

Igår åkte vi till Nyland igen. Man kan säga att det var ungefär samma upplägg som sist, men med ett helt annat resultat. Framförallt så ville jag åka, jag hade tid och kände mig glad. 
 
Ariel gick raka vägen in i transporten och stod som vanligt helt lugnt. Hon var nyfiken men avspänd vid urlastningen och när jag band fast henne vid transporten ställde hon sig och vilade ett bakben... Verkligen enorm skillnad jämfört med sist. Jag var också avspänd, vilket förstås var det som smittade av sig på henne. 
 
Gjorde i ordning och sedan fick vi repetera uppsittningen tre gånger. Hon är så enormt ivrig att komma iväg, så hon glömmer bort att man måste stå helt stilla tills jag skänklar... Jag har inte tagit tag i det tidigare, så det har blivit lite av en ovana. Men nu tänker jag göra det. Så efter tredje uppsittningen kunde jag kolla sadelgjorden, ställa mobilen och ta på handskarna utan att hon gick framåt något steg. :-)
 
Red direkt in på ridbanan och skrittade fram där. Först på lång tygel, sedan kortade jag upp tygeln något. Jobbade med halter och volter. Tyckte ändå att hon hade ganska bra fokus på mig, även om hon tappade det ibland när hon skulle kolla på något annat. Jag kunde dock bara fortsätta med mitt, så var hon strax tillbaka med mig igen. <3
 
Gick över till trav och utnyttjade cavalettin (20 cm) som stod uppställd på voltspåret. Perfekt att trava över för att få lite mer energi i traven. Vid ett tillfälle blev det sånt tryck i traven så Ariel började galoppera efter, men jag bara berömde och så var vi tillbaka i en härlig trav igen. :-)
 
Pustade lite i skritt innan vi galopperade. Använde mig av cavalettin även här, vilket gjorde att vi kunde ta oss genom kortsidan utan att göra för stor grej av det, men ändå bibehålla galoppen. Stod i lätt sits och kunde verkligen njuta av lite mer tryck i galoppen. :-D
 
Skrittpaus medan jag funderade på om vi skulle nöja oss (så glad över vårt jobb såhär långt, mjukt och harmoniskt rakt igenom) eller jobba på något specifikt. Beslöt mig för att fortsätta en stund till ändå. 
 
Red i trav nedsittning på volten, kände verkligen hur enormt obalanserad och otränad jag blivit. Suck! Kunde ändå hitta en ok volt med Ariel och hon travade på hyfsat. Förmodligen skulle hon behöva lite mer bakben, men det jobbet sparar vi tills P är med oss. ;-) Fattade galopp (först vänster varv) och det var helt vansinnigt så bra galoppen blivit. Jag hade fullt upp med annat i somras/höstas för att inse hur mycket vi utvecklat. Första vettiga voltarbetet på över ett halvår, Ariel går på volten i lugn, välbalanserad, kort galopp. Håller galoppen och följer voltspåret. Visst vill hon ibland falla lite inåt i volten, men bara jag är noga med innerskänkeln så är det inga problem. Heja oss!!!
 
Blev så himla stolt över henne, så vi pustade lite i skritt innan vi gjorde en riktigt rolig övning. Tränade på uppridningen i trav, följt av skänkelvikning på låååång diagonal där drivet är viktigare än tvärningen (inspirerad av artikel i equipage). Eftersom jag var så enormt nöjd med Ariel (och har lite bekymmer att sitta ned i traven), så blev det bara en gång åt vardera håll, men det var så sjukt roligt att bara fokusera på framåt och verkligen få berömma Ariel när hon försökte. Mer sådant!
 
Joggade av en enormt fin häst, som var helt avspänd och verkligen kunde sträcka ut överlinjen. Lycka! Skrittade sedan av på ridbanan med fokus att hålla igång skritten ordentligt fast hon hade lång tygel. Det tar sig! Nöjda återvände vi till transporten. Ariel fick stå och äta hösilage medan jag tog av henne grejerna och packade in allt i bilen. Sedan klev hon raka vägen in i transporten och stod som ett ljus hela vägen hem. Älskade, underbara häst! <3

Övergångar

I fredags red vi på Ariels absoluta favoritväg (om vi nu måste rida ut och inte kan vara på vändplanen eller ridbanan), det är hammarvägen och via en traktorväg hem på storgatan. Jag tror hon gillar den därför att det är en runda, hon har alltid haft svårt för att rida fram och tillbaka på samma väg (som vi tyvärr nästan alltid måste göra). Den tar ganska precis fyrtio minuter och har både backar, plan mark och rejält utmanande terräng på traktorvägen. :-)
 
Vi skrittade fram på lång tygel tills vi kommit förbi backarna. Sedan joggade vi i trav och Ariel sökte sig direkt fram till bettet. Det var så tydligt hur nöjd hon var med att få ha vanliga tränset igen och det i kombination med hoppsadeln (som hon verkligen älskar!) gjorde att hon gick i form i princip hela passet. Tydligare än så kan det inte bli, så jag sparar micklemtränset till eventuella dressyrstarter. ;-)
 
När vi värmt upp i både trav och galopp (korta sekvenser, det är lite snö på marken fortfarande och hon har inte så bra flås) lekte vi med övergångar. En enda regel, det får max vara tio steg/språng i varje gångart, innan en övergång. Så roligt vi hade! :-D Målet är förstås att längre fram kunna minska ned antalet steg/språng, men nu var tio precis lagom. Vi gjorde inget avancerat, så det var alltid skritt-trav eller trav-galopp som gällde, skritt-galopp sparar vi till hon är starkare. 
 
Alldeles för snart var vi vid traktorvägen, så då blev det skritt på lång tygel hela vägen hem. Ariel var lite småflåsig, så det var ganska lagom jobb för henne ändå. 

Repetition är kunskapens moder

På't igen bara! Idag kom Ariel självmant fram till mig i hagen, fast jag bara lockade henne med "vi ska rida barbacka". Som belöning när hon klätt på sig grimman fick hon förvisso en brödbit, men den senaste tiden har hon vänt och gått iväg redan när hon sett grimman, så det är helt klart ett framsteg. :-) När Ariel går iväg betyder det att hon behöver vila och det har hon fått ganska mycket senaste tiden. ;-)
 
Borstade bort ett par lass med lös päls, kratsade hovarna och tränsade med micklem-tränset. En bra gång är ingen gång, eller hur? :-P
 
Skrittade iväg på en glad häst som för ovanlighetens skull inte ville svänga vänster till vändplanen. Nåja, jag framhärdade och vi kom till vändplanen ändå. 
 
Började med att skritta på volten och hitta rundningen. Tycker att jag kan känna efter bättre när jag rider barbacka. Likaså när vi gjorde skänkelvikning på volten, jag var mer medveten om VAD jag gjorde och vad det fick för effekt. Ariel jobbade på så himla bra i skänkelvikningen, det är verkligen en av hennes favoritövningar. <3
 
Efter att vi gjort bra skänkelvikningar i bägge varven (med små pauser på lång tygel) gav vi oss i kast med att rida liten volt följt av tagen bakdel. Det är skitsvårt (!) att känna om Ariel har bakdelen innanför, men jag tror vi fick till det några steg. Vred jag på huvudet tyckte jag det såg ut som så, men då störde jag förstås Ariels balans. :-P
 
Efter ytterligare skrittpaus avslutade vi med att sätta ihop alltihop (förutom traven, ingen trav alls idag). Det gick bättre än väntat, men det är verkligen ursvårt att ändra och joxa åt olika håll. Jag känner verkligen hur Ariel suckar inombords "Men BESTÄM dig var jag ska ha rumpan!"... ;-)
 
Skrittade hem nöjda bägge två och micklembettet är helt klart värt att fortsätta rida på. Även om hon kliar sig när hon haft det på sig, till skillnad från sitt vanliga träns. Men jag tror det är nosgrimman som spökar, normalt har hon ju inte nosgrimma...

Galopp på volt

Ariel har varit totalt ointresserad av mig några dagar... En tydlig signal för mig att hon inte vill göra någonting och då brukar jag låta henne vila. Men idag lyckades jag med Sunnys hjälp lura med mig henne ut. :-P Jag gjorde helt enkelt så att jag ropade på Ariel och när då Sunny kom fram till mig istället, så fick hon en godis. Vilket Ariel förstår hörde och genast kom och krävde sin godis också. ;-) 
 
Jag har bestämt att våren är här, så mina underbara sviktande stigbyglar är bortplockade från sadeln och nu är det de vanliga i metall som gäller. Dock var de lite långa, så jag måste korta ett hål till innan jag rider nästa gång. Skönt att det börjar gå mot tävlingstider! :-D
 
Vi skrittade fram på gamlandsvägen och när den tog slut vände vi tillbaka och jag kortade tyglarna. Gjorde några halter och det blev samma reaktioner som när vi red sist på micklem, dvs hon har inte ro att vänta i halten. Frågan är om det är ett stycke vårpigg häst egentligen och att tränset inte alls är boven...?
 
Framme på vändplanen blev det joggtrav, men även här var hon väldigt överilad. Så jag funderar faktiskt på att testa micklem igen. Det verkar mest vara överskottsenergi överlag just nu... Gjorde några tempoväxlingar och övergångar till skritt. Successivt återkom min fina häst till mig och vilka tempoväxlingar hon presterade! Jag behövde knappt ens tänka, så kortade eller längde hon sig. Fina tjejen! <3
 
Några galoppfattningar gjorde vi också, men det är lite svårt när Ariel är överpigg och underlaget är sådär. Men på långsidorna av vändplanen kunde vi iaf galoppera lugnt, om än med lite stökig trav efteråt... :-P
 
Sedan var uppvärmningen klar, så det blev jobb på volten. Först skritt, sedan trav nedsittning. Varierade voltens storlek en del, så Ariel fick kämpa på. Först i vänster varv, som kändes sådär och sedan i höger varv som kändes mycket bättre. :-) Lade in lite galoppfattningar i höger varv, det var jobbigt men vi lyckades faktiskt få till bra fattningar och rätt så okej avsaktningar. Framförallt med tanke på att det var moddsnö som underlag. 
 
Bytte sedan (efter skrittpaus) till vänster varv igen och då hade det lossnat i traven i det varvet också. :-) Galopperade tom ett helt varv i vänster, heja oss! Nyttigt för mig att verkligen få känna att jag RIDER även i galoppen, jag har lätt för att bli spänd av att vi faktiskt galopperar, så jag kommer inte ned i sadeln och rider, utan åker bara med. 
 
Jogga sedan av lång och låg på åttvolt innan vi skrittade hem. Nöjda! :-)

Tidigare inlägg
RSS 2.0