Pass 12

Stallkompis promenerade Ariel 45 min lilla Morbergarundan. 

Pass 11

Stallkompis promenerade Ariel i fårhagen 30 min över stock och sten.  (null)


Lång och låg

Igår joggade vi avsuttet längs Storgatan. Ariel tyckte det var överdrivet att trava, när man kunde skritta. ;-) Men när hon travade var det i en lång och låg form, det såg riktigt trevligt ut. <3 
 
Vi joggade i intervaller (mest för att jag är rätt otränad och behöver tänka på mina fotleder), en minut löpning, en minut promenad. Totalt blev det tio minuter löpning och tjugo minuter promenad, eftersom vi ju behövde "värma upp" och "varva ned". 
 
Jag tyckte det var riktigt roligt att ha en löparpartner och Ariel verkade tycka att det blev roligare ju längre tiden gick. Helt klart värt att göra om!
 
Sedan gjorde vi ryggövningarna, dvs en rad övningar som jag fått tips om skall stärka hästens kropp. Jag gjorde en del av dem med Hampus i vintras, så allt var inte nytt för mig, men för Ariel.
 
Ryggade några steg vid hand, gick över cavaletti både rakt framifrån och snett/parallellt (det var jobbigt), stretchade rygg och nacke samt höjde ryggen med hjälp av reflexer. 
 
Jag vet inte om det är inbillning, men jag tycker att Ariel börjar få lite mer ryggmuskler. Om det sedan är vilan, lusernhack (hon får 5 hg/dag) eller ryggövningarna låter jag vara osagt. :-)

Avspänd promenad

Jag hade egentligen tänkt prova att rida ett dressyrpass på vändplanen idag, men Ariel var inte särskilt intresserad av att komma fram till mig i boxen. Alltid en varningssignal, så när jag efter lite lock och pock fick henne att komma till mig, fick det bli en mysig promenad istället.
 
Vi kom inte många meter förrän Ariel prompt skulle kolla vad pappa gjorde för något (däckbyte på bil). Hon hälsade på honom intresserat och blev sedan lite rädd när han hissade upp bilen på lyftanordningen. Men hon studsade bara till och var kvar bredvid mig medan jag pratade lugnande med henne. När kompressorn startade blev hon också orolig, men samma sak där, eftersom matte inte blev upprörd så lugnade hon sig direkt. <3
 
Sedan gick vi till vändplanen för att kolla underlaget. Kikade på en del spännande saker längs vägen och jag upplevde att Ariel slappnade av alltmer ju längre vi gick. Hon är ju van från unghästtiden att gå på promenad med mig och det är någonting hon känner sig väldigt trygg med. Flera gånger buffade hon på min hand, bara för att checka av att jag var med henne. ;-)
 
Underlaget var sådär på vändplanen, så vi får avvakta med dressyr där ett tag till. Hemvägen gick i samma lugna, harmoniska känsla som bortavägen, men vi avslutade med att undersöka den intressanta traktorn som stod bredvid stallet. ;-) Ariel älskar verkligen traktorer, vet inte riktigt varifrån hon fått det. :-P
 
Själv kände jag mig så lycklig och harmonisk med min häst, så jag bestämde mig för att definitivt göra om det här. Kanske inte just att promenera, men att landa i nuet och vara på samma våglängd som henne. Min hjärtehäst!

Promenad i mörkret

I torsdags gick jag ut och gick med Ariel på kvällen. Jag hade pratat med Y på Ultuna (som behandlade henne förra sommaren) och Ariels bekymmer har ingenting med urinblåsan att göra. Därför tänkte jag testa att känna igenom henne först, promenera en halvtimme och känna sedan om det blivit någon förändring.
 
Vi gick på gräsvägen mot Hammar, svängde upp vid ödehuset, förbi sommarstugan och så hem igen. Ariel var ganska motvillig på bortaväg, hon stannade och föreslog att vi skulle vända flera gånger. Det var först när vi hade passerat sommarstugan och hon fattat att vi var på hemväg som turbon slog till igen. ;-)
 
Det var lättsamt att promenera med henne, hon går ju bredvid eller bakom, beroende på var jag placerar henne. Inte ens när hon var som ivrigast var jag orolig för mina hälsenor, så vi skulle kunna fortsätta promenera ihop. Men det är mycket jobbigare än att skritta henne uppsuttet. :-P
 
Samtidigt vill jag inte rida barbacka eftersom hon har något för lite ryggmuskler fortfarande. Jag skall testa att lägga padden på henne och fästa med en elastisk gjord, det borde vara mer skonsamt än sadelgjord. Fast frågan är om jag klarar av att hålla balansen då. ;-)
 
När vi var hemma igen kände jag igenom henne, men det var ingen skillnad. Hon är fortfarande öm i bakre delen av magen, så pass att hon blir rejält irriterad när jag försöker trycka och greja. Däremot har hon helt slutat ömma i främre delen av magen, så jag kanske vågar mig på en sadelgjord någon dag framöver.

Vacker prinsessa

I lördags mötte Ariel mig med spetsade öron och lerfläckar överallt...
 
 
Band upp henne och började med operation ren fjordhäst. Fick schamponera kroppen (med schampo för fuxar) tre gånger, manen (med schampo för skimlar) fyra gånger och svansen slutade jag ärligt talat räkna efter femte schamponeringen. 
 
Ariel var nöjd i början, men ju längre tid jag höll på att massera in schampo eller skölja av, desto otåligare blev hon. Hallå, så ren måste man väl inte vara? Efter en timmes tvättande, vilket inte är så lätt när det bara finns kallvatten (varmvatten hemifrån i dunkar), så var jag nöjd i alla fall.
 
Tog en timmes promenad så Ariel torkade ordentligt. Hon blev rätt fin till sist!
 
 
Justerade några strån i manen och sedan fick hon återvända till hagen, med löfte om att inte rulla sig förrän söndag eftermiddag. ;-)

Svanstvätt och mysig promenad

Igår gav jag mig i kast med att tvätta Ariels (äckliga) svans. Det blev blötläggning i hink med varmvatten och så avspolning med kallt vatten i vattenslang. Drömmer om spolspiltan vi hade på förra stället med både varmt och kallt vatten... Tre schamponeringar krävdes det innan svansen kunde kvalificeras som hjälpligt ren. 
 
Den ser rätt ynklig ut som blöt... 
 
 
Jag sprayade den med massor av pälsglans och borstade igenom med svansborsten. Den har för övrigt legat nedpackad sedan minst ett år tillbaka, så det var på tiden... ;-)
 
Sedan gick vi på promenad en halvtimme längs grusvägen till vänster. Ariel var så där härligt lyhörd och mysig som hon kan vara och jag kände hur härligt det var att vara tillsammans med henne igen.
 
Tillbaka vid stallet så blev det lite allmänt pyssel, svansen hade då torkat och blivit helt okej faktiskt. Kanske lite för tunn. ;-)
 
 

Glad promenad

Igår var jag så grymt ridsugen! Ställde upp Ariel på skötselplatsen ute och spolade av benen. Sedan tog jag bort broddarna runt om. Vilket underbart vårtecken. :-D Sedan sanerade jag en väldigt lerig häst, hon var så nöjd med sitt pansarlager med lera. :-P
 
Sedan var det äntligen dags att rida, första gången på två veckor! Medan jag tog fram skydden och började ta ned padden till bomlösa sadeln, insåg jag att jag hade hjälmen hemma. Suck!
 
Det fick bli en promenad istället... Solen sken och Ariel var lycklig, det var så spännande med nya vägar. Jag passade på och fota henne innan vi vände hemåt igen. Glad häst!
 
 

Lite mindre bus

Igår släppte jag Ariel på ridbanan en sväng igen, men hon var inte alls lika intresserad av att springa. Visst drog hon några repor, men inte längre bort än 1/3 av ridbanan och hon gjorde några ganska snäva volter runt mig med bockningar och huvudskakningar.
 
Blev så sugen att rida! Men idag och imorgon får hon vara ledig, sedan blir det en sväng ut på söndag. Förhoppningsvis med sällskap så vi kan få tips om några bra ridvägar.
 
Sedan velar jag kring foderstaten. Hö ingår i hyran, så om jag skall ge henne enbart det så blir det 6 kg hö och 4 hg sojamjöl. Men om jag istället tar med mig mitt fantastiska hösilage till stallet varje dag, så behöver hon inget kraftfoder utan klarar sig på 3 kg hö och 4,5 kg hösilage. Det är jobbigt att släpa på hösilaget, samtidigt så kostar det mindre än sojamjölet...
 
Får fundera ett varv till.

Taktfast

Igår tyckte jag det var dags att aktivera Ariel, så vi gick för att undersöka vad alla andra gjorde på ridbanan. Precis utanför finns det en träbro att träna hästarna på, så den gick vi över. Ariel reagerade inte ens, utan följde mig glatt. Tydligen är vissa broar mindre farliga än andra. ;-)
 
Under tiden gick de andra hästarna in i stallet igen, så då släppte jag Ariel lös på ridbanan. Hon verkade uppskatta att springa på fast underlag, det blev en snabb trav bortåt med tydlig tvåtakt (bam-bam-bam-bam i backen) och race-tempo i galoppen tillbaka mot mig. Fem varv blev det innan hon var nöjd och lät sig fångas in igen.
 
Sedan var hon lite på tårna på väg tillbaka till stallet, så jag fick göra några halter och rygga henne. Hon är fantastisk egentligen, min lilla prinsessa, för trots att det nästan ryker ur öronen på henne och hon kryper ur skinnet, så står hon där jag ställer henne. <3
 
Åter i stallet ville hon gå ut igen. ;-)

Inte vända nu väl?

I måndags tog jag på Ariel träns istället för grimma, men det var nästan som om det gjorde henne ännu mer ivrig. Vi gick rakt upp i skogen och vände efter en stund, var ute ungefär en kvart. Ariel var mycket tveksam när vi skulle vända. Inte redan? Det är ju skoj att vara ute...
 
Hon trampade på ganska friskt på hemväg också, jag har glömt vilket skrittsteg hon har. Jag har glömt ganska mycket om den här fantastiska hästen när hon bara gått i hage. Men nu längtar jag att få sätta igång och utvecklas tillsammans med henne. :-)

Glad promenad

Jag har glömt hur livlig Ariel är i jämförelse med Hampus. ;-) Inte så att hon blir på tårna eller ohanterlig på något vis, men hon är mycket mer vaken och beredd... I lördags promenerade jag med henne i grimma, men det får bli träns i fortsättningen. :-P
 
Vi gick bara runt gården och kikade på lite olika saker, det gäller att hitta bra underlag för en barfotahäst och då blir det mycket gräs nu när det är halt nästan överallt.
 
Ariel var mycket nöjd med promenaden och hovarna var lika fina efteråt som innan. Så idag ökar vi promenadtiden och testar lite mer oländlig terräng. :-)

Frustrerad!

Igår kom jag ut sent till stallet, men var ändå så effektiv i mockandet och foderfixandet att jag hann promenera en halvtimme med Ariel. Hon var såååå frustrerad när jag band upp henne på skötselplatsen för att mocka och ströa boxen, matte skulle ju ta ut henne i hagen ju!

Det kryper verkligen i kroppen på henne när hon får stå inne så mycket som hon gör nu. Men jag hoppas för hennes skull att hon vänjer sig, för det finns ingen plan B nu...

Tog på reflexbenskydd och reflexboots, sedan åkte distanstränset på och så knatade vi iväg. Kom nästan ända fram till farliga hundarna innan vi vände. Hon jobbade på bra i skritten både bortåt och hemåt, ibland var det lite svårt att hänga med i hennes tempo... Ibland småjoggade hon bredvid mig också, det är helt okej så länge hon håller sig bredvid mig, vilket hon gjorde hela promenaden. :-)

Tillbaka i stallet fick hon sig en snabb koll innan hon fick återvända till boxen. Jag hoppas att jag hinner promenera henne även kommande dagar, men mest av allt hoppas jag att den där förbaskade sadeln gick att använda...

Ren och fin

Det blev ingen skrittur för Ariel idag, redan när jag hämtade henne i hagen kändes hon gallig i bakkotorna, och när jag väl tagit in henne i stallet kunde jag konstatera att jag inte inbillat mig. Istället passade vi på att bada i det fina vädret. Ariel var väl måttligt förtjust, men jag tror ändå hon tycker om att bli duschade så länge vattnet är varmt.

Hon var ruskigt smutsig, hade jag varit säker på att varmvattnet räckt hade jag nog schamponerat en gång till. Men det får bli ett nytt bad någon dag framöver när vädret är lika fint som idag.

Efter badet promenerade vi en stund så hon blev torr, sedan klippte jag manen lite halvsnabbt och bad M hålla henne medan jag fotade. Blev ett helt okej foto bland många lite mindre smickrande.



Hon är fortfarande läskigt fet, men det går åt rätt håll och jag måste bara fortsätta sätta på munkorgen när hon är i hagen. Fast jag glömde det idag. ;-) Däremot fick hon på sig flughuvan och en rejäl dusch av flugsprayen, så hoppas jag att hon får vara ifred från de små kräken.

På tisdag är det dags för Centrerad ridning igen, jag längtar!

Badväder

Igår var det verkligen perfekt väder för att bada häst och eftersom jag inte kommer ha tillgång till rinnande varmvatten uppe hos mina föräldrar, så bestämde jag mig för att bada Ariel. Det brukar ju bara bli ett bad per år. ;-)

Hämtade in en glad Ariel från hagen, det var med en liten ångestklump i magen jag kände igenom hennes ben. Men de var lika fina och torra som de alltid brukar vara, trots gårdagens maratonridning. Härligt! Sedan borstade jag bort så mycket vinterpäls jag bara kunde, innan hon fick flytta på sig till spolspiltan.

Sköljde av hela hästen (utom huvudet) med ljummet vatten innan jag schamponerade henne. Det blev rejält med lödder, jag försökte att gnugga ända ned i huden även om hon har lite lurvpäls kvar här och där. Ariel tyckte att det var rätt okej ändå, speciellt när matte gnuggade på rätt ställen.

Sedan spolade jag av henne medan vattnet blev allt kallare. :-( Så tråkigt att varmvattnet inte räcker till en hel hästtvätt, men tack och lov blev det aldrig iskallt, utan mer åt det kylslagna hållet. Ariel stampade lite mer irriterat när vattnet svalnade, men inte värre än att hon stod stilla vid tillsägelse.

Efter det gick vi på promenad för att torka. Jag fick lite déjà vu-känsla eftersom det var precis samma väg vi vandrade på i juli ifjol, när jag badat henne inför premieringen. Den här gången var hon inte lika bråkig och jag var förstås inte nervös. Men hon är härlig att promenera med, vill gärna mysa med matte, spana på konstiga saker och ibland försöka få igång matte i trav (genom att noppa på min arm). Sötisen!

Nästan helt torr blev det en snabbrykt i stallet, sedan fick hon kraftfoder (återigen lämnade hon lite) innan hon fick gå ut i hagen. Jag pysslade lite i stallet innan jag åkte vidare till Hampus och när jag åkte förbi hagen med bilen så låg hon ned i halmen och myste. :-)

Sista förberedelserna

Jag har balanserat på gränsen hela veckan, sovit för lite och för dåligt. Jag känner mig själv och vet att jag MÅSTE sova, annars blir minsta lilla motgång ett gigantiskt hinder. Så det var ytterst nära att jag började gråta igår när jag såg lappen på mjölkrummet. Det är där vi har varmvattenkranen och lappen förkunnade att rummet skulle vara låst tills det nya betonggolvet torkat.

Inte nog med att vädret var aningens för svalt för heltvätt av häst, nu skulle jag bli tvungen att tvätta i kallvatten. Kände för att bara ge upp alltihopa, men istället gick jag och frågade stallägare C hur länge till golvet behövde torka. Kanske skulle jag kunna tvätta henne riktigt tidigt idag istället.

Tack och lov förstod C läget, förmodligen för att han kastade en blick på mitt förstörda ansikte. Han förklarade att det var helt okej att jag gick in och använde varmvattenkranen, så länge jag undvek vänstra hörnet som var det som torkade.

Mycket lättad hämtade jag in Ariel och satte igång med operation tvätt. Först tvättade jag svansen, som hunnit bli ganska äcklig igen, sedan manen och slutligen hela kroppen. Lagom till att det var dags att spola bort allt schampo var varmvattnet slut och det var lite kallare, rumstempererat, vatten istället. Jag vet ju att vattnet inte räcker i all evighet, men till en enda tvätt borde det väl göra.

Tyckte synd om Ariel, men hon började tack och lov aldrig frysa, trots att vi fick spola ganska många omgångar innan hon var helt schampofri. Tyckte inte att man och svans blev tillräckligt vita, men förhoppningsvis går domaren inte så nära.

Sedan blev det långpromenad för att få Ariel att torka. Det gick sådär, efter halva vägen fick hon vittring på shettishingsten som står en bit bort och blev fullständigt rabiat. Hon slog med frambenet, hoppade rakt upp i luften och blåste drake flera gånger. Hon skulle INTE lyssna på mig och om det var en försmak av dagens beteende så längtar jag inte. Samtidigt så lyckades jag hantera det hela och det dessutom i enbart grimma. Så kanske kändes det värre än vad det var.

Åter i stallet fick hon torka det sista medan jag packade ihop en del grejer. Det mesta måste jag packa idag, vilket känns lite stressande. Träffade C också, som berättade att hon faktiskt kunde följa med till premieringen. Det är ju hennes transport vi lånar, så det känns skönt. Fyra personer blir det alltså som åker iväg på äventyr med Ariel. Det lär dröja innan jag hinner med en rapport från premieringen, men ni kan väl hålla en liten tumme för mig och Ariel vid tjugo över ett?

Hittat rakbanan!

Igår var jag ordentlig av mig och städade på förmiddagen fastän solen strålade ute. Belönades med hällande regn när jag väl kom till stallet. 

Hämtade in Ariel från hagen, hon var ytterst ovillig att fånga in. För första gången någonsin försökte hon gå ifrån grimman. Hon skyggade dessutom för min hand på halsen, som om hon hade ont eller var rädd. Väldigt knepigt.

Hon var spänd nästan hela vägen till stallet, sedan släppte det och hon kunde gå som en normal häst. Men vi var genomblöta redan innan vi gett oss iväg på promenad. 

Vi gick bort längs grusvägen som slutar i en asfaltsväg. Jag hade fått förklarat för mig var någonstans rakbanan vi fick rida på var och nu gällde det bara att hitta den. Ariel tyckte det var så spännande när vi gick in på en ny väg, hon blev nästan en decimeter högre, med spetsade öron och utspärrade näsborrar. 

Rakbanan visade sig gå parallellt med vägen, vi gick in på själva vändplanen där rakbanan börjar och sedan vände vi hemåt. Med vissa protester från Ariel, det var ju roligt där!

På hemväg travade vi ett par pass, eller Ariel travade låååångsamt (enligt henne själv) så att matte skulle kunna jogga bredvid. Hon var riktigt behändig att jogga med, men jag orkade bara 2x1 min innan jag flåsade. Pinsamt dålig kondition! En titt i kalendern avslöjar att det är 8 veckor sedan jag var helt frisk och kunde träna, så det är ju inte konstigt att jag tappat kondition under skadeperioden. Bara att ta nya tag!

Åter i stallet blev det bara en snabb hovkoll innan Ariel fick återvända, väldigt nöjd, till hagen. Själv bytte jag strumpor och skor innan jag susade hem för att duscha av mig allt regnvatten.

Mera powerwalk

C som äger Erasmus hade fått låna Foxy för gårdagens ridtur och ville ha sällskap, så vi promenerade med Foxy igår igen.

Vi gick bort på grusvägen mot den asfalterade vägen, jag var lite nyfiken på ett par avtagsvägar som jag ville kolla. Någonstans åt det hållet finns ju en rakbana som vi får använda och den tänkte jag hitta.

Ariel var ett riktigt A-barn idag, följde med mig perfekt hela tiden och vid de tillfällen då hon glömde bort sig och började trycka mot mig, så flyttade hon snabbt på sig när jag påminde henne.

Travade en kort sträcka, men jag är verkligen ruskigt ur kondition. Ariel får stå ut med en joggande trav, när hon själv egentligen bara vill tokspringa.

Efteråt blev det avspolning av ben och mage, en rutin som Ariel verkar tycka allt bättre och bättre om. Jag är dock ruskigt ridsugen, känns som det var hundra år sedan jag satt på Ariel.

C lovade att jag skulle få låna deras transport till premieringen, så nu är transporten fixad och allt är klart! Nu skall vi bara få damen (och matte) i lite bättre form...

Tuff promenad - för matte...

Som vanligt blev det inte som jag tänkt mig. Igår hade jag planerat in en myspromenad med lite långsam skritt, men när jag tagit in Ariel i stallet och borstade av henne, så kom A med Foxy in och ville ha sällskap ut på ridturen. Jag förklarade att jag inte fick rida, men om hon stod ut med att vi promenerade så hängde vi gärna på.

A föreslog att vi skulle ta vägen runt åkrarna, en nätt och trevlig liten promenad på nästan en timme. Ariel knatade glatt på, även de gånger Foxy tyckte att vi skulle vända hemåt. Känns så skönt med min stensäkra pålle, som i alla fall så länge matte går med anser att ingenting kan vara farligt.

Roligast var när vi kom till ett lerigt parti, där jag kunde gå i mitten och bli lite halvlerig, men Ariel var tvungen att plaska genom en stor vattenpöl. Inga som helst tveksamheter, bara plask på!

Åter i stallet var jag helt slut. Känner att jag behöver fortsätta med de här promenaderna även efter mitt ridförbud är upphävt, jag har verkligen tappat kondition under alla mina konvalescentperioder. Nu är det slut på det!

Ariel fick sig en avduschning av ben och mage, det var väldigt uppskattat. Hon förvånar mig, trodde verkligen att rinnande vatten var något onödigt i hennes värld, men uppenbarligen kan stekhet värme förändra även hennes åsikter.

Ut med damen i hagen (rullade sig inte) och sedan åter till stallet för lite bortplockning. Visade A hur bekväm Ariels sidepull är, bara rakt ned i vattenhinken och sedan är den ren.

Myspromenad + funderingar

Kan man inte rida, så får man väl promenera. Tog mig en myspromenad med Ariel idag, vi gick längs stigarna bredvid klätterbacken, främst för att jag ville se vart de olika stigarna ledde men även för att få henne trött i huvudet utan att behöva springa av henne.

Vi travade några gånger på hemväg och hon joggar snällt i mattes tempo. Sedan att matte flåsar som en blåsbälg när vi är klara försöker vi inte låtsas om.

Jag har så lätt för att flyga iväg med mina drömmar, tappa markkontakten och planera de mest höga och skrämmande mål. När jag sedan börjar få ångest över dessa mål så är det så skönt att bara krama om Ariel, som pustar i mitt öra och talar om för mig att vi faktiskt inte måste. Vi kan bara vara. Här och nu.

Det har funnits en liten hård klump i magen på mig, en klump som gjort sig påmind varje gång någon gett Ariel en komplimang. Jag vet att hon är en fruktansvärt fin häst och jag vet att jag förstör henne. Oavsett vad min dressyrtränare eller min E.T. säger. Hon skulle kunna nå så mycket längre utan mig.

Samtidigt vill jag ju bara vara lycklig med henne. Jag har ingen tävlingspress på så vis att jag längtar efter att jämföra oss med andra eller bara måste visa upp henne. Jag skulle lika gärna kunna åka på en mysig ridsemester på Gotland med henne som att starta i distansritt. För så länge vi är tillsammans är jag lycklig.

När vi gick där på stigen och jag smågrälade på Ariel för att hon nappade åt sig gräs ibland, så insåg jag att hon inte heller har någon tävlingspress. Visst älskar hon att hoppa och att upptäcka nya ridvägar, att vara i centrum för allas uppmärksamhet och få beröm. Men hon älskar också att bara vara med mig. Att följa mig överallt.

Så jag vet inte längre. Våra mål för 2012 står kvar, men de är inte skrivna i sten. Kanske blir de av, kanske inte. Kanske blir de av, men med mig stående på backen och hejandes på min fantastiska häst.

Tidigare inlägg
RSS 2.0