Ariel 3525

Igår var jag till Ariel en sväng igen. Planen var att borsta lite och ta någon sväng utanför lösdriften. Om det inte var någon lektion tänkte jag eventuellt gå över lite bommar på ridbanan.

Som alltid gör verkligheten att jag måste planera om. Den blötsnö som fallit hade förvandlat söta lurvbollen Ariel till dränkta katten Ariel. En hästs päls fungerar ju vattenavrinnande om den får vara ifred, och därför kändes det väldigt onödigt att borsta Ariel och därigenom förstöra pälsen. Så ingen borstning.

Istället blev det träning på att rengöra ögonvrår och näsborrar. Ögonvrårna var inte roliga tyckte Ariel, men näsborrarna var inga som helst problem. Lite småsnorig var hon, vilket jag förstår i det här vädret. Skall ha en extra koll på henne så hon inte börjar hosta och så. Irriterande att termometern är uppe hos mina föräldrar...

Då det inte var några lektioner hade jag släpat ut ett par bommar på ridbanan och traskade glad i hågen upp dit med Ariel. Det var inga som helst problem, hon är lätt att leda. När hon vill... Uppe på ridbanan stod nämligen den livsfarliga, hästätande HÖSILAGEBALEN! Ariel gjorde rejäla kast mot hagen och tryggheten, och vågade ibland närma sig den farliga vita tingesten. Efter ett flertal turer fram och tillbaka vågade hon till sist lukta på den och även smaka lite. Konstigt nog blev den ofarlig då, men lika farlig igen när hon gått några meter ifrån den...

Det märktes tydligt att hon ännu inte litar på mig. Jag var mest ivägen när hon ville tillbaka till hagen och inte alls den trygga punkt jag skall vara. Men det kommer ju med tiden och det är inget jag känner mig jäktad över.

Sedan gick vi över de livsfarliga bommarna, en röd och en grön (inte bredvid varandra, utan på olika ställen). Det är fascinerande hur oerhört lite Ariel brydde sig i bommarna. Hon gick över dem som en gammal ridskolehäst, för att i nästa stund frusta nervöst över hösilagebalen...

Dessa unghästar... Aldrig beter de sig som man tänkt sig. Nästa gång vi har bomträning (varannan onsdag) tänker jag lägga tre bommar på rad för att se hur hon reagerar då. Att trava över bommarna är dock inte att tänka på än. Små, små steg får vi ta på utbildningstrappan.

På lördag blir det förmodligen en liten promenad ut i naturen, måste bara haffa någon i stallet och höra var någonstans det går bra ridvägar...

Nördig som jag är, så tänkte jag lägga in lite information om Ariel som egentligen bara intresserar mig. Så bläddra förbi ni som vill läsa om träningsframsteg. :-)

Raka fädernelinje: Hugo 179 - Heiden 132 - Prins Sleipner N 1753 - Ola Gik N 1703 - Skreien 46 - Torbjörn N 1417 - Blom N 1163 - Dragjord N 1000 - Gloppang N 894 - Håkon Jarl N 645.

Raka mödernelinjen: Andra 3327 - Mumsas Aila 2501 - Sindarve Mumsa 2189 - Assmunderöds Mysa 824 - Gerd 679 - Rita N 5648 - Hulda N 3800.

38 % Bergfast, 28 % Håkon Jarl, 25 % Öyarblakken, 6 % okänt, 3 % håkon.

Prestationer i släkten: Pappa Hugo riksetta i hoppning 1999, 2000, 2002. Farfar Heiden riksetta skogskörning 1987, brukskörning 1992, 1995, 1996, 1998.

Diplomston: Mormor Aila, farmors mor Tulla, mormors mor Mumsa.

Elit-premierade: Pappa Hugo, farfar Heiden, morfar Knast, farmors mor Tulla.

A-premierade: Mormor Aila.

Stolinjen har lämnat de godkända hingstarna Gutten 105, Mixter 106, Sindarve Mykke 156 och Anar Frö 247.

Så, då har jag skrytit lite. :-)

Jag känner mig lite fånig nu, men jag vill hemskt gärna ha röda hinkar till Ariel. Men var sjutton hittar jag det någonstans? Hööks har bara vita, Börjes vita och svarta, Clas Ohlson blå, Rusta ljusblå, ljusgrön, rosa och svart. I och för sig har de röd med hällpip, men jag vet inte om jag verkligen behöver det.

Usch vilket i-landsproblem va!

Det var så skönt att åka ut till Ariel idag, med vetskapen om att jag inte hade någonting annat som skulle hinnas med, utan att jag kunde slösa all min tid på henne.

Fann henne i hagen, där hon gärna ville gosa en stund, fast de andra hästarna också var lite nyfikna. Framför allt treåriga Alice tyckte att jag var larvig som ville gosa med en liten plutt istället för henne.

Funderade på om jag skulle ta in henne i stallet, som var tomt. Hon behöver ju träna på att vara själv, men samtidigt känns det som att vi inte känner varandra tillräckligt väl för att hon skall lita på mig i sådana situationer. Så det blev uppbindning i lösdriften istället. Så här söt är hon i sin nya grimma:



Konstaterade ganska snabbt att det viktigaste att göra idag var sanering av benen. Innan jag satte igång såg de ut så här:



Lagom kul, eftersom det var blandat torkad och blöt lera. Slet med vatten, rotborste och piggborste, men Ariels tålamod var inte det bästa. Hon tyckte inte det var nödvändigt att bli tvättad, utan kunde jag inte klia henne på halsen med piggborsten istället? Hon är så go, säger vad hon vill, men utan att kräva och gör som jag säger även om hon inte vill.

Hon stod väldigt bra uppbunden, det känns så skönt att få en fölunge som fått en vettig grunduppfostran och inte bara gått i hage. När benen var hyfsat snygga passade jag på att kratsa hovarna också. Det tyckte Ariel var en väldigt dum idé, men hon fogade sig snabbt. Intressant nog var det bara första hoven hon tjafsade med, sedan var det som att hon kapitulerade och förstod att jag skulle vara tjurigare än henne vid de andra hovarna. Jag gillar hennes skalle! Benen såg ut så här när de var rengjorda:



När jag stod och gnuggade och muttrade kändes de inte alls så rena som de faktiskt ser ut på bilden. Problemet är ju bara att direkt hon lämnade lösdriften så blev de ju leriga igen. *djup suck*

Var till uppfödaren och skrev kontrakt också, så nu är hon officiellt min. :-D Sedan blev det matdags för Ariel och jag passade på att lämna henne.



Älskar henne så... Längtar redan till onsdag...

Insåg ganska snabbt att jag inte skulle klara av att vänta ända till lördag på att se min nya häst, så efter jobbet åkte jag hem, kastade i mig lite mat och satte mig på bussen igen. Den var lite sen, vilket ledde till att jag var osäker om jag skulle hinna till landsortsbussen. Så jag sprang från hållplats till hållplats och hann precis!

Väl på bussen lät busschauffören lite förvirrad över hållplatsen, men jag uppfattade det mest som att han tyckte jag frågade "för tidigt" på resan. Tyvärr visade det sig att han inte alls visste var hållplatsen var, så jag klev av på tok för långt bort, virrade omkring i ett villaområde i Sigtuna och fick slutligen hjälp av en kvinna med hund.

Promenaden från rätt busshållplats till stallet tar ungefär 30 minuter, så det var ju bara att fortsätta gå. I bäckmörkret...

Väl framme var det raka vägen ut i hagen som gällde och Ariel var överförtjust att se mig. Än så länge tror jag inte det är mig egentligen,utan "någon, vem som helst som bryr sig". Vi provade hennes nya grimma och den passade perfekt! Sedan ledde jag in henne i stallet, hon är lätt att leda, lyssnar bra på kommandon, även om hon egentligen vill springa.

Min plan var att borsta igenom henne, få bort all lera på benen samt börja introducera rengöring av kroppsöppningar. Men unghäst som hon är, så blev hon otålig efter en stund. Därför blev det bara lite gos, borstning av kropp, huvud och svans (minus ben) och rengöring av ögonvrår. Sedan var tålamodet komplett slut och vi gick ut i hagen igen.

Väl i grindöppningen kunde hon inte alls förstå meningen med att gå i leran, så hon stod och tjurade ett bra tag innan hjälp i form av puttning på baken dök upp. Tack stallkamrater!

Så imorgon måste jag rengöra benen. Om jag har tid, och Ariel har tålamod kvar, så blir det även en liten promenad. Vi får se helt enkelt. Idag var jag totalt i stallet en timme, vilket är lite komiskt med tanke på att restiden är 60 min enkel resa, plus då promenaden till och från stallet. Men vad gör man inte för en liten Ariel?

Hon är så gosig, så nyfiken och såååå underbar. Jag fattar fortfarande inte att hon är min, min, min! :-D

Nu har Hööks precis skickat ut ett nyhetsbrev om att de har 30 % rabatt på valfri vara. När jag redan både beställt ett paket med grejer och shoppat lite annat trevligt idag. Gaaah!

Nåja, jag får ta mig en tur ut till Ariel i övermorgon och se om jag kommer på några fler grejer att handla...

Idag började jag jobba på mitt nya jobb i Upplands Väsby. Detta krävde förstås en omväg på hemvägen förbi Hööks.

Det var mycket jag ville inhandla, men i slutändan tog jag mig samman, jag borde ju vänta på lönen. Så det blev bara en rödvit grimma storlek shetland (kändes stooor), tränsreflexer och ett par benreflexer med ludd på.

Det är så sjukt roligt att få shoppa hästgrejer till min egna häst! :-D

Välkommen till min blogg om fjordstoet Ariel!

Ariel är min tredje fjordhäst och jag har längtat efter häst under de fyra år jag varit hästlös. Nu är lyckan gjord, Ariel är min och vi skall upptäcka världen tillsammans.

Ariel är född på kronprinsessans födelsedag, 14 juli 2007. Hon är just nu lite mer än sex månader gammal, avvand från sin mamma Andra 3327 och tillbringar dygnets alla timmar i en lösdrift med tre stycken andra åringar. Samtliga fjordston, samtliga med samma pappa, Hugo 179.

Jag bor lite väl långt ifrån Ariel för att kunna vara hos henne varje dag, utan jag kommer förmodligen åka dit på onsdagar och antingen lördagar eller söndagar. Målet just nu är att lära känna varandra och promenera ut i skogen själva.

Jag avslutar denna presentation med en bild som jag inte tror jag visat för någon. Här är hon nästan lika kokett som min första häst Habina.