Ariel 3525

Ikväll bar det av till hoppträning. Hade egentligen inte tänkt vara med, eftersom vi skall iväg på dressyrträning både lördag och söndag samt att nästa vecka är extremt intensiv. Men samtidigt hoppas jag att vi skall kunna tävla i hoppning i mitten på augusti och vi behöver därför all träning vi kan få. 

 

Fick börja med att jogga igång hästarna över bommar på medellinjen. Två serier med tre bommar vardera. Vara noga med att byta varv så vi kom vartannat varv i vänster och vartannat varv i höger. Ariel kändes väldigt fin redan från start, något långsamt tempo kanske, men hon gick till min förvåning i form redan från steg 1. Det händer verkligen massor i vår ridning nu!

 

Ändrade sedan om övningen så det efter de tre första travbommarna var skänkelvikning ut till spåret, galoppfattning och galoppera på volt över tre bommar i en hög, ut på spåret igen och tillbaka i trav. Jag strulade till det rejält med skänkelvikningarna, fick liksom tilt i huvudet (som om vi inte ridit skänkelvikning på tre år...) och började trassla med tyglarna. Ariel gjorde så gott hon kunde, men det blir ju lite lättare om ryttaren är med på tåget. ;-) Galoppfattningarna blev fina, men det vet jag ju att de blir efter skänkelvikning. Att hålla galoppen över bommarna var väldigt svårt tyckte Ariel. Kanske var hon inte riktigt igång i kroppen ändå. Men hon kämpade på och jag med. :-)

 

Sedan blev det hoppning. Vi började med att trava över de tre första bommarna, fatta galopp (variera vilken galopp vi valde) och hoppa över ett kryss på medellinjen följt av att vid kortsidan bryta av till trav och sedan välja höger eller vänster varv. Själva hoppningen tyckte jag gick bra, däremot behöver jag bli snabbare i mina signaler efteråt. Jag väntade för länge med att bryta av till trav, så vi fick alldeles för plötslig/snäv sväng på kortsidan. Skärpning från ryttarhåll helt enkelt!

 

Byggde på övningen med att travbommarna blev ett koppelräck och även krysset blev ett koppelräck, så travhoppa in, fatta galopp och hoppa andra koppelräcket innan trav och vända vid kortsidan. 

 

Sedan bytte vi linje, så vi istället för att hoppa rakt fram över koppelräcket, hoppade ett annat koppelräck som stod till vänster om koppelräcket rakt fram, alltså på diagonalen. Det gick buslätt, bara för mig att styra och hålla om. Ändrade sedan så vi hoppade första koppelräcket och sedan en oxer som stod till höger om mittenkoppelräcket. Jag är fortfarande lite fånig på oxrar, fast jag egentligen vet att de hoppar bättre på dem...

 

Vi satte sedan ihop en linje med första koppelräcket i trav, fatta galopp och galoppera över andra koppelräcket rakt fram, sedan ta till vänster vid kortsidan och diagonalen över det tredje koppelräcket. Det var ju en ganska svår sväng egentligen, men busenkel för mig och Ariel. Allt kändes så lätt, bara att hålla om med benen så gjorde hon jobbet. <3

 

Avslutade sedan med en bana. Såg att P höjde upp hindren innan jag fick hoppa, men beslöt mig för att bara hålla om med benen och lita på Ariel. Började på första koppelräcket i trav, sedan i galopp mot andra koppelräcket rakt fram, galopp genom kortsidan och längs diagonalen över tredje koppelräcket, ut strax innan andra kortsidan, tillbaka ned i trav, över första koppelräcket igen, upp i galopp och över oxern. Ariel hoppade superbt! Det var bara att svänga och följa med. Mot sista hindret kände jag verkligen hur hon frågade "vilket" och jag behövde bara mjukt trycka med vänsterskänkeln för att tala om "dit skall vi". Underbara häst! Jag tog mantag ett par gånger då jag kände att sprången blev stora, men jag kände mig aldrig rädd utan det var bara förbaskat roligt!

 

P var supernöjd med oss och tyckte att vi hade fått en ganska svår övning med svängar att se enkel ut, speciellt som det var högre än vi hoppat tidigare. Så när jag joggade av Ariel (som var fantastiskt fin, hoppning är verkligen grymt lösgörande!) sneglade jag på hindren och kunde konstatera att de var 80 cm. Heja oss! Förhoppningsvis har vi två träningar kvar innan hopptävling, men oavsett känner jag att vi är redo att ge oss ut och testa hur det är att tävla i hoppning också. :-)

Igår kom H på besök och vi tog oss en sväng i vagn. Ariel var halvsovande medan vi spände för, så pass att H undrade hur många gånger hon egentligen blivit körd. Jag räknade ut att det här skulle bli sjätte gången i vagn.... Imponerande!

 

Vi körde en annan väg än vanligtvis, ut från min gårdsplan, längs asfaltsvägen och så in förbi Bengts gård och vidare upp i skogen. Testade att köra som en loop från grusvägen och tillbaka via grässtigen, det gick alldeles utmärkt. Men Ariel blev lite för ivrig i nedförsbacken (hemåt!), så jag fick bromsa henne lite. När vi sedan skrittade hemöver tyckte hon det var onödigt att stå stilla i väntan på att en bil skullle passera. Så just att stå stilla i vagn behöver vi träna lite mer på...

 

Hon var trött efter körningen, men inte lika trött som tidigare. Så det tar sig! Skall köra samma tur på fredag igen, sedan skall jag nog våga mig lite längre bort. :-)

Jag begriper inte... Efter två dagars intensivt träningsläger borde väl Ariel vara trött? 

 

Igår red jag hem Ariel (med Ricky som handhäst) från Nyland. Hon gick i rask skritt hela vägen (6,3 km), ju längre vi red desto ivrigare blev skritten. Trots oländlig terräng följt av sugande uppförsbackar. När det blev nedförsbacke började hon takta...

 

Fick dämpa henne hela tiden med halvhalter (på en hand och med sidepull...) och ändå kändes hon som hon skulle explodera när som helst.

 

Jag som tänkt att vi skulle vila några dagar... Hemma igen var det en nöjd Ariel som gick ut i hagen igen, även om jag tror hon saknade sina "pojkvänner". 

Jag var lite tveksam till att rida sista passet, delvis för att det spöregnade (lugnade sig något medan vi red) men framförallt för att Ariel inte känts så intresserad förra hoppasset. Men, men, upp i sadeln kom jag i alla fall. 

 

Skrittade fram på ridbanan i några minuter, innan vi fick värma upp genom att trava, göra 10-12-metersvolter på två ställen runt hinder samt övergångar till skritt på två andra ställen. Jag var egentligen mest fokuserad på att få Ariel att gå där jag ville (dvs i vattensamlingarna) och inte där hon ville. Lydnad även när det är vatten som är underlaget. ;-) Men hon kändes kanonfin i volterna, nästan exakt lika fin oavsett varv. Härligt! 

 

Vi fick sedan justera övningen så vi istället för skritt gjorde tempoväxlingar i trav och när det fungerade så blev det istället galopp på halva långsidorna + en kortsida, för att sedan gå ned i trav igen och göra volterna innan nästa galoppfattning. Galoppen kändes lite kantig, men ändå rätt okej. Volterna fortsatte att vara bra. :-)

 

Vi hoppade fram i trav på ett koppelräck med vattenmatta under. De första sprången kändes Ariel lite ointresserad, men jag lyckades peppa igång henne rätt så bra ändå. :-) 

 

Därefter hoppade vi en oxer som stod på långsidan och svängde in på diagonalen över ett koppelräck med murdelar under. Inga bekymmer, tyckte Ariel, utan började komma igång bra med hoppningen. I och med att vi var sex ekipage samtidigt så blev det lite mer väntepauser, men jag kunde ändå ha igång henne riktigt okej hela tiden. 

 

Vi fick sedan hoppa kombination för första (?) gången i Ariels liv. Tror inte vi gjort det innan... Det var två plank med ett galoppsprång emellan. Vi kom lite tokigt in en gång, då jag svängde för tidigt, men sedan flöt det på bra. Jag måste verkligen sluta titta på hindren (suck!). Jag gör det mer sällan nu, men ibland kommer jag på mig själv med att göra det. 

 

Därefter hoppade vi kombinationen från andra hållet och fortsatte sedan över en oxer med bildäck under. Ariel fick hoppa ett par gånger, det kändes bra direkt. :-)

 

Avslutningsvis hoppade vi en bana på tio hinder och tolv språng. Började med oxern på långsidan, vände in på diagonalen över koppelräcket med murdelar under. Runt kortsidan och över plankkombinationen. Vidare över oxern med bildäck, runt kortsidan och över första oxern igen, men istället för diagonalen fortsatte vi rakt fram över koppelräcket med vattenmatta under. Genom kortsidan och över koppelräcket med murdelar under från andra hållet. Genom kortsidan och över plankkombinationen från andra hållet, genom kortsidan och över ett koppelräck med sockerbitar under som vi inte hoppat innan, sedan rakt fram och över oxern med bildäck igen. 

 

Ariel tog alla hindren suveränt bra, men vi blev lite orytmiska i kombinationen bägge gångerna, så vi fick hoppa den separat en gång till. Jag tyckte hon blev väldigt trött av det tunga underlaget, men hon kämpade på tappert. Pga underlaget hade P sagt att vi inte skulle hoppa så högt, men jag fick veta efter att vi var klara att hindren hade legat på 70-75 cm. P var mycket nöjd med oss och tyckte absolut det kunde vara dags att ge oss ut på tävlingsbanorna. :-) Så vi skall träna lite till framöver och så blir det kanske debut 14:e eller 22:a augusti. :-D

 

Joggade av en fantastiskt fin Ariel, som kändes mjuk i bägge varven och sedan skrittade vi av ute innan hon fick återvända till hagen. 

Igår var det ridlägerdag två. Vi började med att skritta fram ute, först på långa tyglar och sedan med lite jobb på kort tygel. Ariel kändes lite väl mycket på tårna, mest beroende på att det blåste och duggregnade...

 

Hann jogga några meter innan P kom, hon beordade oss att galoppera runt ridbanan, först i lätt sits och när det började kännas som att hästarna var varma skulle vi sätta oss ned och jobba dem i galoppen. Ariel tyckte det var en toppenbra uppvärmning. ;-) Hon fick galoppera på rätt ordentligt även om vi tog kurvorna som halva volter eftersom hon inte var tillräckligt uppvärmd för något annat. 

 

När hästarna var uppvärmda och lite lagom på tårna blev det jobb. Först red vi skänkelvikning på diagonalerna, genom kortsidorna och tempoväxlingar på långsidorna. Allt i trav. Först red vi lätt i traven, men efter en stund fick vi sitta ned. Ariel var kalasfin! Framförallt undan höger skänkel bara flöt hon fram, så det kändes som jag bara satt uppepå och glassade. :-D Undan vänster skänkel fick jag jobba lite mer, men P sade att de såg precis lika fina ut på slutet de med. <3

 

Därefter testade vi bogen in på långsidorna i skritt. Det gick låååångsamt. Jag var lite osäker på hur mycket tvärning vi egentligen skulle ha och vad det blev för hjälpgivning, så Ariel svarade på min tveksamhet genom att ragla omkring. Fylleridning aka "än slank hon hit, än slank hon dit". :-P

 

Men efter lite dirigering av P gick det bättre och sedan fick jag faktiskt lite öppna-känsla när vi gjorde det i trav, även om långsidorna plötsligt blev väldigt korta då... Hann liksom inte med så mycket bogen in förrän det var dags för att förbereda hörnen. Efter I-träningen har jag blivit petigare med hur jag rider i hörnen, vilket gör att det känns som det kommer hörn hela tiden när jag rider. ;-)

 

Joggade ned en helt fantastiskt fin Ariel, som gick i lite djupare form både i vänster och höger vav. Vanligtvis brukar jag bara få henne så fin i höger varv, nu kunde jag både få till känslan i vänster varv och på rakt spår. Underbart! Skrittade sedan av ute, en lite längre sväng, innan Ariel fick gå ut i hagen igen. 

 

Efter lunch och teori var det dags för hoppning. Redan när vi värmde upp över bommar på serpentinväg (som en orm längs medellinjen kan man säga) märkte jag att Ariel inte var helt med mig. Hon gjorde det hon skulle, absolut, men det var inte så mycket tryck i henne. 

 

När vi travat igång ordentligt på bommarna i bägge varven (4x3 bommar) fick trava över de tre första bommarna, fatta galopp, galoppera ett varv på stora mittvolten, sakta av till trav och trava över de tre sista bommarna. Här kändes Ariel än värre. Utåtställd hela tiden på volten, stark och trutig i munnen. :-( Kändes inte bra alls. 

 

Bommarna gjordes om till kryss, så vi hoppade serpentinvägen några gånger i galopp. Återigen, Ariel gjorde jobbet, men inte med något tryck, det kändes mest som en axelryckning. Jag tyckte inte vi kom rätt på ett enda hinder. :-/

 

Därefter hoppade vi första hindret (som gjorts om till koppelräck), red runt på stora mittvolten inklusive över en grind på sockerbitar, och så över sista hindret (som också gjorts om till koppelräck). Samma känsla här, Ariel gjorde det hon skulle, men kändes ointresserad och utåtställd.

 

P tyckte att Ariel gjorde ett superbra jobb, hon höll galoppen hela tiden genom volten och hoppade den höjd som krävdes, dvs hon överhoppade sig inte, som hon gjort tidigare. Hennes gissning var att det var därför jag upplevde att Ariel var utan tryck och ointresserad, att hon nu inte gör mer än hon måste (vilket förstås är bra). Men den där känslan gnager ändå i mig. :-(

 

Joggade av en superfin tjej, hon blev otroligt mjuk i sidorna av övningarna, gick i form både i vänster och höger varv. <3 När jag skrittade av henne beslöt jag mig för att ta signalerna på allvar, det är ju ändå jag som känner Ariel bäst. Så efter morgondagens läger skall hon få ta det lugnt i några dagar, köras lite och kanske skrittas barbacka någon sväng. Men inte mer än så. Hon har gått rätt så intensivt en period nu och verkligen utvecklats massor, men jag vill ju behålla glädjen i det hon gör. 

Idag var det ridläger i Nyland. Ariel åkte dit redan igår eftermiddag och släpptes ihop med Dollar och Zack. Ja, Ricky var förstås också med. Eftersom Ariel älskar grabbar så blev hon förstås tokbrunstig. :-P

 

Första passet var det dressyr som gällde. Vi fick börja med att värma upp med fyra serpentiner i trav, lättridning. Ariel kändes fin, men var lite svårare att forma till vänster. Serpentinerna kändes okej, men jag har som vanligt svårt med hur jag skall lägga dem på ett bra sätt. 

 

Pusta lite på långa tyglar i skritt samtidigt som vi släppte stigbyglarna. Vi fick sedan gå in på stora mittvolten i trav, nedsittning. Öka och minska volten några gånger. Ariel blev grymt fin! Både i vänster och höger varv. Det var en så härlig känsla att bara kunna placera henne på rätt spår och sedan "åka med". Nä, inte riktigt så kanske, men det kändes härligt att hon var med mig helt och fokuserad på uppgiften. 

 

Därefter blev det galopp. Till min förvåning och glädje kunde vi galoppera på volten tillsammans med de andra hästarna, Ariel höll galoppen hela tiden och kunde även öka och minska volten när det krävdes. Hon går fortfarande lite utåtställd ibland, men det är ENORM skillnad. Heja oss! Det gick faktiskt lite bättre utan stigbyglar, så jag tror jag skall skippa dem ibland framöver också. 

 

Sedan gjorde vi en övning jag länge tänkt att testa, men inte kommit mig för. Man rider i trav på medellinjen och gör 3-4 volter åt vänster och höger. Vi fick vända varannan gång till vänster och varannan gång till höger nere på kortsidan och sedan arbeta självständigt på långsidan så länge vi inte störde de som var på volterna. Jag varierade mellan att ställa i nacken (fungerade superbra), göra tempoväxlingar (mycket lättare framåt än tillbaka) och övergångar mellan skritt och trav (riktigt fina!). Själv volterna var också superroliga att göra. Hon är så skoj att rida just nu! Vi håvade in massor med beröm från P när vi gick på volterna till höger och efter en hel del slit fick vi även beröm på slutet i vänster varv. Det tar sig!

 

Avslutade sedan med att jogga av dem långa och låga på samma serpentiner som i början, men det kändes nästan ännu värre än i början. :-P Jag behöver träna mer på hur jag rider när jag joggar av, jag ändrar min sits och ger efter för mycket på tygeln, så Ariel tappar allt stöd. Suck! På det igen bara!

 

Skrittade av ned till sjön och plaskade lite, sedan fick Ariel även en dusch då hon var genomblöt i svett. Väldigt skönt!

Jag vet att det inte är så säkert, men samtidigt kommer vi aldrig att kunna köra framöver om jag inte vågar mig på att köra själv. Jag har tänkt att försöka köra Ariel två pass/vecka och det går inte om jag hela tiden behöver ha med mig någon. Så ikväll höll pappa henne medan jag spände för. Gick bra förutom att hon märkte att jag var nervös. ;-)

 

Gick några meter först innan jag klev upp i vagnen. Hon har börjat att backa istället för att stå stilla när det tar i draglinorna, så vi fick repetera ett par gånger innan jag kunde sätta mig i vagn. Sedan gick hon glatt iväg längs gamla landsvägen. Vi gjorde en del halter och jobbade med att hon skall förstå vad jag menar med pisken (dvs snärten nuddar vänster sida = gå åt höger, snärten snuddar höger sida = gå åt vänster). Hon var grymt duktig! Vid ett tillfälle tog hon pisken som framåtdrivande istället, då gjorde jag halt lite väl bryskt samtidigt som jag nuddade henne med pisken (= totalt fel av mig), frustrerad gick Ariel sidleds men utan att gå ett steg framåt. Underbara, duktiga häst!

 

Hon gick en hel del i form, vilket gör att jag tror körningen kommer hjälpa till massor längre fram när vi behöver bygga mer ryggmuskler på ett skonsamt sätt. Vändningen i slutet på vägen gick galant och sedan var hon rätt trött på hemväg. Inte så att hon inte går framåt, men så jag märker att hon är mentalt lite borta. 

 

Hon fick stå lös medan jag spände från och hon står helt stilla. Men hon försökte sig på att tugga på min arm när vi var klara, vilket är ett extremt tydligt tecken på att hon är mentalt slut... Fascinerande hur en kvarts körning kan göra henne så trött i huvudet. 

 

Men eftersom det gick så bra att köra själv, så törs jag lägga in mer körning framöver. Riktigt roligt! Snart kanske vi vågar oss iväg till stubbåkern för att köra lite dressyr! :-D

Igår var det dressyrträning igen. Roligt! Skrittade fram ute, först på lång tygel och sedan på kort tygel där vi jobbade med halter, skänkelvikning och tempoväxlingar. Hon var ovanligt fokuserad ute igår, tyckte jag fick till några grymt bra halter. Kruxet är bara att när jag säger "bra, duktig" så tolkar Ariel det som "Åh vad jag var duktig,  nu får jag gå igen". Hm... Så det behöver vi fila på. ;-)

 

Inne på ridbanan joggae vi fram i trav under lättridning, med noga hörnpasseringar, serpentiner och volter. Gjorde en del tempoväxlingar också. Tyckte inte hon var sådär jättesmidig, men hon lyssnade bra och började bli varm i kroppen. Pustade lite innan vi galopperade bägge galopperna längs långsidorna några gånger. Såg sedan att P:s bil kom, så då fick hon skritta på lång tygel någon minut. 

 

Det blev högt tempo redan från början. :-D Fick trav på volten, hitta rätt tempo och sedan flytta sidvärts några gånger i varje varv. När det fungerade bra övergick vi till fyrkantsspåret (20x40 m) med skänkelvikning på diagonalen och tempoväxlingarna på långsidan tillbaka till diagonalen. Skänkelvikningarna gick sådär, jag fick inte alltid med mig bakdelen, måste bli bättre på att faktiskt peta till henne med spöet lite lätt när hon inte tar skänkeln fullt ut. Men vi tränar på! Tempoväxlingarna kändes så roliga, men det märks att vi inte varit lika noga med att korta traven som att länga den. Mellantrav är lättare än början till samlad trav om man säger så... ;-)

 

Allt detta (P hade en plan sade hon...) var till för att väcka oss och få igång Ariels bakben. För därefter fick vi galoppera MASSOR! Vi skulle rida på kvartslinjen längs ena långsidan och på spåret på andra långsidan. Började i vänster varv och vi hade lite småsvårt att få till en snävare svängen först, men OJ vad det hänt grejer med galoppen! Blir ju lite svårt att känna när vi hela tiden galopperar på volt, istället för att faktiskt vända och sedan få galoppera rakt. Kände att jag kunde använda benen på ett helt nytt sätt, äntligen börjar det falla på plats. :-)

 

Bytte varv och jag tyckte att höger varv var lite svårare än vänster. Framförallt kändes det som hon blev längre i galoppen i höger varv. Ju fler varv vi galopperade desto längre häst. ;-) Övningen byggdes sedan på med att vi skulle flytta oss sidvärts från mitten på kvartslinjen ut till långsidan. Det var faktiskt inte så svårt som jag trodde i höger varv, viktigast var bara att jag använde högerskänkeln ordentligt. 

 

Däremot blev det svårt i vänster varv. Efter diverse byten av galopp och avbrott till trav fick vi till det. Jag behövde flytta mig lite i sadeln åt höger förutom att använda vänster skänkel och ledande högertygel. :-)

 

Återvände sedan till volten i trav, där P försökte få oss att trava på i form och få upp nacken på Ariel lite mer. Skitsvårt! Jag förstod det teoretiska och hur jag skall göra, men sedan om jag gjorde rätt är jag inte helt säker på. ;-) Avslutade sedan med att jogga lång och låg några varv innan Ariel fick skritta av ute. Hon var genomblöt i svett, så jag lånade stallets vattenslang och duschade av henne. Jag hade lite styrelsejobb, så hon fick vila ett par timmar i en gräshage. Ingen nöd gick det på henne. ;-)

 

Det är just för sådant här som jag behöver tränare... Hade aldrig galopperat så här mycket på Ariel själv, men uppenbarligen klarar hon ju av det och jag med. :-P

 

Snälla M filmade en del, så förhoppningsvis kommer det lite filmer längre fram. Blev förvånad över hur bra jag ändå satt, trodde verkligen att jag flaxade mer...

Igår kom N för att vara medhjälpare vid körning. 1 ½ månad sedan sist, men Ariel visste exakt vad hon skulle göra. Ryggade lugnt mellan skaklarna och stannade i perfekt position. <3 Jag spände för medan N stod framför ställ. Sedan gick vi några meter med vagnen, för att se så hon inte blev orolig igen. Inga bekymmer där! 

 

Klev upp i vagnen och sedan fick N också kliva i. När Ariel kände tyngden av N var det något som stramade till, kanske vänster draglinan, så hon började backa. Tog några meter innan hon lyssnade helt och fullt på mig och stannade, sedan var det inga bekymmer att fortsätta framåt. Jag blev mer orolig än vad Ariel och N blev, men det är ju för att jag vet att hästen just vid backning egentligen har noll kontakt med kusken. Så det skulle kunna blivit något farligt av det.

 

Vi kom iväg i en pigg skritt, skrittade ett varv runt gården. Ariel klev på hur nöjt som helst, men blev lite fundersam när vi efter första varvet inte tog till höger som vanligt, utan istället skulle gå rakt fram. Hon försökte dra sig lite åt höger, men när matte envisades med rakt fram, så gick hon väl då. :-P

 

Vi gick ut på stora vägen, gick ett tiotal meter på asfalten innan vi tog in på min avfart istället. Den har nyligen blivit grusbelagd, så det är lätt att köra på den. I slutet på den kom vi till den plats där vi spände för, så där blev det smidigt att göra halt och även spänna från. Ariel var helt stilla även under frånspänningen. Funderar på om jag skall våga mig ut själv framöver, bara jag får hjälp vid anspänningen. Samtidigt är det en säkerhetsrisk att köra själv, men gör jag inte det kommer jag inte kunna köra Ariel så ofta som jag skulle vilja, för jag får sällan med mig medhjälpare de dagar jag egentligen vill. Får fundera lite mer på det. 

 

Ariel var mycket nöjd med sig själv och nästa gång vi kör (förhoppningsvis på torsdag) så blir det längs hela gamla landsvägen och tillbaka. :-)

Igår red vi ut på Storgatan och jobbade lite lösgörande dressyr. Skrittade fram och av i tio minuter, så resten av passet blev inte så långt (storgatan är 1,8 km lång). Joggade i trav och försökte fokusera på att sitta korrekt, i balans och utan att händerna levde ett eget liv. ;-) Ariel svarade bra på det, speciellt när jag ställde i nacken eller gjorde tempoväxlingar. 

 

På hemväg blev det lite övergångar mellan halt-skritt-trav också, även de helt okej. Men hon blir inte fullständigt lösgjord när hon är ute (ännu?), det finns lite för mycket spännande saker att titta på och hon justerar bjudningen lite beroende på riktning. :-P Men jag tror att storgatan kan bli perfekta stället att rida dressyr på under hösten/vintern/våren, den går uppför första biten, men när man skrittat fram klart så planar den ut och är lite lagom slingrande. Perfekt för galoppjobb när man vill rida korta sekvenser och byta galopp ofta. :-)

 

Skrittade hem på en nöjd Ariel, kändes faktiskt riktigt bra att vi fick ett pass där vi var nöjda, även om det inte blev så perfekt som jag vill ha det. ;-)

Igår var det hopptävling i Nyland. Vi kom iväg lite senare än jag tänkt mig, så jag var rätt så stressad. Märker att just avfärd hemifrån är ett stort stressmoment för mig, så det behöver vi träna mer på. :-)

 

Det kändes så mycket bättre när jag väl var uppe på hästryggen. Fick rida på ridbanan och visa Ariel alla konstiga titthinder, hon tyckte de var så spännande! ;-) Joggade fram med lite tempoväxlingar och vändningar i trav samt galopperade något halvt varv här och där. Det var en intressant upplevelse med så många på ridbanan samtidigt, speciellt som flera var nya på tävlingar och inte kände till de grundläggande reglerna för att rida där. ;-) 

 

Fick sedan hoppa fram på smalhindret och det enda hindret på banan som inte hade någon svårighet (koppelräck). Jag valde att hoppa koppelräcket ett par gånger från startlinjen, eftersom det var det hindret jag tänkte börja själva banan med sedan. Det var alltså poänghoppning, så man valde sin egen bana. :-)

 

 

Ariel var så på hugget när vi kom in på banan! Hon visste precis vad det handlade om! Reagerade inte alls när flaggaren viftade med flaggan, utan fullt fokus på uppgiften. Vi började med det enkla koppelräcket på långsidan, galopperade genom kortsidan och över björkrisoxern. Vände in på diagonalen och tog oxern med höbalar under. Sedan galopperade vi genom andra kortsidan, hoppade över oxern med trasmattor och oxern med ballonger som stod efter varandra på långsidan. Red genom kortsidan (dvs förbi björkrisoxern), längs andra diagonalen och över koppelräcket med bildäck under. Vände lite innan oxern med trasmattor och hoppade över koppelräcket som var 80 cm på diagonalen. Det var ett så häftigt språng! Ariel började bjuda på oxern med ballonger efteråt, men då det hindret inte hörde till min plan, så red vi förbi. Istället tog jag kortsidan igen och avslutade med att hoppa det enkla koppelräcket igen. 

 

Ariel hoppade allt jag styrde emot och jag var så nöjd med henne! Kanske skulle jag vågat hoppa några fler hinder "längs vägen", men samtidigt kände jag att jag ville ge henne en rolig hopptävling med bra rytm och en hyfsat enkel bana. Tyckte det kändes fantastiskt när vi red runt, visst hade vi kanske kunnat få fler poäng om jag hoppat tex björkrisoxern och ballongoxern fler gånger, men det kommer längre fram när vi bägge har mer rutin och kan göra "galna" saker. :-)

 

Skrittade av Ariel och sedan stod vi och kollade på de sista ekipagen. Det var inte alla som ville gå nära hindren och jag blev ännu mer tacksam över hur mycket Ariel litar på mig. När vi stod och tittade kom det fram flera barn och ville klappa, Ariel är ju rätt inbjudande på så vis. Lagom stor och står stilla snällt. :-)

 

Alla fick gå in på prisutdelning och få pris, men det var de fem med högst poäng (elva startande) som fick rosett. Döm om min förvåning när Ariel och jag kom fyra! 

 

Idag åkte vi till Ammer för att träna för en ny tränare, I. Ariel var väldigt spänd och ofokuserad när vi var framme, kastade sig för "farligheter" en gång, vilket inte är likt henne... Jobbade med framdelsvändning en stund och det hjälpte. Sedan fick vi gå in i ridhuset och hann jogga lite i trav på volten (minska/öka volten) innan det var vår tur. Jag vet inte vad det är med Ariel och ridhus, men hon skärper sig liksom lite extra, även om hon inte alltid har fullt fokus på mig. 

 

Presenterade oss för I och fick sedan börja skritta på 20-metersvolt. När det kändes bra gick vi över i trav, lättridning. Red i en lite snabbare trav än vanligt, men Ariel svarade bra på det. Fick korta tygeln lite, men framförallt tillsägelse om att inte ge henne tygeln när hon sträcker ut halsen och/eller frustar, utan hålla kvar händerna och se till att hon är i ramen som jag bestämt...

 

I noterade även att jag gärna länger ut armbågen på den arm jag har som ytterarm. Inte tillåtet, då smyger ju Ariel åt sig lite mer tygeln den vägen också... Utan fortfarande böj på armbågen även när den är på yttersidan. :-P Det gjorde enorm skillnad, Ariel pustade lite och tyckte det var jobbigt med mera ram, men jag behövde bara krama om med skänklarna lite så fann hon sig i det hela. 

 

Red sedan omväxlande på fyrkanten och på en 15-metersvolt vid olika bokstäver. Det är förbaskat svårt att få till de där volterna, men I ställde sig som mittpunkt några gånger så jag fick lite bättre kläm på det. Koner får det bli framöver. ;-) Fick även påpekat att man aldrig kan ställa hästen för att förbereda hörnpasseringen för tidigt. Fy vad jag slarvar med hörnpasseringar... Från och med nu skall jag försöka att förbereda ordentligt, hellre lite för tidigt än att hörnet bara plötsligt dyker upp. Halvhalter kanske? ;-)

 

Fick sedan återvända till 20-metersvolten och gå över i galopp. Lite småtjafs med sadeln, som åker snett i vänster varv (suck!), men då fick jag order om att bara bryta av till trav, rida lätt tills sadeln var på plats igen och så börja om. När vi galopperade kunde jag plötsligt hålla händerna på plats (mycket lättare för Ariel då!) och använda skänklarna (hurra!) så vi faktiskt kunde fokusera på vägen. För när jag väl har vägen på plats, dvs att jag bestämmer hur volten skall vara, då kommer även ställningen och formen. Ariel galopperade flera varv i både vänster och höger galopp med rätt ställning och böjning. Hurra!!! Det kändes faktiskt inte så svårt heller och när det blev för jobbigt för henne behövde jag bara använda sitsen och "gunga igång" henne lite. 

 

Joggade av en nöjd häst, jag var också enormt nöjd. Finns förstås massor mer att arbeta med, men jag fick flera riktigt bra tips att ta med mig hem. Att vara noga med hörnpasseringar och se mittpunkten på volten var två saker, men även att ignorera när Ariel börjar fippla med bettet, det är en styrkesak. Bara driva på lite och fortsätta som vanligt. När det gäller tävling, så var det bara att fortsätta tävla. Det kommer att ta tid innan tävlingarna blir roliga för oss bägge, men tills dess måste jag vara glad och positiv, oavsett hur Ariel beter sig på banan. Jag skulle inte tänka på domaren, de vet att det är nybörjarekipage ibland och alla måste få vara nybörjare. Det kändes så himla bra! <3

Den här helgen blir intensiv för Ariel. Hoppträning fredag, dressyrträning lördag och hopptävling söndag. ;-)

 

Hoppträningen inleddes med en ganska lång markarbetesövning. Det var 3x3 bommar i trav, vi vände halvt igenom, över en bomserie, sedan innanför spåret och över en bomserie på kortsidan, ut över en bomserie och så tillbaka vid andra kortsidan. Lite som ett U fast med lite annat slut kan man säga. Vartannat varv red man i U:et och vartannat runt hela ridbanan istället. Så mycket trav blev det, vilket jag kände var bra för Ariels kropp. Hon kom igång bra och frustade nöjt. 

 

Sedan ändrade vi övningen till att bomserien på kortsidan blev ett litet hinder, så efter första bomserien skulle vi fatta galopp, galoppera kort galopp över hindret, bryta av till trav och trava över sista bomserien. Sedan ut på spåret, fatta galopp efter hörnet och blåsa på ordentligt ett varv i lätt sits. Ned i trav igen och så på bommarna igen.

 

Det var en övning som passade mig och Ariel utmärkt. Nu när jag kan titulera mig fälttävlansryttare (haha) vågar jag ställa mig upp och be Ariel om full fart framåt. Vi kunde tom galoppera rätt friskt i kurvan (eh, kortsidan alltså) och det är ett enormt framsteg för oss. Framförallt att jag inte fipplar en massa, utan stöttar henne genom kortsidan så hon håller galoppen, men inte lägger mig i och stör så hon tappar galoppen. Heja oss!

 

Sedan fick vi hoppa tre småhinder på volt i galopp, det var svårt, men inte alls lika svårt som det varit tidigare. Vi fick faktiskt till flera varv i galopp. :-) Övningen byggdes sedan på med koppelräck först och sedan ett varv på volten (olika koppelräck beroende på varv). Det skötte Ariel så bra, hon har börjat byta till rätt galopp med frambenen, så snart kommer nog även bakbenen hänga med. :-)

 

Sedan blev det tre koppelräck där bomövningarna varit i början, så man red som en droppe (träningskompis kommentar...). Det var superlätt tyckte Ariel, men det där koppelräcket på kortsidan tycker jag fortfarande är svårt. Det blir så kort anridning (tre galoppsprång) så vi hinner liksom inte riktigt med oss. 

 

Avslutade sedan med en bana på 55-60 cm, höjden vald då tävlingen kommer att gå på den höjden. Oxer på långsidan, runt kortsidan och koppelräck på diagonalen. Över koppelräcket på andra kortsidan och sedan plank på andra diagonalen. Lång galoppsträcka genom kortsidan och långsidan för att sedan ta koppelräcket på kortsidan igen följt av koppelräcket på diagonalen fast åt andra hållet. Genom kortsidan och över oxern från andra hållet, innanför koppelräcket på kortsidan och så planket igen. Ariel höll galoppen bra och rättade sig fint när det blev fel galopp. Både jag och P var nöjda med henne. Min ridning behöver jag förstås förbättra, men det var få gånger som jag tittade på hindret när vi hoppade i alla fall. ;-)

 

Jogga sedan av en pigg och lite småspänd Ariel, sådär som hon blir när hon tycker vi kan göra mer roliga saker... Sedan skrittade jag av henne ute innan jag lastade och åkte hem med min fina hopphäst!

Idag gjorde jag någonting jag tänkt göra väldigt länge. Ariel och jag red till Nyland och hem igen, för att mäta de två kvarvarande vägarna dit. 

 

Vi skrittade iväg längs skoterleden, Ariel kände så väl igen sig och taggade upp. Galopprace matte! Funderade på varför hon var så igång, tills jag insåg att senast vi red ut var 20 juni (!), förutom när jag skrittade ut med M på Matilda 3 juli när hon stod i Nyland... Att vi dessutom red där vi sist galopperade det fortaste vi kunde, hjälpte förstås inte. ;-) Vi galopperade lite på skoterleden, men inte så fort. Jag ville inte riskera att trötta ut henne. 

 

Fortsatte sedan ned till asfaltsvägen och uppför en annan grusväg. Den mynnade ut i Pilgrimsleden och det var den vi följde hela vägen till Nyland. Vi skrittade en del, men det blev även trav och galopp där underlaget var bra. Fick stanna och konsultera kartan ett par gånger, men den stämde inte superbra, så jag var ganska säker på att vi red fel. Fick lämna leden en bit då det fallit ett par träd rakt över, men Ariel är ju så terränggående så det gjorde ingenting. :-P 

 

När vi sedan kom fram till vägskälet som jag kände igen från tidigare uteritter, då blev jag lugn. Härifrån hittar jag lätt till Nyland. Ariel hade vetat ända från att vi vände in på Pilgrimsleden vart vi skulle, så hon var exalterad mest hela tiden. ;-) Stor skillnad på henne idag jämfört med på tävlingen, hade hon varit såhär då hade hon fått omdömet "överilad" hela tiden... :-D

 

Framme i Nyland konstaterade jag att vi ridit 7,24 km så den vägen var helt klart längre än den vi ridit innan (som var 6,6 km). Startade sedan om runkeeper och så gav vi oss iväg igen. Ariel var lite motvillig första biten, men när vi kom in på en ny väg (gräsvägen som mynnar ut i Hammarvägen) blev hon väldigt exalterad igen... Den hästen och nya vägar... :-P Vi tuffade på rätt glatt i trav och galopp, tills det blev för blött underlag och endast skritt fungerade. När vi kom ut på Hammarvägen blev det galopp uppför alla de branta backarna. Rätt så snabb galopp bitvis, men jag visste ju att vi snart var hemma och Ariel behövde verkligen få utlopp för all energi hon lagrat. Grymt roligt var det att få susa fram!

 

När vi kommit upp på krönet blev det skritt nedför och så joggtrav fram till avtagsvägen till Storgatan. Sedan skrittade vi hela vägen hem, så Ariel andades normalt när vi var hemma, även om hon var rätt så svettig. Den vägen visade sig vara 6,25 km, så den gamla vägen som jag brukade rida med Habina är alltså den som är kortast. Men det var en rolig långtur vi gjorde, totalt 13,5 km med en häst som bjöd framåt nästan hela tiden. Tror vi skall försöka rida den minst en gång i månaden framöver! :-D

 

Efter dusch fick Ariel gå ut på ridbanan och beta tillsammans med Ricky. Det var uppskattat, hon verkade väldigt trött men nöjd efter vår tur. :-)

Igår åkte vi till Nyland för träning igen. Började med att skritta fram ute, bortåt på lång tygel och hemåt med tempoväxlingar, halter, ställa i nacken och skänkelvikning. Tyckte hon kändes hyfsat fokuserad i alla fall. 

 

Inne på banan fick vi börja med att skritta på volten och forma. När det kändes bra övergick vi till trav på volten och forma även där. Vi fick minska volten och tänka sluta när vi minskade, vara kvar på lilla volten ett tag och sedan öka volten och tänka öppna i ökningen. Det var en övning som passade oss väldigt bra, Ariel blev fin av att få variera storleken på volten och bara jag inte trixade en massa så blev även öppna/sluta bra. :-)

 

När vi fått till en bra ökning av volten i vänster varv, sade P att jag skulle komma upp i galopp. Gjorde ingen stora affär av det hela utan fattade bara galopp. Kunde sitta i sadeln, vilket kändes helt fantastiskt. Sedan bad P mig minska (!) volten. Öh? Var hon allvarlig? Hm... Provade att använda skänklarna (vilket jag sällan brukar lyckas med när vi galopperar) och med ett lätt tryck med höger skänkel minskade Ariel snällt volten. Sedan ropade P att jag skulle öka, varvid jag använde vänster skänkel (= innerskänkeln som jag VET att jag aldrig använder) och Ariel ökade volten hur lätt som helst! Eh va? Fick prova ett par gånger till i vänster varv, innan vi saktade av och pustade lite.

 

Sedan samma jobb i höger varv och precis lika enkelt. Ariel höll galoppen, galopperade förvisso inte rättställd hela tiden (men då och då) och galopperade på det voltspår JAG bestämde! Dvs ibland lite mindre volt och ibland lite större. Galoppen kändes helt normal, varken forcerad eller långsamt fyrtaktig. P var supernöjd med oss när vi pustade igen, hon trodde att det dels berodde på att travjobbet innan gjort Ariel så fin (LA-form i traven hävdade hon), men även att jag inte verkade hetsa upp mig och ändra ridningen i galoppen den här gången. Hoppas verkligen att det håller i sig! Jag tror även att all hoppträning hjälp till, ju mer vi galopperar desto starkare blir ju Ariel. 

 

Vi beslöt oss för att nöja oss med galoppen för dagen, istället jobbade vi med skänkelvikning på volten, först i skritt och sedan i trav. Lite trixigt och jag joxade lite för mycket med händerna ibland, men det var tydligt att ju mindre jag krånglar till det, desto lättare har Ariel för att göra en bra skänkelvikning. Roligt var det, det tyckte både jag och hon. :-D

 

Joggade av henne några minuter på volten innan jag skrittade av ute på grusvägen. Så nöjd med träningen, vår absolut bästa hittills!

Igår var det dags för årets första dressyrtävling. Ariel gick direkt in i transporten och stod lugnt under hela resan. Var lite stissig när jag skulle tränsa henne innan urlastning, hon ville hellre ut och kolla läget än ha på sig träns. ;-)

 

Gick runt och kollade in anläggningen, om man fick rida på banan innan start och hur startsignalen lät. Ariel var nyfiken men väldigt nervös. Jag fick vara lugnande matte. 

 

En timme innan start satt jag upp och började rida fram. Vi skrittade och travade en del ute, vilket kändes okej även om Ariel var ofokuserad. Tyckte jag fick lite bättre fokusering från henne i ridhuset, när jag jobbade med framdelsvändning på liten fyrkant och övergångar skritt-trav. Men inne på banan dog hon direkt. Noll och ingen motor. Fick bära runt henne och kände bara hur frustrationen och ilskan växte. Antog att energin helt enkelt tagit slut efter resan och att gå runt på tävlingsplatsen. Hon är ju orutinerad. Så LC:1 var inte alls på den nivån vi är på träning. 

 

Fick vila i transporten medan jag åt hamburgare. Det fungerade jättebra, hon var lugn även om hon inte åt så mycket. Tog sedan på grejerna igen och red fram, men lite kortare. Fokus att få igång motorn, men det var lönlöst. Funderade ett ögonblick på att testa med spö, men kände mig som hemsk matte då i och med att hon var mentalt slut.

 

LB:1 blev ännu värre, hon bröt av i galoppen och vägrade fatta ny... Hamnade i en situation där hon varje gång hon gick ut i hörnet, kikade på något utanför banan. Tredje gången vi kom i det hörnet och hon gjorde det insåg jag att det var hästar låååångt borta i en hage som hon var intresserad av. Eh va? Alltså var hon inte alls mentalt slut och avstängd. Utan totalt ointresserad av vad vi höll på med. Allt annat var intressantare. Så ja, jag skulle ha testat spöet ändå... 

 

Efter tävlingen stod hon lugnt medan jag tog av all utrustning och förberedde transporten. Hon gick raka vägen in och stod lugnt hela vägen hem. Så på alla sätt och vis var hon klockren, förutom att hon inte var intresserad av själva tävlingen. Domaren sammanfattade det ganska bra i LB:1 "vill inte" var en återkommande kommentar... 

 

Efter tävlingen ville jag lägga ned allt, men jag har bestämt mig för att rida med spö och sporrar nästa tävling, för att kunna (om det behövs) påminna Ariel om att jag faktiskt sitter på ryggen... Sedan kanske hon behöver några år på sig för att fatta vart fokuset skall läggas, så då får hon kanske det. Eller så får Ricky ta över och bli tävlingshästen, det går också. Inget är skrivet i sten utan det viktiga är att vi har roligt ihop. Även om gårdagen inte var så skoj. ;-)

 

Hamnade på kort också! Emma Niklasson hette fotografen. 

 

Idag åkte vi till Nyland för lite programridning. Hon lastade sig själv både dit och hem, så skönt att hon bara kliver på. <3 Började med att skritta ut på lång tygel, sedan kortade jag upp tygeln och jobbade med tempoväxlingar, halter och skänkelvikning. Fick till några helt grymma tempoväxlingar, när hon är fokuserad på mig kan vi verkligen leka med nyanserna utan att jag behöver göra något annat än "tänka" (dvs förmodligen ändra lite med sitsen). Så häftigt!

 

Hon var dock rätt så ofokuserad överlag och ville ha koll på annat än vad matte var intresserad av. På ridbanan fortsatte vi därför med skrittövningar, på volten ställa inåt och utåt i nacken (inga bekymmer) och att forma sig. Lade sedan till övergångar till trav och när de kändes bra fick hon fortsätta i trav, med voltarbete och ställa utåt-inåt i nacken. En del sidvärts blev det automatiskt på volten också, när hon inte riktigt följde spåret. Hon blev så fin! 

 

Gjorde några fattningar, med fokus endast att rulla på i galoppen. Kändes helt okej, även om avsaktningarna fortfarande är en rätt stökig affär. Hon började sedan fåna sig och försöka kika på någonting utanför ridbanan, varvid jag blev lite mer nitisk än vanligt och krävde fullt fokus på matte. Flera övergångar trav-skritt-halt-skritt-trav innan jag var nöjd med hennes fokus på mig (hon blev lite småsur först, men superfin!) och lät henne pusta på lång tygel. Det hon hade försökt kika på visade sig vara en tjej från stallet som gick utanför ridbanan med en IKEA-kasse. :-P

 

Efter paus red jag igenom LC:1. Hon kändes rätt stretig och stel, trots att hon var fin innan. Travdelen var ok, skrittdelen likaså, men galoppen är fortfarande superjobbig och efter den blir hon även spänd i traven. Men hon genomförde programmet efter bästa förmåga och mer kan jag inte begära. 

 

Skrittade ett varv innan vi red igenom LB:1. Här var hon ännu värre, förvisso gjorde hon helt ok travökningar och volterna i trav var fina, skritten tappade hon lite driv i och galoppen kändes mest som en mardröm. Fick göra om första ökningen på diagonalen då jag tyckte att hon vinglade så mycket + att hon bröt av långt innan bokstaven. När jag höll om ordentligt med benen gick det bättre, men sedan var hon så uppjagad att hon bröt av i volten till vänster. Sista travbiten var hon plötsligt kanonfin, så det går verkligen i vågor... :-P

 

Men jag försöker intala mig själv att vi tävlar för att träna på att tävla, hon behöver slappna av och sluta vara nervös på tävlingsplatser och jag behöver rutin på att komma iväg på tävling. Samtidigt har jag en liten röst i bakhuvudet som viskar att hon förstås måste få bättre poäng än i fjol. Men den rösten försöker jag ignorera. ;-) Joggade av henne bitvis superfin och bitvis ofokuserad, sedan fick hon skritta av ute innan vi åkte hem. 

Tack snälla Nea som fotade, så snygga bilder det blev! <3

 

Igår var det dags för första hoppträningen efter fälttävlanslägret. Tänk så mycket det lägret förändrat mig, både mentalt och fysiskt. Istället för att vara lite smånervös var jag bara ivrig och förväntansfull inför träningen. :-)

 

Ariel fick prova att lasta sig själv igen, lite mer tvekan, men sedan gick hon in. <3 Hösilaget jag bjuder på i transporten var dock inte gott längre, så jag får byta till hö. ;-)

 

Framme i Nyland värmde vi upp en stund själva, innan P kom och vi fick bygga upp hindren. Sedan fick vi börja med att trava i serpentiner längs ena långsidan och göra enskilt arbete på andra långsidan. Ariel var inte särskilt fokuserad när vi red serpentinerna, som vanligt har jag svårt att få igenom skänkelhjälperna med korta läder. Helt klart ett förbättringsområde! På andra långsidan jobbade vi med tempoväxlingar, där tycker jag att hon svarade upp bra både framåt och tillbaka. :-) Testade ett odelat tränsbett med fasta ringar den här träningen + att hon slapp nosgrimman. Fungerade helt ok, men jag tror ändå jag skall införskaffa ett med rörliga ringar och ha bettplattor istället, de fasta ringarna är lite för små för min smak.

 

Galoppjobb på volt över två bommar blev det sedan, inte det lättaste tyckte Ariel men vi kämpade på och jag upplevde att jag vågade pusha henne mer än tidigare. Dvs att vi ändå höll galoppen, även om det blev jobbigt. Härligt med framsteg!

 

Övningen gjordes sedan om till hinder, med trav in på första hindret och så fortsätta runt volten i galopp och hoppa andra hindret. M som inte red var superjuste och filmade, så jag har kunnat analysera just den övningen rätt så bra. Ariel landar oftast i korsgalopp, men om jag bara håller om med benen så byter hon av sig själv (heja, det tar sig!). Håller jag inte om med benen, så tappar hon galoppen och vi får fatta ny. Inte heller så farligt, men bäst är förstås om hon lär sig byta om det blir fel galopp/korsgalopp. När jag red upplevde jag att hon stundtals kändes riktigt konstig med bakbenen, men det var ju just för att hon först gick i korsgalopp och sedan gjorde ett byte. :-P 

 

Byggde på övningen genom att vi efter andra hindret fortsatte över en studsserie på tre hinder. Kändes skönt att jag nyss hoppat studs med Ariel, jag vet att vi kan. :-) Dock var den här serien lite längre (3,20 m) emellan hindren, så det var viktigt att vi hade en bra galopp in. Inga bekymmer för Ariel, hon sträckte ut sig så fint! :-)

 

Vände sedan på det, så vi först kom i galopp över studsserien, sedan på hindren på volten. Vid ett tillfälle kom vi in helt fel i studsserien, jag upplevde det som att vi fick för lite tryck i galoppen. Det var så bra att få se filmen sedan, som visade (mycket riktigt) att vi hade för kort galopp, så Ariel fick in ett galoppsprång istället för studs mellan första och andra hindret, varvid det blev alldeles för trångt över tredje. Bättre galopp och det var inga bekymmer alls. :-)

 

Hoppade sedan en linje med studsen följt av en oxer, där kom jag på mig själv med att titta lite för mycket på hindren och inte vart vi skulle. Skärpning! Även om hästen gör rätt måste ju ryttaren göra rätt också... När jag tittar på hindren hoppar Ariel av alldeles för nära. Nu spelar det ju mindre roll, när hindren är så låga, men rytmen blir ändå störd. Så det behöver jag jobba mer på!

 

Avslutade med att hoppa en bana. Det blev ganska många snäva svängar, men även en lång galoppsträcka. Först hoppade vi över studsen, vidare över oxern. Sedan genom kortsidan och över ett koppelräck vi inte hoppat tidigare. Bruten linje och över ena koppelräcket från voltövningen, genom nästa kortsida där det stod en parallelloxer, utanför studserien, in på diagonal och över andra koppelräcket från voltövningen. Genom kortsida och långsida hela vägen till parallelloxern på andra kortsidan innan vi avslutade med det första koppelräcket från voltövningen igen. 

 

Ariel hoppade superbra! Vi tog studsen bra, men kom lite väl nära på oxern (jag tittade återigen på hindret...). Höll galoppen bra genom kortsidan, tittade till lite på koppelräcket (sockerbitar?!) men hoppade fint. Blev sedan lite vingel på vägen mot nästa koppelräck, så det rev vi. Pilotfel. :-P Sedan blev det en jättedålig väg mot parallelloxern, så Ariel tappade galoppen och vi travhoppade den. Men det gick det också... ;-) Kändes bra över nästa koppelräck, men det var en väldigt lång galoppsträcka till parallelloxern igen. Haha, vi behöver träna på att bara rulla på i galoppen (aldrig hört det förut... :-P). Andra gången vi tog parallelloxern gick det mycket bättre (fast det var vänstersväng!) och koppelräcket på slutet kändes toppenbra. 

 

P tyckte att det blivit skillnad efter lägret, framförallt att jag vågar sitta kvar och driva henne i svängarna/kortsidorna, så hon bibehåller galoppen. Det är ju enda sättet att få henne att vidareutveckla galoppen där, genom att fortsätta även fast hon inte riktigt orkar. Det kändes verkligen som en toppenträning och även om jag ser på filmerna att vi har massor att arbeta med, så har vi utvecklats massor. :-) Hindren låg på 70-75 cm, men det är ju inte höjden som är vårt bekymmer längre. Nu handlar det bara om att jobba vidare med vägarna. 

 

Joggade av en nöjd Ariel, som dock inte riktigt kunde slappna av. Hon blir lite för taggad av att ha hinder omkring sig, kanske tror hon att vi skall hoppa lite till ändå? Skrittade av henne medan vi tog bort hindren och sedan gick hon raka vägen in i transporten helt av sig själv. Mycket duktig tjej! <3

Idag skrittade vi ut på klätterstigen vid sommarstugan, men fortsatte sedan gräsvägen mot Hammar. Ariel var väldigt taggad (eftersom nosen var hemåt), så istället för att rida mycket trav och galopp blev det många övergångar till halt från skritt istället. ;-) Men lite trav och galopp blev det också. Lite tempoväxlingar i traven samt skänkelvikning och ställa i nacken i skritten. 

 

På ridbanan jobbade vi sedan på stora mittvolten, där jag lagt ut två låga cavaletti. Först i trav, där Ariel var rätt så ofokuserad men ändå jobbade på okej. Hon rev ned bägge bommarna innan vi var klara i traven, inte mycket intresse av att lyfta på fötterna. ;-) Men bommarna var ju egentligen mest där som stöd för mig, så jag korrigerade dem inte utan lät dem ligga. 

 

Galopperade sedan, faktiskt flera varv i lätt sits där Ariel fick balansera upp sig själv. Kändes så himla bra! Varierade vänster och höger varv utan att något kändes svårare. Jag kunde till och med lätta i ytterhanden och använda innerskänkeln lite bättre. Hurra!

 

Nöjda var vi när vi skrittade av, Ariel frustade och kändes mjuk. <3 Ett tag senare (efter att jag redan åkt hem med Ricky), fick Ariel åka hem till Hammar igen. Hon lastade sig själv, till min stora förvåning, så jag kunde stänga dörren bakom henne innan jag satte fast henne. Härligt! Hoppas hon fortsätter med det, är ju så smidigt när man ändå har dörrar. :-)

 

Hemma igen verkade hon nöjd, förmodligen för att det är mycket gräs i hagen. ;-)

Idag var det supervarmt igen, men nu fanns det inga ursäkter kvar. Hindren var redan klara, bara att rida. ;-) Red fram ute, men med en mycket tydligare plan än tidigare. Började med att skritta på lång tygel, sedan kortade jag tygeln och krävde jobb. Tempoväxlingar, halter, skänkelvikning och ställa i nacken jobbade vi med. Ariel var duktig men lite ofokuserad.

 

När vi kom ut på grusvägen (red på stigen förbi sommarstugan) blev det även travjobb, tempoväxlingar samt övergångar till skritt, vi kunde tom fokusera förbi farliga huset. :-D

 

Framme på ridbanan galopperade jag ett varv i varje galopp, med skrittpaus emellan. Sedan började vi med första övningen. Galopp rakt fram innanför spåret, över en bom, två språng, över lågt cavaletti (20-30 cm), två språng, över en bom och först därefter svänga. 

 

Det var lite varierande resultat, ofta höll hon linjen riktigt bra, men ibland var det vingel. Sedan hade jag gjort det ovanligt svårt genom att lägga ut korta bommar, dvs före och efter cavalettit skulle hon pricka bommar som var 1,75 m istället för 3 m...

 

Bytte varv och var även noga med att låta henne pusta emellanåt. Sedan gick vi över till studsserien. Hoppade först endast ett av hindren, en gång i vardera varv. Höjd 50 cm. Jag var noga med att vi kom i en bra trav, med lite tryck i, så det blev galopp efteråt. Satt sedan av och höjde upp andra hindret. Kunde konstatera att Ariel var helt sjöblöt i svett... Fick lite dåligt samvete, men hon var superpigg när jag styrde mot serien igen. ;-)

 

Hoppade tvåstuds en gång åt vardera håll, innan jag satt av igen och gjorde om till trestuds. Även där blev det en gång åt vardera håll och sedan var jag så nöjd med oss att det fick räcka (heja, det tar sig!). Skrittade av en mjuk och fin Ariel, som belöning fick hon dessutom gå ned till sjön och plaska lite. Det var uppskattat, för första gången började hon slå med frambenen, först vänster och därefter höger. <3

 

Duschade av henne innan hon fick gå ut i hagen igen. Nöjd häst, nöjd ryttare. :-D

Igår skrittade vi ut tillsammans med M på Matilda. Det var över trettio grader varmt, så hästarna var svettiga redan innan vi började rida. ;-) Ariel tyckte att det var superkul med sällskap, hon trampade på mycket ivrigare redan på bortaväg. 

 

Uppförsbacken som verkligen är mastig och som hon brukar tveka inför när vi rider själv, gick hur lätt som helst att ta sig uppför. Sedan red vi skogsvägen hem igen och jag var bara lite sugen att galoppera. ;-)

 

Istället jobbade vi lite med skrittdressyr, ställa i nacken, flytta för skänkeln, göra tempoväxlingarn, halter och halvhalter. Ariel tyckte att jag var lite väl nitisk när hon inte reagerade snabbt nog för framåtdrivande hjälper, men i övrigt jobbade hon på bra och jag var nöjd matte. :-)

 

Hemma igen blev det avduschning innan hon rullade sig nöjt. 

Idag hade vi turligt nog träning inbokad. Bad om att få ett lite mer framridningsfokuserat pass, så jag kom dit med Ariel endast framskrittad. Det gjorde också att jag inte satt ned i traven på henne, utan red lätt hela tiden. Vilket jag tycker är lite svårare när jag skall få henne att göra som jag vill. ;-)

 

Vi fick börja på stora mittvolten, där jag gjorde lite tempoväxlingar samt mindre volter i stora volten. Noga med att hon tar yttertygeln, så några steg här och där fick jag flytta henne utåt i volten. Hon kändes successivt bättre, så vi fortsatte med galopp. Fick göra några fattningar i först höger galopp och sedan vänster galopp på volten, red inte ens ett helt varv innan avbrott. Av någon konstig anledning fungerade galoppen bättre bara för att P var med. ;-) När P var nöjd med det gick vi vidare. 

 

Eftersom galoppen i LC:1 bara består av 20-metersvolter, medan det i LB:1 är först 15-metersvolt, genom kortsidan och sedan ökning på diagonalen, så gjorde vi en lite egen övning av det hela.

 

Vi fick fatta galopp direkt efter kortsidan, galoppera en 20-metersvolt, fortsätta genom kortsidan och göra en 15-metersvolt. I vänster varv var allt helt okej bortsett från 15-metersvolten, så den fick vi ta några gånger till. P konstaterade att det mest är sadeln som ställer till det för oss, Ariel rör ryggen mycket + att jag är rätt obalanserad, så sadeln far omkring och ställer till det för oss. ;-) Så vi skall försöka ignorera det och helt enkelt galoppera mer i hoppsadeln ett tag framöver. :-P

 

Gjorde sedan samma övning i höger galopp och där tyckte jag verkligen att det gick skitdåligt! P protesterade, det har tydligen hänt massor med galoppen. Hon jämförde med i fjol, när man fick gissa sig till ifall jag red en volt eller en hörnpassering, nu ser man förvisso att Ariel går utåtställd, men hon går genom hörnen i alla fall. 

 

Återigen måste jag påminna mig om att vi skall tävla för att träna på tävlingsmomenten, för att bli trygga på tävling. Inte för att få höga poäng... Men det är förbaskat svårt att få in i min hjärna. ;-)

 

Avslutade med att jogga av Ariel, som pga allt galopperande var rätt så spänd, så någon fin avtravning med hästen mjuk som smör blev det inte. Men kanske ändå ett steg i rätt riktning ändå. 

Igår var det dags för ett riktigt dressyrpass igen. Jag började med att värma upp Ariel ute, red i alla gångarter men fick henne inte sådär mjuk i kroppen som jag vill ha henne, dvs bara varm men inte lösgjord. Klurar lite på hur jag behöver ändra min ridning för att vi skall snäppa upp oss lite, tror vi behöver ändra en hel del tänk för att få till det.

 

På ridbanan fick hon först skritta ett varv på lång tygel och pusta, innan vi kom fram i trav och därefter red igenom LC:1. Det gick över förväntan, hon gjorde alla momenten på ett bra sätt. Galoppvolterna blev kanske lite små, men det jobbar vi ju vidare på. Sedan fick hon pusta på lång tygel igen ett varv, innan vi red igenom LB:1. Samma känsla här, galoppen är det som vi behöver fila mer på, men vi gör programmet helt ok. Hon kändes inte riktigt fokuserad och med mig, inte heller helt lösgjord, så istället för att nöja mig där (vilket var planen), bestämde jag mig för att rida igenom galoppen lite mer...

 

Dumt beslut. Jag blir bara frustrerad, så Ariel blir frustrerad, vilket gör att hon blir spänd, så hon galopperar ännu sämre, så jag sitter ännu sämre, blir ännu mer frustrerad över att jag inte kan rida och hon inte kan galoppera och så bygger vi bara vidare på frustrationen.

 

Trots att jag gjorde några skrittpauser samt ett par andra övningar (övergångar/tempoväxlingar i skritt och trav) fortsatte galoppen att bara vara skräp. Minst dåligt blev det dock när jag släppte stigbyglarna, så de kommer jag att skippa när vi galopperar ett tag framöver. Jag har på något vis lättare för att spjärna emot med benen om jag har stigbyglar till "hjälp". 

 

Hur som så lyckades vi till sist faktiskt få till en helt okej galoppvolt + en näst intill normal galopp längs en kortsida, så då skyndade jag mig att bryta av till skritt, berömma och avsluta. Jag kan tyvärr inte säga vad det var som gjorde att det faktiskt blev bättre, det hade varit bra för framtida pass...

 

Men efter gårdagen, då allt bara kändes skräp, är det skönt att vi har träning ikväll. Har bett om att få hjälp med en plan för framridning, för det känns som att det är där vi måste börja. Jag kan inte kräva något av Ariel innan hon är helt lösgjord och för att bli det behöver jag ha en bra plan, som jag håller mig till varje gång. Om inte annat, så vi bägge blir trygga i vad det är vi skall göra. 

 

En (klen) tröst är att vi hade ett precis lika värdelöst pass strax innan första tävlingen ifjol också, men det skulle vara skönt att slippa prestationsångest och bara njuta av ridningen...