Bilder från dag 4 på ft-lägret!

Tack snälla Nea som fotade, så snygga bilder det blev! <3
 
 
 

Ridläger dag 5

Gårdagen (sista lägerdagen) var upplagt som en startfälttävlan. Redan när jag värmde upp Ariel förstod jag att hon var extremt trött. Inte bara i kroppen, utan även mentalt. Det var liksom slut på bensin samtidigt som hon inte kunde fokusera öht. Jag försökte få tillbaka känslan vi hade på dressyrträningarna genom att rida mycket övergångar och skänkelvikning, men vi kom aldrig riktigt dit. Hon tog inte mina hjälper lika bra längre och vissa gånger stod hon emot skänkeln. :-/
 
Så det var inte konstigt att dressyrprogrammet blev lite av en katastrof. Skritt- och travdelarna gick hyfsat, men i galoppen bröt hon av flera gånger och ville inte fatta ny, så jag fick kämpa värre än någonsin. Ändå belönades vi med 53 %, så vissa bitar var inte helt hopplösa. Några 6:or fick vi, bland annat på första uppridningen och mellanskritten. 
 
Ariel fick skritta på långa tyglar bort till stallarna, sedan åt hon gräs medan jag bytte sadel och träns samt satte på senskydd. Hon var inte särskilt intresserad av att återvända till utebanorna, jag fick säga till på skarpen... Kändes inte bra i mattehjärtat, men jag ville se om hon kunde piggna till med hjälp av lite hinder. 
 
Vi red fram så lite som möjligt, tog bara ett halvt varv i galopp. Hoppade ett koppelräck på 75 cm i trav två gånger, sedan fick hon skritta tills det var vår tur. De första ekipagen hade valt hinderhöjd 85 cm, sedan var det några på 75 cm innan vi skulle hoppa på 65 cm. När det var vår tur valde jag att bara hoppa fram en gång på en oxer innan vi red själva banan, det kändes ändå inte som att det skulle ge någonting med mer framhoppning. 
 
Jag var så glad att jag inte blivit övermodig och tagit en högre höjd på banhoppningen. Visst klarar vi säkert 75 cm nu, men inte i det skick Ariel var i... Hon hoppade alla hindren (samma bana som vi tränade på dag 3) men orkade inte riktigt komma upp med bakbenen och rev två hinder. De sista sprången var väldigt matta (det var där hon rev också) och jag kände hur hon kämpade för att hon tyckte det var roligt, men egentligen inte riktigt orkade...
 
Skötte om henne och berömde massor efteråt (notering: vi klarade tiden!) medan jag grubblade över hur jag skulle göra med terrängen. Det kändes inte snällt mot Ariel att vara med, men inte heller av säkerhetsskäl. Man vill helst inte ha en trött häst när man rider mot ett fast hinder...
 
Pratade med tränaren som tyckte att jag skulle prova, men bryta ifall hon kändes för trött. Vi hann ju vila några timmar emellan, så kanske skulle hon vara piggare? 
 
Ariel ville inte komma fram till mig i hagen när jag skulle hämta henne, ett klart tecken på att hon är för trött... Men hon vände inte bort huvudet och hon följde mig snällt till stallet. Gjorde i ordning henne, joggade lite i trav på ridbanan. Tog sedan lilla banken två gånger, utan att egentligen få något gensvar från Ariel. Inget sug i bettet, ingen hoppvilja. Hm...
 
Beslöt mig för att hoppa stocken i trav nedför, den som hon tyckte var så himla rolig att hoppa. Kände hur hon bjöd till emot den men samtidigt sade "åh, roligt matte, men jag är sååå trött, så jag vet inte om jag orkar". Hon hoppade den, landade i galopp och jag styrde mot vedtraven. Höll om med benen och hon hoppade även den. Då blev det skritt, klapp och beröm. Kände att risken var stor att hon skulle stoppa på något hinder i terrängen och det vill jag inte riskera. Jag älskar hur hon bjuder på hindren hela tiden och tycker att det är så skoj, den glädjen vill jag ha kvar. 
 
Så jag skötte om henne och packade in alla grejer i bil och transport. Efter att de andra hoppat och vi haft avslutningsfika, var det enskilt samtal med tränaren. Hon var mycket nöjd med Ariel och mig, vi skulle bara fortsätta att ha en positiv attityd i terrängen. Jobba vidare med galoppen, men det vet jag ju redan. ;-) Sedan påpekade tränaren att Ariel verkligen litar blint på mig (åh vad jag älskar den hästen!), men det gör också att mitt ansvar blir desto större. Jag får aldrig låta henne hoppa något jag inte är helt säker på att vi klarar, för om vi misslyckas på ett hinder kommer hennes självförtroende verkligen att få sig en törn.
 
Så hem och träna vidare! :-D 
 
Ariel klev direkt in i transporten och stod helt stilla den långa resan hem. Hon var väldigt nöjd med att få gå ut i hagen med Ricky efteråt. <3

Allt packat och klart!

Transporten är fylld och bilen likaså... Imorgon vid ett lastar jag Ariel och så åker vi de 36 milen söderut. Det blir lite av ett äventyr bara det. :-)
 
Framme i Hofors får vi sedan återhämta oss till söndag eftermiddag, då lägret börjar. Då är det markarbete på schemat, skall bli så spännande och roligt! :-D
 
Jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna uppdatera här, men förr eller senare kommer det rapporter. 

Full fart mot fälttävlansläger!

Weeeh! Nu är vi anmälda och om 135 dagar bär det av till Hofors. :-D
 
Ariel planering fram till dess har jag hämtat från Jan Jönssons bok Fälttävlan. Det är förstås ingen planering som är skriven i sten, mer tänkt som en ram kring hur vi skall jobba framöver. 
 

6-25 februari

Skritt och trav 30-60 min, på slutet av perioden trav totalt 30 min.

Dressyr 3 ggr/vecka.

Longera i slutet av perioden.

26 februari-25 mars

Travjobb ute 2-3 ggr/vecka i upp till 90 min.

Lösgaloppera 1-2 ggr/vecka med fem min galopp/varv.

Dressyrarbete 2 ggr/vecka, för Pernilla och själv.

Hoppa, gymnastikhoppning.

26 mars-3 maj

Dressyrarbete 2 ggr/vecka, för Pernilla/Sara och själv.

Hoppa 2 ggr/vecka, för Pernilla och själv.

Var fjärde dag konditionsträning: distanstrav, lösgalopp, klättra, galoppträna (från 24 april).

4 maj-6 juni

Tävla dressyr under perioden: 10 maj och 24 maj

Galoppträna var fjärde dag.

Dressyrträna 1 ggr/vecka, antingen för Pernilla/Sara eller själv.

Hoppträna 1 ggr/vecka, antingen för Pernilla eller själv.

7 juni

Dressyrtävling LB:2

8 juni

Galoppjobb: 2 km på ca 4 ½ min.

9-20 juni

Lugnt arbete 60-90 min varje dag. Galoppträning som vanligt, men utan att hon blir trött.

21-25 juni

Fälttävlansläger!


Drömma lite...

Ett av mina mål med Ariel i år är ju att vara med på roliga läger och träningshelger. Såg nu att Hofors kommer ha ett fälttävlansläger i juni och jag blev sååå sugen att vara med...
 
Men det blir 36 mils resa, det känns väldigt långt för Ariel... Å andra sidan åker hon bra i transporten, så det kanske skulle vara genomförbart. Hm...
 
Jag skulle ju vilja ta fälttävlanskortet med Ariel, så vi i alla fall 1-2 gånger/år kan tävla fälttävlan tillsammans. Men frågan är om jag skall avvakta tills hoppningen på 90 cm känns enkel. I fälttävlan är det ju fasta hinder på den höjden.

Terränghinder!!!

Känner mig så taggad inför startfälttävlan om 19 dagar, dressyren lär gå åt skogen men hoppningen och terrängen kommer bli så skoj! Här är bilder på hinder vi förmodligen kommer att hoppa.

Tja, den kändes ju alldeles lagom, tror inte ens Ariel kommer att hoppa över. :-P



Hua, den kändes otäckt hög. Men den kanske inte ens är med...



Den såg lite lagom hög ut, och liknar den vi hoppade i Helgum. Så visst klarar vi den!



Lite rejälare hinder, men fortfarande så lågt att jag tror vi klarar det galant.


Vattnet kommer att bli skoj, frågan är mest om vi kommer genom det eller om Ariel stannar och badar...

Lite högre hinder, men fortfarande ganska roligt. Det här vill jag hoppa!



Tja, bildäck kanske hon kikar lite på, men det kändes inte heller läskigt.



Söt liten stock, hoppas det är första hindret!



Större stock, men den kan vi nog klara bara jag vågar driva henne i galoppen.


Inför tävlingsstarten...

Ja, givetvis behövs det lite ny utrustning! Eftersom TR kräver ridstövlar eller shortchaps så har jag köpt mig ett par sådana här:

Det skall bli oerhört intressant att se om de passar mina ben, men 500 kr kändes som okej att chansa med, än att köpa ett par stövlar direkt à 2 500 kr...

Sedan måste vi även ha nummerlapp

Medical card

Och givetvis vita ridbyxor...



Sedan måste jag bara bestämma mig för om jag skall kosta på min en snygg ridskjorta att ha under säkerhetsvästen eller om jag skall köpa något billigare på Kappahl...


Om en månad...

14 augusti är det startfälttävlan hos Säfva. Om allt går vägen kommer Ariel och jag att vara med. Så spännande!

Först kommer vi att rida ett dressyrprogram, det är i alla gångarter med svårigheter som 20 meter volt i galopp (oj, måste vi galoppera i rätt galopp?), ökningar i både trav och galopp, de förhatliga serpentinbågarna samt ett par halter på diverse olika ställen.

Sedan skall vi hoppa en bana med 7-9 hinder, där maxhöjden är 60 cm. Om vi får mer fel än 20 så slutar vår dag där, annars är det visning vid hand följt av...

Terrängmomentet! 8-12 hinder längs en bana som är 800-1200 meter lång. Höjden är max 60 cm och farten är fri, även om jag lär vara lite för feg för att våga rejsa ordentligt.

Det jag egentligen fasar mest för är att köra transport, men någon gång måste vara den första och jag behöver en liten morot för att komma igång med träningen.

Heja oss!



Träningsupplägget fram till startfälttävlan blir intressant, nästa tisdag är det Centrerad ridning, sedan har vi en hoppträning veckan därpå, sedan tre dagars ridläger veckan därpå och så vila ända fram till startfälttävlan. Får se hur bra det går. ;-)


Lite fakta om fälttävlan

Ja, om det någon gång blir så att Ariel och jag går en 90-klass fälttävlan, så kommer nedanstående information vara intressant.

Terrängbanan är 1400-1800 m lång. Vi måste hålla ett tempo på 480 m/min, vilket blir 28,8 km/h. Fort går det för lite fjording! En bana på 1400 m i 28,8 km/h tar 2 min och 55 sek att galoppera igenom och en bana på 1800 m i 28,8 km/h tar 3 min och 45 sek att galoppera igenom. Då skall man hinna hoppa också... 13-17 språng närmare bestämt.

Hindren kommer att vara 90 cm som högst, men då bör man komma ihåg att vi skall ha klarat av en LC dressyr och en hoppbana på max 95 cm och 10 språng...

Känner mig lite elak... Om Ariel istället tävlar som ponny (alltså inte med mig som ryttare) så blir siffrorna i P70 istället 800-1400 m, tempo på 420 m/min, dvs 25,2 km/h. Då tar banan från 1 min och 54 sek till 3 min och 20 sek. Höjden på hindren i terrängen är 70 cm, 10-13 språng och i banhoppningen är det 75 cm och 9 språng.

Är jag en elak matte som drömmer om att rida fälttävlan på min egna ponny...?

FÄLTTÄVLAN!

Jag har alltid varit förtjust i fälttävlan, även om jag tycker distansritt är det allra roligaste. Det som gjort mig lite ledsen är att vuxna enbart får tävla ungponnyer i fälttävlan, när ponny är 7 år gammal är det helt stopp. Inte heller får man licensera om till stor häst, för i TR finns en bestämmelse att hästen måste vara över 148 cm för att få starta.

Väldigt tråkigt tycker jag, så jag kontaktade fälttävlanskommittén och förklarade problematiken. Jag poängterade att det ju inte var några svåra klasser det handlade om, utan de lättaste varianterna. Igår kväll fick jag svar:

"Vi har beslutat att ponny för tävla fälttävlan för häst fr.o.m det år ryttaren fyller 19 år. Hoppkvalen måste göras på häst tävlingar och häst licens måste lösas. Man får tävla t.o.m 100 klass."

Det känns helt otroligt fantastiskt att jag kunde påverka dem att ändra regelverket. Det gör att Ariel och jag faktiskt kan fortsätta tävla tillsammans i fälttävlan. :-D

Så nu behöver jag införskaffa benskydd




och boots



Frågan är om jag skulle behöva ett eget fälttävlansträns också? I och för sig har jag ju det superfina svarta med guldnitar, med matchande förbygel.



Så kanske skulle jag skaffa mig ett eget hoppträns istället? Det här är ju inte så dumt...



Men då har jag ju inte ens börjat fundera på min egen klädsel... Införskaffa stövlar eller nöja mig med shortchaps? Vilken säkerhetsväst skall jag köpa? Är det smart att köpa galopphjälm nu kanske? Ack vilka underbara shoppingäventyr...

RSS 2.0