Ariel 3525

Igår red jag dressyr på ridbanan med Ariel. Det var första passet med tävlingspadden, så jag hade tänkt att ta det lite lugnare. Den padd vi har under bomlösa sadeln normalt, är både bredare och tjockare, så anläggningsytan blir större och dämpningsförmågan bättre. Men den padden är stor och röd, så vi får inte ha den på tävling. Då har jag istället den svarta padden som är formad efter sadeln. 

 

Här är den stora padden (inte jag som rider):

 

Igår blev det longering på ridbanan. Vi var där ganska sent, så det hade blivit mycket svalare. Skönt!

 

Jobbade Ariel främst i trav och galopp, det märks att hon fått mycket bättre kondition än tidigare. Det blev i princip bara skrittpaus när jag bytte varv. Det blev många galoppfattningar, men även några gånger då jag såg till att hon höll galoppen ett par varv.

 

Hon har fått en mycket bättre galopp sedan jag såg henne sist på lina. Det är bara när hon blir trött och i avsaktningarna som hon kan få lite jämfotahopp, annars sätter hon bakbenen väl under sig. Så roligt att se, det peppar mig i ridningen också.

 

Tempoväxlingarna var det lite sämre med, det är svårt när hon reagerar för mycket på rösten ibland och inget alls andra gånger. Sedan var hon förstås lite busig igår, efter fyra dagars vila. 

 

Duschade av henne efteråt, sprayade och smorde in. Idag blir det dressyrjobb med nosgrimma för första gången på evigheter. Men det är dags att vi jobbar i samma utrustning som vi kommer att tävla i. 

Full fart framåt! Jobbar på lördag, så jag är lite osäker på om jag hinner rida Ariel den dagen.

 

M. Longering.

Ti. Dressyr.

O. Vila.

To. Dressyrträning.

F. Vila.

L. Uteritt med galoppfokus.

S. Skritt.

I onsdags var det dressyrträning igen. Det var helt vansinnigt varmt, runt 30 grader i skuggan. :-S

 

Skrittade fram Ariel ute på grusvägen, sedan joggade vi fram på volten för P. Fick galoppera på volten och sedan fortsätta längs långsidan. Tänka att hon skall vara svagt böjd, bara så vi får känslan av böjning. Ariel var inte särskilt fokuserad, utan verkade vara någon helt annanstans.

 

Red igenom galoppdelen i LB:1 och det är svårt för oss. Ariel har inte riktigt styrkan att behålla galoppen i hörnen, speciellt inte när vi skall vända snett igenom. Under en skrittpaus kände jag att jag var alldeles snustorr i munnen, så varmt var det! Så att Ariel kändes lite off var kanske inte så konstigt...

 

Jag började återfalla i mitt gamla mönster att sitta ovanpå Ariel i galoppen, hamna på utsidan och sedan helt tappa balansen och bromsa henne. Fy vad arg jag blir på mig själv. Jag VET hur jag skall göra, men jag gör det inte. :-( P sade åt mig att bara fortsätta rida, inte bry mig om jag hamnade lite i obalans utan bara återgå till hur det skall vara. Lätt att säga, men svårt att få till. Suck!

 

Det var första träningen på länge då jag inte kände det som att vi gått framåt. Samtidigt galopperade vi genom kortsidan och vände snett igenom, det är inte precis en lätt övning... Får ta några djupa andetag och sedan kämpa vidare.

 

Ariel fick sig en välförtjänt dusch innan hon återvände till hagen igen. 

Igår kom en fysioterapeut och sadelutprovare till stallet. U masserade Ariel och använde laser på vissa punkter. Hon var lite öm på vänster bog och bakdel, samt lite stel i ländryggen, men det blev mycket bättre efter genomgången. :-)

 

Ariel njöt något ofantligt, det var så härligt att se. U var bra, men jag saknar förstås min älskade S som jag kunde bolla alla möjliga funderingar och frågor med. U stretchade igenom Ariel efter genomgången, men jag fick inga förhållningsregler eller tips om övningar att göra. Jag fick inte ens veta om jag skulle tänka på något särskilt kommande dagar. :-S

 

Sedan kollade vi på sadlar. Jag hade med mig bomlösa sadeln, samt bägge hoppsadlarna (Hampus Prestige och Hampus gamla Ideal Crown som Ariel fått låna). Bomlösa låg perfekt, så den kan jag lugnt fortsätta rida i. Jag vet ju att hon trivs med den och musklar sig bra, men det är ändå skönt att ha den kollad. Prestigesadeln blev alldeles för böjd, så synd för jag älskar hur jag sitter i den sadeln. Sitter mycket sämre i Ideal Crown, men den låg hyfsat på Ariel i alla fall. Den är lite för bred, dvs hon har smalare rygg än sadeln, men U tyckte den var helt okej att rida i 1-2 gånger/vecka.

 

Vi gick ut till ridbanan och provade ett par av hennes sadlar också. Jag beskrev lite hur jag upplever när jag rider i Ideal Crown, jag känner mig instabil och som att jag hamnar i stolsits väldigt lätt. Provade sedan den första hoppsadeln hon hade. Ariel jobbade fint i trav och galopp, men jag fick samma känsla som i Ideal Crown. U förklarade att sadeln var för stor för mig och att det säkert var samma bekymmer med Ideal Crown. Dvs 17,5" blir för stort för mig med mina korta lår.

 

Satt av och bytte till den andra sadeln. Blev helt chockad över känslan. Plötsligt satt jag i sadeln, inte ovanpå, jag följde med i Ariels rörelser och benen var stilla längs hennes sidor. Jag kunde ha skänklarna intill och kände mig så stadig. Svårt att förklara, men det var en känsla av att hitta hem. Ariel blev piggare direkt och fattade galopp istället för att öka traven när jag lade till skänkeln. Hon sparkade bakut och hela hennes varelse svarade på min glädje med en egen glädje. Vi delade känslan av att det var lätt, enkelt att röra oss tillsammans. <3

 

Hoppade ett hinder på ett par sockerbitar och till min förvåning bockade Ariel efteråt. Det har hon bara gjort vid löshoppning tidigare. U tyckte också det såg fantastiskt ut, det var enorm skillnad på min sits. Även M som kommit förbi med Miranda för att kika lite blev förtjust över Ariels glädje. Jag kunde inte sluta le och det var självklart att vi skulle kosta på oss sadeln! 

 

Tydligen var bommen ganska flexibel, så det i kombination med min förbättrade sits och den uppmjukande massage måste ha gett Ariel en riktigt härlig upplevelse. Glad var hon i alla fall. :-)

 

Sprayade henne med flugspray och smorde in juvret innan hon fick återvända till hagen. Ingen mer ridning blir det i Ideal Crown, utan nu väntar vi spänt på vår nya Trainer's Professional. 

 

Det här blir en intensiv kortvecka då jag åker till Fjord-SM och inspireras. :-)

 

M. Massage och sadelprovning.

Ti. Skritt.

O. Dressyrträning.

To. Hovslagare.

F. Vila.

L. Vila.

S. Vila.

I söndags hade jag ingen lust att ge mig iväg till Ariel. Men jag intalade mig själv att det var bra för henne att bli igenomskrittad ordentligt. Så jag kom iväg och hämtade in Ariel från hagen.

 

Gjorde i ordning och skrittade iväg uppför berget. Tog inte många minuter förrän bromsarna var överallt. :-( Jag blev irriterad och Ariel blev irriterad. Jag bröt oss en kvist så jag kunde hjälpa Ariel att bli av med dem. Efter att vi gått uppför hela backen gav jag upp och vände hemåt. Hade tänkt mig en lång skrittur, men vi fick nöja oss med 40 minuter. Suck!

 

Ariel var dock lika nöjd att vara hemma igen, hon njöt av duschen och att få gå ut i hagen igen. I fortsättningen skall jag försöka att rida sent på kvällen, när jag kan styra över ridtiderna. 

I lördags var det dressyrträning igen. Skrittade fram ute på grusvägen på en lite småfjantig Ariel, hon trivs verkligen bättre på ridbanan. ;-)

 

Vi jobbade först med övergångar på volten, jag blir vansinnig på mig själv som slarvar med galoppfattningarna. Kan ingen bara ta mig i örat och skälla på mig lite? :-S

 

Sedan blev det programridning resten av passet. Uppridningen gjorde vi bra redan från början, så vi fortsatte med att vända över ridbanan (fick bara göra det en gång, så det var nog ok) och serpentiner. Efter lite trixande med bågarna fick jag ett ok på dem också. What? Jag som aldrig brukar få till dem överhuvudtaget! Men jag tror jag börjat ana mig till knepen efter att ha sett en hel del filmer från dressyrtävlingar. Det visar att bara man tränar hårt så blir man bättre. :-)

 

Vi fortsatte med galoppfattningarna, som blev fel hela tiden. Suck! Fick fatta direkt ur hörnet istället, då gick det bra. Volterna blev sisådär, hon har ju egentligen inte riktigt styrkan att hålla ihop sig. Samma med diagonalerna, de är för korta, vi hinner precis vända in och öka, så skall vi plötsligt minska och bryta av till trav. 

 

P fick påminna mig om att det a) blivit så mycket bättre med galoppen sedan vi började träna, b) att vi trots allt bara tränat en månad (!) och c) att vi åker till tävlingen för att få miljöträning

 

Ibland blir jag så less på mig själv, att jag inte kan se de framsteg vi gör, utan bara ser vad som inte är perfekt ännu. Stackars Ariel som har en sådan matte, aldrig nöjd utan alltid högre krav. :-( Men hon tycker det är roligt med dressyr, så på något vis står hon ut med mig ändå. :-P

 

Joggade av en fin häst på volten och skrittade sedan ned till sjön och svalkade benen. Det var omtyckt av Ariel. <3

Igår var det träning igen, Ariel var sådär halvintresserad av att komma in, men stod lugnt medan jag gjorde i ordning henne. Skrittade fram längs vägen. Mötte en bil som körde som en galning, ett däck hamnade i en vattenpöl och skvätte vatten på Ariel så hon skyggade. Då stannar plötsligt bilen, när den redan passerat oss.... Hur dumma får folk vara egentligen?! Om Ariel hade varit en älg, tror jag inte föraren hade vågat köra särskilt fort förbi. Blir så irriterad! Pratade med G efteråt och hon brukar ställa sig mitt i vägen när det är sådana fartdårar som kommer. ;-) 

 

Våra grusvägar är dessutom inte särskilt mycket trafikerade och de flesta trodde jag hade lite trafikvett när det kom till hästar. Men tydligen inte. :-S Ariel var i alla fall inte skärrad efteråt, utan skrittade på som vanligt. Det var bara jag som tänkte "om det eller det hänt..."

 

Vi var ute i god tid, så jag hann jogga fram lite på ridbanan. Ariel var väldigt ofokuserad och ville hellre kolla sig omkring än lyssna på mig. Hm... 

 

Träningen började med att vi fick trava på stora mittvolten och göra tiometersvolter inuti då och då. Lätt i höger varv, även om jag hade lite halvsvårt med hur stor volten skall vara. Vet inte hur jag tänkte, för stora mittvolten är tjugo meter, alltså borde en tiometersvolt bli till halva delen av stora mittvolten. ;-) I vänster varv hade vi det lite småkrångligt, men när jag tittade utåt (!) så gick det bättre. Jag är verkligen ovan vid att rida på små volter, just känslan av hur fort jag tycker det går, fast det inte gör det...

 

Sedan fick P ett infall och tyckte vi skulle testa att rida med bakdelen lite innanför voltspåret. Bara för att hjälpa Ariel med sina bakben och för mig att få en övning att prova. Det gick sådär. Jag upplevde att när jag inte gjorde någonting, så gick Ariel superfint, men så fort jag försökte få till något, så blev det pannkaka. P sade att det räckte att jag ändrade sitsen, det var därför Ariel gick fint. Så svårt att känna efter, men förmodligen kommer jag ändå inte göra övningen utan att P är med, så då går det ju bra. ;-)

 

Sedan galopperade vi lite på volten. Hittar jag balansen i traven, gör en lugn fattning och bara sitter med i galoppen, så blir det så bra. Men oftast skall jag hålla på och strula till det, vilket krånglar till det för Ariel också. Suck! Några språng här och där får vi en härlig känsla, men jag får försöka se det positivt. Vi hade inga sådana språng överhuvudtaget förut...

 

Sedan avslutade vi träningen med att göra uppridningar i trav, halt och sedan framridning igen. Jag vet inte vad det är jag gör (eller inte gör?), men så fort jag sätter mig ned i traven så går Ariel perfekt i form. <3 Hon bara finns där liksom. Underbara häst!

 

Uppridningarna var ganska raka, men halten behöver vi träna på. Den bilr lätt sned och det är så onödigt när uppridningen är rak. Sedan måste jag vänta med att vända på kortsidan, jag har en tendens att inte vilja rida ned domaren och vända för tidigt. :-P

 

Avslutade med att trava henne i lättridning på volten, då blev hon också grymt fin. <3 Min underbara, härliga häst. Diskuterade lite program med P och beslöt mig för att endast starta i LB:1 på tävlingen. Det blir nog mycket ändå för mig att hålla reda på och jag vet inte riktigt hur Ariel skulle orka med två program. 

 

Skrittade av tillsammans med G och Sickan. Hon visade mig en ny rolig klätterstig som tar ungefär tio minuter att skritta. Perfekt för uppvärmning eller avskrittning. :-) Sedan fick Ariel en dusch, lymfdränmassage och gå ut i hagen igen. 

Igår var Ariel inte alltför intresserad av att bli hämtad i hagen. Jag tycker det är så svårt att "bestämma" att vi skall jobba, men samtidigt vet jag att det är dags att tänja gränserna och se vad som händer om hon får jobba mer och ridas oftare. Så hon fick följa med upp till stallet i alla fall.

 

Skrittade ut i sällskap med M på Putte och A på Dixon. Vi red gräsvägen mot Hammar och klätterstigen hem. Jag var lite nyfiken på hur lång tid den slingan tar i skritt, ifall det kan vara ett alternativ på vardagar när jag har ont om tid och behöver röra på Ariel lite lagom. 30 min tar den och det är då väldigt kuperat. Perfekt att skritta på lång tygel och låta hästen jobba. :-)

 

Det var väldigt roligt med sällskap, det tyckte både jag och Ariel. Tiden gick snabbare också, jag hade gärna skrittat mer egentligen... Men på söndag får det bli en längre runda, förhoppningsvis får vi sällskap då också. 

 

Gav Ariel lymfdränmassage på alla fyra benen efteråt. Hon är lite gallig i höger bak, så S föreslog att jag skulle massera och se om det blir bättre. Sedan fick hon gå ut i hagen med nya regntäcket, då det skulle bli regn idag och jag vill inte ha en blöt och kall häst till dressyrträningen. 

M. Vila

Ti. Skritt

O. Dressyrträning

To. Vila

F. Uteritt

L. Dressyrträning

S. Skritt

Igår var det dags att bekänna färg... Gjorde i ordning Ariel och skrittade fram några minuter. Red sedan ned till lägdan för att rida fram. Där stod två koppelräck (40 och 60 cm tror jag), men jag nöjde mig med att trava och galoppera lite för att få henne mjuk i kroppen. Sedan var det tillåtet att hoppa fram inne på banan, så vi skrittade dit och galopperade ett par långsidor. Hoppade första hindret, en oxer (som kändes sjukt stor!), ett par gånger. Man fick även hoppa fram på hinder nummer fem, ett koppelräck, men eftersom det även fanns koppelräck på lägdan så lät jag bli.

 

Skrittade iväg tio minuter då Ariel och jag skulle hoppa ganska sent. Sedan red vi till lägdan för mer uppvärmning. Planen var att börja hoppa fram när M på Putte red iväg till start och göra sista språnget när M på Zinbad gav sig iväg från lägdan till ridbanan. Kruxet var bara att det inte fanns några hästar på lägdan... Red till ridbanan och konstaterade att M och Putte redan var inne och hoppade. :-S Fick skynda mig tillbaka lägdan och hoppa några språng på vardera hinder. Det kändes så häftigt att hoppa det högre koppelräcket och sedan galoppera i full fart över lägdan. Nästan lite fälttävlanskänsla. ;-)

 

Sedan skrittade vi upp till ridbanan igen och hann pusta någon minut innan det var vår tur. Perfekt timing även om jag inte riktigt tänkt mig att framridningen skulle bli som den blev. ;-) Ariel travade in på banan med spetsade öron och så började vi hoppa. 

 

Första språnget kändes enormt, det var en så grymt härlig känsla! Vi hoppade alla hindren felfritt (även omhoppningsbanan) och precis som på träningen blev det en del svängar i trav då Ariel inte riktigt orkade hålla galoppen. Men det gör ingenting, det var så roligt att få hoppa, att ha en häst som ställer upp så som Ariel gör. :-) Jag måste jobba mer på min balans, så nu blir det en del fokus på det när vi rider ut. Hissa upp stigbyglarna riktigt högt och hålla balansen. :-D

 

Snälla A-M fotade, så grymt läckra bilder! Den första bilden tror jag att jag skall köpa och rama in... <3

 

Joggade av Ariel på lägdan efteråt och hon var grymt fin! Det är sådana stunder man skulle velat ha det filmat... Sedan skrittade vi av avsuttet (utan sadel också) längs grusvägen. Ariel var rätt trött i huvudet, men var snäll och gick bredvid mig hela tiden. Hon kunde till och med skritta av sig själv. ;-)

 

I lördags red jag ut en lite tuffare runda på Ariel. Vi red uppför berget och hon fick galoppera hela tiden förutom när det gick nedför. Tjugo galoppsprång innan övergång till trav och byte av galopp. Höger är helt klart lättare, men jag tycker att vänster känns kraftfullare på något vis. Jag behöver, som alltid, bli tydligare i min hjälpgivning.

 

På hemväg blir hon mer taggad och då kan jag koncentrera mig mer på min egen sits och mindre på att driva. Det känns fantastiskt bra att vi kan rida ut och galoppera både längre och kortare sekvenser utan att hon tappar fokus. :-)

 

Vi avslutade med att skritta ned till sjön och bada fötterna. Hon är lite torr i hovarna nu när det varit så varmt, så några minuters fotbad tror jag är nyttigt att försöka hinna med ofta. Även om Ariel inte riktigt förstod vitsen med att stå stilla och vänta. 

 

I fredags tog jag tag i ytterligare en "rädsla" som jag har. Det har varit några nyttiga veckor senaste tiden, då jag fått konfrontera mig själv med farligheter och insett att de inte alls är farliga. Allt sitter bara i mitt huvud. Dessutom är det ofta saker som jag tror att jag tycker är otäckt, men som när jag väl genomför dem visar sig inte alls vara det. Konstigt hur man fungerar ibland...

 

Så i fredags red jag ut barbacka på Ariel. Insåg att det var första gången jag red henne på två veckor utan att ha P:s ögon på mig. Inte undra på att vi utvecklats!

 

Vi skrittade till lägdan ned mot vattnet, där vi tränade på ABC, dvs renodlade hjälper och snabba reaktioner. Först med enbart skritt-halt-skritt, men successivt även en del trav. Ariel var extremt känslig för skänkeln, medan sits och tygel i förhållning var lite sämre. Inte så att det var dåligt, men det märktes att vi behövde fila lite mer på den delen. 

 

I trav kunde jag sitta ned i en mjuk trav och bara njuta. Underbart! Vågade mig till och med på att galoppera. Ariel fattade så mjukt och galopperade lugnt uppför lägdan. Jag kunde följa med hur lätt som helst. Underbart! 

 

Sedan blev jag lite övermodig, fattade galopp ur en lite taggad trav och fick förstås en lite forcerad galopp, en häst som skyggade för något på vägen och jag åkte i backen. Suck! Att jag aldrig lär mig att vara nöjd med en känsla utan alltid vilja ha mer. Rädd blev jag som tur var inte, utan jag gick med Ariel till busskuren (!) som står på grusvägen. Ariel fick följa mig in där och ställa upp sig parallellt med bänken så jag kunde sitta upp. Sötaste tjejen tyckte det var lite konstigt, men eftersom matte ville sitta upp, så stod hon snällt stilla där inne. Det finns fördelar med små hästar. ;-)

 

Jobbade sedan med övergångar hela vägen bortåt på lägdan, innan vi vände hem igen och galopperade. Den här gången blev hon inte lika taggad och jag satt på hela vägen, så vi kunde nöjda skritta hem igen. Finast flickan! :-)

Igår, när det var så varmt att man knappt orkade röra sig, hämtade jag in en glad Ariel från hagen och gjorde i ordning till hoppträning. Vi skulle få träna på banan som vi skall hoppa på tävlingen på söndag, så skönt för oss nybörjare att göra det lite enklare. :-)

 

Vi började med att värma upp på en åttvolt med tre travbommar i mitten. Först skulle det vara skrittövergång med skänkelvikning ut mot långsidan i bägge varven, sedan efter ett tag blev det istället skänkelvikning i trav följt av galoppfattning och övergång till trav efter halva volten. Det var en riktigt bra övning för Ariel! Jag kände mig lite taskig när jag saktade av till trav varje gång hon började få igång galoppen, men det är mer stärkande för henne att fatta ofta, än att galoppera länge. 

 

Sedan fick vi hoppa fram på hinder nr 3, ett koppelräck med anridning från spåret och diagonalt in. Trav emot och galopp efter. Ariel var lite off och okoncentrerad, så det blev långsam trav, något slags konstigt hopp över och trav efteråt, så jag fick fatta galopp. Men efter några språng kom hon igång bra och galopperade fint. Vi fick hoppa i galopp ett par gånger innan vi gav oss i kast med att hoppa linjerna på banan.

 

Först hoppade vi ettan, tvåan, trean som var en oxer på långsidan, en lite knepig vändning inåt på ett plank, ut på spåret igen, in på diagonalen och koppelräcket. Svängarna var det som var svårt, Ariel tittade till på hindren lite, men bara jag höll om benen så hoppade hon. Fina tjejen!

 

Sedan hoppade vi fyran och femman som var på långsidan längst från läktaren. En oxer med mur i framkant och ett koppelräck. Ariel kikade lite på muren, vad var det liksom? Men hoppade utan några bekymmer bägge hindren. :-)

 

Vi avslutade sedan med att hoppa sexan och sjuan som stod på stora diagonalen. Först en oxer och sedan en grind. Inga bekymmer där heller, så länge matte styr ordentligt. ;-)

 

Eftersom vi skulle tävla på tre olika höjder i gruppen (40, 60 och 80) så blev det massor med skrittpauser mellan hinderjusteringarna. Vilket var så skönt, hästarna hann pusta och även vi ryttare...

 

När vi hoppat alla linjer fick vi hoppa hela banan i ett svep, så som det blir på tävlingen om man klarar grundomgången. Det blev en lång bana! Efter sjuan vände man till höger och hoppade trean (koppelräck) från andra hållet, red förbi femman och hoppade tvåan från andra hållet (plank). Sedan red man som en volt till femman (koppelräck) och så avslutade man på diagnoalen igen med sexan (oxer) och sjuan (grind). 

 

Ariel var superduktig! Hon bjöd hela tiden mot hindren, vi tappade galoppen någon gång ibland när hon inte orkade i en sväng, men så länge jag styr och stöttar henne, så hoppar hon. Fina tjejen! P avslöjade efteråt att hindren låg på 50-60 cm och hon tyckte att jag skulle vara med i 60 cm snarare än 40 cm. Får fundera lite på det... Två rekord blev det denna träning, tolv hinder i sträck och höjd på 60 cm. Heja oss!

 

Skrittade av Ariel och dushade henne innan hon fick återvända till hagen. Det var så roligt att hoppa, längtar till tävlingen! :-D

M. Vila

Ti. Vila

O. Hoppträning

To. Vila

F. Dressyr

L. Uteritt

S. Hopptävling

Det var väldigt varmt på eftermiddagen... Men när man väl kom igång som glömde man bort det. :-P Det var dags för hoppning, något som jag både längtat efter och bävat efter. Jag vill ju kunna hoppa Ariel, vill ha roligt tillsammans med henne. Hon älskar hoppning, så det är bara att jag lär mig!

 

Värmde upp med en lydnadsövning. Först var det tre travbommar, sedan skulle man göra en övergång skritt-trav innan tre travbommar. Efter det var det en volt i trav, samma tre travbommar igen och så en till övergång skritt-trav innan de tre sista travbommarna (dvs totalt nio bommar på långsidan). På motsatta långsida fick man göra vad man ville för att värma upp hästen. Jag och Ariel varierade mellan att göra tempoväxlingar i trav och att fatta galopp och hålla galoppen. Nyttigt!

 

Övningen i sig var enkel för Ariel, hon lyssnar bra för mina hjälper och bara jag red så blev resultatet bra. Sedan gjordes de tre bommarna i mitten om till ett kryss, så det blev tre travbommar, övergång till galopp, hoppa krysset, göra en volt i galopp, hoppa krysset, övergång till trav, trava över travbommarna. 

 

Det flöt på bra för oss, även om jag kände mig lite obalanserad i volten ibland och hetsade upp mig lite för mycket över hindret. Om jag istället fokuserade på kommande volt eller kommande övergång, så gick det mycket bättre att hoppa. ;-) Sadeln är verkligen fantastisk, känner att jag har ett stöd och en trygghet i den, som jag inte haft i den tidigare sadel jag hoppat Ariel i (wintec wide). Så skönt med bra sadel!

 

Efter att vi gjort galoppövningen i bägge varven så ändrades bomserierna till koppelräck och även krysset blev ett koppelräck. Vi skulle då galoppera mot hindren och försöka rida på så många galoppsprång som möjligt. Hm... Trixade och fixade med Ariel, men antingen så rullade vi bara på som vanligt eller så blev det trav bara. :-P Fyra galoppsprång tyckte Ariel var perfekt, inte måste man väl korta galoppen heller? ;-)

 

Igår red vi som första grupp på morgonen. Det var skönt, eftersom värmen kom tidigare än innan och det blev väldigt kvavt på eftermiddagen. 

 

Ariel låg helt utslagen i hagen, men klev upp medan jag tog ut utrustningen till skötselplatsen. Sedan gick hon mig till mötes vid grinden och ville väldigt gärna följa med mig. <3 Däremot såg hon lite skeptisk ut när jag tog fram sadeln, rida igen när vi jobbade så mycket igår?

 

Skrittade fram en stund på grusvägen, det kändes som vi behövde mjuka upp oss bägge två. Inne på ridbanan fick vi sedan i uppgift att värma upp genom att galoppera. Vi skulle stå upp i lätt sits och bara låta hästarna rulla på, tills det kändes som att de mjuknade, då skulle vi sätta oss ned och jobba i galoppen. 

 

Jag måste erkänna att Ariel blev väldigt fin av den uppvärmningen. Hon taggade till lite mer än hon brukar i dressyren och jag fick ett härligt tryck i henne resten av passet.

 

Vi jobbade med skänkelvikningar, först på hörnlinjerna i trav. Ariel börjar förstå vad jag egentligen vill att hon skall göra, så vi fick öka kraven lite på hur pass mycket hon tvärar. Roligt med framsteg!

 

På eftermiddagen var det markarbete på schemat. Vi började med att i trav göra en tiometersvolt, vända in på diagonalen över tre bommar på, göra en tiometersvolt på mitten, trava över tre till bommar och slutligen göra en tiometersvolt igen. Därefter rida rakt fram i frisk trav på långsidan för att sedan börja om övningen igen.

 

Ariel jobbade på bra, hon kändes faktiskt lika fin i början på passet som hon gjorde i slutet på det förra. Bådar gott inför meetings, ifall hon bara blir bättre och bättre efter varje klass. :-)

 

Sedan fick vi trava direkt på bommarna, galoppera på stora mittvolten ett varv, ned i trav igen och över de andra bommarna. I den övningen blev Ariel lite mer taggad, men galopperade på det hela taget riktigt bra. Jag tyckte jag satt riktigt okej i hoppsadeln, så jag var också nöjd.

 

Vi avslutade sedan med att göra om bommarna till två kryss och ta hela övningen i galopp. Dvs vända in på diagnoalen i galopp, hoppa krysset, göra en volt, hoppa andra krysset och sedan galoppera långsidan ner igen för att börja om.

 

Ariel blev otroligt taggad av övningen. Jag fick sakta av till trav några gånger då jag kände att jag verkligen inte hade kontroll. Hon galopperade förvisso dit jag styrde, men det kändes som bara rusade runt och råkade ta ett par hinder i förbifarten. :-S Vid något tillfälle blev jag så osäker så jag gjorde halt med henne och blev förvånad då hon snabbt svarade och gjorde halt efter någon meter trav och ett par skrittsteg.

 

Hon hoppade bra över hindren, men det var just mellan hindren som det kändes okontrollerat. Kände mig inte nöjd med övningen efteråt och klagade till M. Hon tröstade med att Ariel trots allt gått två pass idag (!). Undrade hur sjutton hon menade och fick till svar att Ariel säkert skulle orka mer när hon bara gick en hoppträning eller en hopptävling. Det M hade sett, motsvarade verkligen inte vad jag hade känt. Hon hade sett hur Ariel gjorde det hon skulle, men inte riktigt orkade i galoppen i alla vändningar. När jag kontrade med att hon bara rusade och var okontrollerbar, var det inte alls vad M sett. Utan det hade sett trevligt och lätt ut. Eh? Känner hur jag blir tokig på mig själv, sitter det alltså bara i huvudet?

 

Hade först tänkt stryka mig både från hoppträning och hopptävling nästa vecka, men nu skall jag baske mig genomföra det och lära mig att Ariel INTE rusar mot/mellan hindren. Utan att jag helt enkelt inte är van vid känslan när hon bjuder själv i galoppen. Tänk att ridning skall vara så förbaskat svårt...

 

Skrittade av Ariel tillsammans med M på Matilda och G på Sickan. Vi gick ned till sjön och plaskade. Ariel tyckte att det var ok, men föredrog att vara på land där det fanns gräs. Duschade sedan av henne och så slog snälla M på en gammal sko på höger fram, så jag kan klara mig tills hovslagaren kommer om tre veckor.

Hämtade in Ariel från hagen och såg direkt att något var fel. Hon hade uttrycket av "det har hänt en grej matte, men du behöver inte bli orolig". Konstaterade snabbt att hon tappat höger framsko. Åh vad irriterande! Tre veckor sedan skoning, men förmodligen har hon dragit loss den i leran längs strandkanten eller rejsat av sig den i någon lek. Beslöt mig ändå för att testa att rida, så vi gick in från hagen och gjorde i ordning till första passet.

 

Vi skulle jobba med serpentiner längs ridbanan i trav. I varje serpentinbåge skulle vi dessutom göra en tiometersvolt. När vi var framme vid bortre kortsidan så var det trav eller galopp längs långsidan och tillbaka till första serpentinen. Gångarten var beroende på om hästen behövde "taggas till" eller inte. Eftersom jag har lite oro inför galoppen fortfarande, så var jag noga med att galoppera varje gång.

 

Ariel jobbade på bra och mjuknade riktigt fint, framförallt i höger varv. Jag tänker fortfarande på att flytta henne utåt i volten i höger varv och hålla henne rak i vänster varv. När vi gjort övningen i bägge varven fick vi pusta lite innan det var dags för galopp på stora mittvolten.

 

Skulle galoppera och försöka att minska volten och öka volten, några gånger per varv. Jag hade främst fokus på att faktiskt hålla galoppen, men allt eftersom kunde jag faktiskt börja koncentrera mig på min egen sits, snarare än att överleva utan att välta in i volten. Det tar sig! Fick en riktigt härlig känsla i vänster varv, där jag plötsligt kunde länga inner skänkel och verkligen komma ned i sadeln. Underbart!

 

Avslutade sedan med att göra serpentinerna igen och då blev Ariel ännu finare. I höger varv gick hon i form så fort jag var noga med ramen och i vänster varv fick vi faktiskt börja lite försiktigt med att ställa henne i nacken. Så roligt med framstegen!

 

Skrittade av avsuttet och utan sadel. Sedan fick Ariel sig en dusch innan hon fick gå ut i en hage som var närmare stallet och som innehöll mer gräs än hennes vanliga. Lycka! Jag var också lycklig och inte blev det sämre av att bästa M filmat några sekvenser när vi red och jag kunde se hur det såg ut och inte bara hur det kändes. Det såg faktiskt MYCKET bättre ut än jag trodde, så jag måste sluta att tänka att jag inte kan rida, för nu händer det verkligen grejer! Visst finns det massor att träna vidare på och förbättra, men jag har en bra grundsits och vi passar ihop jag och Ariel. En riktigt härlig förmiddag helt enkelt!

Nu är det dags att börja med de här igen. Om inte annat för att jag får lite press på mig själv. ;-) Skall kanske tillägga att Ariel inte verkar trivas med många dagar i rad, utan jag försöker att låta henne vila däremellan. Så länge hon är glad och frisk, så ställer jag upp på hennes idéer. 

 

M. Vila

Ti. Vila

O. Dressyrträning

To. Skritt

F. Vila

L. Ridläger

S. Ridläger

Igår var det dressyrträning igen, efter fyra dagars vila. Ariel var laddad kan man säga. ;-) Vi skrittade ut på grusvägen under lite protester, hon ville hellre in på ridbanan direkt. Det var med spetsade öron hon gick in dit sedan och när jag gjorde ett försök att jogga fram blev det rätt så överilat. Jobbade lite med övergångar trav-skritt-halt och fick till det hyfsat bara jag kom ihåg att andas och spänna magen. Sedan var det vår tur att ha P:s ögon på oss.

 

Vi började med att trava på volten, där P ville få Ariel att dämpa traven. Det var lite väl snabba, korta steg då Ariel var så ivrig, vi vill ju att hon vilar på steget och travar i rätt takt. Hittade rätt takt ganska snabbt och då blev det öka och minska volten. Tänka på högerbogen hela tiden, i vänster varv hålla henne rak och i höger varv tänka lite sidförflyttning. Blev bättre och bättre!

 

Sedan jobbade vi med att flytta ut bakdelen i skritt i bägge varven. Jag fick lite hjärnsläpp och Ariel ställde direkt upp på att vara förvirrad fjordhäst. Hon gör verkligen exakt vad jag ber henne om. ;-) När jag väl fick till det med hjälperna var P på mig igen om att jag INTE får göra det för svårt för oss. Jag vill gärna ha alldeles för höga krav och då blir det mer jobbigt än vi behöver just nu. Ariel var fantastisk på att följa mina hjälper, finaste tjejen! Fick några steg här och där som verkligen kändes häftiga. :-D

 

Fortsatte i trav med samma tänk och där blev det lite svårare för mig att känna vad bakdelen gjorde. Satt ned i traven (hur lätt som helst ju!) och fick förlita mig på P:s uppmuntrande ord, för jag hann inte riktigt med mig. :-P

 

Sedan blev det galopp! Fick en ganska bra känsla i vänster varv, men i höger känns det verkligen som vi skall välta. P tyckte att jag skulle tänka fyrkant istället för volt. Hm... Konstig idé, men okej då. Fyra raka spår och så svänger vi väl när vi svänger. 

 

Det fungerade.... Helt, helt sjukt! Plötsligt sitter jag rakt på Ariel, rider henne rakt fram (min upplevelse) medan P ser hur vi galopperar mjukt och fint på volten. Hurra vad vi är bra! P förklarade sedan att Ariel verkligen går dit jag tittar, så när vi rider på volten och jag tittar allt längre in i mitten, ja då snävar hon in volten och det känns som vi skall välta. 

 

Jag kunde sedan jogga av en oerhört fin häst, som bara flöt fram i traven. Ååååh vad jag älskar den hästen! <3 Skämtade lite med P sedan, att jag främst behöver en psykolog som får mig att tänka annorlunda. Men P ställer upp som kombinerad psykolog och tränare, så det känns bra. ;-)

 

Skrittade av i sällskap med M på Putte och en tjej jag inte vet namnet på på Matilda. De fortsatte skritta bortåt när jag vände, men Ariel var nöjd med att gå hemåt igen. Duschade av henne och sprayade med flugspray innan hon fick återvända till hagen igen. 

I lördags var det träning igen. Vi skrittade fram ute och hann även jogga lite på ridbanan. Hon blir så himla fin så fort hon kommer in på banan, vet att det är fokus matte som gäller och bara dansar. <3

 

 

Vi började med att få igång bakbenen, genom att göra skänkelvikning i trav. Vände snett igenom, lättridning trav första biten, sedan räta upp hästen, nedsittning trav och skänkelvikning. Fokus egentligen mest på att få henne att flytta i sidled, men med mer korrekt skänkelvikning åt vänster efter några varv. Åt höger är det fortfarande svårare, där vill gärna bogen smyga iväg i förväg.

 

Det är fascinerande att sitta ned på henne, jag sitter mycket bättre än jag trodde. Men så får jag hålla ett bekvämt tempo också. ;-) P är noga med att vi inte tränar på för många saker samtidigt, det får inte bli för svårt, bara roligt.

 

Sedan återvände vi till voltarbetet, men den här gången mitt på ridbanan istället för i bortre hörnet. Dvs jag fick klara mig med bara två "väggar". ;-) Tempoväxlingar i trav, där hon blev grymt fin i vissa steg när jag kortade. Jag måste bara tänka ännu mer på att spänna magen och våga bromsa så hon nästan går ned i skritt. Det gör ju inget om det råkar bli skritt något steg, det är ju ingen tävling utan träning för att få ett bättre register och starkare bakben.

 

Sedan galopperade vi. Jag fick en tillsägelse, för jag envisas med att kräva mer än vad som är nödvändigt. Just nu är målet att få igång galoppen och hålla den på volten tills jag väljer att bryta av. Jag trixar och krånglar till det genom att försöka få henne att gå ställd samt på exakt det voltspår jag bestämt. P påpekade att det är för tidigt med sådant, just nu måste vi bara få igång galoppen och lära både mig och Ariel att vi faktiskt kan hålla igång galoppen. Jag måste rida mindre och åka häst mer. :-P

 

Vi lyckades med flera fina fattningar, när jag inte krånglar till hjälpgivningen utan bara sitter med. P konstaterade sedan att när jag slutade rida och åkte med istället, så lyckades vi galoppera flera varv i galopp. Heja oss!

 

Sedan fick jag jogga av Ariel ett par varv innan halvtimmen var slut och vi skrittade av ute på grusvägen. Ariel var så nöjd med sig själv. Duschade av henne och sedan fick hon rulla sig njutningsfullt i hagen. :-)

I fredags skrittade jag till gräsvägen för att utmana mina rädslor. Framme vid gräset blev det trav hela vägen bortåt. Ariel var lite taggad, men det var just vad jag ville ha. Jag måste våga rida henne framåt även när hon är taggad, bromsar jag upp henne blir hon bara ännu mer taggad och vi hamnar i en ond cirkel. Hon är så lätt att bromsa, så jag måste våga rida på. För hon lyssnar ju på mig när jag väl ber henne sakta ned.

 

Sedan utmanade jag mig själv ännu mer, genom att be henne galoppera hemåt. Det var ett snabbare tempo än vi brukar ha, men jag manade ändå på henne mer. Hon galopperade inte det fortaste hon kunde, men snabbare än vi galopperat ihop på plan mark i alla fall. I uppförsbackar har jag vågat driva på henne ganska mycket, men det är skillnad, då känns inte tempot så tydligt som på plan mark..

 

Ariel var duktig, tog fattningarna rätt hela tiden och lyssnade så bra när jag behövde förhålla henne. <3 Vi avslutade med lite trav och galopp på grusvägen till vänster, innan vi svängde in på klätterstigen och skrittade av den vägen. Härlig och harmonisk tur, nu skall vi bara våga lite med på ridbanan också!