Ariel 3525

Igår fick Ariel uppleva en riktig miljöträning. När vi kom in från hagen stod fåren i boxen, eftersom de skulle klippas senare. De bräkte så det stod härliga till, speciellt när Ariel åt hö. Hon var lite småbekymrad i början, men sedan lugnade hon ned sig. Jag pysslade på som om det alltid stod ett gäng får i den där boxen och jag tror det hjälpte.

Tog på senskydd och sidepull och så promenerade vi iväg genom ena sommarhagen. Ariel var lite småhoppig och travig av sig och halvvägs igenom gjorde hon ett hopp rakt upp. Tyvärr höll jag redan på yttersta biten av tygeln, så när hon hoppade gled tygeln ur handen på mig. Slarvigt av mig, och Ariel for iväg som ett jehu genom hagen. Jag var plötsligt väldigt glad över att grinden var stängd, men samtidigt vet jag ju att hon hoppar över vadhelst som kommer i hennes väg. Tack och lov travade hon bara fram och tillbaka vid grinden, så när jag kom dit travade hon fram till mig och undrade om vi inte kunde gå hem nu. Jag kliade henne lite och sedan gav vi oss iväg bortåt igen.

Ariel var dock lite mer avrastad nu, för resten av promenaden blev det bara några små skutt här och där.Vi testade att jogga i kort trav ett pass och det tyckte hon var dötråkigt! Varför måste hon lulla fram i långsam takt bara för att matte har korta ben? Hon gjorde som jag sade, men det är så lätt att läsa av vad hon tycker om det hela...

Avslutade med att springa snabbt en sträcka, det var hon mycket nöjd med. Dock saktade hon av när jag bad henne, så jag behövde inte bekymra mig över att tappa kontrollen. Tog av utrustningen och släppte henne direkt i hagen. Sedan gick jag på hagsyn med hästarna på rad efter mig. Ariel först, sedan Idunn och sist Sunna som tyckte att det var en dum idé att lämna grinden (= där fodret kommer in) utan uppsyn. Efter att ha gått runt hela stora hagen vände jag och joggade tillbaka och då fick hästarna fnatt förstås. Busade runt en bra stund medan jag gjorde i ordning kraftfoder till dem. På bilden syns dock bar en fjärdedel av hagen...

Efter lite förhandlingar med övriga delar av familjen har jag nu bestämt mig för att åka iväg till utställningen i Säter den 4 juli. Det blir lite av en generalrepetition inför den stora utställningen i augusti, så det känns riktigt, riktigt bra.

Först måste jag dock bestämma hur sjutton jag skall se ut när jag visar och sedan måste jag shoppa både kläder och träns. Försöker övertala mig själv att jag måste köpa nytt fleecetäcke till Ariel också, men samtidigt matchar ju det nuvarande täcket med hennes transportskydd...

Idag fick Ariel stå länge inne i stallet, då K var tvungen att ge sig iväg på ett ärende innan vi kunde promenera och jag hemskt gärna ville ha med henne som sällskap. Så Ariel hon tuggade i sig massor med hö medan jag borstade bort massor med hår och klippte massor med man... Passade på att fylla massor med höpåsar också. De går åt fort när man inte är där så ofta.

Roade mig dessutom med att frisera ena sidan av manen lite extra, just för att få fram varför Ariel har ganska normal man egentligen, men varför det inte syns på mina bilder. Låt mig presentera Ariels vanliga manklippning:



Och Ariels egentliga manklippning (dvs där även lurvpälsen är bortklippt):



Lite skillnad... Så även om det ser ut som jag har superkort man på henne, så har jag inte det. Den är precis lagom lång.

När K väl kom in i stallet med Idunn var jag och Ariel så gott som färdigfixade. Jag tog på henne reflexer och bröstselen samt sidepullen med nova-bettet. Sedan traskade vi iväg på vår byrunda. Träffade på en del bilar och hade några diskussioner kring vem som bestämmer, men på det hela taget gick allt utmärkt. Det är så skönt att tömköra i sidepullen, så jag kan ta tag i Ariel utan att skada hennes mun. För visst blev det lite styrproblem då och då.

Vi fick gå först en stund och Ariel var väldigt tveksam. Jag fick stötta henne en hel del (det hjälper med en hand på hals eller bakdel) först, men allt eftersom kunde jag gå längre och längre bak. När Ariel insett att hon gick först utan problem och började bli lite mallig fick Idunn ta över och gå först resten av vägen hem. Det känns klokast att låta Ariel gå först i små doser, eftersom hon är så osäker.

På slutet tränade vi en del halter, vilket Ariel tyckte var väldigt onödigt. Dock visade hon att hon helt förstått s-ljudet, även om det tar en stund innan hon gör övergången till trav. Vi tog av all utrustning i stallet och sedan fick Idunn gå ut innan Ariel. Den här gången lugnade sig Ariel direkt hon förstod att hon inte skulle få följa med, så även det går bättre och bättre. Jag väntade en liten stund och sedan fick Ariel gå till hagen för hö och kraftfoder.

Möttes av en otrevlig överraskning, min cykel hade blivit vandaliserad (inte första gången) och var obrukbar. Drog den hela vägen till stallet, dessutom i rejäl motvind och med snömodd runt fötterna. Inte kul!

När jag kom till stallet hade K precis släppt ut Sunna i hagen, så alla hästarna stod och pratade med henne. Jag gick dit och pratade en stund också och vi hade ett väldigt trevlig snack om allt från gamla pudlar till att köpa islandshäst. Ariel och Idunn turades om att tugga på Ariels grimma medan vi pratade. De är verkligen översociala de där två!

Sedan tog jag in Ariel i stallet och lät henne äta hö. Hon var dock inte alls lika road av det som tidigare, utan snurrade runt en hel del och ville iväg ut igen. Hennes ofrivilliga vila de här veckorna har nog gjort gott, men nu är hon uppenbarligen nöjd och vill börja jobba igen. Tur att jag är så gott som frisk igen!

Tyvärr fick Ariel stå ut med att stå i stallgången medan jag pysslade med henne och sedan gå ut i hagen igen. Jag bara måste motionera henne på tisdag. Skönt att jag har sportlov och kan åka ut dagtid. Efter att jag blandat kraftfoder för en vecka framåt fick jag skjuts till bussen av schysta K och vi bestämde oss för att gå på promenad ihop på tisdag. Då tänker jag köra hela tömkörningskitet och se om Ariel kommer ihåg något av det. Om hon inte gör det så följer vi bara Idunn.

Jag fick hämta Ariel i ligghallen när jag skulle hämta henne får hagen. De hade fått en ny halmbal så hon och Idunn stod där inne och smaskade för fullt. Ariel försökte sticka hela huvudet in i balen... Hon hälsade rätt ointresserat på mig, men när jag tog på grimman följde hon snällt med. Hon fick stå i stallet med hö framför nosen hela tiden istället. Märkte dock att det efter lite drygt en timme blev tråkigt, då var mattes förehavanden mer intressanta än hötussarna. Förmodligen blir hon mätt efter en timme.

Jag mätte henne, då hon ju är 19 månader nu. Dock blev det inte världens bästa mätning eftersom hon stod och åt. Försökte få henne att hålla upp huvudet tillräckligt länge för mätning, men enligt stickan hade hon krymt 1,5 cm sedan sist. Nåja, så noga är det ju inte med mätningarna.

Sedan flätade jag hennes rena och silkeslena svans, mest för att se om det håller. Framöver kan det vara skönt att ha den flätad om leran återkommer. Ariel var ivrig och ville ut och röra på sig. Jag funderade på om jag skulle orka en promenad trots att jag var ganska sjuk (ont i halsen), men beslöt mig för att det inte var värt risken att bli ännu mer sjuk. Istället fick Ariel gå ut i hagen igen, där det strax blev fullt bus med Idunn och Sunna. Sunna hade bestämt sig för att något längre bort var farligt och självklart hängde de andra på när hon rejsade runt i hagen och blåste drake.

Sedan skyndade jag mig iväg till bussen, normalt går den 22-25 minuter över, men just idag swichade den förbi precis när jag skulle gå över vägen, 20 minuter över. FAN! Nästa buss gick en timme senare, så jag traskade mot Alunda och kom fram lagom till nästa buss. Blev så himla ledsen, jag hade ju kunnat gå ut och gå med Ariel istället, det blev ju samma kylningsgrad och nu är jag dunderförkyld igen. Känns som jag vill stalla upp Ariel centralt istället, för att slippa all den här stressen med busstider att passa. Men jag vet att det blir bättre i maj, när jag får bil igen.

Ariel var väldigt ivrig när jag skulle hämta henne ur hagen idag. Hon stack nosen i grimman direkt och puffade på mig när jag ville prata med Idunn några ögonblick. Fick höra senare av K att hon dragit igång lekar och kapplöpningar flera gånger den här veckan. Vädrar hon vår eller är det för att hon varit ledig?

Inne i stallet bestämde jag mig för att vara en elak matte, så hon fick stå uppbunden utan hö. Det klarade hon med bravur, hade bara lite extra koll på var matte var.



Jag borstade igenom henne, konstaterade att hon verkligen fäller nu (inte tonvis, men lite här och där). Njöt av att borsta den nytvättade svansen, glanssprayen gör ju att varje hårstrå bara glider genom borsten. Gjorde en liten ansats att borsta pannluggen också, men det tyckte Ariel var onödigt.

Sedan tog jag på tränset med tredelade bettet + tyglar och så tränade vi utställning. Ariel rörde sig rätt okej både i skritt och trav, hon behöver träna mer på smidiga vändningar och acceptera bettet. Hon står inte perfekt heller, men däremot står hon lugnt så länge jag tycker hon skall stå stilla. Tänk att våra små övningar redan gett resultat!

Jag längtar till det blir tö ute, så vi slipper träna inne i ladugården. Det blir inte riktigt samma sak med avsaktningarna när det kommer en vägg emot oss... Avslutade med att ta en massa bilder, varav en blev riktigt bra. Jag tycker hon har en fin resning på det här kortet, även om hon fortfarande är lite överbyggd. 19 månader gammal!



När jag skulle cykla till bussen följde Ariel mig längs staketet, trots att de andra hästarna stod kvar vid grinden. Sötnosen!

Ariel har definitivt börjat förstå meningen med att bli hämtad ifrån hagen. Man får alltid gå in i stallet och äta massor med hö! Jag känner mig nöjd också, hon står lugnt, äter och vilar ett bakben. Precis som en riktig distanshäst. Enda skillnaden är väl att hon hela tiden håller ett öga på mig, så jag inte tar på mig hjälmen...

Tövädret hade gjort att hon var plaskvåt, så jag drog av vattnet och lade på fleecetäcket. Sedan passade jag på och tvättade svansen. Det behövdes... På avelskursen fick jag lära mig att ett sto som kissar på sin svans inte är brunstig, så Ariel verkar fortfarande ha vintervila på den punkten. Inte så att svansen är kletig, men något för bruntonad är den. Efter tvätten såg det mer ut som en riktig svans.

När jag borstade de torra partierna (bringa, mage och lår) märkte jag att det yrde lååånga ljusa hårstrån omkring mig. Ariel har bestämt sig för att det är vår i luften och börjat fälla. En månad tidigare än förra året, men fortfarande mycket senare än Habina.

Jag vägde upp lite mer hö också, men det var inte uppskattat. Ariel var helt övertygad om att höet i höpåsarna var mycket godare än hennes hö, så matron var förstörd. Tog ut henne i hagen igen och gav kraftfoder. Jag har ökat på havren med hela två dl, då hon enligt tabellerna skall få ett ökat behov nu. Rent hullmässigt ligger hon fortfarande rätt normalt till, men jag vill inte att hon blir smalare.

Idag när jag skulle hämta Ariel i hagen stack hon nosen i grimman! Det hör inte till vanligheterna, ofta får man truga på henne grimman. Däremot följer hon alltid efter mig när jag väl satt på grimman, med ett slakt grimskaft oss emellan.

Inne i stallet ställdes Ariel framför skottkärran med hö, borstades av som hastigast och fick fleecetäcket på sig. Sedan stod hon så i en timme medan jag pysslade med både henne, höet och utrustningen. Vi provade båda tävlingstränsen, vilket hon inte tyckte var alltför roligt. Jag fotograferade henne i dem, men fotona dröjer lite. Tyckte hon tuggade lite väl mycket på betten, det knakade till några gånger. Bägge två var tredelade.

Så tog jag på henne senskydden och sidepullen (med raka novabettet) och så gav vi oss ut på äventyr! K hade tipsat mig om en lagom lång runda som började till höger om gården och avslutades genom ena sommarhagen. Ariel var ivrig som alltid när vi går nya vägar och även om hon både travade och galopperade små snuttar, så lyssnade hon direkt jag sade till henne. Det märks att hon tycker matte är något av en belastning ibland... Efter 35 minuter var vi tillbaka på gården och Ariel fick stå och se söt ut i en minut medan jag funderade på om vi skulle fortsätta eller inte. Men så bestämde jag mig för att det skulle vi visst! Plockade dock bort bettet först, som hon knappt tuggade på utan lugnt hade i munnen.

En sväng bort till banvallen blev det, och när vi kommit lagom långt bort och vänt hade vi varit ute på promenad i totalt 75 minuter! Ariel var trött på slutet, men kämpade tappert på. Vi stannade några gånger på slutet och jag peppade henne att gå vidare. Tillbaka på gården sprang hon dock glatt upp för veterinären (en cykel) så alltför trött var hon inte. Hon har helt förstått att vi alltid travar upp innan man får bli helt ledig. Det skall bli spännande att se hur hon reagerar i en verklig tävlingssituation. In i stallet med täcke på och så stretchade jag igenom henne medan hon mumsade mer hö. Sedan fick hon gå ut i hagen och äta mer hö.

Jag är mycket nöjd med den nya slingan. När det väl blir ridning av, så kommer den fungera utmärkt som "grindträning". Det vill säga, jag skrittar slingan till höger med avslut genom ena sommarhagen, åter på gården blir det vattning, uppspringning och vila en stund, innan vi ger oss ut på banvallen med avslut i andra sommarhagen. Totalt tar dessa slingor vardera 35 minuter i skritt, så de är perfekta att ha de dagar man inte hinner rida så länge, men ändå vill träna distansritt.