Ariel 3525

Igår när jag åkte förbi hagen såg jag hur hästarna stod vid hösilagebalen och åt. Förberedde utrustningen innan jag hämtade in Ariel och då hade hon hunnit gå till grinden för att vänta på mig. 

Hon var väldigt "med" hela vägen in i stallet, ville ha uppmärksamhet och bara vara nära matte. Hoppas det är en härlig jag-älskar-matte-period på gång.

Gjorde i ordning till dressyrträningen med rött schabrak och dyra dressyrspöet. Givetvis även boots runt om och ländtäcke. Skrittade igång bort mot villaområdet, vilket mest skapade en spänd och irriterad Ariel. Hon vill inte gå förbi alla läskiga saker, och då får matte vara lite bestämd. 

På tillbakavägen var hon mer avslappnad, frustade flera gånger ända från magen. Hon blev lite förvånad när vi gick in på ridbanan, var ju ganska länge sedan vi var där senast. Skrittade något varv och travade en långsida i väntan på F. När hon inte dök upp kollade jag mobilen och där fanns ett sms som sade att hon blev lite sen. Red upp till sommarhagen som plogats för inte så länge sedan.

Ariel tyckte det var spännande i hagen, det var ju ganska länge sedan vi var där. Travade och skrittade en del, tränade att flytta för skänkeln i skritt och visst kunde hon. Bara jag gör rätt så. 

Provade även en galopp och efter några glada brallar blev det en trevlig vänstergalopp längs med ena långsidan. Lagom till att vi saktade av hörde jag hur F ropade på oss, så då skrittade vi tillbaka till ridbanan.

Berättade om hur det kändes i ridningen just nu, att jag känner mig fladdrig och ostadig, med en häst som tjafsar en del med huvudet. Vi fick börja med att skritta och göra halt för enbart magmusklerna. Då det fungerade nästan direkt blev det sedan trav, trav och mera trav.

Trav längs fyrkantsspåret, trav snett igenom och trav på stor volt. Hela tiden tjatade F om att vi måste fram mer, trava ordentligt! Rätt som det var så drog Ariel iväg längs ridbanan i galopp. Jag hade tryckt till med skänkeln lite mer bestämt för att flytta ut henne på volten och hon svarade med att busa istället. Jag hann få stopp på henne innan jag hörde att F tyckte det var bra. Försökte förklara att jag ju inte alls bett om galopp, men det F menade var att Ariel hade bjudit till själv. Det är den naturliga bjudningen vi vill ha, inte att jag behöver driva för att få henne att kliva på.

Efter det hade Ariel kommit igång ordentligt och gav mig en trav som jag knappt kunde rida lätt i. Jag gnällde för F som bestämt sade åt mig att jag måste rida i det tempo som Ariel erbjöd, för nu var minsann bakbenen med och jobbade. När jag svarade att jag inte KAN rida i det tempot fick jag ett glatt "Då får du lära dig rida i det tempot" tillbaka. Uppmuntrande. 

Vi gjorde även en massa övergångar mellan skritt och trav på långsidorna och när Ariel presterat flera sådana med nästan enbart magmusklerna som hjälp, så tyckte F att det fick räcka. Ariel var svettig (förstås) men så himla glad. Jag fick skritta något varv och gnälla av mig lite till, F tyckte inte alls att jag fladdrade omkring särskilt mycket och inte heller att Ariel var tjafsig i munnen. Hon tyckte inte att vi skulle harva omkring för mycket på ridbanan, utan Ariel skall ut och börja röra ordentligt på kroppen i trav och galopp. Jag skall försöka hänga med i tempot också. 

Avskrittning först uppsuttet en stund och sedan vid hand. Ariel var så ruskigt nöjd över sig själv, det verkligen lyste om ögonen på henne. Åter i stallet blev det lite kliande innan pyjamas åkte på. Stretchade igenom henne och så fick hon sova medan jag tog bort all utrustning.

Efter kraftfoder så var det utsläpp i hage, hon travade iväg några meter innan hon damp ned i snön och rullade sig läääänge.

Jag hade egentligen inte tänkt åka ut till stallet igår, men jag blev så rastlös att jag trotsade kylan och åkte ändå. Möttes av Ariel som låg och sov i snön, så hon frös uppenbarligen inte.

Förberedde lite i stallet innan jag hämtade henne, så hon skulle få sova klart. Träffade L som skulle ut och rida, så givetvis beslöt vi oss för att slå följe. Jag ville rida samma runda som förra lördagen, men utan att rida vilse. Mest för att se hur lång tid rundan tog med lite blandade gångarter (mest skritt förstås).

Ariel hade klivit upp när jag hämtade in henne från hagen, men så mycket mer var det inte. Trött tjej som mest ville stå och gosa. Hon fäller plötsligt massor på hals och bog, så jag har en förhoppning om vår trots allt. Upptäckte blod på ena frambenet, men trots noggranna undersökningar hittade jag inget sår. Tittade henne i munnen och mycket riktigt så hade framtanden som varit lös lossnat. Så nu är det bara en tand kvar som skall lossna innan 3,5-årsömsningen är klar.

Tog på grejerna och velade lite kring om jag skulle ha blått ländtäcke eller reflexridtäcke. I-landsproblem. Jag föll till sist till föga för att vara snygg (eh? med en michelingubbe på ryggen?) så Ariel fick ha ländtäcket på sig.

Ut för uppsittning, hon står verkligen som en staty ända tills jag skänklar. L och Krutow fick ta täten bort mot flygfältet. Vi skrittade igång en stund innan det blev trav, Ariel kändes lite halvseg i skritten men tände till när hon fick trava. På grusvägen strax innan flygfältet blev det en galopp också. Det blev fattning för rösten, vänster galopp. Sedan galopperade vi sida vid sida med Krutow, vilket fungerade riktigt bra. Ariel blev lite trött på slutet, så jag kom till ridning och fick driva på henne lite. Precis vad jag behövde, en känsla av att det är jag som har kontrollen även över galoppen.

Sedan var Ariel väldigt nöjd över att få skritta en bra stund. Ända tills vi skrittat till stora vägen och nosen pekade hemåt. Hon fick ett helt annat driv i skritten, ville om Krutow hela tiden och tyckte att vi var löjliga som inte travade. När det var helt tomt på bilar gjorde jag henne till viljes och det var en ruskigt ivrig trav hon presenterade.

När vi väl saktade in igen trodde jag att hon skulle vara nöjd, men inte då. Turbomotorn satt i hela vägen hem, det var först när vi travade i den lilla uppförsbacken upp mot hagarna som hon började mattas av. Busfröet där! Det var för övrigt näst intill hopplöst att få igenom någon mjuk halt på hemvägen, så jag hade bestämt mig för att avsluta ridturen i paddocken. Inte bara för att kolla lydnaden, utan även för att se hur underlaget var. Dags att börja träna för F igen!

Ariel blev mäkta upprörd över att bli lämnad ensam i paddocken (Krutow gick in i stallet) och demonstrerade det med att sura ihop och låtsas att hon inte alls kunde trava. Efter en lite bestämd drivning kom hon dock ihåg att hon var en pigg häst, så vi kunde trava runt lite här och där i paddocken. Bitvis blev hon lite seg, när det var djupare snö. Men halterna satt som ett smäck, jag behövde inte ens ta i tygeln.

Efter fem minuters tortyr så fick även Ariel skritta till stallet. Där inne blev det pyjamas, stretchning, klippning av man samt kraftfoder. En mycket nöjd tjej släpptes ut i hagen, givetvis började hon galoppera så fort jag tagit av henne täcket.

Senaste veckorna har det varit ganska lugnt på jobbet, så idag hamnade jag i läget att jag inte hade någonting att göra. Det har aldrig hänt förut, men jag var snabb att gå till chefen och fråga om det var okej att jag åkte hem. Så halv två lämnade jag jobbet och för en gångs skull rullade tåget smidigt hela vägen hem. 

Tyckte egentligen att det var lite för kallt för att åka till stallet, men eftersom det var ljust så kunde jag ändå inte motstå att ge mig iväg. Ariel var snäll och stod vid grinden och väntade på mig. När jag väl fått på henne grimman var hon dock tvungen att demonstrera den nya termobaren som de fått, med mycket större hål att dricka ur än tidigare låda. 

När hon väl var klar promenerade vi till stallet, Ariel halvtaktade bredvid mig och försökte noppa tag i jackan ett par gånger. Hon var så överpigg så jag nästan funderade på att inte rida. Det skulle ju bli mörkt. 

Men den fega delen av mig tystades snabbt av den kloka delen, rider jag inte idag kommer hon vara ännu mer tokig imorgon. Så inne i stallet åkte alla grejer på (inklusive reflexer) innan vi begav oss ut i skymningen.

Redan efter några minuter travade vi första passet. Hade för en gångs skull lite koll på klockan, så vi varvade trav med skritt allt eftersom det passade. Ariel frustade rejält några gånger när vi travade och det var en skön känsla att faktiskt få driva på henne i traven och be om mer.

Vi vände när vi var framme vid vägkorsningen och skrittade nästan hela vägen tillbaka. Totalt var vi ute i 40 minuter, varav 10 minuter trav. Verkade vara precis vad Ariel behövde, hon var nöjd och så där lagom trött som jag vill ha henne efter ett träningspass. Det var 3,5 km vi red, dvs en hastighet av 5,25 km/h. Ariel är en ganska långsamt skrittande häst. 

Hon fick lite kraftfoder innan vi traskade ut i mörkret igen. Lovade henne att vi skulle ses imorgon igen, men det beror än en gång på vädret. Kan inte starta bilen när det är för kallt ute, så vi får se.

Dagen började inte särskilt bra, hade klivit upp tidigt för att hinna rida Ariel innan jag åkte till Hampus och E.T.-besök. Men parkeringen hade blivit skottad och all snö hade tippats över min bil. Efter en timmes skottning gav jag upp, lämnade återbud till E.T. och tog bussen till Ariel istället.

Mötte V vid stallet och fick ösa ur mig lite irritation. Sedan gick jag och M till hagen för att hämta hästarna. M skulle på tömkörningsträning för K-G men Alektor ville först inte lämna Ariel som låg och sov i snön. Men så kom jag fram till Ariel och tog över ansvaret för vakandet. Ariel låg kvar någon minut, men sedan blev hon så nyfiken på var Alektor tog vägen att hon klev upp.

Inne i stallet blev det avborstning och så på med alla grejerna. Valde att rida på träns då jag tänkt trava lite. Fick tips om en väg av V så jag slapp rida fram och tillbaka på grusvägen. Ariel stod som ett litet ljus vid uppsittning, så hon fick sig en godis.

Sedan red vi bort mot flygfältet. Blev ganska långa pass i trav då Ariel var ivrig och ville bara mer hela tiden! Letade efter en avtagsväg till vänster, men till sist (när vi hade flygfältet långt bakom oss), var det bara att inse att jag missat avtagsvägen, så vi fick vända tillbaka.

På hemvägen upptäckte jag att avtagsvägen inte alls var vid flygfältet (som jag fått för mig) utan en bra bit innan. Så det var inte så konstigt att jag missat den. Bestämde mig för att rida in på den ändå, mest för att se hur pass bra runda det var.

Träffade på ett par som var ute och promenerade, mannen utbrast "Åh så härligt det ser ut". Det kändes härligt också... Strax efter bad jag Ariel om trav och det var en ganska lugn sådan. Hon var lite upprörd över att vi inte längre red hemåt, utan tagit in på en annan väg. Men eftersom hon hade lite sug i traven, det var en underbar väg att rida på och solen sken, så kunde jag inte hålla mig från att ge galoppskänkel. Ariel svarade med att öka traven, varvid jag sade "ga-lopp" och fintjejen fattade en mjuk galopp som hon höll i tio-tolv språng. Jag kunde stå i fältsits och bara njuta. Märkte att hon inte riktigt orkade, så efter att jag drivit på henne några språng fick hon sakta av till trav och därefter skritt. Sedan öste jag beröm över henne.

Vi fortsatte längs med vägen ända tills den tog slut vid stora vägen. Sedan var det bara att följa den hela vägen hem till stallets grusväg. Det var en hel del trafik, men Ariel var hur cool som helst. Vi travade så fort det var tomt på bilar och det var en glad och lite mindre taggad tjej som gärna travade på i en fin trav.

Skrittade sista biten så Ariel hann komma ned i puls (ångrar så att jag inte tog med pulsmätaren!) och åter i stallet blev det fleecepyjamas och varmt vatten. Sedan stretchade jag igenom henne, tog reda på alla grejer och gav henne kraftfoder. Hon var väldigt nöjd, men när jag släppte henne i hagen travade hon iväg direkt och när hon fick syn på de andra hästarna bytte hon till galopp och galopperade dem till mötes. Matte var mer trött än så. Hemma igen såg jag att vi ridit 8,5 km så det blev ju längre än jag tänkt mig från början...

Följde sedan med T då hon skulle hoppträna Cassie för K-G. Blev så inspirerad att komma igång med hoppträningen på Ariel och även att hoppträna för K-G!

Imorgon blir det årsmöte med SUFF, så ingen ridning förrän nästa vecka.

Jag drar mig verkligen för att åka ut i stallet nu. Det är en kombination av att det är mörkt och kallt ute, jag får tillbringa en kvart med att skrapa fram bilen, det är dåligt plogat på vägarna och så avskyr jag att köra i mörker. Men väl på plats i stallet rinner allt av mig och jag blir glad igen.

Igår låg Ariel i halmhögen och sov när jag skulle hämta henne. Eftersom det var mörkt så hann jag förstås ropa och väcka henne innan jag insåg var hon var. Då var det för sent att hejda henne, hon klev upp och skyndade sig till matte.

In i stallet, avborstning och på med alla reflexer och skydd. Det är mycket grejer som skall på nu, också ett mentalt hinder. När jag var halvvägs genom sadlingen kom M med Maggie och D med Totte in, de skulle också iväg och rida så givetvis hakade vi på dem.

Red bort mot rakbanan men vände innan asfalten började. Ariel var glad över sällskapet, men hotade förstås hela tiden den häst som försökte komma nära henne och stjäla hennes förstaplats. Vi travade ett par gånger och hon är fruktansvärt ivrig första 15-20 meterna. Sedan lugnar hon sig och inser att hon inte orkar ånga på i ökad trav hur länge som helst. Hon var riktigt fin igår. På hemvägen travade Totte i förväg, han var lite ivrig av sig (kombinerat med en matte som frös) och när Ariel och Maggie började trava fick Maggie plötsligt fnatt och rusade förbi Ariel i galopp. Ariel blev chockad över att Maggie bara försvann, men efter två galoppsprång (lite tveksamma dessutom) lyssnade hon snällt på matte som tyckte att vi skulle fortsätta trava. Vi travade på tills Ariel blev lite för taggad att komma ikapp, sedan blev det skritt resten av vägen.

Så stolt över min tjej. Det är ju ingen garanti för att hon kommer att vara cool på tävlingsbanan, men det är en stor fördel jämfört med att hon skulle hetsa upp sig när de andra försvann.

Åter i stallet var hon inte ens svettig (hm...) och det blev en snabb avskötsel med kraftfoder innan hon fick återvända till hagen. Slarvade lite med utrustningen men jag ville verkligen bara hem och sova. Inte lätt när tiden rusar iväg på vardagarna...

Jag har varit rejält förkyld i en vecka. Förkylningen slog verkligen till från ingenstans i måndags, sprang på morgonen, kände mig lite frusen kring lunch och lagom till hemgång var jag febrig med halsont.

Så resten av veckan har jag varit hemma och tyckt synd om mig själv. Tänkt igenom lite saker men egentligen inte kommit fram till så mycket.

Idag var jag äntligen så pigg att jag orkade åka till Ariel, även om jag lovat mig själv att vara vuxen och inte rida (jag avskyr att vara vuxen). Hästarna hade fått en ny halmbal i hagen, så det här var vad jag möttes av:







Jag hann knappt hälsa på Ariel förrän Alektor kom dit och fick fart på alla hästarna. När de yrt runt en stund hämtade jag Ariel och tog in henne i stallet. Först blev det svanstvätt (ganska ren faktiskt) och sedan rejäl avborstning. Hon har börjat fälla så smått vid hals och bringa, men inte mer än att min svettskrapa klarar av jobbet.

Vi pussades en del och jag kliade öronen rätt så länge. Sedan tog vi oss en kort promenad för att se om det var ridbart någon annanstans än grusvägen. Ariel var på tårna och låtsades bli rädd för en massa grejer. Hon både studsade rakt upp och balanstravade, men aldrig förbi matte.

Åter i hagen blev det rejs direkt jag tagit av grimman, de andra hängde förvånat med. Jag misstänker att det kommer finnas ganska mycket överskottsenergi att rida bort framöver.

Det konstiga är att jag både längtar och inte längtar till att rida. Finns ju bara en väg att rida och den är så uttjatad nu. Men samtidigt vill jag ju rida min fina tjej, nu när vi äntligen får börja trava också. Den lata delen av mig vill stanna hemma i soffan och bara drömma om att rida, planera var jag skall rida...

Om mitt kloka jag vinner över mitt lata så blir det förhoppningsvis ridning på onsdag. I mörker. Usch, jag avskyr att köra bil i mörker. Dyrt med bensin är det också...