Allt är underbart igen!

När jag skulle hämta Ariel från hagen idag såg jag att hon börjat visa humör även mot de andra hästarna. Eldur försökte flirta in sig hos henne och hon svarade med att slå med höger framben. Heja Ariel!

En förklaring till fredagens humörsvängning fick jag också. Nu är hon inte liten flicka längre, utan tonåring. Ariel brunstar...



Det var inga som helst problem att ta henne ifrån flocken, snarare verkade hon nästan lättad. Kanske är Eldur lite för närgången för en stackars förvirrad tonåring. ;-)

Vi inledde direkt med att lastträna. Den här gången hade jag bestämt mig för att lita på mina instinkter om att Ariel var redo, så jag band fast henne, gick ut därifrån och fällde upp rampen, medan Ariel var alldeles själv där inne. Det gick hur bra som helst! *stolt* Jag gick runt och pratade med Ariel genom lilla dörren framtill och hon verkade mest undra om hon skulle stå kvar där inne hur länge som helst utan att transporten åkte iväg. Jag anser henne härmed vara färdigutbildad i lastningens ädla konst, men jag kommer ändå försöka fortsätta lastträna så länge transporten står kvar här. Men jag behöver inte känna mig lika stressad längre, Ariel vet vad som gäller i en transport nu.

Efter lite allmänt pyssel, borstande och borttagande av dessa hemska fästingar (dagens skörd: 6 stycken) passade jag på att tvätta svansen på fröken. Hon var ju sådär lagom kletig överallt, förmodligen är det sammankopplat med brunsten det också. Ariel protesterade inte när jag tvättade, men däremot när jag skulle skölja bort schampot med kallt vatten. Usch och fy, tyckte Ariel. Tyvärr vet jag inte om det går att koppla slangen till varmvattenkranen (måste ta reda på det), så jag förklarade för Ariel att hon tyvärr var tvungen att stå ut med kallvattnet och då stod hon stilla. Men djupt missnöjd (suckade tungt ett par gånger så jag skulle förstå).

Därefter tog vi på sele och träns för att ta oss en promenad medan svansen ändå torkade. Rooooligt tyckte Ariel, som fick ett enormt skrittsteg när vi valde den högra (mer spännande) vägen bort från gården. Vi träffade på en massa får och kor, en trevlig tant som gav Ariel ett äpple och en bil som Ariel inte reagerade på. Är hon redan bilsäker?

På hemvägen var Ariel väldigt busig, tog nappatag på mig flera gånger, det var så tydligt att hon försökte få igång mig så vi skulle busa eller trava en stund. Jag blev full i skratt över min livsglada unghäst, men förklarade för henne att jag inte tänkte trava med henne första gången hon är ute med sele på. Nä, det får bli på onsdag då hon får bralla bäst hon vill i rundkorallen.

Hade planerat att filma när jag släppte Ariel i hagen, eftersom de andra hästarna var långt borta skulle hon garanterat galoppera iväg. Men naturligtvis var det slut på batterier i kameran (även reservbatterierna!) så jag fick njuta själv istället. Det roliga är att hon numera galopperar i lugn kort galopp till flocken, hon är absolut inte hysterisk att återvända till dem, utan det känns som att mitt sällskap duger bra.

Jag följde efter henne och borstade igenom svansen som hade hunnit torka. Visst blev den fin!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0