Tömkörning!

Ariel kom mig till mötes i hagen, vilket inte hör till vanligheterna. Jag undrar om hon lärt sig att hon alltid får hö i stallet, eller om hon faktiskt gillar att träningen har börjat igen. I vilket fall, så gick vi utan några protester in i stallet för hö och fleecetäcke. Ariel var dyngsur och jag gjorde allt jag kunde för att få henne torrare. Det är dock inte det lättaste, eftersom jag samtidigt inte vill förstöra mönstret i pälsen, det hjälper ju henne att inte bli blöt mer än på ytterhåren.

Hink och svamp åkte fram igen, benen är väldigt geggiga just nu. Enligt stallägaren har det aldrig varit så här blött i markerna, men det är ju bara att gilla läget. Den här gången vågade jag ta mer vatten på svampen och Ariel brydde sig inte nämnvärt. Nästa gång hoppas jag att jag kan ta slangen istället.

Sedan åkte reflexskydden, selen och sidepullen på och vi begav oss ut på ett riktigt äventyr. För fastsatt i selen och sidepullen var inte tyglar utan tömmar... Tömkörning av Ariel!

Första biten gick det riktigt bra, Ariel traskade på och jag följde efter snett bakom henne. Sedan blev Ariel tveksam inför något och så började snurrandet. Så fort hon inte var helt säker, så snurrade hon runt för att fråga matte om råd. Väldigt gulligt av henne, men jobbigt för att hon hela tiden trasslade in sig. Inte så att det blev farligt på något sätt, men ganska tidsödande. Bitvis hade vi riktigt bra kommunikation, även om de vändande hjälperna inte sitter helt. Vi gick fram till gårdsvägens slut, och där dök det upp en rolig hund som Ariel ville följa efter. Men då ville jag ju vända och då blev hon lite sur. Så vi stod där en stund och muttrade åt varandra. Sedan var plötsligt de andra hästarna bredvid oss (fast i hagen) och då gick det ju plötsligt inte att gå ifrån dem. Mer snurr och diskussioner följde, men sista biten fram till stallet fungerade riktigt bra.

Det är framförallt när hon stannat, självmant eller på kommando, som hon blir tveksam om vart hon skall härnäst. Överlag är jag mycket nöjd med vårt pass ändå, hon brydde sig inte ett dugg i tömmarna, utan det var just känslan av att plötsligt vara först som hon inte var helt bekväm med.

När hon blivit avselad fick hon på täcket igen och så fick hon stå i ligghallen och äta hö och kraftfoder. Jag och K packade hö till nästa gång och jag fick ett ryck och rengjorde kapsonen. K smittades av mitt flit (?) och började rensa upp lite i sadelkammaren så jag fick tillgång till en täckeshängare för fleecetäcket. Sedan kom vi överens om att så länge vi bara var två hästägare om sadelkammaren var det fritt fram att breda ut sig. Synd att jag inte har alla mina tre sadlar än... Men jag tog in mina plastbackar och vi beundrade mina tävlingsschabraker. De skall skickas iväg till Borås efter jul för att få broderier på sig. Sedan lovar jag att visa upp dem i bloggen.

Hovslagaren kom inte den här dagen heller och nu börjar vi bli lite oroade över om det kommer hinnas med innan jul. Men jag är hoppfull om att det löser sig snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0