Äventyr i byn

Igår var en lite nervös dag för mig. Det var dags att mäta Ariel igen och se om något hänt sedan jag påbörjat foderökningen.

Ariel stod bredvid Idunn och vilade när jag kom ut i hagen. Eftersom jag inte ville kliva i leran så ropade jag på henne och viftade med grimman. Ariel började lydigt gå emot mig, när Idunn lade öronen bakåt och högg i luften mot henne. Budskapet var tydligt; "Rör dig inte, då hugger jag!" Så Ariel stannade snällt kvar bakom Idunn. Först tänkte jag gå iväg och hämta henne, men så beslöt jag mig för att ge henne en chans till. Så jag ropade en gång till, med viftande grimma. Varvid Ariel ännu en gång börjar röra på sig, Idunn hugger hotfullt i luften, Ariel svänger undan ett steg för att undvika Idunns tänder och går sedan fram till mig! Jag blev så paff, trodde verkligen inte att hon skulle trotsa order ifrån Idunn. Men det är tydligt att hon inte är lika liten längre, förvisso är hon lägst i rang, men ingen hunsar henne i onödan.

Mycket glad gick vi iväg till stallet och Ariel demonstrerade precis vilket humör hon var på för dagen. Hoppandes och studsandes förklarade hon att vi måste göra något roligt idag. Något med fart i. Jag skrattade mest åt henne och förklarade att det stod promenad på schemat.

Inne i stallet fick hon äta lite hö medan jag förberedde för avspolning av benen. Sedan band jag fast henne så hon inte kunde flytta på sig alltför mycket och började spola av benen. Det var inte omtyckt, men hon stod stilla när jag sade åt henne och när jag även använde handen att få bort leran så blev hon ännu lugnare. Precis som jag misstänkt är det enbart en vanesak. Det är dock väldigt bekvämt att spola bort leran istället för att svampa bort den, det märkte jag igår när hennes hovskägg bestod av fryst lera... Inte roligt att försöka svampa bort något sådant. Nu fick jag använda rinnande vatten och handen som hjälp och ändå blev det inte helt rent.

Sedan var det dags för mätning av Ariel! Till min stora förvåning har hon gått ned i vikt (neeej!) men samtidigt är hon fortfarande i okej hull. Så jag avvaktar till nästa månad. Hon har ju fortfarande bra med muskler, även om hon tappat lite längs rygglinjen. Jag har i och för sig inte klättrat någonting med henne den här månaden och hagen är ju i princip platt om man jämför med sommarhagen. Däremot hade hon blivit högre med en cm både fram och bak. Så nu är hon 135 cm hög i manken. Tveksamt dock om hon växer 14 cm till... Från och med måndag äter hon full ranson kraftfoder, så även nästa månads mätning blir intressant.

Ariel 17 månader:


Sedan gav vi oss ut på promenad! Iklädda endast reflexer och sidepull hade jag tänkt att vi skulle ta en halvtimmes promenad bortåt en klätterväg. Ariel ville dock annorlunda och det blev istället rundan runt byn. Jag resonerade som så (när hon nyfiket spanade på några brevlådor) att det är bättre att vi går byrundan när jag har hur mycket tid som helst på mig. Vissa dagar har jag ju annat för mig efter att jag varit ute hos Ariel och även om jag inte stressar när jag är där, så känner hon garanterat av det. Därför blev det byrundan igår, oavsett om den skulle ta en eller tre timmar.

Som alltid är det ett spännande äventyr, för vad som helst kan hända. I början var Ariel ganska spänd av alla saker som hon skulle hinna med att titta på, men efter att ha nosat på några brevlådor, pratat med en kelsjuk katt och låtit några bilar passera så började hon slappna av och inse att matte trots allt har koll på vad som händer. Framförallt upptäckte hon att det gick att lyssna på matte fast det kom bilar, cyklar och fyrhjulingar farande. Som alltid är byborna fantastiska på att sakta in, kolla av att hästen är lugn och sedan försiktigt åka förbi. Sådant är guld värt när man vänjer unghäst vid trafik.

Sista sträckan hade Ariel slappnat av så mycket att jag vågade mig på en liten travsnutt. Hon blev genast väldigt ivrig, slängde med huvudet och längde på steget. Dock inte mer än att jag hann med, vilket är skönt. Efter det blev hon bara ännu piggare, fast vi varit ute en timme längs vägen. Så innan hon fick gå in i stallet igen tog vi en snabb sväng in i rundkorallen där hon fick busa av sig. Hon behövde bara ett varv i galopp (med lite bocksprång) innan hon var nöjd och ville gå in. Den sista biten hem såg man tydligt hur lösgjord och nöjd hon var. Normalt när hon är ivrig har hon en dm övertramp i skritten, men när hon blivit lösgjord och är helt avslappnad så blir det två dm övertramp. Åh vad jag längtar tills jag får känna på den skritten!

Jag stängde in henne med hö och kraftfoder i ligghallen och där fick hon stå tills stallägaren kom hem ett par timmar senare. Igår fick vi dessutom halmleverans, så snart kommer det vara mycket mysigare i ligghallen. Då kommer det bilder på den också...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0