Ariel 3525

Ibland känns det som att det enda jag gör i bloggen är att skryta om Ariel. Men tyvärr måste jag meddela att även detta inlägg innehåller ohämmat skryt.

Jag hade hunnit ta in Ariel från hagen, spolat av benen (stod som en staty!) och dragit av den värsta smutsen från kroppen när hästägare K kom in med Idunn i stallet. Så fort hon såg oss två utbrast hon "åh, skall du ut och promenera, får vi följa med?". Jag förvarnade om att jag tänkt tömköra Ariel för andra gången och att det fanns stor risk för kaos i form av intrasslad fjordhäst. K förklarade att hon glatt tog den risken och att vi absolut måste ta byrundan. Eh... Den kvinnan är definitivt självmordsbenägen. Nog för att Ariel fungerar bra på den rundan, men Idunn har inte gått den många gånger och nu skulle Ariel dessutom gå själv (= tryggheten matte går bakom).

Nåja, på med benskydd, sele och sidepull och så gav vi oss iväg. Jag bestämde snabbt att Idunn skulle få gå först och vara "tuff", medan Ariel gick bakom. På så sätt blev dessutom mina styrande hjälper mer understödjande än vägvisande. K valde att gå åt andra hållet motför hur jag brukar gå, så alla farligheter kommer först och slutet av rundan istället blir den mindre trafikerade grusvägen.

Ariel var strålande. Jag får än en gång känslan av att hon varit på denna jord förut. Både diverse svängningar (från Idunn!) och halter fungerade utmärkt. Vi mötte många bilar och hon reagerade inte det minsta. När det dök upp en cykel som lät konstigt, så stannade hon (!) och lät den passera medan hon tittade på den hela tiden. Idunn fortsatte gå, så jag fick ropa åt K att stanna och vänta på oss. När cykeln åkt förbi och Ariel var nöjd så började hon skritta mot Idunn i lugn takt. Inte ett spår av nervositet eller stress av att vara så långt efter.

Enda intrasslingen skedde på grund utav att Ariel ville nosa på en skylt och sedan missförstod mina tömtag. Men jag hade is i magen och efter att ha funderat några ögonblick insåg Ariel hur hon skulle gå för att trassla ut sig igen. På slutet travade vi några pass, Idunn var inte särskilt pigg på det, så Ariel och jag fick trava förbi henne. Hon travade alltså med matte bakom sig, genom att jag både smackade och gjorde S-ljudet, andra gången hon tömkördes!

Sista biten hem fick Idunn gå i förväg, medan jag tränade halter med Ariel. Hon tyckte inte det var någon bra idé, men när hon förstått att det skulle vara halt ända tills matte var nöjd, så fann hon sig i det också. Ge oss några sådana här rundor till, så är hon redo för inkörningen!

Tillbaka i stallet fick hon stå i boxen medan Idunn försvann ut i hagen och det var inte alltför roligt. Men efter några tillsägelser fann hon sig även i den situationen. När hon stod lugnt och åt hö fick även hon gå ut i hagen igen.

Jag passade på att lämna min julklapp till stallägarna, hemgjord chokladkola. Jag hoppas den var omtyckt, recept kommer i nästa inlägg.

Kort på Ariel i november, då det faktiskt fanns lite snö på backen...