Regnskållor?
Ariel stod i den lilla hagen idag, tillsammans med systrarna Loka och Glittra. På bilden är det Loka som ligger ned och Glittra som "vaktar".
Jag tog in Ariel i privatstallet och ställde henne i gången där. Inga som helst problem! Började borsta bort all lera, låt mig presentera en ren (!) Ariel:
Konstaterade att hon var alldeles hård och liksom knölig på ryggen. Misstänkte regnskållor, tills jag började gräva i pälsen (till Ariels förtjusning) och upptäckte att det var lera som letat sig ända in i huden. Så jag borstade och borstade med piggborsten och Ariel njööööt. Tänk att matte äntligen förstått arbetsfördelningen. :-D
Så här såg ryggen ut innan jag började gräva i den. Visst ser den ren ut på ytan...
Sedan kratsade jag hovarna, och precis som tidigare tyckte Ariel att det var fullständigt onödigt och protesterade när jag kratsade vänster fram. Men eftersom jag envisades så gick de andra tre benen utan minsta problem... Hon vill liksom säga ifrån, men fogar sig direkt jag förklarar att hon måste. Gullgumman!
Därefter tog vi oss en promenad, med reflexnosgrimma och benreflexer på Ariel och även reflexjacka på matte. Lika bra att vänja sig vid den rutinen, fast det är ljust ute. Ariel tyckte det var en dum idé som alltid (även om hon är ivrig tills vi lämnat det trygga området), men med övertalning lyckades vi så småningom ta oss hela vägen till bilvägen. Det är gissningvis femton meter, men man skall ju ta små steg i början. Dessutom är vägen kryddad av farliga saker som klubbstugan, unghästar i en intilliggande hage, massor med ensilagebalar och en bilparkering. Ariel stack mot hagen några gånger, men hon är aldrig omöjlig att få stopp på. Något eller några kast bakåt, sedan lyssnar hon igen. Jag tror hon kan bli riktigt vettig med tiden.
Efter promenaden blev hon belönad med att gå ut i hagen igen. För övrigt bör noteras att hon numera anser att det är vår, då hon börjat fälla så smått. Dessutom finns det ju GRÄS utanför hagen!
Hm... Avslutar med en fin bild på hennes oerhört håriga ben...
Jag tog in Ariel i privatstallet och ställde henne i gången där. Inga som helst problem! Började borsta bort all lera, låt mig presentera en ren (!) Ariel:
Konstaterade att hon var alldeles hård och liksom knölig på ryggen. Misstänkte regnskållor, tills jag började gräva i pälsen (till Ariels förtjusning) och upptäckte att det var lera som letat sig ända in i huden. Så jag borstade och borstade med piggborsten och Ariel njööööt. Tänk att matte äntligen förstått arbetsfördelningen. :-D
Så här såg ryggen ut innan jag började gräva i den. Visst ser den ren ut på ytan...
Sedan kratsade jag hovarna, och precis som tidigare tyckte Ariel att det var fullständigt onödigt och protesterade när jag kratsade vänster fram. Men eftersom jag envisades så gick de andra tre benen utan minsta problem... Hon vill liksom säga ifrån, men fogar sig direkt jag förklarar att hon måste. Gullgumman!
Därefter tog vi oss en promenad, med reflexnosgrimma och benreflexer på Ariel och även reflexjacka på matte. Lika bra att vänja sig vid den rutinen, fast det är ljust ute. Ariel tyckte det var en dum idé som alltid (även om hon är ivrig tills vi lämnat det trygga området), men med övertalning lyckades vi så småningom ta oss hela vägen till bilvägen. Det är gissningvis femton meter, men man skall ju ta små steg i början. Dessutom är vägen kryddad av farliga saker som klubbstugan, unghästar i en intilliggande hage, massor med ensilagebalar och en bilparkering. Ariel stack mot hagen några gånger, men hon är aldrig omöjlig att få stopp på. Något eller några kast bakåt, sedan lyssnar hon igen. Jag tror hon kan bli riktigt vettig med tiden.
Efter promenaden blev hon belönad med att gå ut i hagen igen. För övrigt bör noteras att hon numera anser att det är vår, då hon börjat fälla så smått. Dessutom finns det ju GRÄS utanför hagen!
Hm... Avslutar med en fin bild på hennes oerhört håriga ben...
Kommentarer
Trackback
