Lersanering
Det var så skönt att åka ut till Ariel idag, med vetskapen om att jag inte hade någonting annat som skulle hinnas med, utan att jag kunde slösa all min tid på henne.
Fann henne i hagen, där hon gärna ville gosa en stund, fast de andra hästarna också var lite nyfikna. Framför allt treåriga Alice tyckte att jag var larvig som ville gosa med en liten plutt istället för henne.
Funderade på om jag skulle ta in henne i stallet, som var tomt. Hon behöver ju träna på att vara själv, men samtidigt känns det som att vi inte känner varandra tillräckligt väl för att hon skall lita på mig i sådana situationer. Så det blev uppbindning i lösdriften istället. Så här söt är hon i sin nya grimma:
Konstaterade ganska snabbt att det viktigaste att göra idag var sanering av benen. Innan jag satte igång såg de ut så här:
Lagom kul, eftersom det var blandat torkad och blöt lera. Slet med vatten, rotborste och piggborste, men Ariels tålamod var inte det bästa. Hon tyckte inte det var nödvändigt att bli tvättad, utan kunde jag inte klia henne på halsen med piggborsten istället? Hon är så go, säger vad hon vill, men utan att kräva och gör som jag säger även om hon inte vill.
Hon stod väldigt bra uppbunden, det känns så skönt att få en fölunge som fått en vettig grunduppfostran och inte bara gått i hage. När benen var hyfsat snygga passade jag på att kratsa hovarna också. Det tyckte Ariel var en väldigt dum idé, men hon fogade sig snabbt. Intressant nog var det bara första hoven hon tjafsade med, sedan var det som att hon kapitulerade och förstod att jag skulle vara tjurigare än henne vid de andra hovarna. Jag gillar hennes skalle! Benen såg ut så här när de var rengjorda:
När jag stod och gnuggade och muttrade kändes de inte alls så rena som de faktiskt ser ut på bilden. Problemet är ju bara att direkt hon lämnade lösdriften så blev de ju leriga igen. *djup suck*
Var till uppfödaren och skrev kontrakt också, så nu är hon officiellt min. :-D Sedan blev det matdags för Ariel och jag passade på att lämna henne.
Älskar henne så... Längtar redan till onsdag...
Fann henne i hagen, där hon gärna ville gosa en stund, fast de andra hästarna också var lite nyfikna. Framför allt treåriga Alice tyckte att jag var larvig som ville gosa med en liten plutt istället för henne.
Funderade på om jag skulle ta in henne i stallet, som var tomt. Hon behöver ju träna på att vara själv, men samtidigt känns det som att vi inte känner varandra tillräckligt väl för att hon skall lita på mig i sådana situationer. Så det blev uppbindning i lösdriften istället. Så här söt är hon i sin nya grimma:
Konstaterade ganska snabbt att det viktigaste att göra idag var sanering av benen. Innan jag satte igång såg de ut så här:
Lagom kul, eftersom det var blandat torkad och blöt lera. Slet med vatten, rotborste och piggborste, men Ariels tålamod var inte det bästa. Hon tyckte inte det var nödvändigt att bli tvättad, utan kunde jag inte klia henne på halsen med piggborsten istället? Hon är så go, säger vad hon vill, men utan att kräva och gör som jag säger även om hon inte vill.
Hon stod väldigt bra uppbunden, det känns så skönt att få en fölunge som fått en vettig grunduppfostran och inte bara gått i hage. När benen var hyfsat snygga passade jag på att kratsa hovarna också. Det tyckte Ariel var en väldigt dum idé, men hon fogade sig snabbt. Intressant nog var det bara första hoven hon tjafsade med, sedan var det som att hon kapitulerade och förstod att jag skulle vara tjurigare än henne vid de andra hovarna. Jag gillar hennes skalle! Benen såg ut så här när de var rengjorda:
När jag stod och gnuggade och muttrade kändes de inte alls så rena som de faktiskt ser ut på bilden. Problemet är ju bara att direkt hon lämnade lösdriften så blev de ju leriga igen. *djup suck*
Var till uppfödaren och skrev kontrakt också, så nu är hon officiellt min. :-D Sedan blev det matdags för Ariel och jag passade på att lämna henne.
Älskar henne så... Längtar redan till onsdag...
Kommentarer
Postat av: Lotta
naaaw, vilken söt grimma! :O) Man blir ju alldeles kär när man ser henne! Det här kommer att bli sååå bra ska du se! ;O) Kram
Postat av: Jempa
Det är vettigt att inte prova stallet själva ännu. Det var först i augusti som jag märkte att Chanti litade så mycket på mig att jag dög som sällskap då hon var inne själv. Nu är ju C äldre och "var tvungen" att komma in själv utan kompisar, men den brådskan tycker jag inte alls att du ska behöva ha med Ariel.
Postat av: Ellinor Karlström
Lotta: Jo, bara jag inser att hon faktiskt ÄR min. ;-)
Jempa: Nej, det känns onödigt att utsätta henne för oro så att säga i onödan, när det ändå går så bra att sköta om henne i lösdriften. Däremot kommer vi ju vara ensamma på promenaderna, så där blir det ju ändå träning.
Trackback
