Semestern avslutad
Ja, jag tog mig en funderar med en kunnig bekant och vi kom fram till att jag avbryter Ariels semester nu. Hon har varit helt ledig i tre månader, och det känns fånigt att hon skall vara ledig när jag nu har tillgång till bil och lättare för att vara kvar i stallet många timmar. Kanske får hon ledigt längre än en månad i november istället, vi får se. Men nu är vi igång!
Idag inledde vi med att bekanta oss med bettet. Jag tog det tredelade 9,5 cm, men jag var så fokuserad på hur Ariel reagerade gentemot bettet att jag glömde kolla om det var lagom stort. *skäms* Ariel tuggade en hel del, men slutade tugga så fort jag kliade henne under magen. Hehe, det lär inte ta lång tid innan hon helt glömmer bort bettet.
Efter denna prövning tog vi oss en promenad i distanstränset (utan bett). Det märks att Ariel inte varit utanför gården på tre månader, hon var tvungen att stanna och titta på nästan allt längs vägen. Jag uppmuntrar dock den vanan, istället för att hon hoppar åt sidan eller rusar hemåt när hon blir rädd för något. Det gäller bara att kunna läsa av när hon faktiskt är rädd och när hon bara fånar sig. Än så länge fungerar det utmärkt.
Jag blir så glad över min positiva häst, som hela tiden är uppmärksam på vad jag säger. Hon har helt förstått att hon inte får gå förbi matte, och att hon hela tiden behöver ha ett öra åt mattes håll.
Efter promenaden svampade jag av henne, och provade med lite mer blöt svamp än tidigare. Hon tyckte fortfarande inte om det, men eftersom hon fick beta så kunde jag blöta henne lite då och då ändå. Väldigt onödigt enligt Ariel (som rullade sig i dammet sedan).
Tog för övrigt bort två fästingar också, den ena sade Ariel själv till att den kliade. Spolade även hennes ögon med koksaltlösning, något Ariel tyckte var lite läskigt, men om matte säger att jag skall stå stilla är det bäst jag gör det...
Åh jag hoppas verkligen hon behåller den här positiva grundinställningen genom hela utbildningen!
Idag inledde vi med att bekanta oss med bettet. Jag tog det tredelade 9,5 cm, men jag var så fokuserad på hur Ariel reagerade gentemot bettet att jag glömde kolla om det var lagom stort. *skäms* Ariel tuggade en hel del, men slutade tugga så fort jag kliade henne under magen. Hehe, det lär inte ta lång tid innan hon helt glömmer bort bettet.
Efter denna prövning tog vi oss en promenad i distanstränset (utan bett). Det märks att Ariel inte varit utanför gården på tre månader, hon var tvungen att stanna och titta på nästan allt längs vägen. Jag uppmuntrar dock den vanan, istället för att hon hoppar åt sidan eller rusar hemåt när hon blir rädd för något. Det gäller bara att kunna läsa av när hon faktiskt är rädd och när hon bara fånar sig. Än så länge fungerar det utmärkt.
Jag blir så glad över min positiva häst, som hela tiden är uppmärksam på vad jag säger. Hon har helt förstått att hon inte får gå förbi matte, och att hon hela tiden behöver ha ett öra åt mattes håll.
Efter promenaden svampade jag av henne, och provade med lite mer blöt svamp än tidigare. Hon tyckte fortfarande inte om det, men eftersom hon fick beta så kunde jag blöta henne lite då och då ändå. Väldigt onödigt enligt Ariel (som rullade sig i dammet sedan).
Tog för övrigt bort två fästingar också, den ena sade Ariel själv till att den kliade. Spolade även hennes ögon med koksaltlösning, något Ariel tyckte var lite läskigt, men om matte säger att jag skall stå stilla är det bäst jag gör det...
Åh jag hoppas verkligen hon behåller den här positiva grundinställningen genom hela utbildningen!
Kommentarer
Trackback
