Sista gången på länge; lastning, löshoppning och dramatik!
Så gav jag mig ut till Ariel i söndags, med vetskapen om att vi inte skulle ses på en månad sedan. Ariel var låååångt borta i hagen, men stod snällt stilla när jag väl kommit fram till henne. Noterade snabbt att matte hade både hjälm, handskar och pisk med sig. Hm...
Protesterade ett par gånger mot att lämna flocken, men efter lite spöviftande konstaterade hon att matte menade allvar och satte ordentlig fart framåt. Nästan framme vid gränsen mellan sommar- och vinterhage valde de andra hästarna att storma förbi. Ariel stampade lite på stället och tyckte att matte var dödstaskig som inte lät henne springa iväg. Men när hon stått stilla en stund och gett upp, så knäppte jag lös grimskaftet och lät henne rusa iväg till de andra. Det var uppskattat. :-D
Det var inga problem att knäppa fast grimskaftet sedan och så gick vi ut ur hagen och till transporten. Ariel nosade nyfiken längs med hela utsidan och även hela lämmen, sedan klev hon rakt in utan några som helst konstigheter. Duktig tjej! Jag stod och borstade henne en stund innan jag vände henne och lät henne gå nedför rampen. Värt att notera var att jag stannade ganska nära rampen, vilket gjorde att när Ariel var halvvägs ned stannade hon och väntade på att matte skulle flytta sig några steg till (= signal för henne att hon får gå igen). Gissa om jag blev stolt!
Band upp henne utomhus och kratsade hovarna. Inga problem där heller. Vågade till och med lämna henne för att hämta kameran, vilket i och för sig resulterade i en väldigt röd nos, men hon stod stilla! *mycket stolt* Bildbevis:
Hon börjar verkligen se mer vuxen ut i kroppen!
Sedan bytte jag ut grimman till sidepullen och så promenerade vi ned till ridbanan för att testa att löshoppa lite på skoj. Vilket inte gick särskilt bra, så snart Ariel var lös tog hon förvisso några språng över det lilla hindret (ca 25-30 cm), men ganska snart konstaterade hon att det INTE var någon ström i tråden längs ridbanan. Så hon tog helt sonika sats (från stillastående!) och hoppade över staketet. Matte stod i chock några ögonblick innan jag suckande traskade efter damen. Hon galopperade självklart iväg till de andra hästarna.
Det var bara att gå och hämta henne, släpa tillbaka henne till ridbanan, förklara att man inte avslutar förrän matte är nöjd och sedan "linhoppade" vi ett par, tre gånger, med efterföljande lydnadsträning. Dödstråkigt, tyckte Ariel, men hon gör snällt som hon skall.
Väl tillbaka vid stallet presenterade jag Ariel för den blå vattenhinken, men hon var inte intresserad av något vatten. Pussade på henne en stund (plus lite lydnadsträning och ett par varv longering) och släppte sedan ut henne i hagen. Där hon genast gick till Nova och ville gosa.
Nu åker jag upp till mina föräldrar för lite semester. Jag tänker även gå igenom en massa hästgrejer och bestämma vad som skall med ned igen och vad som faktiskt får vara kvar. Jag kommer att bila ned till Uppsala igen och då ryms det ju en del grejer...
Protesterade ett par gånger mot att lämna flocken, men efter lite spöviftande konstaterade hon att matte menade allvar och satte ordentlig fart framåt. Nästan framme vid gränsen mellan sommar- och vinterhage valde de andra hästarna att storma förbi. Ariel stampade lite på stället och tyckte att matte var dödstaskig som inte lät henne springa iväg. Men när hon stått stilla en stund och gett upp, så knäppte jag lös grimskaftet och lät henne rusa iväg till de andra. Det var uppskattat. :-D
Det var inga problem att knäppa fast grimskaftet sedan och så gick vi ut ur hagen och till transporten. Ariel nosade nyfiken längs med hela utsidan och även hela lämmen, sedan klev hon rakt in utan några som helst konstigheter. Duktig tjej! Jag stod och borstade henne en stund innan jag vände henne och lät henne gå nedför rampen. Värt att notera var att jag stannade ganska nära rampen, vilket gjorde att när Ariel var halvvägs ned stannade hon och väntade på att matte skulle flytta sig några steg till (= signal för henne att hon får gå igen). Gissa om jag blev stolt!
Band upp henne utomhus och kratsade hovarna. Inga problem där heller. Vågade till och med lämna henne för att hämta kameran, vilket i och för sig resulterade i en väldigt röd nos, men hon stod stilla! *mycket stolt* Bildbevis:
Hon börjar verkligen se mer vuxen ut i kroppen!
Sedan bytte jag ut grimman till sidepullen och så promenerade vi ned till ridbanan för att testa att löshoppa lite på skoj. Vilket inte gick särskilt bra, så snart Ariel var lös tog hon förvisso några språng över det lilla hindret (ca 25-30 cm), men ganska snart konstaterade hon att det INTE var någon ström i tråden längs ridbanan. Så hon tog helt sonika sats (från stillastående!) och hoppade över staketet. Matte stod i chock några ögonblick innan jag suckande traskade efter damen. Hon galopperade självklart iväg till de andra hästarna.
Det var bara att gå och hämta henne, släpa tillbaka henne till ridbanan, förklara att man inte avslutar förrän matte är nöjd och sedan "linhoppade" vi ett par, tre gånger, med efterföljande lydnadsträning. Dödstråkigt, tyckte Ariel, men hon gör snällt som hon skall.
Väl tillbaka vid stallet presenterade jag Ariel för den blå vattenhinken, men hon var inte intresserad av något vatten. Pussade på henne en stund (plus lite lydnadsträning och ett par varv longering) och släppte sedan ut henne i hagen. Där hon genast gick till Nova och ville gosa.
Nu åker jag upp till mina föräldrar för lite semester. Jag tänker även gå igenom en massa hästgrejer och bestämma vad som skall med ned igen och vad som faktiskt får vara kvar. Jag kommer att bila ned till Uppsala igen och då ryms det ju en del grejer...
Kommentarer
Trackback
