Bommar igen
Igår var jag en sväng hos Ariel. Kände mig nästan skyldig när jag klev omkring i hagen och jämförde med nya stället. Men hon skall ju tack och lov snart dit!
Har fått veta att Loka och Glittra åker till Finland natten mot måndag, så det var ju precis i rätt tid som Ariel flyttade. Kanske är det här sista kortet med gänget?
För övrigt står de i rangordning; Glittra längst till vänster, sedan Loka och sist lilla Ariel, minst på alla sätt och vis...
Jag var lite orolig att Ariel inte skulle känna igen mig, eftersom det var elva dagar sedan vi sågs sist. Men hon verkade mest chockad över att jag var där, ungefär som hon gett upp hoppet om att se mig igen. Lilla vännan...
Borstade igenom henne ordentligt med gummiskrapan, hon har tappat nästan all lång ytterpäls, nu är det den fjuniga underullen som jag försöker få bort. Den är dock inte lika lätt att bli av med, man får stå och borsta ganska länge. I och för sig ingenting som Ariel hade något emot., snarare tvärt om... Hon är en liten kelgris!
Här äter de mossa, en delikatess enligt både Glittra och Ariel...
Jagade dem en stund i hagen, det behövdes verkligen! Alla tre har ju fått lite mer kraftfoder den senaste månaden och det har verkligen gjort dem pigga. Eller så är det vårsolen som får dem alldeles stolliga. I och för sig så betedde sig Glittra som att hon var för vuxen för sådana där dumheter, så hon stod mest bredvid mig. Hon är ju trots allt tre veckor äldre än Loka och en månad äldre än Ariel...
Loka slog nästan knut på sig själv när hon rejsade runt och gjorde diverse krumbukter. Ariel flåsade mest, hon har inte särskilt bra kondition. Jag slutade jaga när Loka satte sig på ändan, vill ju inte att någon kommer till skada i leran. Jag undrar vad Ariel kommer säga om nya hagen, hon lär väl dö på kuppen när hon rusar runt där. Nåja, det kan det vara värt... Medan Ariel återhämtade sig från ruscherna så gick jag upp till paddocken och lade ut tre gröna bommar efter varandra. Jag vet inte hur hindermaterialet ser ut på nya stället, så jag tänkte det var bäst att passa på och träna lite.
Fångade in Ariel och så traskade vi upp till paddocken. Först gick vi ut till vägen och åt lite gräs, och sedan gick vi tillbaka och skrittade över bommarna några gånger. Inga problem på något vis. Hon fryser som vanligt fast ibland och hon studsar på stället när hon blir lite rädd, men hon lugnar sig snabbt och det känns faktiskt som att hon har börjat se mig som sin ledare.
Vi träffade på ett par fjordhästentusiaster vid paddocken, varav den ena inte sett Ariel sedan hon var föl. Fick sjukt mycket beröm för min fina häst, det värmer! Men som jag sade till dem, det är ingen konst att köpa en fin häst, nu gäller det att jag förvaltar det också...
Själva bomträningen var för övrigt precis som förra gången (57 dagar sedan sist!), ingenting som rörde henne i ryggen. Hon gick snällt över bommarna och brydde sig inte om dem alls. Duktig tjej! Om det finns hindermaterial på nya stället tänker jag börja "löshoppa" henne lite smått. Jag tror att hon kommer älska det!
Åter efter vår promenad var det lunchfodring, så Ariel fick snällt finna sig i att kratsa hovarna medan hon åt. Väldigt lite tjafs med vänster fram blev det och sedan ingenting alls. Det är nu två månader sedan uppfödaren snyggade till hovarna, så jag måste boka tid med hovslagare på nya stället. Det kommer att bli intressant...
Pussade Ariel hejdå med avskedsorden att vi ses på lördag. För på lördag, då är det FLYTT som gäller! :-D
Har fått veta att Loka och Glittra åker till Finland natten mot måndag, så det var ju precis i rätt tid som Ariel flyttade. Kanske är det här sista kortet med gänget?
För övrigt står de i rangordning; Glittra längst till vänster, sedan Loka och sist lilla Ariel, minst på alla sätt och vis...
Jag var lite orolig att Ariel inte skulle känna igen mig, eftersom det var elva dagar sedan vi sågs sist. Men hon verkade mest chockad över att jag var där, ungefär som hon gett upp hoppet om att se mig igen. Lilla vännan...
Borstade igenom henne ordentligt med gummiskrapan, hon har tappat nästan all lång ytterpäls, nu är det den fjuniga underullen som jag försöker få bort. Den är dock inte lika lätt att bli av med, man får stå och borsta ganska länge. I och för sig ingenting som Ariel hade något emot., snarare tvärt om... Hon är en liten kelgris!
Här äter de mossa, en delikatess enligt både Glittra och Ariel...
Jagade dem en stund i hagen, det behövdes verkligen! Alla tre har ju fått lite mer kraftfoder den senaste månaden och det har verkligen gjort dem pigga. Eller så är det vårsolen som får dem alldeles stolliga. I och för sig så betedde sig Glittra som att hon var för vuxen för sådana där dumheter, så hon stod mest bredvid mig. Hon är ju trots allt tre veckor äldre än Loka och en månad äldre än Ariel...
Loka slog nästan knut på sig själv när hon rejsade runt och gjorde diverse krumbukter. Ariel flåsade mest, hon har inte särskilt bra kondition. Jag slutade jaga när Loka satte sig på ändan, vill ju inte att någon kommer till skada i leran. Jag undrar vad Ariel kommer säga om nya hagen, hon lär väl dö på kuppen när hon rusar runt där. Nåja, det kan det vara värt... Medan Ariel återhämtade sig från ruscherna så gick jag upp till paddocken och lade ut tre gröna bommar efter varandra. Jag vet inte hur hindermaterialet ser ut på nya stället, så jag tänkte det var bäst att passa på och träna lite.
Fångade in Ariel och så traskade vi upp till paddocken. Först gick vi ut till vägen och åt lite gräs, och sedan gick vi tillbaka och skrittade över bommarna några gånger. Inga problem på något vis. Hon fryser som vanligt fast ibland och hon studsar på stället när hon blir lite rädd, men hon lugnar sig snabbt och det känns faktiskt som att hon har börjat se mig som sin ledare.
Vi träffade på ett par fjordhästentusiaster vid paddocken, varav den ena inte sett Ariel sedan hon var föl. Fick sjukt mycket beröm för min fina häst, det värmer! Men som jag sade till dem, det är ingen konst att köpa en fin häst, nu gäller det att jag förvaltar det också...
Själva bomträningen var för övrigt precis som förra gången (57 dagar sedan sist!), ingenting som rörde henne i ryggen. Hon gick snällt över bommarna och brydde sig inte om dem alls. Duktig tjej! Om det finns hindermaterial på nya stället tänker jag börja "löshoppa" henne lite smått. Jag tror att hon kommer älska det!
Åter efter vår promenad var det lunchfodring, så Ariel fick snällt finna sig i att kratsa hovarna medan hon åt. Väldigt lite tjafs med vänster fram blev det och sedan ingenting alls. Det är nu två månader sedan uppfödaren snyggade till hovarna, så jag måste boka tid med hovslagare på nya stället. Det kommer att bli intressant...
Pussade Ariel hejdå med avskedsorden att vi ses på lördag. För på lördag, då är det FLYTT som gäller! :-D
Kommentarer
Trackback
