Världens bästa Ariel!
Igår inleddes dagen med Ariel precis som vanligt, kraftfoder inne i stallet och kratsning av hovarna under måltiden. Inga problem alls, vilket fick mig att våga lägga på sadeln när hon ändå stod och åt. Hon var sådär lagom skeptisk, men lät den ligga kvar.
Promenerade ut i hagen med den på ryggen, vilket var lite småläskigt. Fast det var konstigt nog ännu läskigare när jag tog av den och hon såg vad hon haft på sig... Som plåster på såret gick vi ganska direkt ut till "gräshagen" där de fick vara i två timmar. Ariel tycker mycket om den här hagen, det finns väldigt bra kliträd där...
Jag fick faktiskt några vettiga bilder också, eller vad sägs om den här betesbilden? Observera bakdelsmusklerna...
Medan de betade passade jag på att olja in tränset en gång till, samt rengöra och olja in sadeln. Det är inte världens vackraste sadel, och den var inte dyr i inköp (köpt typ 1996), men som slit-och-släng-sadel på unghäst passar den alldeles utmärkt.
När alla hästarna var tillbaka i vanliga hagen tog jag mig en promenad med Ariel. Vi gick till banvallen, och även en bit in på den. Hon var så duktig hela tiden, höll sig antingen bredvid eller bakom mig. Gnäggade till de andra hästarna när hon såg dem, men försökte inte ta sig till dem. På hemvägen var hon som vanligt ivrigare än på bortavägen, men inte så att jag var tvungen att säga till henne. Vilket steg hon har! Säkert fyra decimeters övertramp när hon kliver på ordentligt och är avslappnad.
Bad henne stå stilla några gånger, tio sekunder i taget. Då blev hon väldigt frustrerad och tyckte att matte var superdum. Men hon lydde ändå! Sjukt stolt känner jag mig över henne efter den promenaden. Det känns verkligen att det inte spelar någon roll om vi kommer iväg till utställningen eller inte, hon är ändå bäst i mina ögon. :-D
Promenerade ut i hagen med den på ryggen, vilket var lite småläskigt. Fast det var konstigt nog ännu läskigare när jag tog av den och hon såg vad hon haft på sig... Som plåster på såret gick vi ganska direkt ut till "gräshagen" där de fick vara i två timmar. Ariel tycker mycket om den här hagen, det finns väldigt bra kliträd där...
Jag fick faktiskt några vettiga bilder också, eller vad sägs om den här betesbilden? Observera bakdelsmusklerna...
Medan de betade passade jag på att olja in tränset en gång till, samt rengöra och olja in sadeln. Det är inte världens vackraste sadel, och den var inte dyr i inköp (köpt typ 1996), men som slit-och-släng-sadel på unghäst passar den alldeles utmärkt.
När alla hästarna var tillbaka i vanliga hagen tog jag mig en promenad med Ariel. Vi gick till banvallen, och även en bit in på den. Hon var så duktig hela tiden, höll sig antingen bredvid eller bakom mig. Gnäggade till de andra hästarna när hon såg dem, men försökte inte ta sig till dem. På hemvägen var hon som vanligt ivrigare än på bortavägen, men inte så att jag var tvungen att säga till henne. Vilket steg hon har! Säkert fyra decimeters övertramp när hon kliver på ordentligt och är avslappnad.
Bad henne stå stilla några gånger, tio sekunder i taget. Då blev hon väldigt frustrerad och tyckte att matte var superdum. Men hon lydde ändå! Sjukt stolt känner jag mig över henne efter den promenaden. Det känns verkligen att det inte spelar någon roll om vi kommer iväg till utställningen eller inte, hon är ändå bäst i mina ögon. :-D
Kommentarer
Trackback
