Busfia!
Det börjar nästan kännas fånigt att skriva i bloggen, för det enda jag kan rapportera om är en fantastisk liten häst. Vackra, kloka, underbara Ariel!
Jag borstade henne hyfsat ren medan hon betade, nu är det ganska kort gräs i hagen, så hon blir nästan glupsk utanför. Tog på selen, som tydligen är läskig att trä över huvudet, men inte att ha på sig. Knashäst... Sedan traskade vi till rundkorallen. Bara tre motorstopp och främst var det kossorna som hon ville kika på.
I rundkorallen blev det fart på henne! Oj vad hon ville hoppa och skutta idag! Jag fortsatte träna på röstkommandona, och hon har redan börjat få grepp om dem. S-ljudet (för trav) går ju bättre än ga-lopp, men så har hon ju hört det även vid hand.
Hon har helt förstått det här med olika positioner av matte = olika varv. Däremot tror hon att stopp (= hand upp) betyder samma sak som kom (= hand fram). Inte har jag hjärta att säga ifrån heller, när hon direkt jag signalerar stopp tvärnitar, vänder in och kommer gående fram till mig.
Braaa fungerar inte som beröm, det tycker hon låter för snarlikt ptrooo. Så det blir "RÄTT" och "DUKtig" istället, med lite hårdare tonläge. Hon reagerade ingenting på selen, utan busade glatt på utan att tänka på den. Hennes trav är verkligen mumsig, medan galoppen är något kortare och framförallt med lite för mycket kanin-tänk över bakbenen.
På hemvägen var hon väldigt nöjd med sig själv, noppade mig i tröjan ett par gånger och skrittade med mer än tre decimeters övertramp. Hon visar så tydligt vad hon tänker och känner, speciellt när något gått bra. Hon vet att hon har varit duktig och att hon gjort som matte velat.
Väl i hagen skrittade hon lugnt iväg till flocken. Självförtroende och självständighet är ord som passar in på min prinsessa.
Jag borstade henne hyfsat ren medan hon betade, nu är det ganska kort gräs i hagen, så hon blir nästan glupsk utanför. Tog på selen, som tydligen är läskig att trä över huvudet, men inte att ha på sig. Knashäst... Sedan traskade vi till rundkorallen. Bara tre motorstopp och främst var det kossorna som hon ville kika på.
I rundkorallen blev det fart på henne! Oj vad hon ville hoppa och skutta idag! Jag fortsatte träna på röstkommandona, och hon har redan börjat få grepp om dem. S-ljudet (för trav) går ju bättre än ga-lopp, men så har hon ju hört det även vid hand.
Hon har helt förstått det här med olika positioner av matte = olika varv. Däremot tror hon att stopp (= hand upp) betyder samma sak som kom (= hand fram). Inte har jag hjärta att säga ifrån heller, när hon direkt jag signalerar stopp tvärnitar, vänder in och kommer gående fram till mig.
Braaa fungerar inte som beröm, det tycker hon låter för snarlikt ptrooo. Så det blir "RÄTT" och "DUKtig" istället, med lite hårdare tonläge. Hon reagerade ingenting på selen, utan busade glatt på utan att tänka på den. Hennes trav är verkligen mumsig, medan galoppen är något kortare och framförallt med lite för mycket kanin-tänk över bakbenen.
På hemvägen var hon väldigt nöjd med sig själv, noppade mig i tröjan ett par gånger och skrittade med mer än tre decimeters övertramp. Hon visar så tydligt vad hon tänker och känner, speciellt när något gått bra. Hon vet att hon har varit duktig och att hon gjort som matte velat.
Väl i hagen skrittade hon lugnt iväg till flocken. Självförtroende och självständighet är ord som passar in på min prinsessa.
Kommentarer
Trackback
