Ömsom vin, ömsom vatten
Igår fick jag gå en bra bit idag för att hitta hästarna. De var långt inne i skogen, betandes gräs varvat med små buskar.
Ariel och jag gick iväg till stallet, där hon fick äta lite kraftfoder medan jag gjorde henne i ordning för rundkorallen. Tanken var att befästa rösthjälperna ännu mer och även försöka få henne att skritta på voltspåret.
Ariel verkade inte särskilt intresserad av att gå någonstans överhuvudtaget, det blev flera motorstopp längs vägen då hon skulle kolla på "farliga" saker som fåren (som hon sett tusen gånger) och soptunnan (som hon fått nosa på flera gånger). Väl framme i rundkorallen började hon genast trava, hon gillar verkligen att busa runt där inne!
Provade både att fatta galopp enbart för rösten (fungerar utmärkt) och att skritta på spåret. Det senare resulterar dock oftast i att hon antingen börjar trava eller kommer in till mig i mitten. Jag tror att det är dags att börja med longerlina nu, så jag får lite mer kontroll över henne. Dock kan jag inte bestämma mig för om jag skall fortsätta använda sidepullen eller om jag skall smörja upp mitt gamla kapson till detta arbete.
I en stund av övermod bestämde jag mig för att släppa Ariel på ridbanan, hon har ju inte fått vara lös där inne sedan förra försöket till löshoppning (juni), som ju slutade med stakethoppning istället. Igår började hon rusa runt rätt så hysteriskt, satsade på staketet några gånger, men hoppade tack och lov inte över. Däremot lyssnade hon inte ett smack på mig, så min glädje över hur lydig hon är i rundkorallen kom av sig lite. Hon är inte lydig egentligen, det handlar bara om hur pass nära jag är henne när hon är lös...
Lyckades till sist fånga in henne och det var ett dämpat sällskap som gick ut i hagen. Jag för att jag grubblade över hur jag skall göra för att faktiskt få henne lydig och Ariel för att hon var så trött. Enda pluset var att hon även idag drack ur hinken, trots att de har vatten i hagen nu igen.
Ariel och jag gick iväg till stallet, där hon fick äta lite kraftfoder medan jag gjorde henne i ordning för rundkorallen. Tanken var att befästa rösthjälperna ännu mer och även försöka få henne att skritta på voltspåret.
Ariel verkade inte särskilt intresserad av att gå någonstans överhuvudtaget, det blev flera motorstopp längs vägen då hon skulle kolla på "farliga" saker som fåren (som hon sett tusen gånger) och soptunnan (som hon fått nosa på flera gånger). Väl framme i rundkorallen började hon genast trava, hon gillar verkligen att busa runt där inne!
Provade både att fatta galopp enbart för rösten (fungerar utmärkt) och att skritta på spåret. Det senare resulterar dock oftast i att hon antingen börjar trava eller kommer in till mig i mitten. Jag tror att det är dags att börja med longerlina nu, så jag får lite mer kontroll över henne. Dock kan jag inte bestämma mig för om jag skall fortsätta använda sidepullen eller om jag skall smörja upp mitt gamla kapson till detta arbete.
I en stund av övermod bestämde jag mig för att släppa Ariel på ridbanan, hon har ju inte fått vara lös där inne sedan förra försöket till löshoppning (juni), som ju slutade med stakethoppning istället. Igår började hon rusa runt rätt så hysteriskt, satsade på staketet några gånger, men hoppade tack och lov inte över. Däremot lyssnade hon inte ett smack på mig, så min glädje över hur lydig hon är i rundkorallen kom av sig lite. Hon är inte lydig egentligen, det handlar bara om hur pass nära jag är henne när hon är lös...
Lyckades till sist fånga in henne och det var ett dämpat sällskap som gick ut i hagen. Jag för att jag grubblade över hur jag skall göra för att faktiskt få henne lydig och Ariel för att hon var så trött. Enda pluset var att hon även idag drack ur hinken, trots att de har vatten i hagen nu igen.
Kommentarer
Trackback
