Ariel 3525

Det var en strålande dag igår och redan på håll anade jag att hästarna gjorde det mesta utav den.



Det är Sunna och Ariel som ligger, Idunn var fullt upptagen med att äta sjögräs (?). Jag gick allt närmare hagen och förväntade mig att de skulle stiga upp, men de var alldeles för trygga (eller lata).



Myste med Ariel en stund innan jag satte mig på stenhällen utanför hagen, åt matsäck och solade. Det var så underbart med klarblå himmel och varmt solsken. Jag satt kvar länge, så länge att M kom och frågade vad jag pysslade med. "Njuter av livet" blev det passande svaret.

Eftersom jag ville fortsätta att njuta så gav jag hästarna kraftfoder och hö. Lika bra att de äter medan jag ändå inte gör något vettigt. Drog av dem en massa päls medan de stod och åt, det var som alltid omtyckt. Ariel var lite lerig efter vilopaus, speciellt som den avslutades med den klassiska rullningen.



Medan hästarna åt klart höet gjorde jag iordning nytt kraftfoder till Ariel och plockade med mig sidepullen ut från stallet. Jag kände verkligen inte för att ta in Ariel i stallet när det var så fint väder. Så det blev hovkratsning och påtränsning i hagen istället. Sedan gick vi genom hagen till grinden längst ned, som är öppningen till andra sommarhagen. Sunna och Idunn följde ivrigt med, för de vet precis vad som finns inne i den hagen. GRÄS!

Till deras stora besvikelse fick de dock inte följa med. Ariel var lite uppspelt en stund, hoppade på stället och så, men eftersom jag valde lite ojämn och allmänt risig mark så fick hon ganska snart fullt upp att hålla reda på benen. Jag letade upp en hel rad med diken som vi hoppade. Hon är så himla rolig, om jag hoppar över, så måste hon också göra det. Men om jag bara tar ett litet kliv över, då går hon också. Oavsett hur stort diket är...

Vi gick lite slingervägar runt buskar och över några små stockar som låg i hagen innan jag för första gången vågade mig på att låta Ariel bestämma vägen. Först förstod hon inte att hon faktiskt fick bestämma, men sedan gick hon med målmedvetna steg genom hela hagen (lugnt plask i vattnet och ett skutt över ett dike) och ut på banvallen. Sötnosen, hon gillar verkligen den där vägen... För att ni skall förstå hur stor sommarhagen är, kan jag meddela att vi då hade varit ute och promenerat i 45 minuter...

På hemvägen travade vi några snuttar tills min mobil ringde. Jag borde verkligen inte svara i mobil när jag är ute med Ariel, men jag har svårt att vänja mig av med det... Så fort jag tog upp mobilen stannade Ariel och stod lugnt och väntade. Hm. Hon har lärt sig att det inte är någon idé att tjafsa om att få gå vidare när matte stannat för att prata... Efter att samtalet var avklarat var vi nästan hemma, men så fick Ariel syn på dagisbarnen som gungade och bestämde sig för att de var farliga. Vilket givetvis gjorde att vi var tvungna att titta en stund på dem också. När hon väl tröttnat på det tog vi en sväng förbi paddocken och travade över samma hinder som sist, cirka 15 cm högt. Inget hopp, utan bara höga benlyft från Ariels sida. Det skulle verkligen vara kul att åka och löshoppa henne...

På hemvägen tjafsade Ariel lite, hon tyckte jag var tråkig som skulle stanna bara för lydnadens skull. Men skam den som ger sig, efter ett par tillsägelser var hon precis så lydig som jag vill ha henne. Det vill säga, hon gör som jag säger åt henne men med fula miner i smyg bakom min rygg... Vi travade upp precis som vanligt och det skötte hon med glans. Kanske hade tillsägelserna gjort susen? Sedan fick hon gå ut i hagen till kompisarna, de hade tydligen saknat henne. Hon däremot gav dem inte ens ett ögonkast innan hon gick fram till vattenkaret och drack. Duktig distanshäst!