Flera uppsittningar!
Idag åkte jag ut sent till Ariel eftersom jag skulle träffa Zaris ägare J och prata lite. Tog in Ariel i stallet och pysslade lite med henne. Hon verkade nöjd över uppmärksamheten, och vill fortfarande vara nära matte. Så jag garderade mig lite, tog på terrängskydden (nejdå, inte nojjig) och sidepull innan jag hämtade pallen och satt upp utomhus!
Ariel brydde sig inte ett skvatt, men var inte så förtjust i att stå stilla, utan började gå mot Sunnas hage. Jag försökte få henne att vända åt andra hållet, men maken till tjurig fjordhäst... Gjorde halt och satt av istället och gick tillbaka med henne till pallen. Upp igen och nytt försök med samma resultat. Ariel hade absolut ingenting emot att ha mig på ryggen, bara hon fick bestämma vart vi skulle gå. Det behövs nog en del styrövningar där...
Satt i mina hala träningsbyxor barbacka på nytvättad hästrygg, det var verkligen ingen hit. Jag vinglade till för minsta lilla (balansen är inte lika bra längre heller) men änglahästen brydde sig inte alls om att matte vinglade. Bara matte var med henne på äventyret så (och lät henne bestämma riktning).
Sedan hämtade jag longerlinan och vi gick till rundkorallen. Ariel blev nästan hysteriskt lycklig över vägvalet och inne i rundkorallen blev det en rad bocksprång innan jobbet kunde påbörjas. Dock var Ariel så ivrig att det nästan enbart blev galopp, det behövs helt klart mer arbete för damen framöver!
När hon lugnat sig tillräckligt vände vi hemåt igen och mötte J i stallet. Jag tog av benskydden och svampade av Ariel på de svettiga partierna (det var väldigt varmt ute!) medan vi pratade om allt möjligt. Sedan frågade jag om hon kunde tänka sig att leda Ariel till hagen, medan jag satt på. Inga problem alls, så tillsammans tågade vi till hagen och jag kunde konstatera att jag nog har Sverige coolaste tvååring. Ariel betedde sig som om hon redan var inriden (ja förutom styrningen då...) och var helt avslappnad i skritten. Det känns verkligen underbart! Nu blir det ingen mer uppsittning förrän styrningen fungerar bättre, alltså mer fokus på tömkörning framöver.
Ariel brydde sig inte ett skvatt, men var inte så förtjust i att stå stilla, utan började gå mot Sunnas hage. Jag försökte få henne att vända åt andra hållet, men maken till tjurig fjordhäst... Gjorde halt och satt av istället och gick tillbaka med henne till pallen. Upp igen och nytt försök med samma resultat. Ariel hade absolut ingenting emot att ha mig på ryggen, bara hon fick bestämma vart vi skulle gå. Det behövs nog en del styrövningar där...
Satt i mina hala träningsbyxor barbacka på nytvättad hästrygg, det var verkligen ingen hit. Jag vinglade till för minsta lilla (balansen är inte lika bra längre heller) men änglahästen brydde sig inte alls om att matte vinglade. Bara matte var med henne på äventyret så (och lät henne bestämma riktning).
Sedan hämtade jag longerlinan och vi gick till rundkorallen. Ariel blev nästan hysteriskt lycklig över vägvalet och inne i rundkorallen blev det en rad bocksprång innan jobbet kunde påbörjas. Dock var Ariel så ivrig att det nästan enbart blev galopp, det behövs helt klart mer arbete för damen framöver!
När hon lugnat sig tillräckligt vände vi hemåt igen och mötte J i stallet. Jag tog av benskydden och svampade av Ariel på de svettiga partierna (det var väldigt varmt ute!) medan vi pratade om allt möjligt. Sedan frågade jag om hon kunde tänka sig att leda Ariel till hagen, medan jag satt på. Inga problem alls, så tillsammans tågade vi till hagen och jag kunde konstatera att jag nog har Sverige coolaste tvååring. Ariel betedde sig som om hon redan var inriden (ja förutom styrningen då...) och var helt avslappnad i skritten. Det känns verkligen underbart! Nu blir det ingen mer uppsittning förrän styrningen fungerar bättre, alltså mer fokus på tömkörning framöver.
Kommentarer
Postat av: Christina
Underbara fjordhäst! Känner igen mig från Humiras inridning :)
Postat av: Ellinor Karlström
Ja, J som ledde ville inte tro att det var första gången jag satt upp på Ariel utomhus. Nåja, det var ju inte det, men första gången efter sommarbetet. Det är verkligen härligt med våra okomplicerade fjordhästar, precis så som det skall vara!
Trackback
