Ariel 3525

Jag har börjat rida Zari en del, för att komma igång med min ridning inför mer aktiv ridning av Ariel. Eftersom Zari och Ariel älskar varandra och Zari är van att gå med handhäst bredvid sig, så föll det sig naturligt att testa att rida med Ariel som handhäst. Dock ville jag lära känna Zari lite först, så idag var det dags för handhästdebuten.

Tog in Ariel i stallet först, borstade av henne, kratsade hovarna och tempade. Sedan åkte sadeln på för måttagning, hon behöver en sadelgjord på 75-80 cm och nuvarande är 60 cm. Inte konstigt att det inte gick att dra åt sadelgjorden sist... Sedan måttade jag hur lång svanskappan behövde vara och därefter lyfte jag bort sadeln. Ariel såg lite fundersam ut, först skall den på och sedan åker den av lika snabbt? Jag passade även på och mätte Ariel över ryggen och hennes täckesmått är fortfarande 115 cm...

Sedan tog jag på senskydden och trixade lite med sidepullen. Jag har ju varit lite irriterad över att sidostyckena ibland åker fram så mycket att de stör Ariels ögon, och inte tänkte jag på vad som stod på distansritt.nu där jag köpte sidepullen. Jag är övertygad om att jag läst texten minst fem gånger och ändå har det inte klickat i huvudet förrän nu. "Sidostyckena till sidepullen går att flytta från den främre platsen på nosdelen till samma del som ringen löper igenom, bra om du har en häst som inte har arabens smala nosdel." Underförstått, om jag flyttar sidostyckena ett snäpp bakåt på nosdelen så kommer inte sidostyckena irritera Ariels ögon. Korkade matte... Tog sedan på sidepull och kände mig nöjd med resultatet.

Därefter hämtade jag Zari från hagen och gjorde i ordning henne. Själva uppsittningen blev nog det trassligaste momentet, men det gick ganska bra ändå. Främst för att Zari var så ordentlig och lyssnade på mig hela tiden. Ariel var mer tossig och förstod inte riktigt var hon skulle vara någonstans.

Vi skrittade ut från gården i ganska städad stil och naturligtvis hinner vi inte komma många meter förrän en bil kommer körandes bakom oss. Vad är oddsen egentligen, på en väg det sällan kör några bilar alls? Jag bestämde mig dock för att ha is i magen, fortsatte skritta lugnt tills vi kunde svänga in på en avtagsväg till vänster. Bilföraren var också vettig och rullade bakom oss i lugn takt utan att stressa hästarna.

När bilen väl passerat (ingen av hästarna brydde sig) fortsatte vi på vägen tills vi kom till banvallen. För det är banvallen jag tänker hålla till på när jag har Ariel med som handhäst. Ariel var hela turen igenom ganska ofokuserad på vad vi egentligen höll på med. Ömsom travade hon nästan förbi Zari och ömsom fick jag dra henne framåt bakom Zaris bakdel. Rent hållbarhetsmässigt kändes det inte som någon bra träning, men jag hoppas att Ariel snart förstår vad det hela går ut på och håller ett mer jämnt tempo.

Åter i stallet skötte jag om bägge hästarna (Zari först till Ariels förtret) och släppte ut i hagen. Ariel fick förstås den obligatoriska uppsuttna promenaden till hagen och det gick ännu bättre än tidigare. Antingen har hon helt förstått vad det går ut på eller så har jag blivit mer självsäker, för det känns mycket stabilare än tidigare.

Eftersom jag fortfarande hade massor av energi kvar (och tid!) så satte jag igång med operation storstädning. Tömde ur skåpet och mina stora plastlådor och sorterade alla grejer på ett smartare sätt. Hängde dessutom Ariels allroundsadel på en bättre hängare än tidigare och så fick dressyrsadeln åka upp ett snäpp. Även om det fortfarande finns en hel del kvar att göra (rengöring av läder...) så kändes det mycket fräschare i sadelkammaren när jag åkte därifrån.