Löshoppning

Åkte ut till Ariel igår, fast det inte var tänkt så från början. Ariel var ganska långt bort i hagen, hon visade att hon hörde mig när jag ropade, men kom inte närmare. Snarare drog hon sig längre bort, tills jag genomskådade turerna i det fina samspelet mellan Ariel och Sunna. Ariel hörde mig ropa och började röra sig mot mig. Blixtsnabbt ställde sig Sunna i vägen, för att markera att Ariel inte skulle gå till mig. Gång på gång försökte Ariel ta sig förbi, och Sunna parerade. Det blev till och med en repa i galopp, där Sunna lyckades styra Ariel ännu längre bort ifrån matte. Men sedan fick Ariel nog, överlistade Sunna och smet förbi henne i full galopp. Det var så hon mötte mig också, men givetvis stannade hon sådär elegant med vikten på bakdelen (som de aldrig verkar kunna göra uppsuttet). Glad över min fina häst traskade vi till stallet.

Ariel fick mumsa lite kraftfoder medan jag borstade av min leriga springare. För visst har hon börjat hitta strategiskt leriga platser att rulla sig på, även om jag får vara tacksam för att det fortfarande är fläckvis och dessutom hunnit torka innan avborstning. Tog på senskydd och inget annat eftersom vi skulle löshoppa på riktigt idag.

Ariel var lite halvt ofokuserad på väg till paddocken, tills det klickade till i hennes hjärna och hon insåg vart vi var på väg. Paddocken = äta gräs och springa snabbt, två av de saker som är roligast här i världen (enligt henne). Väldigt ivrig skyndade hon den sista biten, men väntade snällt medan jag stängde grinden och knäppte lös henne innan hon studsade iväg med huvudet ned och svansen upp.

Jag byggde bort de två första hindren och lät henne enbart hoppa det sista, sedan fick hon hoppa två hinder och slutligen alla tre (60 cm höga). Några gånger gjorde hon en ”Hampus” (givetvis döpt efter min förra uppfödning), vilket innebär att hon direkt efter avslutad hoppomgång tvärvänder och hoppar åt andra hållet. Till skillnad från Hampus så lyckas hon dessutom med hoppen från stillastående, hon har en otrolig koll på var hon har sina ben.

Överlag tyckte jag att hon kom lite för hastigt in i serien. Det ser ut som avstånden emellan hindren blir lite kort, men jag misstänker att det hör ihop med hennes ökade tempo. När hon väl hoppar så hoppar hon oftast ordentligt, med fokus på hindren. Vissa gånger kunde hon rusa lite för snabbt och flyga slarvigt över första och andra hindret, men vid tredje blev det alltid bra språng ändå. Tanken med övningen är ju att ge henne rejält med självförtroende och det har hon bevisligen fått nu. Hon tycker att hon är världens bästa hopphäst och kråmar sig efter serien. Ibland kommer hon in till mig och kräver att bli kliad (eftersom hon är bäst). Vi avslutade med att hon först fick hoppa serien med en oxer som sista hinder och sedan byggde jag bort hindren och hon fick komma en gång över enbart bommar. Kan meddela att hon kråmade sig precis lika mycket fast hon inte behövde hoppa…

Hon var ganska svettig på bogen samt mellan fram- och bakben, så åter i stallet blev hon avsvampad. Eftersom hon varit så duktig var jag noga med att inte ha för blöt svamp, vi behöver inte träna på rinnande vatten varje gång vi svampar av.

Sedan satt jag upp från pallen, men med målet att inte skritta till hagen, utan enbart stå stilla bredvid pallen. Ariel tog ett par steg, men gjorde sedan halt när jag sade till. Jag satt och kände efter lite hur det egentligen var att sitta där uppe och konstaterade snabbt att Ariel var bekväm, men lite sned. Hon var lite lägre på höger sida än vänster. Knepigt… Satt av och upptäckte att hon hade ställt sig och vilat, med höger bakhov upp, eftersom matte ändå inte verkade vilja ge sig ut på äventyr… Härliga, goa gumman! Hon är verkligen världens coolaste tvååring och jag är så glad att hon vant sig vid att vila närhelst möjlighet ges. På den punkten kommer hon bli en riktigt bra distanshäst.

Ledde iväg Ariel till hagen och såg på medan hon travade tillbaka till Sunna. Jag ropade hejdå men Ariel brydde sig inte. Hon vet att hon gjort det hon skall för dagen, och då är matte definitivt inte intressant längre.

Nästa löshoppningsomgång är det dags att höja upp sista hindret lite, det skall bli intressant att se hur hon reagerat på det. Fortfarande kör vi samma serie dock, det är tryggast för henne att allt inte ändras samtidigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0