Riktig distansträning!
Idag när jag skulle hämta Ariel i hagen stack hon nosen i grimman! Det hör inte till vanligheterna, ofta får man truga på henne grimman. Däremot följer hon alltid efter mig när jag väl satt på grimman, med ett slakt grimskaft oss emellan.
Inne i stallet ställdes Ariel framför skottkärran med hö, borstades av som hastigast och fick fleecetäcket på sig. Sedan stod hon så i en timme medan jag pysslade med både henne, höet och utrustningen. Vi provade båda tävlingstränsen, vilket hon inte tyckte var alltför roligt. Jag fotograferade henne i dem, men fotona dröjer lite. Tyckte hon tuggade lite väl mycket på betten, det knakade till några gånger. Bägge två var tredelade.
Så tog jag på henne senskydden och sidepullen (med raka novabettet) och så gav vi oss ut på äventyr! K hade tipsat mig om en lagom lång runda som började till höger om gården och avslutades genom ena sommarhagen. Ariel var ivrig som alltid när vi går nya vägar och även om hon både travade och galopperade små snuttar, så lyssnade hon direkt jag sade till henne. Det märks att hon tycker matte är något av en belastning ibland... Efter 35 minuter var vi tillbaka på gården och Ariel fick stå och se söt ut i en minut medan jag funderade på om vi skulle fortsätta eller inte. Men så bestämde jag mig för att det skulle vi visst! Plockade dock bort bettet först, som hon knappt tuggade på utan lugnt hade i munnen.
En sväng bort till banvallen blev det, och när vi kommit lagom långt bort och vänt hade vi varit ute på promenad i totalt 75 minuter! Ariel var trött på slutet, men kämpade tappert på. Vi stannade några gånger på slutet och jag peppade henne att gå vidare. Tillbaka på gården sprang hon dock glatt upp för veterinären (en cykel) så alltför trött var hon inte. Hon har helt förstått att vi alltid travar upp innan man får bli helt ledig. Det skall bli spännande att se hur hon reagerar i en verklig tävlingssituation. In i stallet med täcke på och så stretchade jag igenom henne medan hon mumsade mer hö. Sedan fick hon gå ut i hagen och äta mer hö.
Jag är mycket nöjd med den nya slingan. När det väl blir ridning av, så kommer den fungera utmärkt som "grindträning". Det vill säga, jag skrittar slingan till höger med avslut genom ena sommarhagen, åter på gården blir det vattning, uppspringning och vila en stund, innan vi ger oss ut på banvallen med avslut i andra sommarhagen. Totalt tar dessa slingor vardera 35 minuter i skritt, så de är perfekta att ha de dagar man inte hinner rida så länge, men ändå vill träna distansritt.
Inne i stallet ställdes Ariel framför skottkärran med hö, borstades av som hastigast och fick fleecetäcket på sig. Sedan stod hon så i en timme medan jag pysslade med både henne, höet och utrustningen. Vi provade båda tävlingstränsen, vilket hon inte tyckte var alltför roligt. Jag fotograferade henne i dem, men fotona dröjer lite. Tyckte hon tuggade lite väl mycket på betten, det knakade till några gånger. Bägge två var tredelade.
Så tog jag på henne senskydden och sidepullen (med raka novabettet) och så gav vi oss ut på äventyr! K hade tipsat mig om en lagom lång runda som började till höger om gården och avslutades genom ena sommarhagen. Ariel var ivrig som alltid när vi går nya vägar och även om hon både travade och galopperade små snuttar, så lyssnade hon direkt jag sade till henne. Det märks att hon tycker matte är något av en belastning ibland... Efter 35 minuter var vi tillbaka på gården och Ariel fick stå och se söt ut i en minut medan jag funderade på om vi skulle fortsätta eller inte. Men så bestämde jag mig för att det skulle vi visst! Plockade dock bort bettet först, som hon knappt tuggade på utan lugnt hade i munnen.
En sväng bort till banvallen blev det, och när vi kommit lagom långt bort och vänt hade vi varit ute på promenad i totalt 75 minuter! Ariel var trött på slutet, men kämpade tappert på. Vi stannade några gånger på slutet och jag peppade henne att gå vidare. Tillbaka på gården sprang hon dock glatt upp för veterinären (en cykel) så alltför trött var hon inte. Hon har helt förstått att vi alltid travar upp innan man får bli helt ledig. Det skall bli spännande att se hur hon reagerar i en verklig tävlingssituation. In i stallet med täcke på och så stretchade jag igenom henne medan hon mumsade mer hö. Sedan fick hon gå ut i hagen och äta mer hö.
Jag är mycket nöjd med den nya slingan. När det väl blir ridning av, så kommer den fungera utmärkt som "grindträning". Det vill säga, jag skrittar slingan till höger med avslut genom ena sommarhagen, åter på gården blir det vattning, uppspringning och vila en stund, innan vi ger oss ut på banvallen med avslut i andra sommarhagen. Totalt tar dessa slingor vardera 35 minuter i skritt, så de är perfekta att ha de dagar man inte hinner rida så länge, men ändå vill träna distansritt.
Kommentarer
Trackback
