Bus i rundkorallen
Ariel var dyblöt på grund utav helgens regn- och snöoväder. Jag bestämde mig för att hon skulle få stå länge i stallet, som en liten träning av tålamodet. Så jag tog in henne, drog av allt vatten jag kunde och satte på henne fleecetäcket. Hon fick stå och äta hö hela tiden, och skötte sig som en riktig distanshäst skall göra. Åt och vilade samtidigt. :-)
Jag drog ut på tiden så mycket jag kunde, pysslade med lite olika saker. Torkade hennes ben ordentligt torra, rengjorde alla kroppsöppningar och klippte manen. Hela tiden stod Ariel lugnt och tuggade, även om hon ibland kollade vad matte egentligen pysslade med.
Sedan tog jag på mig hjälmen och då vaknade fullblodshästen igen... Hon började trampa fram och tillbaka, fnysa och kasta med huvudet. Det var bara att snabbt sätta på benskydden och sidepullen och bege sig ut till rundkorallen. Så fort Ariel fick komma ut ur ladugården blev hon lugn igen. Bara hon får följa med är hon nöjd...
Vi gick till rundkorallen och busade en stund. Ariel minns galoppkommandot, men var inte överdrivet förtjust i att galoppera runt den vattensjuka cirkeln. Istället blev det lite mer fokus på att komma fram till mig när jag ville och det har hon helt förstått nu. Så fort jag sträcker ut handen och säger "Ariel" kommer hon direkt in till mig med nyfiken uppsyn.
Eftersom hon var så duktig gick vi direkt ut i hagen och så fick hon sitt kraftfoder. Jag städade undan i stallet innan hästarna fick sitt hö.
Jag drog ut på tiden så mycket jag kunde, pysslade med lite olika saker. Torkade hennes ben ordentligt torra, rengjorde alla kroppsöppningar och klippte manen. Hela tiden stod Ariel lugnt och tuggade, även om hon ibland kollade vad matte egentligen pysslade med.
Sedan tog jag på mig hjälmen och då vaknade fullblodshästen igen... Hon började trampa fram och tillbaka, fnysa och kasta med huvudet. Det var bara att snabbt sätta på benskydden och sidepullen och bege sig ut till rundkorallen. Så fort Ariel fick komma ut ur ladugården blev hon lugn igen. Bara hon får följa med är hon nöjd...
Vi gick till rundkorallen och busade en stund. Ariel minns galoppkommandot, men var inte överdrivet förtjust i att galoppera runt den vattensjuka cirkeln. Istället blev det lite mer fokus på att komma fram till mig när jag ville och det har hon helt förstått nu. Så fort jag sträcker ut handen och säger "Ariel" kommer hon direkt in till mig med nyfiken uppsyn.
Eftersom hon var så duktig gick vi direkt ut i hagen och så fick hon sitt kraftfoder. Jag städade undan i stallet innan hästarna fick sitt hö.
Kommentarer
Trackback
