Ariel 3525

Idag stod Ariel långt bort i hagen och när jag kommit fram till grinden bestämde jag mig för att prova att ropa på henne. Så jag ropade AAAAARIEL och hon fullkomligen exploderade rakt upp i luften, landade på alla fyra ett ögonblick och satte sedan av i full galopp mot mig. Jag trodde inte mina ögon först, var det verkligen mig hon sprang till? Men eftersom hon saktade in framför mig och sedan stoppade nosen i famnen på mig, så måste det ju vara mig hon gillar...

Hon fick stå och äta hö en timme medan jag drog bort en massa lös päls, kratsade hovarna och skar bort horn med hovkniven. Hittade ingen röta i alla fall, det kändes skönt. Tog sedan på henne sidepull och traskade iväg längs hennes favoritväg. Det är till höger vid vägkorsningen, längs med en stor träddunge och tillbaka genom ena sommarhagen. Det är varierande och det är en väg vi inte går särskilt ofta. Jag oroar mig (i onödan) för att Ariel skall få fnatt när vi går på de stora lägdorna, med all den frihet det innebär.

Ariel var ganska lagom studsig idag, men framförallt var hon matte-kelig. Så fort jag bad om halt skulle hon gosa. Eller buffas. Eller byta andedräkt. Sötnosen! Vi gick direkt ut i hagen efter promenaden och då rejsade hon runt en sväng med de andra hästarna. Det märks att våren är på väg, alla tre är vårnippriga...