Ariel 3525

Jaha, då har jag haft ännu en sådan där dag då verkligen allting klaffar. När jag blir varm i kroppen av lycka att ha just den här hästen... Ariel är verkligen drömhästen för mig, och hon plockar fram nya underbara egenskaperna hela tiden.

När jag kom gående längs hagstaketet (grusvägen går parallellt förbi) stod hästarna längst bort i hagen och spanade mot mig. Ropade på Ariel och jag tyckte det såg ut som om hon gnäggade! Sedan satte hon av i full galopp mot mig, de andra hästarna hakade förvånat på. Väl framme hann jag klia henne lite i pannan innan Sunna förklarade att jag var farlig och ledde de andra runt hela hagen. Ariel sparkade bakut ett flertal gånger och jag började undra hur den här eftermiddagen egentligen skulle gå...

Efter att hästarna rusat klart gick jag in och hämtade Ariel. Hon nästan klättrade på mig i sin iver att få följa med och studsade omkring bakom mig hela vägen till stallet. Elaka matte ställde därför upp henne i stallgången och lät henne stå där medan jag bytte om. Till min förvåning stod hon som ett ljus, utan minsta skrap eller oroligt trampande. Änglahästen! Borstade bort allt hår hon fäller, kratsade hovarna, tog på sidepull och senskydd. Sedan gick vi iväg till rundkorallen och Ariel var helt fokuserad på mig hela vägen dit.

Väl där busade hon av sig ett varv innan jag började kräva saker av henne. Det blev några varv i vardera galopp och det kändes som hon fått mer ordning på benen. Dock försökte hon bralla en gång i vänster varv och kanade omkull. Hon hann nog inte fatta riktigt vad som hände och jag låtsades som ingenting. När vi jobbat klart var hon mallig som vanligt, det är nästan hopplöst att ge den där fröken beröm, hon blir nästan odräglig på kuppen.

Mötte K på tillbakavägen som besviket utbrast "åh, har ni redan varit ute och gått!" Men när jag förklarat att vi bara busat några minuter i rundkorallen så beslöt vi oss för att promenera en sväng tillsammans. Så Ariel fick gå in i stallet igen för påselning, byte till reflexbenskydd och så tog jag även på nova-bettet. Jag är så oerhört nöjd med mitt distansträns, det är toppen att kunna använda sidepull och samtidigt vänja Ariel vid bettet.

Idunn traskade iväg med ivriga steg och Ariel hängde på så gott hon kunde. Men hon är inte alltför intresserad av att följa Idunn längre, utan går gärna sina egna vägar. Så idag blev det mer träning på styrning än tidigare. Vi gick bort till bygdegården och där på den stora parkeringen fick Idunn stå och träna halt medan Ariel tränade volter och åttor en bit ifrån. Ibland tyckte hon att jag var lite väl envis med att svänga, men hon följde snällt vart jag än ville. När hon väl kommit igång med att gå bort från Idunn fick hon gå först en stund på hemvägen också. Det gick superbra, även om hon har ett mycket lägre tempo än om jag leder henne. Just nu känns det dock viktigare att hon går först än hur snabbt hon går.

Som belöning för mycket gott uppförande fick Ariel gå ut i hagen direkt och det verkade hon nöjd med. Vi stod och gosade en stund innan jag traskade hem och när jag började gå så följde Ariel med mig längs staketet. Fick stanna flera gånger och gosa lite till, så jag hann nästan inte till bussen. Men det var omöjligt att gå ifrån henne...