Hopphäst!
Jag har haft lite svacka i motivationen, men nu är den tillbaka och det med råge! Allt som behövdes var en helt underbar liten Ariel...
Hästarna kom springandes emot mig när jag ropade på dem, så det var lätt att hämta in Ariel. Jag band fast henne vid ladugårdsväggen och borstade bort en massa lös hår. Jag förstår inte hur hon fortfarande kan ha vinterpäls kvar, men det har hon. Hon har lagt på sig en del också, jag misstänker att det kommer bli bantning till hösten...
Tog på henne sidepull och gick iväg till ridbanan. Släppte lös henne där, så hon fick beta, medan jag började bygga löshoppningshinder till kommande träningar. Ariel var väldigt nöjd med arbetsfördelningen, matte konkade på saker och hon åt. Men efter ett tag var det som hon tröttnade på att bara äta och ville vara med i byggandet. Hon klev och travade över några bommar som jag lagt ut och fick förstås rejält med beröm. Mallig blev hon och det var då jag bestämde mig för att fråga henne om hon faktiskt ville hoppa.
Oxern som själva löshoppningsbanan skulle avslutas med var ju uppbyggd, så allt som behövdes var lite uppmuntrande tillrop. Ariel kom i en lugn, fin galopp och bjöd verkligen bra på hindret. Hon hoppade det snyggt och jag ropade berömmande ord åt henne. Några malliga krumsprång á la Baloubet och så tog hon en sväng runt paddocken för att satsa igen! Fyra gånger kom hon på hindret, utan mer pådrivning än mitt beröm efter språnget. Hindret låg på 50 cm, det högsta hon hoppat hittills (oräknat boxväggen och paddockstaketet). Kan tilläggas att hon inte en enda gång satsade mot staketet.
Jag bestämde mig för att det fick vara färdigbyggt för idag och kunde med lätthet fånga in Ariel. Hon kom helt enkelt springande fram till mig, så det var bara att knäppa fast tygeln igen. Vi traskade tillbaka till hagen och jag berömde i massor. Hon var mycket nöjd och passade på att njuta av en liten rullning när hon väl var utsläppt i hagen igen. Hon som var så ren och fin...
Hästarna kom springandes emot mig när jag ropade på dem, så det var lätt att hämta in Ariel. Jag band fast henne vid ladugårdsväggen och borstade bort en massa lös hår. Jag förstår inte hur hon fortfarande kan ha vinterpäls kvar, men det har hon. Hon har lagt på sig en del också, jag misstänker att det kommer bli bantning till hösten...
Tog på henne sidepull och gick iväg till ridbanan. Släppte lös henne där, så hon fick beta, medan jag började bygga löshoppningshinder till kommande träningar. Ariel var väldigt nöjd med arbetsfördelningen, matte konkade på saker och hon åt. Men efter ett tag var det som hon tröttnade på att bara äta och ville vara med i byggandet. Hon klev och travade över några bommar som jag lagt ut och fick förstås rejält med beröm. Mallig blev hon och det var då jag bestämde mig för att fråga henne om hon faktiskt ville hoppa.
Oxern som själva löshoppningsbanan skulle avslutas med var ju uppbyggd, så allt som behövdes var lite uppmuntrande tillrop. Ariel kom i en lugn, fin galopp och bjöd verkligen bra på hindret. Hon hoppade det snyggt och jag ropade berömmande ord åt henne. Några malliga krumsprång á la Baloubet och så tog hon en sväng runt paddocken för att satsa igen! Fyra gånger kom hon på hindret, utan mer pådrivning än mitt beröm efter språnget. Hindret låg på 50 cm, det högsta hon hoppat hittills (oräknat boxväggen och paddockstaketet). Kan tilläggas att hon inte en enda gång satsade mot staketet.
Jag bestämde mig för att det fick vara färdigbyggt för idag och kunde med lätthet fånga in Ariel. Hon kom helt enkelt springande fram till mig, så det var bara att knäppa fast tygeln igen. Vi traskade tillbaka till hagen och jag berömde i massor. Hon var mycket nöjd och passade på att njuta av en liten rullning när hon väl var utsläppt i hagen igen. Hon som var så ren och fin...
Kommentarer
Trackback
