Ariel 3525

Hämtade in en nöjd och lagom mätt Ariel ifrån sommarhagen. Nu går de där hela tiden och då hetsäter hon inte. Men rund om magen har hon blivit...

Gjorde i ordning henne för promenad med sidepull och nova-bettet. Jag älskar verkligen mitt sidepull. Det var dyrt i inköp men oh vad bra det är! Bara en sådan sak att vi kan gå på promenad och ha bett i munnen utan att jag behöver ta tygeltag och störa henne när jag vill något.

Jag hade bestämt mig för att leta reda på en grusvägen som är upploppssträckan på min tilltänka långa träningsrunda. Vi promenerade på ganska raskt, Ariel var ivrig eftersom vi var på okända vägar. Roligast var nästan när vi stannade och jag konsulterade kartan, då hängde hon över axeln på mig och försökte följa med i mina resonemang. Fick lite distansrittskänsla över det hela.

När vi väl hittat grusvägen hade vi redan varit ute en halvtimme, så jag bestämde mig för att vända och gå hem igen. Med en del protester från Ariel som följd, hon ville inte vända när vi nu hittat den spännande vägen. Vi hade inte hunnit många meter tillbaka förrän jag hörde den mest löjliga gnäggning. Det var inte en fölgnäggning, utan mer en vuxen häst som försökte härma en fölgnäggning. Shetlandsponny givetvis... Den lilla shettisen kom farandes som en pil genom sin hage och fram till staketet. Ariel blev LIVRÄDD! Hon kastade sig baklänges i omgångar och blåste drake. Hade jag inte haft den långa ledtygeln på sidepullen hade jag aldrig kunnat hålla henne. Tack än en gång för den (och att jag tack vare sidepullen inte slet sönder munnen på henne...)!

Jag har sett Ariel fjanta sig för konstiga saker förut, men jag har aldrig sett henne så här genuint livrädd. Hon ville verkligen bara bort ifrån det farliga och det tog en stund innan jag ens kunde få kontakt med henne. Men allt eftersom lugnade hon ned sig och insåg att det inte var ett monster, utan faktiskt en mini-häst. Lagom till att hon slappnat av så pass att hon kunde beta några tuggor gräs vände shettisen på en femöring och galopperade iväg genom hagen igen. Ariel ville följa efter, men lyssnade direkt jag sade ifrån. Sedan traskade vi något skakiga hemöver och Ariel blev lugnare för varje steg.

Nästan hemma var hon som vanligt igen, så jag beslöt mig för att träna lite mer styrning. Satte ihop ledtygeln till vanliga tyglar och lade ena armen om hennes rygg. Bortsett från att hon rörde så mycket på ryggen att jag knappt kunde hålla kvar armen så gick det riktigt bra. Hon kan helt klart tygelhjälperna nu, det är bara när hon blir lite tjurig som hon låtsas missförstå.

Smorde in hennes småsår och switchade innan jag släppte ut en lugn och harmonisk Ariel i hagen igen, med förhoppningen om att hon nu är både får- ko- bil- och shettissäker...