Ariel 3525

Ariel var inte särskilt intresserad av matte igår. Det krävdes att Idunn kom och gosade en stund innan hon bestämde sig för att kräva tillbaka äganderätten över matte och kom lunkandes.

Sedan ville hon INTE gå till grinden. Jag förstår henne, jag gillar inte heller att gå i decimeterdjup lera. Väl ute på fast mark igen var hon dock ivrig hela vägen in i stallet.

K ringde när vi var nästan framme och undrade om jag skulle ut till stallet idag. Ariel fick träna tålamod genom att stå stilla hela tiden medan jag pratade foder och planer för kommande vecka. Det gjorde hon med glans!

Hon fick gå in i boxen och äta hö medan jag packade hö för kommande vecka. Det blev några balar som gick åt och ändå märks det ingen skillnad i vårt jätteberg med hö.

 

Ariel stod lugnt nästan hela tiden, vid ett tillfälle blev fåglarna i voljären lite väl högljudda och då spände hon sig. Jag såg verkligen hur hon måttade dörröppningen med blicken och tanken som for igenom hennes huvud. Om jag tar i ordentligt kan jag lätt hoppa över den här. Så jag skyndade mig fram och lugnade henne. Någon boxhoppning behöver vi inte ha mer.

Sedan blev det pyssel med Ariel. Borstade av henne ordentligt, hon var lerig fläckvis men hade inte rullat sig. Upptäckte att hon var skitig på undersidan av svansroten, så då blev det förstås tvättning. Skulle så himla gärna vilja tvätta svansen oftare, men det känns som om jag aldrig har någon tid för det. Eller snarare så känns det som om jag skall hinna på tok för mycket de gånger jag åker ut till Ariel.

Hon fick ett par nävar kraftfoder också innan vi traskade tillbaka ut i hagen. Tog oss in genom den andra grinden som inte har lika stort område av äcklig, kladdig lera. Sedan fick alla hästarna hö, även om det var hopplöst att se något i det bäcksvarta mörkret så försökte jag lägga på bra platser.

Körde sedan hem i mörkret och önskade att det kunde bli vår snart.