Mer av allt!

Ariel kom travandes fram till mig i hagen, det var länge sedan sist. Men när hon väl hälsat och pratat med mig en liten stund drog hon plötsligt en repa i hagen tillsammans med Sunna och Idunn. De höll sig förvisso bara till den torrare delen av hagen, men det blev ändå en ganska snabb galopp med många luftsprång. När hon var tillbaka hos mig lät hon sig villigt ledas ut genom bortre grinden (där det är torrt) medan islandshästarna avundsjukt tittade på. Sedan galopperade de förstås bredvid oss hela vägen längs staketet, vilket resulterade i att Ariel studsade omkring bredvid mig. Jag tar tillbaka allt jag sagt tidigare om att hon studsat, det har uppenbarligen bara varit ivriga passagerörelser. Nu STUDSADE hon verkligen, rakt upp och ned på stället. Jag har aldrig sett något liknande, och jag har sett många pigga och upphetsade hästar…

Studsbollen lugnade ned sig när vi väl var inne i stallet, för där fanns det hö. Jag borstade av henne som hastigast och kratsade hovarna, för att så snabbt som möjligt vara på väg ut igen och utnyttja den där energin till lite snabbare skritt. Kan tillägga att hon för första gången någonsin lyfte höger fram (= hathoven att lyfta) INNAN jag ens bett henne om det.

Jag har tänkt om lite grann när det kommer till hur jag lägger upp promenaden. Från stallet och ut till ”stora vägen” får Ariel gå i lite friare skritt, som en uppvärmning framförallt mentalt. Samma sak på hemväg, när vi svängt in på vägen som går till stallet så får hon varva ned i lugnare skritt. I övrigt är det snabb skritt som gäller hela tiden, bortsett från de korta sträckor som är leriga. Jag vill gärna sänka tempot då och givetvis följer ju Ariel då med i min tempominskning.

Dagens tur var ganska händelselös om man bortser från att jag kom fram till att min position påverkar Ariel mer än man kan tro. Mixtrade lite med olika positioner och kom fram till att jag bromsar henne med min egen kropp om jag går det minsta lilla före hennes bog. Om hon istället får ”kliva förbi” den osynliga linjen så hon upplever det som om hon går först, så kliver hon på med mycket större självförtroende och iver. Vi hittade ett riktigt bra tempo där både hon och jag småflåsade lite, men när jag på prov bad henne öka ännu mer så fann hon en växel till i sitt skrittregister och visade upp en skritt som var helt fantastisk. Kan erkänna att jag inte riktigt hann med henne då och efter totalt en timmes snabb skritt var jag ganska så slut.

Hemma igen blev det faktiskt stretchning i boxen medan hon åt. Inte så att jag egentligen stretchade henne, utan snarare att jag lyfte benen i lite olika positioner och höll kvar en stund för att vänja henne vid att benen hålls på nya sätt och dessutom under längre tid än när jag kratsar hovarna.

Sedan fick hon mumsa hö medan jag vägde upp hö för kommande dagar och pysslade lite med utrustningen. Låtsades inte se hur smutsig sidepullen var, på onsdag måste jag ta mig tid att rengöra den.
 
När jag var klar med allt traskade vi ut i hagen igen, trodde att Ariel skulle rusa ut till sina kompisar nu när hon kunde studsa fritt igen, men inte då. Hon stod kvar hos matte och myste en stund innan hon med lugn och harmoni i steget sakta vandrade iväg.
Trackback
RSS 2.0