Känsliga fröken

I fredags tog jag in en ganska frånvarande Ariel, hon kändes lite innesluten i sig själv. Hann inte dra många borsttag förrän jag konstaterat orsaken. Damen är brunstig igen. Kikade i min kalender och hon håller en jämn treveckorsrytm. Hoppas hon gör det även till våren, förenklar planerandet avsevärt.

Tog på sadeln och fipplade sedan lite med svanskappan. Köpte ju ponnysvanskappa, men den var ju ändå för stor. Så nu blev det till att göra nytt hål, ungefär 40 cm ifrån de andra hålen. Misstänker att Hööks har ovanligt stora storlekar, för så extremt liten bakdel har inte Ariel.

Tog med mig inspänningstyglarna och sedan bar det av ut till rundkorallen. Ariel följde med snällt och stod även stilla medan jag drog åt sadelgjorden. Sedan släppte jag henne och cirkusen började. Ariel tyckte INTE om svanskappan. Hon sparkade bakut varje steg, vilket innebar att så fort hennes bakhovar nuddade marken studsade de upp i luften igen. På så sätt tog hon sig runt rundkorallen ett varv medan jag bara stod och gapade. Fick henne framåt lite och hon galopperade ett halvt varv innan hon satte igång igen. Det finns verkligen studs i den hästen... Givetvis åkte ju sadeln fram lite och då blev ju svanskappan ännu otrevligare.

Bad henne byta varv och när hon studsat runt på liknande sätt där ett halvt varv var det som om hon gav upp. Snällt travade hon runt som jag ville, så jag vågade mig på att testa nästa hemskhet. Inspänningstyglar... Fäste i sidepullen först och Ariel tyckte det var en synnerligen dum idé. Hon travade efter lite uppmuntran runt spåret, men med huvudet högt och stretande emot inspänningstyglarna. Provade både att spänna in ett hål och att sätta fast i bettet istället, men det var samma reaktion. Hon går framåt (eftersom matte säger så), men tycker inte om situationen.

Avslutade ett par varv utan inspänningstyglar och den enda skillnaden jag kan märka är att hon stannar snabbare med inspänningstyglar, fast det betyder ju att det blir sämre framåtbjudning i henne. Så jag struntar nog i inspänningstyglarna framöver, känns mer som de stjälper än hjälper.

Inne i stallet kunde jag konstatera att sadeln ändå inte åkt fram så mycket, däremot hade vojlocken åkt bak, så nu måste jag hitta vojlockar med kardborrknäppning istället, så jag kan reglera dem bättre.

Eftersom Idunn är lite känsligare av sig så har alla hästarna fått börja tillbringa nätterna i grushage. Så när jag var klar med Ariel hämtade jag in de andra hästarna (Ariel väntade snällt i stallet) och stoppade in alla tre i grushagen med kvällshö. Sedan vände jag hemöver för att sova!
Trackback
RSS 2.0