Ariel 3525

Igår åkte jag ut till Ariel innan jag ätit middag. I ett försök att spara tid tog jag in henne och lät henne äta hö medan jag åt själv. Det var ett smart drag, Ariel hann få i sig mycket mer hö.

Eftersom jag var ute så pass tidigt (på plats redan halv sex) kunde jag inte motstå att sadla Ariel och ta en liten tur. Hon stod verkligen blick stilla medan jag satt upp och grejade med handskar och sadelgjord. Först när jag var klar och precis skulle smacka så kände hon av min sitsförändring och började gå. Duktigt!

 

Efter några meter insåg jag att martingalen var alldeles konstigt fastsatt, så jag gjorde halt och knäppte loss den från hästryggen. Gissa om jag gillar distansutrustningen mer och mer! Så enkelt att sätta fast och ta loss saker. Snälla Ariel stod stilla hela tiden medan jag grejade och sedan skrittade vi lite långsamt och vingligt vidare längs vägen, ända tills gårdens ägare E blev synlig längre fram. Då blev Ariel väldigt ivrig och ville fram för att hälsa. Vi pratade några sekunder, men sedan ville jag fortsätta. Ariel hade kvar lite av framåtbjudningen och jag bad om trav. Näe tyckte Ariel, det kan vi väl inte göra? Men matte envisades och vips så travade hon vägen fram.

Bröt av efter kanske tio steg, vilket Ariel tyckte var alldeles lagom. Vi var nästan framme vid vägskälet och jag förberedde för att vända när E dök upp bakom oss i sin bil. Fina Ariel brydde sig inte ett dugg, utan jag vinkade förbi E och vände sedan hemöver. Ariel fick lite mer eld i baken, hon gillar av någon anledning inte vägkorsningen och brukar försöka dra hemåt när vi vänder där. Så även idag (fast matte satt på ryggen), men det behövdes bara ett bestämt tygeltag så fann hon sig i sitt öde och skrittade istället. När jag tyckte hon verkade vara helt lugn så bad jag om trav igen och så travade vi några meter igen.

 

Efter det tyckte jag att Ariel jobbat på så bra att jag gjorde halt och satt av. Hon verkade nöjd med ridturen, även om hon helst hade gått raka vägen ut i hagen igen.

Åter i stallet fick hon än en gång hö framför nosen medan jag gjorde rent all utrustning. Sadelgjorden är ju av läder, så den vill jag rengöra efter varje användning och vojlocken måste ju borstas av. Ryggen hade ruggats lite av travpassen, jag måste leta reda på en håltång snart så jag får svanskappan på plats.

 

Däremot var stövmärkena jämna och fina, så sadeln verkar i övrigt ligga bra.

Sidepull och förbygeln åkte förstås ned i vattnet för rengöring. Så bekvämt!



Sedan tog jag även reda på all utrustning jag använt förra veckan. På grund utav tidsbrist blev ju den bara undanslängd lite hafsigt, men nu är allt rengjort. Dock vet jag inte riktigt hur jag skall få senskydden snygga, leran går ju bort med vatten men stövet inuti vill varken lossna vid borstning eller blötning med vatten. Törs man tvätta senskydd?

När jag pysslat klart med allt hade Ariel hunnit stoppa i sig två kg hö, så jag känner mig definitivt lugnad inför vintern. Åker jag ut fyra dagar i veckan så får hon i sig sina fem kg hö per dag (i snitt alltså) och det tror jag blir toppenbra för henne.

Har för övrigt bokat tid för ET och tydligen skall Ariel vara varm om hovarna. Skall bli intressant att se hur sjutton jag skall lösa det, i december och allt…