Grimskaftsmarodör

Igår stod hästarna inne i ligghallen när jag kom körande. Ponnyn saknades, så förmodligen var hon ute på ridtur. Gjorde i ordning för att binda upp Ariel utanför uteboxarna och hämtade sedan in henne från hagen. Hon var väldigt nyfiken på allt som fanns i hennes omgivning och det fanns mycket att titta på! Hösilagebalar, bilar, hindermaterial, en häst som travade med ryttare och givetvis kallblodet som gnäggade oroligt i bakgrunden. Vi stannade och tittade på ett par olika saker, bland annat en presenning, men så småningom var vi framme vid uppbindningen.

Ariel fick kraftfoder innan jag band upp henne och det blev mindre protester, trots att jag minskat lite på havren. Till idag skall jag öka på betforgivan lite.

Hästen i vänstra uteboxen ville förstås hälsa på Ariel. Jag försökte binda henne så kort som möjligt, men de kunde ändå nå varandra. Blev en del pipande och jag fick aldrig Ariel att slappna av helt. Vet inte hur det är tänkt att man skall binda upp hästarna för att undvika kontakt med uteboxhästarna, men imorgon skall jag testa en annan variant.

Borstade en förvånansvärt ren Ariel, däremot föll ju pälsen som drivor. Fick lite roliga kommentarer från stallkompisarna om att sticka en tröja av pälsen. Ariel skötte sig med bravur hela tiden, det hände saker överallt och hon kunde knappt vända på sig för att se vad de olika ljuden berodde på. Men hon lyssnade på mattes lugnande förklaringar de gånger det inte gick att vrida på huvudet tillräckligt.

Vid ett tillfälle fick hon panik, det var när hästen i uteboxen gick till attack samtidigt som det kom en häst skrittandes bakom Ariel. Jag tror hon uppfattade det som att även hästen bakom gick till attack. Så hon slet sig loss från uppbindningen med ett enda ryck. Konstigt nog flydde hon inte, utan stod kvar bredvid mig när hon väl var lös. Mitt enda grimskaft gick sönder dock. Knöt ihop det hjälpligt och fortsatte med borstningen.

Eftersom Ariel inte var avslappnad så struntade jag i några moment som jag tänkt göra. Bättre att hon känner sig trygg först, alla skötselrutiner hinner vi med framöver. Masserade dock sparkskadan igen, den verkar vara oförändrad.

Sedan fick Ariel sin belöning i form av att komma lös och följa med matte på upptäcktsfärd. Vi gick en liten bit in i stallet, mest för att Ariel blev nyfiken. Sedan påbörjade vi en sväng till ridbanan, men då fick kallblodet syn på oss och gnäggade. Ariel gnäggade glatt tillbaka, fast vänd åt fel håll. Förklarade för Ariel var någonstans kallblodet var och sedan promenerade vi dit. Inpassagen till hagen blev lite nervös, jag tror Ariel har fått sig en rejäl stöt av staketet, för hon blev väldigt orolig när hon hörde tickandet från tråden på backen. Grindpassagen har ju tidigare varit ett stort problem för henne, så jag hoppas att det inte blir krångel framöver. Men det är klart att det inte blir enklare av att kallblodet står så gott som på grinden för att möta oss.

Pussade lite på Ariel i hagen innan jag återvände till stallet, sköljde ur alla hinkar och brummade hemåt igen.
Trackback
RSS 2.0