Invigt duschspiltan

Träffade på lösdriftsansvarig igår, hon var överförtjust över hur smidigt det gått med hästarna. Det är jag också. Tydligen hade det bara tagit en dag innan de både åt och sov tillsammans. Sedan är det klart att flockledaren måste sätta Ariel på plats då och då, så hon inte glömmer bort sig.

F tyckte att jag inte skulle binda upp vid uteboxarna, eftersom hästarna där redan är väldigt irriterade på varandra. Istället trodde hon det skulle vara mycket lugnare om jag gick in i stallet. Så jag bestämde mig för att testa det.

Ariel stod (förstås) och åt när jag kom, och var inte ett dugg intresserad av att komma. Pratade med kallblodet ett ögonblick istället, för hon var minsann intresserad av att umgås med mig. Sedan hämtade jag Ariel och noterade att i samma stund som grimman är på så slutar hon äta och väntar på kommando från mig. Väldigt bekvämt.

Med lite lock och pock kom vi in i stallet, Ariel gjorde stora ögon men ställde sig ändå snällt vid ena skötselplatsen (finns två). Jag började dra av stora sjok av pälsen och Ariel verkade ganska nöjd med situationen. Hon blev dock lite rastlös när jag var halvfärdig, märks att hon inte är van att bara stå rätt upp och ned när hon blir borstad.

Pälsen var ett kapitel för sig. Massor med tjock, blöt lera på strategiska ställen. Lite torr lera här och var också, bland annat hade Ariel lyckats med att få övre delen av höger bakdel lerig med blöt lera och nedre delen med torr.

När all lera och massor med päls låg i drivor runt oss, jag var helt slut i armarna och Ariel gäspade, så bytte jag plats på henne och ställde henne i spolspiltan. Hon tyckte det var lite läskigt att sitta fast på bägge sidorna när vattnet rann längs benen, men hon fann sig ändå väldigt bra i situationen. Jag måste bara gräva fram min hovborste någonstans ifrån, för det blev väldigt kallt om fingrarna.

Fin på alla sätt fick Ariel sedan gå ut och äta kraftfoder. Den här gången var det övervägande havre som gällde, men det spelade inte så stor roll. Ariel var inte särskilt intresserad av att äta, hon ville stå och se sig omkring på allt nytt och konstigt. Minns när hon flyttade till förra lösdriften, då ville hon inte heller äta kraftfoder i början. Tror att det blir för mycket saker att fokusera på och då struntar hon i det minst viktiga. Så jag fortsätter med små mängder kraftfoder och hoppas att hon en dag faktiskt kommer ihåg att det är gott med havre.
Trackback
RSS 2.0