Försök till dressyr
I förrgår tittade jag bara till Ariel i hagen som hastigast. Hon verkade nöjd med livet.
Igår fick jag gå en stund innan jag hittade Ariel i hagen. M var med, så hon tog Maggie samtidigt. Smidigt med flockmentaliteten ibland, jag behövde inte ens ta på grimma på Ariel.
Inne i stallet kunde jag konstatera att hennes "läckra" pannluggsrufs berodde på att hon kliat sig mot ett träd med mycket kåda. Hon var alldeles kletig av kåda i halva pannluggen, vänster öra och en bit på halsen också.
C tog in Hampus från hagen och givetvis fick de stå bredvid varandra. Ariel skulle prompt nosa och tycke uppstod direkt. De var så söta tillsammans, typiskt att kameran inte var med! Ariel blev förstås tokbrunstig och Hampus hummade djupt till henne.
Gjorde i ordning Ariel för ridning, med bett eftersom det var dressyr vi skulle ägna oss åt.
Ariel var väldigt fokuserad på Hampus och jag kan väl erkänna att det var jag också. Så det blev det mest virriga dressyrpasset på länge. Vi travade en del och gjorde en del övergångar och visst gjorde hon det hon skulle, men hela tiden halvt frånvarande. Hon gick förvånansvärt fint mot bettet, det känns som om hon fått ännu mer styrka i traven och verkligen orkar trava igenom kroppen.
Eftersom jag kände att vi inte kunde vara fokuserade någon utav oss så gav jag upp och föreslog att vi skulle rida ut. Så det blev en liten tur ut också, med C och Hampus bredvid.
Ariel skötte sig verkligen prickfritt ute och även om hon var lite uppe i det blå så kändes det aldrig som att hon glömde bort att matte var med. Hon är ändå en kärlekskrank treåring och ibland behöver hon få vara det också.
Tillbaka i stallet blev det snabb avskötsel då det redan hunnit bli sent och sedan ut i hagen. Det var ett motvilligt par som skildes åt, Hampus stod länge och gnäggade åt sin älskade Ariel. Men till sist blev det ändå tyst, när han insåg att loppet var kört och Ariel försvunnit bortom en krök.
