Ariel 3525

I förmiddags stod jag inte ut längre, utan susade ut till fina Ariel. Har varit ifrån henne åtta dagar och till nästa gång vi ses har det hunnit gå tolv dagar. Min prinsessa växer upp utan mig.

 

Ariel stod (förstås) och solade sig när jag åkte förbi. Eftersom hon är ledig från jobb några veckor framöver så tog jag inte ens med mig grimman till hagen. Ingen idé att bli frestad. Däremot hade jag borste och hovkrats med mig, mycket goda enligt gänget i hagen.

Ariel var mest intresserad av att bitas, eller snarare kanske stångas. Uppenbarligen är det ett par tångtänder som är rätt så lösa, förmodligen kliar de något enormt. Så fort jag kliade tänder från utsidan så började hon gäspa.

Borstade av henne som hastigast, hon är så fin i pälsen nu med all snö omkring så det är bara dumt att nöta på värmeisoleringen. Kratsade hovarna och grälade på damen som skyfflade snö i nacken på mig när jag stod framåtböjd. Ariel gengäldade genom att dra upp jackan på mig och placera en snökall mule i korsryggen.

Sedan gick vi på lite äventyr i hagen, kollade att allt var ok i vindskyddet och så försökte jag övertala Ariel att följa med mig ut i djupsnön. Hästarna har ju trampat upp stigar i snön som gör det lätt att ta sig fram, men varför inte upptäcka nya vägar. Med snö halvvägs upp längs låret försökte jag få Ariel att förstå att hon skulle följa mig även ut i detta vinterlandskap. Hon låtsades hitta en intressant sten istället, så jag var tvungen att muta henne med lite prasslande papper. Då kom hon lunkandes och fick pulsa några meter i snön. Sedan var jag nöjd med dagens "träning" och så tävlade vi bort till den upptrampade stigen igen. Ariel vann förstås, med sin snygga passagetrav var hon både vackrare och mindre klumpig.

Vi avslutade äventyret med att gå bort till det stora trädet som är mitt i hagen. Här har Ariel och gänget försökt äta upp så mycket bark som det bara går. Ariel visade glatt hur en riktig bäver jobbar och jag belönade henne genom att dra, slita och sparka på en av de gigantiska nedramlade grenarna, så den faktiskt vände på sig. Ny bark att gnaga loss fick Ariel att helt tappa intresset för matte, så jag pussade hejdå och vände hemåt.

Tolv dagar kvar...