Mycket slit för några småskutt

Idag var det lite mildare väder, vilket ute hos Ariel innebär att det blåser. Så Ariel var förstås på tårna och jag var glad att jag inte skulle rida. Istället fick hon stå på stallgången och mumsa hö medan jag borstade av henne och tog på senskydd. Sedan bar det av till ridbanan där Ariel fick fortsätta mumsa hö (snäll flicka!) medan jag grävde fram diverse hinder. Ställde i ordning tre hinder efter varandra med ett galoppsprång emellan. Det tog ett tag att hitta tillräckligt med översnöade bommar och förstås få loss hinderstöden så de kunde ställas på rätt ställen. Värst var det nog när jag trodde att en stor stubbe (som K haft som hinderstöd innan mina kom) inte skulle gå att flytta, den stod mitt i löshoppningsbanan.

Efter uppskattningsvis 40 minuters slit stod äntligen banan klar. Det var ett plank, ett koppelräck och en oxer. Ariel fick kommando att hoppa men var lite busig och galopperade längs andra långsidan några gånger innan polletten trillade ned och hon satsade på hindren istället. Började med ett koppelräck första gången, två koppelräck andra gången, för att tredje gången ta med planket. Sedan blev sista hindret en oxer och slutligen höjde jag oxern i två omgångar tills den låg på 80 cm. Ariel hoppade något slarvigt i början, det var lite som om hon glömt bort att man faktiskt kan lyfta på hovarna.

Men sista omgången hinder visade de gamla takterna igen, det kändes toppen! Roligt nog vände Ariel inte tillbaka till höpåsen mellan hoppomgångarna, utan ställde sig istället vid grinden för att "ladda" inför nästa gång. Så när jag låtit henne galoppera över enbart markbommarna sista gången så fick jag leda henne tillbaka till höpåsen och säga varsågod, så hon kom igång med ätandet igen.

En snabb koll på klockan visade att vi hoppat i tio minuter. Men nu är i alla fall hindren iordningställda inför nästa gång vi skall hoppa. Jag tog dock bort alla bomhållare, så inga försvinner (dyra i metall!) eller sväller fast i hinderstöden (hemmagjorda i trä). Skrev faktiskt ett meddelande på vår tavla om att jag inte vill att de flyttar om mina hinder. Det har jag skrivit förut utan att det hjälpt, men jag hoppas verkligen att det gör det denna gång.

När jag grejat klart gick Ariel och jag tillbaka till stallet. Mötte M halvvägs som var lite bekymrad över att Ariel skulle vara kvar ända till maj. Senaste beskedet var ju att det vore bra om Ariel flyttade innan sommaren, men tydligen är maj i senaste laget.Jaja, vi skall inte ta ut några problem i förskott, har vi tur så behöver vi inte panikflytta till något tillfälligt ställe.

Ariel fortsatte äta hö medan jag pysslade om henne, packade flera påsar hö samt klippte hennes man hjälpligt. Den ser bedrövlig ut, klippte ömsom när hon hade huvudet nere och ömsom uppe, så det är ojämnt och hackigt. Men det viktiga är att den är kort, snygga till den ordentligt får jag göra någon gång när det är varmt och trevligt att vara i stallet.

Rengjorde även dressyrtränset som blivit alldeles mögligt. Såg att min gamla dressyrsadel också möglat, så jag måste rengöra den någon dag innan jag tar med mig den hem. Tänkte flytta allt som inte måste vara kvar så snart som möjligt, så jag har koll på vad som måste flyttas ihop med Ariel.

Släppte ut Ariel i hagen igen, hon tyckte det var en dum idé. Uppenbarligen var tio minuters hoppning inte vad hon kallar arbete, men matte framhärdade. Tog med mig Ariels kraftfoderhinkar hem, de kommer ju inte behövas förrän efter flytten, något kraftfoder får hästarna inte längre.
Trackback
RSS 2.0