Ridbane- och bomdebut!

Idag var jag ute hos Ariel igen. På schemat stod löshoppning, vilket vi ju tjuvtränat på redan i förrgår. Ariel fick dock stå i boxen en bra stund först, medan jag försökte få henne torr från istapparna i hennes päls. Det är väldigt vackert men inte särskilt trevligt om man skall rida barbacka.

När hon var hyfsat presentabel tog jag på sidepull och med pallen i ena handen och hinken (med bomhållare + spö) i andra handen gav vi oss iväg. Någonstans höll jag ledtygeln också, för Ariel följde snällt med.

I förrgår när vi gick ned till paddocken fick vi pulsa i 2-3 dm snö. Sedan dess har det snöat ännu mer, så nu gick det upp till knäna på mig (5 dm!). Gissa om jag älskar den här vintern! Det är nästan så det kompenserar för den vidriga senhösten.

Släppte Ariel och medan jag joxade med grindhandtagen passade hon på att hoppa hindren som stod uppställda. Om den hästen inte blir en hopphäst vet jag inte vad jag gjort för fel...

Byggde i ordning ett koppelräck på 60 cm som sista hinder, men de två föregående hindren orkade jag faktiskt inte ordna till. Det mesta är ju fastfruset och jag vill inte riskera att ha sönder någonting. Dessutom är det ju inte någon seriös löshoppning just nu, snarare bara ett sätt att få Ariel att röra på sig lite och ha roligt.

Vilket hon verkligen hade! Hon flög över koppelräcket som om det var en liten cavaletti och hon hade säkert fortsatt hoppa i flera timmar om inte jag hindrat henne efter tre omgångar. Jag vill ju gärna behålla hoppglädjen i 20 år framöver.

En något uppjagad Ariel var det som jag ledde fram till pallen. Tänkte först att jag var helt vansinnig som sitter upp barbacka (!) efter att hon studsat omkring i paddocken. Hon har ju trots allt aldrig gjort annat än hoppat i paddocken, så kanske hon skulle få för sig att hoppa med mig?

Ariel ville helst inte stå stilla när jag väl satte mig tillrätta, så det blev en del halter innan jag var nöjd. Sedan skrittade vi runt fyrkanten, gjorde ett par vändningar in mot mitten och något som nästan skulle kunna kallas en volt. Tränade halter som gick rätt så bra och så förstås den obligatoriska dämpningen av pigg häst som vill trava... Avslutade med att skritta över bommarna som låg kvar efter löshoppningen. Ariel stannade vid varje bom, nosade och gick försiktigt över (för matte har ju noll balans!).

Satt av och traskade tillbaka upp på vägen, där jag förstås inte kunde hålla mig utan satt upp igen och skrittade till stallet. Känner dock att jag blir lite väl vinglig barbacka, även om det finns risk att Ariel sparkar bakut med sadeln så är det ändå bättre än att jag dråsar av bara för att hon börjar trava. Så det får bli sadel framöver helt enkelt!
Trackback
RSS 2.0