Dagen efter

Dagen efter den mest otroliga och lyckliga dag hittills i mitt liv har jag mest gått omkring i ett töcken. Ville inget annat än åka ut till stallet, men tvingade mig själv att vara hemma och städa ett par timmar först.

Väl på plats skyndade jag mig ut i hagen för att se på min älskade häst igen. Nu först ser jag det andra fjordkunniga personer sett länge. Hon är ju snygg! Tänk att jag måste ha fakta skrivet på papper för att jag skall kunna se det. Visst, hon har lite långa öron och magen är väldigt rund, men hon har en utstrålning som säger "här kommer jag, visst är jag bäst".

Vi myste en bra stund i hagen, jag kliade henne bakom öronen och hon fnulade med mulen i mitt hår. Hon var lerig över hela kroppen och utstrålade en sådan harmonisk känsla att beslutet jag fattade direkt efter premieringen kvarstår. Hon kommer inte behöva utstå en lång resa till Vetlanda, för att stå på box i två dygn och sedan visas på ring fem minuter. Visst är det frestande att visa upp sin fina häst med alla andra fina fjordston, men för Ariels skull avstår jag. Hon visade mig den största tillit igår och med sådant följer ett ansvar som hästägare att se till hästens bästa. Inte bara till sina egna egoistiska drömmar.

Ariel var lite emot att jag skulle gå ut från hagen, så jag fick busa med henne en stund, givetvis med Lucky som ständig följeslagare. Det såg helt underbart ut när Ariel lade halsen om Lucky, som för att skydda henne mot allt ont. Givetvis var kameran kvar i stallet.
Trackback
RSS 2.0