Svartsjuk!

Den här veckan har Ariel haft en välförtjänt vila, då jag inte ens tagit in henne i stallet. Hon släpptes i onsdags upp i skogshagen och det var dit jag styrde stegen igår. Följde med T som skrittade av Poppe och vi diskuterade förstås nästa års tävlingsdebut för Ariel.

T tyckte att det skulle vara praktiskt om Ariel följde med när hon skulle tävla Indra i dressyr, men något säger mig att vi har större chans till godkända resultat på ponnytävlingar. Nåja, vi får se vad plånboken säger.

Ariel var nöjd med livet, hon hade redan tjockat på sig lite och fått rejält tufsig päls. Det är sommarpälsen som kliar förstås och hon ser ganska ovårdad ut nu. Svårt att tro att hon fått diplom.

Jag hälsade även på fina Maggie som går i samma hage och sedan givetvis också på Qurre. Men det skulle jag inte ha gjort. Ariel blev vansinnig och jagade Qurre en bra bit innan hon var nöjd.

Träffade M efter en månads bortavaro, vi pratade förstås ikapp oss om allt som hade hänt, jag drog Ariels kritik (kan den utantill nu...) och hon berättade att Ariel var superarg på Qurre. Jag vet inte vad han gjort henne, hon älskar ju alla valacker i hagarna runt om, men just Qurre verkar bara vara fel i hennes ögon. Ja, se tjejer...

Till Ariels förtret följde jag med M och Maggie in i stallet, hon fick stå ensam och övergiven kvar i hagen (ja, Qurre räknas inte som sällskap tydligen). På söndag skall hon få följa med in i stallet och få manen snaggad, det tror jag hon kommer tycka om.
Trackback
RSS 2.0