Ariel 3525

Den här helgen är jag väldigt uppbokad, så det är morgontid som gäller för att hinna med Ariel överhuvudtaget. Sms:ade M igår kväll och sade att jag kunde morgonfodra, så hon fick sovmorgon. Det verkade vara uppskattat.

Så vid halv sju ringde klockan, en timmes sovmorgon. Bilen tog en stund att skotta fram, men trots många minusgrader så startade den. Hästarna blev väldigt glada över frukost och jag åt givetvis frukost i stallet medan de åt.

Sedan tog jag in Ariel i stallet, hon fick mumsa hö medan jag rengjorde diverse gula fläckar, kratsade hovarna och borstade av henne som hastigast. Sedan åkte tömkörningsgjorden på, komplett med inspänningstyglar och svanskappa.

Longerade på stallplanen som var nyskottad och med helt okej underlag. Först utan inspänningstyglar och sedan med. Ariel var mäkta upprörd över det här nya påfundet med (väldigt lösa) tyglar som bestämde att hon inte fick ha huvudet för högt. Hon lade tungan över bettet flera gånger och det var inte alltid jag hann fram och ordna innan hon blivit riktigt vansinnig. Tror det delvis beror på att bettet var något för långt ned, men eftersom jag hade sidepullen så gick det inte att reglera. Får försöka krångla på tränset under kapsonen, men det känns lite trångt.

Rent lydnadsmässigt så skötte hon sig helt okej. Hon tycker ju longering är väldigt larvigt och försöker ofta dra iväg mot kompisarna. Men när matte säger ifrån så lyssnar hon i alla fall med ena örat.

Sedan fick hon stå och äta några minuter medan jag bytte utrustning, sadeln åkte på och efter en snabb titt på klockan konstaterade jag att jag inte skulle hinna rida bortåt hela vägen och sedan gå hem, utan jag fick nöja mig med att rida en liten stund bara. Så då blev det grusvägsdressyr.

Ariel beter sig nu som en fullständigt inriden häst vid uppsittning. Det betyder att hon står blick stilla medan matte sitter upp, spänner sadelgjorden en sista gång, tar på sig handskarna och plockar fram spöet. Sedan när matte säger "Då går vi" så börjar hon genast skritta.

Det var dags för ryggningsdebut, för handen ryggar hon ju för pet med spöet på något utan frambenen, så jag bestämde mig för att testa även uppsuttet. Gjorde halt och petade med spöet. Direkt åkte Ariels öron rakt ut åt sidorna. Tog några sekunder, sedan tog hon ett snett steg bakåt och fick massor med beröm. Öronen piggt framåt och vi fortsatte skritta. Några meter senare provade jag igen, med samma resultat. Öronen rakt ut några sekunder, sedan ett steg bakåt. Hon är så himla söt, när hon inte förstår utan måste använda hjärnan så det knakar, då åker öronen rakt ut.Så här:



Sedan testade vi lite sidförande hjälper, det gick superbra så länge vi flyttade oss åt den sida som Ariel ville till.

Nästan hela passet gick utan problem, men precis när jag skulle göra halt för att sitta av så fick Ariel syn på någonting i ögonvrån och rusade till. Tog bara någon meter så fick jag stopp på henne och vände om. Det var sig själv speglat i ett fönster hon hade sett... Fick henne att (med en del slingrande rörelser) våga fram till den livsfarliga hästen och det var ett väldigt fåraktigt uttryck hon fick när hon nuddade vid hästen och det visade sig vara ett fönster. Men jag var stolt över min tjej som vågade gå fram till något farligt fast matte var på ryggen.

Släppte ut en väldigt nöjd tjej i hagen, hon drack en del vatten och lunkade sedan iväg för att sola sig. Träffade på M på hemvägen och sade att jag kunde morgonfodra även imorgon, så har jag något som drar mig upp ur sängen.

Susade sedan vidare till Bälinge där jag skrev kontrakt på nya lösdriften. Flyttar in första maj och det skall verkligen bli superhärligt att ha Ariel så nära.